Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underlifsmusklerna, så blir denna
förtätning ännu mera utpräglad. Därvid
skjuter mellangärdet upp i
bröstkavi-teten och minskar denna. Luften,
förhindrad att afgå dels genom de slutna
stämbanden, dels genom
inandnings-musklerna, drifves då uppåt i allt
mindre rum och häfver därvid den
öfre delen af bröstkorgen. Under
tonen eger så en oafbruten kamp rum
mellan in- och utandningsmusklerna.
Att träna dem i denna kamp är
sångarens uppgift, så att de gå ur
striden som jämnbördiga motståndare.
Vid »messa di voce» eller den
file-rade (spunna) tonen -=: har sångaren
alltså att med alla andningsmuskler,
både in- och utandningsmuskler, öka
eller minska tryck och mottryck, eller
m. a. o. att öka eller minska
täthetsgraden af den i bröstkorgen instängda
luften. Ju långsammare lungorna
återvända till sin livilställning, desto mera
behärskad är tonen. Komprimering
är alltså en förening af energiska
muskelsammandragningar för att
fast-hålla bröstkorgen och lungorna i
deras utvidgade ställning, att fixera dem.
(Forts.)
––––––-
Musikbref från Berlin.
Okt. 1900.
»Benvemito Cellini» af Hector Berlioz.
I »Kgl. Opernhaus» har ånyo
upptagits Berlioz’ icke sedan dess första
framträdande därstädes 1896 gifna
opera »Benvenuto Cellini». Liksom då
ernådde den jämväl nu knappast mera
än en »succes d’éstime».
Redan texten med sina föråldrade
och rätt chablonmcssiga situationer är
föga i stånd att intressera.
Handlingens kärna utgöres af den ur
Cel-linis själfbiografi lånade episoden om
gjutningen af den store konstnärens
af påfven Clemens VII beställda
mästerverk Persevs, för hvars tillkomst han
till och med hade att tacka sitt lif, i
det han, om han ej på utsatt tid fått
sitt arbete färdigt, skulle dömts till
döden, efter att i en af enleveringen
af hans hjärtas utvalda, den sköna
Teresa, föranledd duell hafva
nedstuckit sin motståndare. De
uppträdande personerna äro emellertid
allenast till namnet desamma som de i
lians memoarer förekommande, cljes
äro de alldeles godtyckligt
omgestaltade, hvarjämte librettisterna i fråga
om. tid och rum handskats utan
ringaste hänsyn till den historiska
troheten.
Musiken, som genom sin
öfvervä-gande karaktär af opéra-comique utgör
en slående kontrast till kompositörens
af »Trojanerna» så klassiskt storslagna
sånggudinna, har i måhända högre
grad än Berlioz’ öfriga arbeten att
uppvisa de abnormiteter, hvilka
tyvärr väl städse komma att utgöra ett
hinder för att tillfullo uppskatta lians
utomordentliga geni. Terzetten mellan
Teresa, Cellini och dennes rival,
bildhuggaren Fieramosca ställer oerhörda
rytmiska fordringar på de sjungande,
som sällan af någon tonsättare torde
erhållit en mera invecklad och
därjämte otacksam uppgift att lösa.
Bäst har Berlioz utan tvifvel lyckats
med den förstnämndas recitativ och
cavatina, hennes därpå följande duett
med Cellini äfvensom med den påfven
företrädande kardinalens vackra
sängparti, hvilket innehåller det redan till
grund för uvertyren liggande temat
»Gnade den Sündern aller wegen», och
framför allt den ytterst briljanta och
effektfulla karnavalscenen; här råder
verkligt dramatiskt lif, och de
uppsluppna tarantella-rytmerna samt
denparodi-ska användningen af biåsinstrumenten
äro utmärkt på sin plats. Under
benämningen »Carnaval romain» ofta utfördt
såsom konsertnummer, har intermezzot
mellan första och andra akten af
förevarande, till och med i sitt hemland
högst sällan uppförda opera blifvit
mera allmänt kändt och erkändt.
