Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom en hans komposition: »KungLear».
Häri visar han sig vtra en verklig
jonglör i kontrapunktisk teknik, invigd
i polyfoniens alla hemligheter.
Mr Chevillard tyckes mig vilja göra
för den ungryska skolan hvad hans
föregångare gjort för Wagner. Den
afgjorda framgång, som krönt denna
lyckade idé, tror jag ej endast bör
tillskrifvas den höga temperaturen i
den gängse ryssentusiasmen. Den ryska
nationella skolan, som den kallar sig,
eger verkligen i sig sjäif så många
förutsättningar att slå an. Främst
bland denna skolas koryféer står utan
tvifvel Rimski-Kor8akow, hvars
orientaliska symfoni »Antar» gjort stor
lycka här, och som torde räknas till
en af vår epoks bästa symfoniska verk.
Om söndag gifves en Lamoureux’s
konsert med nästan uteslutande ryska
namn på programmet.
Skada vore ej, om den unga franska
skolan toge intryck af ungryssarne och
fingo blicken riktad på äfven andra
ideal än kolossen från Bayreuth. Som
det nu är, tyckes det slafviska
efterhärmandet af och dyrkan för Wagner
förkväfva all individualitet.
Säsongen företer som vanligt en
brokig profkarta på nyfransk komposition.
Man kan dock ej låta bli att önska
ibland, att det funnes litet färre »Grand
prix de Home»; kanske hade man då
sluppit att höra något så medelmåttigt
som »Soir de fete» af Ernest
Chaus-son, oändligt tröttsam i sin jagt efter
klangfärger, eller något så rysligt som
några klingklangstycken af Diémer,
spelade på senaste Colonne-jeudi. Mr
Diémer är bäst i sitt fack; han
är, som bekant, en utmärkt pianist och
spelade med fulländad teknik och
mycken grace nyligen pä en
Colonne-konsert Saint-Saens’ femte konsert.
Detta verks största retelse ligger i
dess orientaliska färg, också är den
skrifven år 96 under en resa i Egypten.
Rättvisan fordrar det medgifvandet, att
bland mängden af de inhemska
kompositioner, som med erkännansvärdt nit
dragas fram, de underhaltiga äro i
minoriteten. Intet annat än godt är
att säga om Le Bornes »AmourTrahi»
för en röst och orkester, gifven af
Lamoureux. Mr Le B. anses vara en
af de mest lofvande i det unga ledet
och gjorde stor lycka för några år
sedan med en komposition: »Temps de
Guerre».
Hos Colonne har man fått böra ett
verk af en ung rumänier, elev vid
härvarande konservatorium. »Poéme
roumain» röjer en omisskänlig
begåf-ning men en brist på naivité, som
förvånar hos en så ung kompositör;
han är nemligen endast 16 år. Mera
förklarliga finner man hans stora rutin
och kännedom om orkesterns resurser,
enär han redan är en högst
framstående violist och som sådan säkert
kommer att låta tala om sig i (ramtiden.
Andra intressenta nummer hos Colonne
voro en legend för röst och orkester,
»Messe du Fantome» af Lefevre, och
»Effet de nuit» af Lazzari, till ett
po-1 em af Verlaine, i hvars egendomliga
mosaik af klangfärger och
tonmålningar man förgäfves letar efter en fras,
nog mäktig att föra en genom denna
labyrint af instrumentala kuriositeter.
Colonne har några gånger gifvit
Saint-Saens »Le Déluge». Detta sköna
oratorium, som under sin rund kring hela
den musikaliska världen öfverallt väckt
[ stor beundran.
Det förtjusande violinsolot i första
afdelningen, som besjunger det första
slägtets lycksalighet på jorden, väl en
af de vackraste melodier den franska
skolan frambragt, tolkades synnerligen
själfullt af mr Thibaud, och gjorde
ett gripande intryck. Recitativen ega
| ej en Händeis naiva enkelhet eller en
Bachs skakande kraft, men i gengäld
torde orkesterpartien, särskildt den
berömda symfoniska målningen af
syndaflodens fasor, kunna räknas till det
yppersta, som i senare tider framkommit.
