Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlagd i stor stil med introduktion
ocli coda, innehållande melodiskt och
rytmiskt danslifvande musik. — Det
återstår oss att yttra något om
sångerna. Åkerbergs Duo synes af texten
vara ämnad till kyrkligt bruk. Den
är melodisk och hållen i värdig
religiös stil. Valentin och Stenkammar
äro välbekanta och ansedda sångkom- 1
ponister. Af den förstnämndes sånger
i föreliggande häfte anslår oss mest
den andra i ordningen »Lied» (»Visa»)
(f—g) en verkligt förträfflig sång. De
öfriga: »Nur Eine» (»Blott en» —; |
d—g), »Der Herbst ist kommen» (»nu
hösten kommit» —; ess—g) och
»Dieweil du mich verlassen hast»
(»Alltsedan du gick bort från mig —;
ess—g) gå i en ton af »weitschmerz».
Samtliga sångerna äro väl
harmoniserade men ha den egenheten, att
ingen slutar i tonikan. —
Stenham-mars »To Digte» med ord af J. P.
Jacobsen utgöras af »Du Blomst i
Dug» (ciss—g) och »Irmelin Rose»
(a—fiss eller a). Den första af dessa
är i moll med vexlande harmoni, af
närliggande tonarter, den senare i
enkel balladstil och durtonart. Af de j
svenska sångerna hafva de båda
mellersta folkvisans enkla melodiska natur
och ackompagnementet är lika enkelt.
Första och sista sångerna äro större
anlagda. Den första är en väl funnen
musikalisk tolkning af Heidenstams
egendomliga, något dystra text,
slutande med strofen »Låt oss gå hem,
när ängen ligger mörk, och låt oss
dö unga». Den sista sången »Fylgia»
med sitt rörliga ackompagnement anse
vi för den vackraste perlan i
samlingen. Sångerna äro för öfrigt
allesammans intressanta ej minst hvad
beträffar ackompagnementet, som är
mästerligt, utan harmoniskt
effektsö-keri och tvära kastningar, hvaraf
nutidens sångkompositioner så ofta
vanställas.
Sångbiblioteket för gitarrspelare
innehålla i väl vald samling 20 sånger
af olika kompositörer, mest svenska,
såsom F. Arlberg, Berens j:r,
Dannström, Josephson, A. F. Lindblad,
Söderman, Wennerberg m. fl.
––-^—
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. April IT Weber: Oberon
(Puck, Fatima: fröknarna Maria Malmerfelt
och Lotten Moretl, l:a debuter). — 19
Sten-hammar: Tirfing. — 20, 22, 25, 28, 30
Andr. Hallén: Valde marsskatten (Ava:
fröken Nordin, deb., Bylgia, Unna, Dufva, Dröfn:
fröknarna Hulting, Hallgren, Lindegren,
Edström; Valdemar: hrr Forsell och Lejdström;
Olof Eskilson: hrr Ödmanu och Lejdström;
Abbot Clemens: hrr Sellergren och Eluiblad;
En riddare: hrr Lejdström och Malmsjö). —
21, 23 Bizet: Carmen (Mieaela: miss Eldée,
gäst; Smugglarhöfdingen: hr Ericson). — 26,
29 Mozart: Enleveringcn nr seraljen, komisk
opera i 3 akter af Brelzner. Dansen af
Glase-mann. Nya dekorationerna af C- Jansson
(Constance, Blonde: fru Ostberg, fröken Karlsohn;
Selim pase a: hr Grafström; Belmonte,
Pe-drillo, Osmin, Mustafa, van Höft: hrr Lemon,
Strandberg, Elmblad, Henrikson, Brödcrnmn).
— 27 Gounod: Romeo och Julia (Julia: miss
Eldée; Stefano: fröken Morell, debut).
Vasa-teatern. April 17—30 Offenbach:
Frihetsbröderna ( ;, Fru Emma Bergs reeett.
— 25 gång) — 23, 30 Vermländingarnc.
Musikaliska akademien. April 18
Musikföreningens 3:e abonnemangskonsert.
Biträdande: grefvinnan Math- Taube, fru Davida
Afzelius, dir. O. Lejdström, k. hofkapellet.
Dir gent: prof Fr. Neruda. 1 J. S Bach:
Magnilicat (1730), (Jungfru Marias lofsång.
Luk. ev. 1, 46 och följ.) för sol i, kör och ork.
2 G. Verdi: Pezzi sacri (Andliga sånger) för
kör och ork. (1898). — 23 Sångsällskapet
O. D:s m itiné med biträde af k. hofkapellet.
Dirigent: dir. mus. Iv. Hedenblad.
Vetenskapsakademien. April 20, 27.
Kammarmusiksoaréer af Aulinska geartet ten (Tor
Aulin, Chr. Sandqvist, Ax. Bergstiöm, Berndt
Carlson, Wilh. Stenhammar). 1 :a soarén:
1 II. Schumann: Stråkqvartctt, A moll, n:o 1 ;
Cesar Franek: Sonat för violin och piano;
3 L. v- Beethoven: Sträkqvartett, n:o 11,
F moll, op. 95. — 2:a soarén: 1 Jos. Haydu:
Sträkqvartett, D moll; 2 P. E. Lange-Miiller:
Pianotrio (manuskr); 3 Beethoven:
Sträkqvartett, C dur, op. 59, n:o 3. — 21
Almquist-afton af Sven Scholander.
