Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffar musiktilldragelserna under
detsamma i vårt eget land och våra
grannländer äro dessa redan nog utförligt
behandlade att icke nu behöfva tagas
med i räkningen.
Vi rigta då först uppmärksamheten
på Operan. Något nytt af ovanligare
eller mera framstående art möter oss
ej här. Bland de mera lofvande tyska
operorna framträdde i Hamburg Au g.
Bungerts (förut i Dresden gifna)
Odyssevs Heimkehr, den första af
operacykeln »Odyséen», samt den komiska
operan Das unmöglichste von Allem af
Anton Urspruch. Vid en pristäflan
i München segrade operorna
Theuer-dank af Ludwig Thuille och Sarema
af Alex. Zemlinsky. Dessutom har
man att nämna »musikdramerna» —
nu mera duger ej annat namn på de
seriösa operaförsöken — »Der arme
Heinrich» af Hans Pfitzner, »Gernot»
af Eugen d’ Albert; vidare »Die Grille»
af Joh. Doebber, »Die Rosenthalerin»
af Ant. Rückauf och ett dussin andra
I större verk, som första gången trädt
upp med mer och mindre »yttre»
framgång. Af enaktsoperor ha omkring
åtta nya framträdt, deribland »Das
hölzerne Schwert» af Heinr. Zöllner
och »Der Strike der Scmiede» af Max
Josef Beer torde kunna nämnas i
första rummet.
I Frankrike har Stora Operan
framfört en nyhet: Messidor af Alfred
Brune au med text af Emile Zola, men
utan större framgång. Deremot har
på Opera Comique »Sappho» af
Massenet gjort stor lycka. Ett par andra
operor »Kermaria» af C. Erlanger och
»Le Spahi» af Lucien Lambert hader
framträdt som nyheter. Vincent
d’Indy måste med sin nya opera
Fer-vaal vända sig till Bruxelle.
Italienarnes produktion är, som
vanligt, rik. Giacomo Puccini och
Rug-giero Leoncavallo ryckte upp med
hvar sin opera af samma namn: La
Boheme. Puccini segrade bland sina
landsmän och mottogs väl i England men
hade i Tyskland föga framgång.
Leon-cavallos opera gafs först i Venedig och
gjorde utom Italien lycka i Hamburg.
Umberto Giordanos opera Andrea
Chenier (omnämnd i förra revyen) har
väckt intresse, under det man
förgäf-V68 sökt göra propaganda för
Spinel-lis A basso porto. Ett halftjog andra
omtalas såsom framgångsrika i
hemlandet. Mascagni har ej haft någon nyhet
att presentera.
I Ungern har två nya operor sett
dagen: »Mariatta» af Carl Aggazi och
»Alår» af den äfven bär bekante,
enarmade pianisten grefve Geza Zichy;
denna opera har likaledes gifvits på
tyska i Karlsruhe.
Englands operanyheter ha utgjorts
af »Rip van Winkle» och »Diarmid»
den förra af Åkerman och Franco
Leoni, den senare af Harnisch Mac Cunn
samt »Regina But» af Glover.
Från Spanien härstamma »Pepita Ji-
meniz» af I. Albeniz (först gifven i Prag)
och »La Fada» af Morera. Amerika
har äfven frambragt ett par endast der
| bekanta operor.
Betrakta vi operetten för oss
tan-j ken numera i första rummet till Wien,
j der Strauss, Millöcker och Carl
Weinberger bilda ett nutidstriumvirat. Men
några större segrar ha ej af dem
vunnits. Strauss’ Die Göttin der
Ver-nuft bar ej blifvit dyrkad utom Wien,
Millöcker har förhållit sig tyst och
Weinberger har endast vunnit half
succés med sin Blumen-Mary på
Theater an der Wien.
Från Frankrike, d. v. 8. Paris,
der-ifrån Offenbach och Lecocq länge
be-herskade all världens operettscener,
omtalas endast en mera framgångsrik
operett: Les petites Michu med musik af
Messager, uppförd på Bouffes
Pari-siens, Med »Les petites femmes» å
samma teater hade komponisten
Var-ney ingen framgång Äfven i England
har en ny operett gjort lycka,
nämligen Hennes majestät eller Ha fvet i
Sin-gola af sir Alex. Mackenzie.
Ett stort antal äldre operor finna
vi nyupptagna eller första gången gifna.
Franz Schuberts »Fierrabrasq som
aldrig förr uppförts, gick sålunda öfver
scenen i Karlsruhe och hans
enakts-opera »Der vierjährige Posten» har i
Hirschfeldts bearbetning gifvits i Wien.
