Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land vunnit mycket anseende. —
Under vårterminen 1885 utförde fröken
Janson å k. opeiau Bergadrottningen
i »Den bergtagna». Paraschira i
Ne-aga», Martha i »Faust», Gertrud i
»Den svarta dominon* och slutligen
Amneris i »Aida». Med denna termin
slutade hennes verksamhet pä vår
operascen, der hon efterträddas i
altfacket af fröken Zularaitk Wellunder.
Frökeu Janson fick nu tillfälle att i
utlandet vidare utbilda sin sällsynt
vackra och omfångsrika stämma, s na
ovanliga musikaliska och dramatiska
anlag genom studier i London och
Italien. Såluuda finna vi henne i
slutet af 1880 idka sångstudier vid Royal
academy of music i London, der hou
hade den ansedde såugmästaren Alberto
Randt gger till lärare. Vid
årt-afslut-ningen här i slutet af juni tilldelades
henne prismedaljer för sång och
deklamation, och Jenny 1 ind, som föriät
tade prisutdelningen, yttrade då till
henne: »Mademoiselle! You ought to
make a name » Så har ock blifvit
fallet. Såväl vil de s’ora konserterna
i London som å Coventgarden-teatern,
samlingsplatsen för världens förnämsta
artister, har den svenska sångerskan
framträdt och gjort sig ett berömdt
namn. I England, Skottland och
Irland har fröken Janson framgångsrikt
konserterat i förening med sin
lands-mauinna, violinisteu Anna Lang och
lär äfven i höst komma att göra en
konserttur med flera ansedda artister
derstädes. Sedan fröken Janson lemnade
Svtrige har hou några gånger besökt
hemlaudet och gal i oktober 1887 en
konsert i Musikaliska akademien. På
Coventgaiden-teatern har hou, såsom vi
erinra oss, 1891 sjungit Siebet i »Faust»,
äfven zigenardrottn.il’ gen i Bal fes optra
»Zigeuerskan» samt Martha i
»Mefi-stofeles». Hennes uppträdande på denna
scen som Carmen 1895 väckte så stort
intresse, att hon måste låta engagera sig
der för hela säsongen, ehuru hon då
stod i begrepp att gifta sig med
svensknorske vice konsuln i Alloa, Fischer.
Brölloppet blef uppskjutet till början
af år 1896, då de nygifta bosatte sig
i Skottland. Alldenstund fru
Jauson-Fischer äfven efter sitt giftermål egnar
sig åt attistisk verksamhet, hoppas vi,
att det i en snar framtid skall
förunnas oss att åter få se och höra den
värderade konstnärinnan å vår nya
operascen i uågon eller några af
hennes förnämsta operapartier; hvarom ej
önska vi henne bjertligt välkommen
åter åtminstone i konsertsalougen.
|
Den nya Kungliga teatern.
Efter en tid af sju år har återigen
ett kons’tempel vid Gustaf Adolfs torg
öppnat sina portar för allmänheten, då
den nya kungliga teatern den 19
september invigdes med en föreställning
inför en festklädd, till stor del inbjuden
publik i närvaro af H. M. konungen
och kronpriuseu samt prinsarne Carl
och Eugen.
På samma plats där Gustaf III
uppförde sitt åt »do fosterländska
sånggudinnorna» helgade tempel, ehuru
denna plats nu betydligt utvidgats
nedåt kung8torget, reser sig den nya
teatern, hvilken synes uppfylla alla
anspråk på en tidsenlig sådan, förnäm
ligast i afseende på inre
ändamålsenlighet och prakt. I yttre hänseende
har byggnadeus ark- tiktur klandrats
såsom tung och ful, påminnande om
pä hvartaunat uppstaplade lådor, men
säkerligen har ändamålsenligheten
betingat det yttre, sådint det är, och
hufvudsakeu är att byggnaden på bästa
sätt uppfyller sin bestämmelse. Fasaden
åt Karl XII:s torg med teri assen öfver
operakällaren är i alla händelser ett
synnerligen vackert parti.
Länge har det varit ifrågasatt att
förändra Gustaf III:s operahus eller
bygga ett nytt med nutidens fordringar
mera öfvereusstämmande, men företaget
har alltid strandat pä svåiigheten att
erhålla penningmedel dertill. För
bibehållandet af det gamla operahuset
talade såväl den ypperliga akustiken i
salongen som byggnadens onekligen
vackra fasad i likhet med arffurstens
palats på andra sidan torget, och det
torde ej ha vaiit alldeles omöjligt att,
såsom nyss skett med Dramatiska
teatern, utvidga de trånga korridorerna
och trappuppgångarna på ett lämpligt
och betryggande sätt, men då ett nytt
operahus i en snar framtid blifvit
nödvändigt ansågs en nybyggnad i alla
hänseenden lämpligare. Beträffande bi
behållande af tasadeu såsom pendant
till palatsets midt emot, så torde ej
heller denna gamla byggnad kunna
vänta sig en längre framtid.
