- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 18 (1898) /
109

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan han först läst igenom den
samma, spelade vi den och då vi
slutat, sade han, att »idéerna äro friska j
och goda och nu förklarar jag att ni
är i besittning af formen». Derjämte
tryckte han min 1 and och sade »tack
min vän» 6amt rådde mig att skrifva
af den (sonaten) och skicka den till
Jenny Lind.» — — —

Efter att d. 12 juli ha rest till
Marstrand för sin helsas vårdande återkom
Hägg till Köpenhamn i september och
skrifver då från skalden Andersens
sommarhem »Rolighed» till »sio
faderlige vän» ett bref af 9 sept. 1871,
hvarur följande må anföras:

»— — Den 7:e var jag hos Gade,

! som mottog mig mycket hjärtligt och t
behöll mig till middagen. Han har
varit vid Beethovensfesten i Bonn och
blef der föremål lör en storartad
hyllning. Resan var för honom ett sannt
triumftåg och på den stora festmid ag,
der hans skål utbringadet, erkände alla
dervarande musici honom för sin
mästare och ledare i aibe’et för konstens
ideala utveckling. Folk trängdes om
honom för att få hans namnteckning
o. s. v. Det är dubbelt glädjande
under den närvarande Wagnerepidemien
att finna så kraftiga tecken på att det
verkligen finnes sundt musikaliskt
förnuft i Tyskland, att man kan anträda
sin resa dit utan att riskera att endast
och allenast falla i händerna på
dåraktiga fantaster. Missförstå mig icke;
jag är ej den, som småaktigt vill
förneka det stora och betydande hos
Wagner, men hela hans verksamhet är af
alldeles för sväfvande och
experimenterande beskaffenhet, lör att en
menni-ska med alla fem sinnena utan vidare
eller ens någonsin kan af full och
ärlig öfvertygelse i allo acceptera honom.

Hvad han förtjenar är ett
omsorgsfullt och opartiskt skärskådande, men
det vore en blodig orättvisa och en j
himmelskriande otacksambet, om man,
derför att han ibland är stor,
dramatisk o. s. v., skulle förbise och
ringakta de i sanning ädla, sköna och
odödliga konstverk, som andra mj’cket större \
konstnärer gifvit oss.

Dock, nog derom för denna gång.

Gade vill att jag skall stanna här
månaden ut och de första dagarna i
oktober va-a i Leipzig.

Resan till Tyskland företogs nu och
nedanstående är utdrag ur ett bref från
Leipzig af d. 18 dec. 1871.

»Förra torsdagen kom jag till
Leipzig (d. 15 d:s). Oangenäm håla! Hvad
beträffar mitt intryck från Berlin så
är det — operan (som visst ej är god
men har rik repertoar), Joachim och
Sternska sångföreningen undantagna —
dåligt och mycket dåligt.

Samma afton jag kom till Leipzig
var Gewandhauskonsert. Det var
vackert men ej jemförligt med Gades
konserter i Musikforeningen. Der kan
man se hvad en äkta musikalisk
personlighet förmår och betyder!

Cellosonaten hade jag den lyckan att
så ofta jag ville probera med deSwert*,
hvarigenom den klingar helt annorlunda,
än om jag, oerfaren i cello ulan
praktisk probering hade skrifvit donsamina.
Denna komposition har för mig varit
ett högst intressant studium af cellons
natur etc.

— — Här kan jag ej uthärda länge
utan går väl nästa måndag till
Dres-des för att få litet frisk luft. Här är
för rysligt obehagligt. Dålig opera är
här också.

Angående den komposition, som bär
följer och som jag önskar må bere la
eder något af den glädje och
tillfredsställelse som jag åsyftat, »blef den
till» på följande sätt:

En vacker dag sade jag till Ander
sen: Kjære Etatsraad, har De icke i
deres digte noget som jeg kunde
komponere för ensemble? — »Nej, men
vil De vente saa bekommer jeg maa skee
en Idé og saa» — — och så bekom
jag dikten samma middag den 23 juni.

Som ni ser slöt jag kompositionen
på min födelsedag, — vare härmed ej
sagdt, att den skall betraktas som en
»myndighetsföiklanng**. Sedan dess
bar jag låtit den ligga; redan i
Marstrand tänkte jag sända E ler den
samma, men så kom det så mycket
emellan och sedan jag nu »piffat» opp den
litet, sänder jag Eder den som en
välment julgåfva.––––-

Dresden den 9 jan. 1872.

