Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidare må nämnas »Procession
noc-turne» af Henri Rabaud, och en
ouverture »Buond Pasca» af Gaston
Car-raud, ett försök till musikalisk
dekora-tionsmålning, som ej saknade sitt
intresse, ehuru de dervid använda
färgerna ibland voro väl »skrikande».
Mindre intressant fann jag »Au
Cré-puscule» af Aug. Chapuis, hvari det
grumliga och vagua i formen ej ens
kan urskuldas af dess titel, och i hvars
tjocka molnvägg af ackord knappast
en ljusglimt i form af en musikalisk
tanke bröt sig väg.
Ej mindre än tvenne nya
pianokonserter ha utförts, den ena af
Sar-reau förträfflig, den andra af Delafosse
betydligt underhaltig.
En komp. af den 16-årige
rumä-niern Enesco, som förra året väckte
så stort uppseende för sin ovanliga
begåfning, gjorde fullkomligt fiasco,
en motgång, som dock säkert skall
visa sig af verklig nytta för den unge
af smickret i de rumäniska salongerna
troligen litet uppblåste kompositören.
Man kan ej hålla Colonne och
La-moureux-Chevillard nog räkning för,
att de så ofta inbjuda utländingar att
dirigera på sina konserter. Det
vittnar fördelaktigt om huru djupt de
insett betydelsen af det internationella
utbytet af ideer, och huru fullkomligt
fria de gå från anklagelsen för
chauvinism (i likhet med de flesta af
Frankrikes verkligt framstående män
på kulturens olika områden), och för
det småaktiga kotteriväsen, den
jalou-sie de métier, som ständigt fruktar
att se sig öfverflyglas af
konkur-| renter.
Liksom om man kunde tala om
konkurrens på ett område, der
individualiteten har ett så vidsträckt
spelrum. I hvilken hög grad detta
verkligen är fallet, har varit lika
intressant som lärorikt att konstatera under
åhörandet af de orkesterchefer, som
i tur och ordning gästat Paris.
Alltsedan grefve d’Harcourt gjorde början
med ryssen Wi nograd sky ha
Tysklands och Rysslands eminentala
kapellmästare kommit hit. Vi ha hört hos
Colonne Richter, Mottl och Lévy, och
hos Lamoureux Nikisch och nu
senast Weingartner och Richard Strauss.
Man har i fulla drag njutit af de nya
härliga synvidder livar och en på sitt
sätt öppnat för det musikaliska
tänkandet, utan att fråga sig, huruvida
det man fick till lifs var den enda,
den allena saliggörande traditionen,
hvarförutan ett utförande af en
Beet-hovensymfoni t. ex. i vissa kretsar
anses som ett fullkomligt kätteri. För
dessa blir visserligen en Richard
Strauss fullkomligt onjutbar. Hans
uppfattning är rubato som en
mazurka af Chopin, med högst oväntade
tempoförändringar, fermater och
rallentando, livaraf det ej fins ett spår på
partituret; en tolkning å la Tsigane.
Man må säga, hvad man vill derom,
| men ytterst originell och rolig är han.
Beethovens A dur-symfoni, de tyska
| kapellmästarnes »Cheval de bataille»,
och uvertyren till Mästersångarne blef
under hans taktpinne, som har något ■
af ett trollspös förvandlingsförmåga,
till någonting alldeles nytt.
Så ny och intressant än Strauss’
tolkning är, fördunklade den på intet |
vis Weingartners. Jag har redan i [
denna tidning berättat om, hur denne j
förra året kom, såg och segrade.
Hans triumf var nu ej mindre. Hans !
tolkning af uvertyrerna till »Alceste»
och »Euryanthe», Mozarts Ess
dur-och Beethovens C moll-symfonier,
Liszts »Tasso» m. m., var bland det
härligaste man kunde höra, och
vittnade om i hvilken sällsynt grad han
vid knappa 36 års ålder eger livad
fransmännen kalla »posséder son
metier». Som bekant blef W., efter att
| successivt ha varit kallad till Königs- l
berg, Danzig, Hamburg och
Frankfurt am Main, kapellmästare vid
Ber-1 lins opera 1891, som lian förra året
lemnade, för att uteslutande egna sig
åt komposition, och der Strauss blef
hans efterträdare.
