Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
originalitet. Han hemtaile ofta sina
inspirationer eller rnateria’et fiån da
gamla nordiska folkvi-orna oeh
folk-dansarna och om hau än som
orkester-taki iker är framstående och derfor med
sin formella förmåga kunntt blifva en
komponist för de finaste konsertsalarne.
fötedrog han att spela sina arbeten för
en 50-öres-publik och iukassera det
lif-liga bifall, som visade honom att hans
toner verkligen fallit i god jord. »Han
var hvarken som konstDär eller
men-niska någon snobb», säger om honom
samma Köpenhainns-biogrwf — »Han,
som sk ref så behagligt för örat och
undgick alla skarpa kanter ocll oslipade
ytor i mus ken, han kunde i dagliga lifvtt
säga de förfärligaste saker och begå de
underligaste handlingar och tycktes —
att döma af hans tal — vara en
högröd socialist. Men man förlät honom
gerua, ty han hade så många goda
sidor och derföie att man lätt ser
igenom fingrarue med original.»
Kasta vi nu en blick på Em.
Hartmanus verksamhet som tonsättare, så
må vi börja med hans kompositioner
för scenen och har då att nämna:
»Fjeldstuen», 2 akter af Bournouvilles
ballett (en akt komp. af Aug.
Win-ding), redan komponerad 1859,
sångstycket »En nat mellem Fjeldene» af
Hostrup (1863), »Elverpigen», opera i
tre akler af Overskou (1867) samt
»Korsikaneren», opera i två akter
(texten till Hérolds och Halévys
»Ludo-vie» — 1873) samt den olvannämda
»Runenzauber». Andra vokalverk äro:
»Winter und Lenz», konsertsrycke för
kör och orkester op. 13 samt flerstäm
miga sånger och flere häften romanser
och sånger med pianoackompanjemang,
deribland »Smaasange for Ungdommen»,
op. 20.
Instrumentalverk äro 4 Symfonier
(op. 29, 34, 42, 49 deiaf n:r 4 i
ma-nuskr.); en Symfonisk dikt »Hakon
Jarl» op. 40; Uvertyrer: »Hærmen
derne», (»Eine nordische »Heerfahrt»),
nor disk sorgespelsuveriyr; Ouverture
pastorale op 46, Schottische ouverture,
op. 44; Ouverture zu Oprr »Der
Korsikaner» op. 9. (De tre senare i
ma-nuskr.); 4 orkestersuiter, förhvilka
den som op. 30 utkomua
»Skandinavisk Folkemusik» för piano ligger till
grund; »Nordiske Folkedanse» (1 Scher
zo, 2 Gamle Minder: Menuett, 3
Elverpigerne og Jægerne: scherzo, 4
Bryllupsmusik: Halling & Menuett, 5
Springdans; »En Carnavalsfest,
balettdivertis-semeut, op. 32 (för stor och liten ork );
»Dyveke» (»Täubchen») op. 45 (suite
för liten orkester: 1 flöjt, oboe, fagoit,
basuD, 2 klarinetter, horn och
trumpeter samt stråkinstrument). Innehållet
af denna suite är: a) Maifest, b)
Narren, c) Bonddans, d) Dyveke dansar
för konungen, e) Utan ro, f) Romans,
g) Folkdans, h) Afsked. Andra
orkesterverk äro: »Hans Suite» op. 39(1
I gryningen: polka, 2 Första kär-
leken: vals, 3 För fulla segel: galopp)
samt »I Maaneskin», introduktion odr
vals;
Konserter: för violin (op. 19, G.
m.), för violoucell (op. 26, D m.), för
piano (op. 47, F ra.);
För stråkinstrument: Andante
ur C moll qvurtetten op. 37; Berceuse
för stråkinstrurn. och harpa;
Kammarmusik: Pianotrio op 10;
Andante & Allegro för violin o. piano,
op. 12; Serenad, trio lör klarinett
(violin eller viöln), violoncnll och piano,
op. 24; Srråkqvartet i C moll, op. 37;
Serenad för 8 blåsinstrumeut (flöjt,
oboe, 2 klarin., fag., horn) oeh bas,
op. 43 ;
Pianostycken: »Fra Hojlanuene,
nordiska toubilder, op. 11 ; Arabesk och
Caprice, op. 16; Sonate instruct’ve et
facile, op. 17; Ballscenen, Täuze uni
Arabesken, op. 23; Trois Mazurkas, op.
28; Fire Cla verstyk ker, op. 34.
Skandinavische Volkmusik (2 ir.).
Emil Hartmanns ofvannärnnda
kompositioner äro utgifna dels af tyska
förläggare, dels af Wilh. Hansen i
Köpenhamn.