— — I Leipzig var det förfärligt
tråkigt, och just den tid jag kom dit
var musikmarknaden flau. Jag hörde
der en Gewandhauskonsert, 2 operor
samt såg »Köpmannen från Venedig»,
äfvensom hörde 2 konserter för
kammarmusik. Ärligt taladt, hade jag
der-vil icke många illusioner. Gades
mu-sikföreningskonserter i Köper hamn
smakar mig mycket bättre.
Kammarmusikkonserterna voro goda, men häller icke
något så öfverdrifvet. Operan var
eländig. Skådespelet gick väl an, men
»meget fett» var vet ej.

Då jag der vantrifdes i högsta grad
och i tidningarna så , a‘.t Richard
Wag-nera opera »Meistersinger» skulle gå i
Berlin, så reste jag på några dagar
dit (der jag har fritt tillträde till alla
representationerna) och hörde två
repetitioner samt sjelfva representationen,
som var en af de mest glänsande jag
någonsin sett eller hört.

Tänk Eder en af de största och
praktfullaste operor i veriden, fyld af
människor, som efter hvarje akt, nästan
hverje scen, voro i full
klappningspa-roxysm!

Som musik för sig kan jag ej smälta
Meistersinger, ehuru der finnes flera

* Julius de Swert (Deswert), utmärkt
vio-loncellvirtuos (f. 1843), anstäld vid
Berlin-operau. Red.

** Hugg blef ramma dag, 27 juni, myndig;
han fylde nämligen 21 Ar. Deraf
anspelningen. Kompositionen heter »Studenten frän
Lund». Red.

ställen af stor skönhet, men deremot
är texten och handlingen allt igenom
frisk, kraftig vch intressant.

Så otroligt det låter, var denna resa
en besparing för min kassa, så dyrt var
det för mig i Leipzig. En gement
tråkig stad, full af kälkborgare och
krä-mare8trutar.

Deremot är Dresden något helt
annat i alla afseenden.

Från Norman hade jag bref till
Julius Rietz*, men har ej haft något
vidare go It derutaf. Deremot ha som
vanligt danskarna varit mig till
otrolig glädje och nytta. Från H. C.
Andersen hade jag bref till förre
krigsministern i Köpenhamn, excellensen och
genera’en Raaslöff samt fru majorskan
von Serre, en mycket beröoid
protek-trice af de sköna konsterna och intim
väninna till Thorvaldsen och Andersen.

Då Raaslöff på sin fråga, om och
hvad jag komponerat, sedan jag
lämnade Köpenhamn (der jag en gång
träffade honom hos Melchiors) fick till
svar »en cellosonat», så sade han:
»kors, jag känner Griitzmacher** och
han skall en gång spela den hos mig».

Jag blef naturligtvis mycket glad,
och i söndags var en riktigt finfin
I soaré bos honom, der jag blund andra
artister äfven träffade en elev af
Chopin, Jules Schulhoff, en tämligen
tarf-j lig kompositör, dock ej utan talang,
men deremot en utsökt klaverspelare,
tidigare en af musiklejona i Patis.

Min sonat gjorde verkligen mycken
lycka och, hvad som bättre var,
intresserade Griitzmacher så mycket, att han
absolut ville spela den i
»Tonkünstlerverein» som i går. Jag hade några
betänkligheter för mina styfva fingrar
men mina invändningar hjälpte ej, och
i går afton kl. 8 gick min sonat af
stapeln för »en parterr af konstnärer».
Det hvilade ett egendomligt solsken
öf-ver hela aftonen. Jag tror bestämdt
att min goda stjerna vakade öfver mig.

För det första var publikum mycket
j spändt på en elev af Gade. Och så
fick både min ande och mina förb.
fingrar vingar (jag tror aldrig jag har
spelat så bra) och Grützmacher spelade
] härligare än en ängel. Efter hvarje
sats kommo starka applåder och
bra-vorop. Och sedan det var slut,
kommo gamla musici och tackade mig för
den njutning jag beredt dem. Sedan
vi ätit litet kvällsvard måste jag spela
några af mina klavérkouiposiiioper cch
valde en suite (i andan och arbetet
I helt modern), som jag komponerat i
Marstrand. Och äfven dea väckte
entusiastiskt bifall. Derefter måste jag
ännu spela något och spelade några
enkla svenska folkmelodier, som
intresserade dem mycket.

När en riktigt pikant eller hjertlig
vändning i melodien kom, så hoppade

* Rietz, duotig komponist o. dirigent, f.
1812 i Berlin, död i Dresden 1877. Red.

** Friedr. Griitzmacher (f. 1832) utmärkt
violoncellist, komponist och lärare. Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1898/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free