Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit anförare för stadens
musiksällskap. Sedan tio år tillbaka har han
åtnjutit tjenstledighet från sin
befattning vid domkyrkan.
Törnwall har utgifvit Lärobok i sång
för folkskolor (1847), Hjelpreda i
sangundervisningen (1860), Svenska mossan
efter nya kyrkohandboken (1863),
Handbok för musikvänner (1863),
Harmoni-lära (1864), Orgelskola (1868), Förslag
till snabbskrifningssystem (1868) o. s. v.
Af Törmvalls kompositioner, bland
hvilka flere utförts offentligen må
nämnas violinqvartetter, symfonier,
kantater, sånger och pianomusik, samt
koraler och annat i seriös stil. Fiera af
hans arbeten kafva utgått i olika
upplagor.
Gift 1840 med Elisabeth Margareta
Knutsson, dotter af riksdagsmannen i
bondeståndet och fullmäktigen i
riks-gäldskontoret Lars Magnus Knutsson,
sörjes den bortgångne närmast af enka
och dottern Anna, gift med prosten
F. G. Ailard i Tjellmo. Dottern Fre
drika, gift med förste stadsläkaren i
Lund doktor Emil Södei wall, afled den
14 augusti sistlidet år
Törnwall har under sin långa
tjenste-tid utöfvat ett ganska betydande
inflytande på kyrkomusikens område i vårt
land, förnämligast inom Linköpings
stift. Han gälde såsom en framstående
musiker och har som sådan förvärfvat sig
ett aktadt namn, hvilket ingalunda är
okändt för utlandets kännare af
kyrkomusik. Sedan J876 var han ledamot
af Musikaliska akademien.
Såsom enskild person vann
Törnwall vänner öfverallt. Han i försynta
väsen, hans lugna gemytlighet, hans
gästfrihet och hjelpsamhet gjorde sig
städse gällande.
Carl Erik Södling
påminner i viss mån med hänseende
till skiftande öden och yrken om Franz
Berwald, ehuruväl han såsom musiker
och tonsättare ej kan komma i
jemfö-relse med denne. Fjorton år ha i det
närmaste föiflutit sedan hans frånfälle,
den 12 april 1884 i Vestervik, der han
under lärareverksamhet tillbragte större
delen af sitt lif.
Södling föddes 1819 i Mogata
socken, Östergötland, och sålunda i samma
stift som Törnwall. Han blef 1845
gymnastiklärare och 1847
tecknings-lärare i Vestervik, men begaf sig 1850
till Buenos Ayres, der han blef
organist i engelska episkopalkyrkan, sång
lärare, »professor of music» i Lyceo
de la Plata samt ledamot af
historiokt-geografiska uationalinstitutet och
naturhistoriska sällskapet. I Buenos Ayres
Löll han föreläsningar öfver
Skandinaviens foruhistoria och folkmusik samt
dess förhållande till Amerikas äldre
historia. Vistandet der räckte till 1858
och efter hemkomsten utnämndes han
1859 å nyo tiil gymnastiklärare samt
1862 till musik- och teckningslärare
i Vestervik, der han sedan stannade
och verkade.
Granska vi Södlings litterära
verksamhet, som vittnar om stor arbetsflit,
finna vi af honom utgifna följande
arbeten: Handledning för organister och
klockare (1846), Lagsamling för kyrkans
och skolans lägre tjenstemän (1848),
Musikalisk kyrkotidning (1847—50),
Tono-logi (1859), Nytt system för
pianoundervisning (1860), ett verk som blifvit
fördelaktigt bedömdt af den store
pianisten Sigismund Thalberg. Vidare
har man af honom en Skrifläsemetod,
Rytmisk koralbok, Indiska sånger utan
ord, upptecknade i Södra Amerika,
Indianska dansmelodier, en- och
flerstäm-miga sånger samt svenska folkvisor,
hvaraf han lär ha efterlemnat två
samlingar: »Gullharpa» och Silfverharpa».
Södling erhöll 1865 af regeringen
ett reseunderstöd af 800 kronor för att
i Tyskland och Frankrike in bemta
kännedom om sättet hvarpå undervisningen
i musik och sång vid läroverk i dessa
länder bedrifves. I Vestervik
innehade han ock från 1863 befattningen
som spansk vicekonsul. Till Associé
i Musikaliska akademien invaldes
Södling 1857 (Agreé 1848).