Intressant är att jemföra dessa begge
så genialiska konstnärer. W. tillåter
sig ej så mycket temporubbningar som
S., lian eger kanhända mindre »fougue»
än denne, men har mera
storslagenhet och koncentrerad värme. Begge
erhålla af sin orkester de delikataste
nyanser, och äro mästare som få i att
I sätta i relief de olika instrumentens
sonoritet. Som bekant åtnjuta de i
Tyskland stort anseende äfven som
kompositörer, och i Strauss vilja många
t. o. m. se en efterträdare till Wagner.
I hvad mån dessa förhoppningar
komma att realiseras är svårt att döma
efter den komp. som här utfördes:
»Så talade Zarathustra». Denna
egen-| domliga titel är som bekant namnet
på ett af de mest berömda arbeten
af den bittre och skeptiske filosofen
Nietsche, hvari lian resumerat sin teori
om »öfvermenniskan» = superhomo.
Innan jag afger ett definitivt
omdöme om denna underliga komposition,
skulle jag vilja höra om den.
Tem-1 ligen vågadt synes mig att vilja sätta
filosofi i musik; ett helt intryck får
| man ej heller af denna något tofviga
rapsodi, som varar en tre kvarts
timme. Men intresset hålles hela tiden
vaket genom den oerhördt djerfva och
genialiska polyfonien, de mest pikanta
rytmer och en glänsande orkestring.
Man märker emellertid, att hr Strauss
ännu befinner sig i sin Sturm- och
Drang-period; då l an funnit det rätta
uttrycket för sin personlighet, kommer
han utan tvifvel att åstadkomma högst
betydande saker.
Weingartner var denna gång
representerad af tvenne kompositioner: en
intressant transkription af »Invitation
å la valse», som dock ej kommer en
I att förgäta Berlioz’s mästerverk, och
»Le Séjour des Bienheureuses» (jag
ignorerar den tyska titeln). Detta verk
eger vida större klarhet och
behersk-ning i ingifvelse och form än det
Strausska, och dess högstämda
innehåll och rikedom på de finaste
instrumentala fynd förfelade ej göra ett
djupt intryck på den fulltaliga
pu-pliken.
Paris le 2 Mars.
G. S.
P. S. Hos editoren Fischbacher har
utkommit en liten bok af Jean Hubert,
kallad »Réminiscences», som jag ej
nog kan rekommendera åt herrar
musikkritici till begrundande. Jag
skall återkomma i mitt nästa bref till
detta intressanta arbete.
–––W
Musikpressen.
På Elkan & Schildknechts
förlag-bar utkommit:
För piano, 2 händer:
j. ad. IIÅGG: Valse de salon, tillegn. fru
Itla Åqvist. Pris 50 öre.
RHENFEl.DT KARI,: Nu ska vi te d dansa,
Ilambo-polska; Med Piß) Schottisch, ä 50 öre.
För piano, 4 händer:
Geishan, operett af Sidney Jones. Potpourri.
Pr kr. 1,50.
För en röst med piano:
AUG. ekenberg: Och här är dungen, där
göken gol (e—f), ur »Hemvers och
Ilvardags-vers» äf Gustaf Fröding, tillegn. frök. Helena
Procopé. Pris 50 öre.
AUG. El.FÅKER: »Vd lösta böljor mot
stranden slogo» (h—e); »Båten gungar sakta•
(b—ess), båda med ord af Toivo, tillegn. fru
Dagmar Möller. Pris 75 öre.
Hos Schotts Söhne i Mainz har
utkommit :
För piano, 2 händer:
AI.B. LINDSTRAND: Deux Morceaux dc
Salon. N:o 1 Valse, N:o 2 Harearolle, op. 7
å mark 1,50.
Af musikalierna från Elkan &
Schildknecht framstå bland
pianokompositionerna Valsen af J. Ad. Hägg såsom
ett litet förträffligt salongsstycke
påminnande om Gade, komponistens
lärare. Huru värderad J. Ad. Hägg är
äfven i Tyskland visar en i »Die
Signale» för 27 febr. förekommande
anmälan af »Drei kleine Suiten im alten
Style», utgifna af Fr. Hofmeister i
Leipzig. De omtalas der såsom
»förtjusande kabinettstycken, innehållande
en sund, klar och hjertevinnande
musik, som på det högsta kan
rekommenderas åt alla pianister, — ett nytt
bevis på den beaktansvärda talangen
hos den nordiske komponisten, på
hvilken man, efter allt att döma, kan ställa
de skönaste förhoppningar.»
En svensk tonsättare, som nu äfven
fått kompositioner utgifna af en ansedd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
