Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan såsom sådan vid operan till 1856
och var 1850—62 äfven sångmästare
vid teatern. Dessförinnan hade han
under ett år studerat sång- och
sånglärarekonsten för Garcia i Paris.
Günther hade nämligen 1845—7 varit stadd
på utländsk studie- och konstresa, då lian
med mycken framgång sjöng Raoul i
Köpenhamn och uppträdde i Hamburg
som Don Octavio i »Don Juan».
Såväl för sin behagliga röst som sin tina
musikaliska smak har Günther blifvit
prisad, och hans utmärkta förmåga i
den musikaliska deklamationen har
vunnit allmänt erkännande.
Såsom sångare vkl scenen uppträdde
Güuther i följande operor: »Bryggaren
i Preston» af Adam, »Den stumma»,
(Alfonso och Masaniello, 4:e akt),
»Zi-generskan» af Balfe, Bellinis »Norma
(Pollion) och Den okända»,
Mode-liandlerskan» af Fr. Berwald och J.
Berwalds Nationaldivertissement , van
Booms »Necken , Cimarosas Hemliga
äktenskapet , Dalayracs Slottet
Mon-tenero , Donizettis > Kärleksdrycken >,
och Anna Bolena", Flotows
Stor-furstinuau , Glucks Armida , Herolds
Zampa» (titelrolen) och Marie , Mo
zarts Trollflöjten (Tamino) och Don
Juan», i hvilken han sjungit både
Octavio och Don Juan, Randels »En
majdag i Värend , Rossinis Turken i
Italien (Narcisso) och »Tjufaktiga Skatan ,
Spohrs Jessonda , Spontmis
Ferdinand Cortez (l:a-akt), Webers
Friskytten (Max), hvarjemte han utom
Raouls parti i Hugeuotterna äfven
innehaft Nevers’ och dessutom uppträdt
som Robert, Stradella, Almaviva ocb
Edgar i »Lucie — en ganska
ansenlig rollista för den jemförelsevis korta
tid han tillhört kgl. teatern och då
talpjeser å stora teaterns scen
före-kommo i större mängd än på en
senare tid.
År 1851 reste Günther ånyo till
Paris, vistades 1853 i Norge och
Finland samt 1855 och 1857 i Schweitz
och Italien. Är 1841 utnämndes han
till As8ocié af Musikaliska akademien
och 1854 till dess medlem. År 1858
anstäld vid denna som lärare i
solosång, kan han i år äfven fira
40-års-jubileura såsom sådan. Till professor
i samma ämne derstädes utnämndes han
1864. I Harmoniska och Nya
Harmoniska Sällskapet ledde han sången
på 1860- och 70-talet lika nitiskt som
skickligt.
Professor Günthers verksamhet’ som
sånglärare har varit mycket omfattande
och fruktbärande. Det kan nu vara
af intresse att kasta en blick på listan
af de elever han utbildat eller
under-visa‘. Bland sådana, som under hans
auspicier offentligen uppträdt, må
nämnas: fruarne Euphrosyne Abrahamson,
f. Leman, Louise Michaeli f. Micbal,
Gurli Ruben, f. Lublin, Linda Lund
f. Röske, Wilhelmina Wallensteen f.
Gelhaar, Freja Vinati f. Rydberg,
Wilhelmina Strandbeig f. Söhrling, Jean-
nette Jacobson f. Davidson, Carolina
Östberg, Dina Edling f. Niehoft, Selma
Ek, Maria Gelhaar f. Laurin, Anna
Bergman f. Strandberg, Hilda
Lenan-derf. Wideberg, Jungstedt-Linden,
Wel-lander-Svaneskog, Moritz-Brag,
Wessler-Molauder; fröknar Victoria Bundsen,
Amanda Holmberg, Ellen Bergman, Thé
rése Saxenberg, Bertha Wichman,
Agnes Jacobsson, Louise Levin, Anna
Karlsobn, Agnes Janson, Sofia
Lindegren, Signe Hallgren, Em. Holmstrand ;
hrr Victor Dahlgren, And. Willman.
Robert Ohlsson, Hjalmar Håkanson,
Leonard Labatt, Oscar Lejdström, Axel
Sellergren, John Örtengren, hrr Broms,
Nordlund, Henrikson, John Forsell m. fl.
Bland personer hvilkas första offentliga
uppträdande visserligen ej kan sägas
hafva direkt skett under prof. Günthers
auspicier men hvilka dels längre, dels
kortare tid idkat sångstudier under
hans ledning kunna nämnas friherrinnan
Leuhusen f. Valerius, fru Nanna
Smedberg f. Jacobsson, fru Louise Newson
f. Pyk, frökn. Ellen Nordgren, Camille
Wiese, Isabella Beckman, Adele
Al-mati, Anna Pettersson; hrr Fritz
Arlberg, Oscar Arnoldson, baron Koskull,
Johannes Elmblad, Salomon Smith,
Max Strandberg, Arvid Ödmann,
Conrad Behrens m. fl. — De elever,
tillhöriga privatlifvet, hvilka undervisats
af prof. Günther, äro naturligtvis legio,
men många af dem hufva nog såsom
musikälskare» ocb musikälskarinnor
äfven låtit höra sig offentligt.