I »Valdemarsskatten» tycks kongl.
teatern ha funnit en verklig skatt, ty
sällsynt är hos oss att en
operanyhet så som denna under endast tre
veckor går tio gånger för fullt hus.
Välbetänkt är rolernas dubbla
besättning, såsom ofvan synes, hvarigenom
fortgången underlättas. Såsom Ava
har fröken Nordin haft sin tredje
de-butrol. Stor röst och ståtlig figur äro
egenskaper, hvilka vi förut omnämnt
hos henne. Intonationen var nu
säkrare än förut och framställningen i
det hela lyckad. Företrädarinnan i
rolen verkade dock mera sympatisk
med mera värme och behag i sången
och mera dramatiskt lif i mimik ocli
spel. Ett par andra debuter egde rum i
»Oberon», deri fröken Malmerfelt
första gången beträdde scenen som
litel-rolens innehafvarinna. Partiet är för
obetydligt att deraf kan dömas om
hennes begåfning för scenen. Rösten
är ej stor men behaglig och ett
fördelaktigt yttre tillkommer äfven.
Fröken Morell, den andra debutanten, har,
som sagdt, förut uppträdt på scen i
Kristiania. Såsom Fatima visade hon
ganska goda egenskaper i sång som
spel och hade en andra debut strax
derefter i »Romeo och Julia», såsom
pagen Stefano, af henne återgifven
med hurtighet och godt sångföredrag.
I samma opera tog miss Lilian Eldée
farväl af publiken, sedan hon förut
äfven låtit höra sig som Mieaela i
»Carmen», äfven då på franska
språket. Men en liten och späd, välskött
stämma och behaglig apparition gjorde
hon ett rätt godt intryck men
framstod ej såsom någon förmåga af
betydenhet. — Mozarts »Enleveringen»,
hvars textinnehåll etc. vi i föregående
nummer framstält, har nu äfven gått
öfver scenen efter en hvila här af 33
år. »Enleveringen ur seraljen* eller
»Constance och Belmont», komedi med
sång i 3 akter af A. Bretzner, öfvers.
af M. Altén, balett af L. Deland gick
först öfver vår operascen d. 21 sept.
1814 och upplefde sedan till 14 okt.
1846 19 representationer. Huru många
gånger den gick vid reprisen 1866
erinra vi oss. Affischens uppgift att
den nu gafs 13:de gången måste i
alla fall vara oriktig. Af de utförande
framstod i första rummet fru Östberg
som Constance genom ett mästerligt
återgifvande af sitt svåra vokalparti.
Dernäst förtjenar hr Elmblad beröm
för sin karakteristiska framställning af
turken Osmin, om ock en kort förut
iråkad heshet ännu syntes inverka
menligt på sångstämman. Fröken
Karlsohn samt hrr Lemon och M.
Strandberg löste väl sina uppgifter i
de öfriga hufvudrolerna. Om ock en
och annan ålderdomssvaghet vidlåder j
operan, eger den dock så mycket
vacker och förträfflig musik och rolig
komik, särdeles i Osmins klassiska
personage, att intresset ej förslappas
vid åhörandet af denna Mozarts-opera
som bildar öfvergången till hans
klassiska storhetstid. Operans utförande
leddes på bästa sätt af herr
Nord-qvist.
På Vasa-teatern går
»Frihetsbröderna» med en framgång, som liknar
»Geishans». Den 25:e föreställningen
gafs som reeett för den behagliga
operett-divan fru Emma Berg, som då
blef rikt och varmt hyllad. För
konserternas omnämnande ega vi här föga
utrymme.
Musikföreningen under prof.
Neru-das ledning hade vid sin vårkonsert
nöjet att öfverblicka en nära fyld
sa-I long. Vid konsertens slut och äfven
under densamma visade ock publikens
upprepade bifallsyttring tacksamhet för
aftonens musikhögtid. Såväl sällskapet
som dess dirigent och solister
äfven-som hofkapellet hade äfven gjort sig
deraf förtjenta. Programmet hade att
uppvisa den säregna föreningen af
Bachs och Verdis namn på den
andliga musikens område. Bachs
»Magni-ficat» innehåller i sin ålderdomliga stil
många skönheter, hvilka kommo till
sin fulla rätt så i solo- som kör- och
orkesternummer, af hvilka särskildt
må påpekas inlednings- och
slutkörerna, körerna »Han med sin starka
arm» och »Alla slägten prisa salig»
samt ariorna »Min ande fröjdar sig»
och »Ty han har sett till sin
tjena-rinna». Verdis »Andliga sånger» vittna
om en märklig och storslagen
skaparkraft hos den 85-årige maéstron. Af
dessa kompositioner från senaste tid
utfördes nu »Stabat mater» för
4-stännn. kör med orkester, »Te deum»
för 8-stämm. kör och »Laudi» för
dam-kör, alla tre af präktig musikalisk
verkan och ej minst livad det mäster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