––E––
Algot Lange
och hans bok «Om sång»
Ofvannärnnda bok bar förut varit
omtalad i denna tidning såsom
ut-gifven här i Stockholm. Den utgör
n:o 12 af »Populär-vetenskapliga
af-handlingar», utgifua af Alb. Bonnier.
Vi skola nu kasta en blick på denna
lilla bok, som efter Arlbergs Tonbild
ningslära är det märkligaste som
angående sångkonsten framträdt på vårt
språk.
Angående författaren sjelf vilja vi
erinra om att han är född d. 17 april
1850 i Kalmar, blef stu lent i Upsala
1869 ocb tog förberedande juridisk
examen men egnade sig sodan åt
sången och debuterade i Helsingfors vid
d. v. svenska operan 1872 som
Bela-my i »Villsars dragoner» 1877 reste
h n till Paris att studera sångkonsten,
engagerades 1878 vid Stockholms
operan der han var anstäld i fem år och
har sedan tillhört Köpenhamns kgl.
teater, till dess han för omkr. ett år
sedan lemnade scenen. Han egnar sig
uu der åt sångundervisning.
Innan vi kasta en granskande blick
på hans ofvannärnnda bok, vilja vi
anföra inledningen, eller företalet, till
densamma, hvilken här meddelas.
»Förrän jag ingår på själfva ämnet,»
— säger författaren — anser jag det
icke vara ur vägen, att jag något
uppehåller mig vid mig själf och mina
personliga erfarenheter, i synnerhet då
dessa likna mången annan vokal
sanningsökares och kunna tjäna till att
belysa min nuvarande ståndpunkt.
Sedan jag i fem år vid Helsingfors’
svenska teater sjungit en del myck. t
fordrande operapartier utan att liafva
åtnjutit någ m som hel-t
sångunder-j visning, reste jag till Paris för att
konstnärligt utbilda min röst. Vid ett
besök ii os m:me Vrardot Garcia fick
jag anvisning på den enligt, hannes
mening bästa aåuglärareu i världens
huvudstad.
Hur lycklig var ja» ej att äudtligeu
ha funnit Jen bäste läraren, som
antagligen fanns att tillgå, sedan jag
varit nödsakad att så länge som
dilettant begagna min löst! Törstande efter
vokal visdom uppsökte jag denne man,
som i trettir år hade var.t Garcias
ackoinpanjaiör och mest invigde
förtrogne.
Ett år sjöng jag ho-r honom. Hans
honorar var 10 tranes i timmen. Och
detta var ändå hans »prix d’artiste».
Det så kallade »prix d’rdiot», som han
brukade taga utaf damer af familj, var
20 francs.
«II faut sourire» — »chautez
ouvert-oment et fortsment sur a elair» voro
de grundprinciper, enligt livilka jag
samvetsgrant öfvade mig flera timmar
om dagen.
Detta tillvägagående föreföll mig
visserligen motbjudande, ty jag visste
ju, att jag genom alt sjnuga på det
sättet allaredan förut hade varit
dilet-tantiskt hjälplös och utsatt för ständigt
återkommande halsindispositioner. Men
jag var dock så naivt förtroendefull
och kritiklös — liksom så många
andra olyckliga nybörjare — att jag
stannade ho-r samma lärare på grund
af hans rykte och deu rekommendation,
han fått af den högsta musikaliska
auktoriteten.
H varje timme väntade jsg att få
höra det förlösan le ordet, den fasta
principen, efter hvilken jag kunde
öfva mig, nyckeln till sångkonstens
hemlighet. Men förgäfves.
Hvilka bittra tårar fällde jag ej på
hemvägen efter en sådan sängtimme,
då jag försökte samla och formulera,
hvad min lärare hade sagt mig, och
fann, att iutet var att samla och att
han under månader fodrat min
vetgirighet med fraser! Huru förtviflad
var jag ej då jag märkte, att under
denna tanklösa uppramsuing af arier
och romanser, skalor och fioriturer,
drillar och volubilitet öfuiugar, hvarcili
min af Daturen smidiga bals villigt
låaads sig, min ton förblef densamma,
ansträng i och osäker, nära son den
var alt dritukua i detta lraf af noter.
Så debuterade jag och sjöng vid
Stockholms opera i fom år. I huru
stor okunnighet om den fysiska be
handlingen af rösten min parisiska
lärare äu lämnat mig, hade jag dock
af honom inhemtadt en viss smak, eu
ofö skräckt och rent utvärtes jargon,
som för en ytlig åhörare dolde min
okunnighet och hjälpte mig fram så
att jag, tack vare min naturliga
be-gåfning, till ocb med ansågs vara en
I fä lligen god sång.re. Jag blef därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