Ferd. Paérs oparabuffa »Maestro di
ca-pella», som ännu håller sig uppe i
Paris, har med framgång upptagits på
flera italienska scener, likasom
Lort-zings »Opernprobe» i Tyskland.
Smetanas »Dalibor» har blifvit väl
emot-tagen i Wien, Düsseldorf och Köln,
likaså Gounods »Philemon och Baucis»
i sistnämnda stad. Med en okänd opera
»Meister Martin und seine Gesellen»
af den franske komponisten Louis
La-combe (f 1884) försökte man sig för
första gången i Coblenz. Ambr.
Thomas’ »Sommarnattsdröm» har hittat väg
till en italiensk scen i Padua. Af
Verdis operor finner man »Don Carlos» i
Milano och »Maskeradbalen» samt
»Otello» första gången gifna i
Hannover och Stuttgart. För första gången
har på nedanstående platser följande
operor uppförts: »Lakmé» af Délibes
(Mannheim), »Eugen Onegin* af
Tschai-kowsky (Wien), »Königin von Saba»
af Goldmark, (Zürich) och dennes
»Heimchen am Herd» »(Köln, Graz, Mannheim,
Nürnberg, Prag), »Werther» af
Massenet (Venedig, Turin, Milano, Breslau),
»Rattenfänger von Hameln», af
Ness-ler (Theater an der Wien), »Pfeifer
von Hardt» af F. Langer (Frankfurt
a. M., Prag), »Der Rubin» af d’Albert
(Kassel), »Donna Diana» af Reznicek
(Zürich, Aachen), »Dubrowsky» af Edv.
Napravnik (Leipzig, f. g. på tyska),
»Kukuska» af Franz Léhar
(Königsberg), »Zanetto» och »Silvana» af
Mascagni (Stuttgart, f. g. på tyska),
»Ma-ta8wintha» af X. Scharwenka
(New-york), »Der alte Dessauer» af Otto
Neitzel (Mainz), »Die schwarze Kaschka»
af G. Jarno (Posen, Königsberg,
Bremen, Kiel) o. s. v. »Hänsel und
Gretel» af Humperdinck har utom
Tyskland varit mycket begårlig och gifvits
på åtskilliga språk. Kienzls
»Evan-gelimann» har också gått öfver en
mängd scener. Af Wagner-operor ha
första gången uppförts i Paris »Der
fliegende Holländer» (Opéra Comique)
och »Meistersinger» (Stora operan), i
Santiago (Chile) »Tannhäuser», i
Lemberg »Lobengrin», i Chemnitz,
Regensburg och London (på engelska)
Meistersinger», i Stuttgart och Turin »Tristan
und Isolde», i Mainz och Lybeck
»Rheingold», i Dortmund, Marseille,
Bologna och Amsterdam (på
holländska) »Walküre», i Weimar »Siegfried»
i Zürich och Rom »Götterdämmerung».
—e - -
Följetong.
En Stradivarius.
Af
Fritz Manthner.
Aloys Tybusch vandrade för tredje
gången i sin gamla frack och iförd en
ny hvit halsduk till den allsmäktige
kapellmästaren vid operan för att
undergå pröfning. Aloys Tybusch bar i
venstra handen en prydlig, splitterny
fiollåda. Alla människor sågo efter
honom, när han skyndsamt begaf sig
framåt genom trängseln på gatan. Med
sitt stripiga, långa svarta hår, sin
olivgula ansiktsfärg och sina vaxade
mustascher såg han ut som en
landsorts-skådespelare i en ziguenarroll. Och
när han vågade slå upp sina ögon,
förrådde äfven dessa sydländsk glöd
och ett demoniskt konstnärssinne Men
hans ögon talade icke sanning.
I verkligheten var Aloys Tybusch
barn af ett hederligt borgarefolk, han
hade blifvit musiker, emedan en
anför-vandt till honom lyckats avancera till
direktör för ett militärkapell, och han
hyste nu endast en äregirig önskan att
blifva pensionsberättigad medlem i
operakapellet. Äfven denna mycket
borgerliga önskan tog sig hos Tybusch just
icke uttryck i passionerade ord eller
handlingar, men denna sträfvan upptog
så fullständigt den trettioårige mannens
själ, att der icke fanns något rum
öf-rigt för andra tankar och känslor.
När Tybusch för två år sedan för
första gången profspelat för
kapellmästaren hade denne i stället för att
afgifva något omdöme frågat honom,
om han icke kunde skaffa sig en bättre
fiol. »Raspar ni alltid så der?» var
kapellmästarens första ord efter
prof-spelningen och med frågan: »Ni är väl
ogift?» affärdades han. I somras, då
han profspelade för andra gången, hade
kapellmästaren mottagit hoDom på
liknande sätt. Att Aloys fortfarande var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