Ett ämne, hvaråt Södling egnat
sär-skildt intresse och förtjenstfull
forskning, är vår folkmusik. Härom ega
vi ett meddelandn af en person, som
stått i närmare beröring med honom,
och till afslutning af denna biografiska
uppsats lemna vi nu ordet åt denne,
hvars yttrande här följer.
»Man säger ofta att vi lefva i ett
specialisternas och specialiteternas
tide-hvarf. Södling var just en sådan
specialist inom området af vår Svenska
folkmusiks historia med dess kulturella
betydelse. Många äro de som, mer
eller mindre riktigt, upptecknat våra
folkvisor för att bevara dem åt
framtiden, men de flesta veta ej hvarifrån
dessa sköna melodier härstamma, deras
uppkomst, utveckling o s. v.; mon å
andra sidan är det ju lätt förklarligt,
då vi ej ega något specialarbete,
behandlande detta ämne.
Vid sitt frånfälle lemnade just
Södling färdigt det arbete, »Svenska
folkmusikens hLtoria», som man, pågrund
af de föreläsningar han mångfaldiga
gånger hållit ötver detta och liknande
eller närslägtade ämneo, länge motsett.
Att det ej redan under hans lifstid
blef befordradt till trycket, berodde
endast af brist på förläggare.
Vårt land eger tyvärr m alltför
fåtalig publik att räkna med då det
gäller vetenskapliga arbeten, och därföre
vågade väl ingen sig på företaget.
Arbetet är försedt med talrika
illustrationer öfver hittills obekanta
tonverktyg, allt ifrån den gråa forntiden
till nyare tider, samt dessutom en
musikbilaga med 100 af S. upptecknade
folkvisor, de flesta förut okända. Att
dessa illustrationer betydligt fördyra
arbetets tryckning är ju tydligt, men
utan dem kan det ej utgifvas, ty hela
texten blefve då meningslös. S-g
funderade en tid på att genom
subskription få arbetet utgifvet. Den första
listan utkom 1871, men S-g indrog
sedan de listor som voro ute och hvarpå
icke så få namn voro tecknade,
deri-bland vår nuvarande konungs, då
hertig af Östergötland. Emellertid
företog Södling flera reduktioner af arbetet
för att på så sätt minska
omkostnaderna för dess tryckning. 1878 sände
S g ånyo ut subskriptionslistor och
äf-ven å dessa tecknades en massa namn,
men antagligen voro eller blefvo de ej
tillräckligt många att trygga arbetets
utgifniug. Ännu en gång företog
Södling ändring och förminskning af det
ursprungligen ganska digra verket. År
1882 företogs denna ändring och då
för sista gången. j
Södling, som de senare åren var
ganska sjuklig och åtnjöt tjenstledighet, |
orkade eller brydde sig kanske ej om
att ifra för en sak, på hvilken han
offrat 45 års on’tröttlig forskning i såväl
Sverige som främmande länder, och för
hvilken han dessutom icke kastat bort
så ringa af sina tidtals stora
inkomster. Med den kännedom jag eger om
denne man, hade han varit i stånd att
sälja sin sista rock för att förvärfva
ett af de »uniquas instrument, hvaraf
han samlade så många och af hvilka
eu del såldes till Chr. Hammers
samlingar, en jjel skänktes till Göteborgs
museum och en del till Westerviks
läroverk. Men nog måtte det ha känts
bittert för denne entusiastiske och sitt
ämne så varmt hängifne man, att se
frukterna af denna oaflåtliga möda
kanske för alltid tillintetgjorda och
pris-gifna åt glömska. Med visshet vet jag
att Södling ej åtrådde eller räknade på
den ringaste ekonomiska vinst för egen
räkning genom sitt arbetes utgifvande,
utan för honom hade det varit den
största glädje att för sitt land få
framlägga de ovedersägliga bevisen på
åldern och värdet af vårt lands tonkonst.
Södlings arbete är dediceradt till
konung Oscar, och i en skrifvelse af den
17 nov. 1875 från
kabinettskammar-herren Reenstierna har ock H. m:t
nådigt gifvit sin tillåtelse dertill. Det
tyckes som om det nu kan vara på
tiden att rädda detta arbete från
förgängelse och en oförtjent glömska».
–-•––
Teaterpropositionen
öfverlämnades d. 29 mars till
kam-rarne. Finansministern och med honom
regeringen ställa sig i ett och allt på
samma ståndpunkt som
teaterkommit-téen, hvars förslag om försäljning af
Dramatiska teatern, inköp af f. d.
Svenska teatern samt
teaterverksamhetens bedrifvande på två scener och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