Det var emellertid ej endast
opeia-bygguaden utan äfven och
hufvudsak-ligen sjelfva operaiustitutionen som
väckte bekymmer hos vederbörande och
äfven den konstälskande allmänheten
på grund af operans dåliga ekonomiska
ställniug, hvars upphjelpande hvatken
staten eller hnfvudstadens etyresuiäu
ville åtaga sig på ett sätt, som kunde
betrygga operaverksamhetens forivato.
Då bildades, som bekant, på initist v
af bankdirektör Knut Wall-nberg det
s. k. Teaterbyggnadskon8ortiet, som
genom ett premieobligatiouslån
förskaffade nödiga medel till ny
operabyggnad och ekonomisk basis för
operainstitutionen. Att närmare redogöra för
detta konsortiums verksamhet,
teater-bygget och k. operans öden i den
pro-visionella lokalen det är här lika
omöjligt som öfverflödigt. Temligen
noggranna uppgifter bärom ha lemnats i
föregående årgångar af denna tidning
och hafva i dessa dagar framstälts i
böcker och andra publikationer.
Det var den 30 nov. 1891 som
af-skedsförestä’lningcn i dr u gamla opera-
byggnaden egde rum, och i det
närmaste sju år ha sålunda förflutit innan
den nya — kungliga teatern, såsom
den nu heter — blef färd’g, så ati
föreställningarna der kunde taga sin biujan.
Ar tiu denna byggnad uppförd och
konstruerad på ett sätt som
tillfredsställt r alla fordringar man kan ställa
på en sådan? Frågan gäller
egent-ligpn dess inre, ty om det yttre ha vi
red .n talat, och mei ingarne tyckas
sammanstämma i ett jakuude svar på
denna fråga. I afsteude på akustik,
rymlighet, elegans och ändamålsenlig
het. lemnas knappt något öfrigt att
önska, åtminstone efter hvad för
närvarande är käudt och af den stora
»llmänheteu iakttagits. Sångartisterua
lära äfven vata belåtna och finna den
D}’a operan vara ett godt sångrum.
0 ke8terns låga placering gör en god
musikalisk verkan och låter sången
från scenen göra sig väl gällande. Man
tycker sig endast finna att
orkester-platsen tålt vid att vara större.
Scen-utiymmet är ganska betydligt och
mekanismen för belysning och
dekorationers förflyttning m. m. mönstergill.
Vid inträdet i operan genom
hufvud-ingångarne från Gustaf Adolfs torg
måato man emellertid göra den
anmärkningen, att uppf-risvägen för vagnarne
är allt för smal, knappast mer än en
vagnsbredd till utrymmet, hvilket är
till stor olägt-nhet för dem, som gående
skola passera samma väg. Byggnadens
proportion skulle säkert ej lidit m>-n
af om denna gjorts något bredare, så
att fotvandrarne haft en mera rymlig
gångbana innanför körvägen. Vid
inträdet från denna trånga ptssage i
vestibulen gör denna så mycket, större
intryck. Den är verkligea magnifik.
Genom tre portar åt fasaden, två på
sidoväggarne, inträder man i denna.
Vid yttre långväggen nära sidodötrarne
har man biljettkontor»n, det för lörköp
åt södra sidan, det andta åt m-rra.
Ofvan biljettluckorna liar man på
rnatt-slipadt, tmnsparant glas plan öfver
salongen och på sidan härom
messing-t-ta^or med uppgift på biljettprisen. Den
Jånga och breda vestibulen med dess
hvälfda tak är hållen i hvitt. Upplyst
af tre elektiiska taklampor och fyra
par bronskaudelabrar å
marmorposta-meDter är denna entrée briljant.
Gafcel-väggarne prydas af statyer på
marmorpiedestaler. Tvenne sådana föreställande
tragiken och komiken flankera den I reda,
me i röd matta beklädda marmortrappan
som leder upp till den plattform,
hvar-ifrån ingång rakt fram leder till
parketten cch breda trappor åt l.öger och
venster leda upp till första raden. Taket
till denna trappveatibnl är prydt med
förträfflga inedaljotigsmålniiigar, och
ornetingen i densamma är för öfrigt
ytterst praktfull. På ömse sidor om
pat kettiugången fiunar man tvenne i
väggen insatta marmortaflor med
forgyld skrift. Ä den till venster om
ingången läses följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