Prof. Günther är sedan 1876 riddare
af Vasaorden och utnämndes i slutet
af förra året till Nordstjerneriddare.
Till sist kunna vi ej underlåta att
för den aktade förtjenstfulle och
älskvärde 80-åringen uttala vår uppriktiga
önskan om en god fortsättning på det
lefnadsdecennium han nu börjat.
f
Conrad Behrens.
^yidningarne för d. 21 sistl. febr.
>/ meddelade efter ett hit anländt
4/ bref underrättelsen att Conrad
| Behrens ö. 13 febr. slutat sina dagar i
Newyork. Den bekante, utmärkte
bassångaren har, som bekant länge vistats
i Amerika och sjungit vid
Metropolitan-operan i Newyork. I början af förra
året kunde vi omnämna hans
uppträdande på en konsert, då han der lät
höra en 10-årig dotter, hvars
sångan-j lag beskrifvas såsom högst ovanliga.
Då han länge var bosatt i
Stockholm och anstäld vid kgl. operan, har
man här Conrad Behrens i godt minne,
och sedan dess har han dessutom
såsom impre3sarie för Kristina Nilsson,
Zelia Trebelli och hennes dotter gästat
vår hufvudstad.
Conrad Behrens föddes den 27
januari 1835 i Braunschweig, der bans
far var prest. Efter åtskilliga olika
funderingar på val af lefnadsbana blef
den unge Behrens 1850, då hans far
förordnades till kyrkoherde i S:t Pauli
församling i Hamburg, anstäld på
handelskontor derstädes. I Stockholm
erhöll han en liknande anställning 1854
och blef 1857 här egen grosshandlare.
Utrustad med en präktig basröst hade
han redan i Hamburg, der han fått
tillfälle att höra berömda
sångkonstnärer, såsom Ander, Tichatschek,
Roger m. fl. fattat smak för sångarbanan,
och när han i Stockholm blef bemärkt
för sin röst, företog han sig att
studera sångkonsten för Isak Berg, Julius
Günther och Isidor Dannström samt
debuterade, sedan han ej hade
framgång i sin handelsrörelse, den 2 maj
1862 med stor lycka på Operan som
Sarastro i »Trollflöjten». Att börja
med var dock intonationen något,
sväf-vande och den tyska brytningen svår
att öfvervinna Denna scen tillhörde
han åren 1862—70 och uppträdde
under denna tid som Max i
»Älphyd-dau», Belcor i »Kärleksdrycken», Silva
i »Ernani», Alfonso i »Lucrezia
Borgia», Orovist i »Norma», Saint-Bris
och Marcel i Hugenotterna», Rocco i
»Fidelio», Wilhelm Teil, Aston i
»Lucie», Georges i »Puritanerna», Colonna
i »RieDzi», Brogni i »Judinnan»,
Almaviva i Figaros bröllop», Don Pedro
i »Afrikanskan», Leporello i : Dou
Juan», Bertram i »Robert», samt
Pium-kett i »Martha», landtgrefven i
»Tann-häuser» och Henrik Fogelfängaren i
»Lohengrin».
Från Stockholms lyriska scen
öfver-gick Behrens 1870 till hofoperan i
Berlin. Der trifdes han dock icke länge,
utan besökte redan 1873 Sverige och
Norge med ett eget tyskt operasällskap,
vid hvilket då Richard Henneberg, vår
n. v. hofkapellmästare, var anstäld som
orkesterdirigent. Åren 1873 och 1874
introducerade han med ofantlig
framgång Zelia o Trebelli hos den svenska
publiken. År 1876 kom han hit med
KrLtina Nilsson, naturligtvis med samma
lysande resultat, och besökte sedan
upprepade gånger Sverige, »sitt andra
fosterland», som han gerna älskade att
kalla det.
Under senaste årtionden har han dels
tillhört Her Majestys Theatre i
London (under Mapleson), dels varit egen
operadirektör i Rotterdam o. s. v. tills
han slutligen bamnade vid Metropolitan
Opera i Newyork, der han uppträdt
vid sidan af världens allra förnämsta
sångartister. Stockholm gästade han,
såsom vi minnas, senast 1889, då han
hitkom med Antoinette Trebelli och en
pianist Dirk Haagmans, hvilka dock
ej gjorde någon lycka hvarken på k.
operan eller vid en konsert i Berns’
salong, der äfven Behrens lät höra sig.
Conrad Behrens steg småningom upp
till rangen af verklig konstnär och
väckte städse uppmärksamhet genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