G. S.
Brefkort från Rom
12 mars 1898.
lPllen förande kärlekssagan om Hero
och Leandro, som redan
inspirerade antikens skalder, har
gifvit » Mefi8tofeles’» skapare, Arrigo Boito,
ämnet till en dikt, hvilken, redan satt
i tcner för ett 20 tal år sedan af
Bottesini* nu å nyo blifvit föremål för
musikalisk behandling af Luigi
Manci-nelli, hvars lyriska tragedi »Ero e
Leandro» i dessa dagar under
kompositörens egen ledning f. f. g. uppförd å
Argentinateatern i Roma,** af
härvarande tidningar betecknas såsom en ny,
sannskyldig triumf för den italienska
tonkonsten. Libretton innehåller stora
lyriska skönheter och utmärker sig för
en formfulländad versbehandling, men
är, strängt taget, föga dramatisk,
något som ock torde ha förmått Boito
att afstå från fullbordandet af den
redan af honom sjelf påbörjade musiken
till densamma. Mancinelli lät
emellertid till den grad hänföra sig deraf, att
han antog den, sådan den var, ehuru
den säkerligen skulle ha vunnit på en
del förkortningar, och resultatet bl.f
det ofvannämnda. Endast i
förbigående omnämnande hans mästerliga
orkesterbehandling, särskildt i den andra
akten afslutande fugan, en verkligt
berusande bacchanal, och den storartade
målningen af stormen i den tredje, vill
jag till sist blott framhålla, att
maé-stron af de tre karakterer, som
förekomma i det af en stämningsfull
prolog inledda musikdramat, särskildt »con
amore» omfattat Heros, hvilken också
i hans behandling blifvit en af hela
opera-literaturens skäraste och ljufvaste
gestalter.
»An teros»
* Med samma ämne existera dessutom
följ. operor: Pistocchinis »Leandro» (1679),
de Brassacs »Léandre et Héro» (1750), Paers
»Ero e Leandro» (1795), B. A. Webers »Hero»
(1800), Raimondis »Ero e Leandro» (1809),
Seidels »Hero e Leandro» (1815), Krupiuskis
»Ero e Leander» (1816).
** Den har förut gifvils i Madrid, Torino
och Venezia.
Musikpressen.
Sånger för mansröster häftet XI,
utgifna af Sällskapet för
Svenska Kvar te ttsångensbefrämj ande.
Detta nyss utsända häfte har följande
innehåll: 1 Karl Valentin:
Klockringning (belönt med 2:a priset); A. M.
Myrberg: 2 Ut på det blånande haf,
3 Liten fågel, 4 Vid stranden, 5
Efter islossningen (bei. med 3:e priset);
6. Ivar Widéen : Slå i det skummande
vin, (bei. med 3:e priset). — Utom
pristäflan har styrelsen förvärfvat för
årstrycket följande sånger: 7. C. A.
Brolén: Vackra sky; 8. O. F.
Hagman: Bordvisa; 9. Rieh. Henneberg:
Aftonvandring; 10. Herman Palm:
Under rönn och syrén.
Valentins »Klockringning» är en
serie af 4 qvartetter, hvilkas text är en
dikt af Victor Rydberg (efter Edgar
Poe). Kompositionen, som bär
opustalet 36, är rätt originel med god
imitation af klockringning, hvarigenom
också enhetlig, ehuru mindre
omvex-lande stämning genomgår serien.
Myrberg skrifver alltid kvartettmässigt och
melodiöst, hvarom ock hans sånger i
detta häfte vittna. En vacker,
uttrycksfull och rytmiskt omvexlande
qvartett är Broléns till ord af
Snoil-sky. Palms »Under rönn och sytén»
gjorde sig mycket omtyckt under
musikfesterna här förra året. Sången
är egentligen föga omfångsrik, endast
16 takter, deraf hälften upprepning, i
häftet äro emellertid alla tre verserna
utförda. Orden äro ur »Sylvias visor»
af Z. Topelius. De öfriga qvartetterna,
syncerligast Hennebergs och Widéens
lifliga bachanal, förtjena väl att ha
upptagits i samlingen.
Ensamt detta häfte borde locka hrr
sångare att ingå i Sällskapet för
Svenska qvartettsångens befrämjande, då
det visar hvad god valuta medlemmarne
kunna erhålla för den ringa årsafgiften.
Från scenen och
konsertsalen.
Kungt. operan. Mars 16, 20 (kl. 7,30), 31.
Thomas: Mignon: Mignon: fru Linden).—
17. ^Boieldieu: Hvita frun. 18. 23, 25
(kl. 7,30). A u b e r: Den stumma. 19.4
Symfonikonserten 1 Haydn: Symfoni, D dnr;
2 J. S. Bach: konsert för 2 violiner
(kon-eerlmästarne L. Zetterqvist, T. Aulin); 3 Wag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