Teaterns förnämsta tenor och
bary-tonist framställde Cellini och
Fieramosca; och den särskildt som
Wagner-sångare så glänsande Ernst Krams
var i fråga om apparition och spel
en präktig representant af den förre,
här för öfrigt blott i sitt esse, då han
med full kraft kunde använda sin
stämma, h varemot de rent lyriska delarne
af hans uppgift, måhända på grund af
en stark indisposition, mindre väl
kommo till sin rätt; Paul Bulss åter
var i hvarje hänseende samme
ypperlige artist som alltid. Å damsidan må
med erkännande omnämnas fruarna
Goetze och Herzog, den förra för sin
behagliga framställning af Cellinis elev
Ascanio, sist men icke minst den
senare, hvilken såsom Teresa på ett i
sanning beundransvärdt sätt
bemästrade sin oerhördt vanskliga sångroll.
Det hela dirigerades af Richard Strams
på ett berömvärdt sätt, ehuru med
mindre »schwung» än förut under
Weingartners ledning.
Anteros.
P. S. I undertecknads föregående
musikbref från Paris uraktlåts att bland
Opéra-Comiques nyheter omtala
Char-pentiers »Louise», som rönte stor
framgång, men som korrespondenten
ej själf hade tillfälle att höra.
D. S.
Är musiken aftonrodnaden i denna
eller morgon rodnaden till en annan
värld ? Jean Paul.
Musikpräss och litteratur.
Af samlingen Svensk Sång har
utkommit
N:o 37, innehållande: lor piano: Mozart:
Menuett ur symfoni i Ess dur; Fredmans
Epistlar n:o 65, (forts.) 66, 67; Musiken i
forna dagar (Den kristna tonkonsten. Den
enstämmiga världsliga musiken) — N:o 38
för piano: Vals ur operetten »A gdeiy girl»
af SIDNEY JONES; Fredmans Epistlar n:o 67
(forts.) — 71. — N:o 3!l. för piano: iienki:
»La petite Bleu». Polka; för sång:
PKTERSON-BKRGER: Dalmarsch (forts.); .T. M. Krads:
»Astrild till könet»; AUG. El.EÅKER: »Liten
Karin»; o. ÄHI.STRÖM: »Sällheten»; — n:n 40
for piano: IVAR caryli. : Tarantella;
Fredmans Epistlar n:o 71 (forts ), 72, 73; Musiken
i forna dagar. Den enstämmiga världsliga
musiken (forts.).
Det nordiske Forlag, Köpenhamn,
har utsändt:
Illustreret Musikhistorie af mortense pani m
o. WILI.TAM Bkurend 26:te Levering. Pr. 1 kr.
Det nya häftet af den danska
musikhistorien innehåller fortsättning och
afslutning af 11 :te kapitlet om
Frankrikes musik omkr. 1830 och i de
följande årtiondena. (Operan. Auber.
Meyerbeer. Halévy. Hérold. Adam.
Instrumentalmusiken. Berlioz. Fel. David).
I detta häfte finnas följande
illustrationer: porträtt af M:me
Damoureau-Centi, Nourrit (som Aladin), M:me
Dorus-Gras (Alice i »Robert»), M:me
Falcon (som Judinnan); Dupréz (i
»Vilhelm Teil»), Hérold, Ad. Adam,
Meyerbeer (ungdomsporträtt och ett
större från senare tid), Halévy,
Berlioz (ungdomsporträtt och ett större
efter tafla af Courbet), Felicien David
samt Miss Smithson. Öfriga
illustrationer utgöras af: faesimile af en
opera-affisch af 27 apr. 1792 för kungl.
teatern i Köpenhamn. Den italienska
operan i Paris omkr. 1840 (salongen
och scenen), Berlioz-karrikatyr, Berlioz’
notskrift och handskrift.
^–––
Dödsfall
inom musik- och operavärlden 1899.
(Forts.)
Josephson, Ludvig, f. d.
skådespelare, regissör vid K. operan,
teaterdirektör och författare, f. 20 febr.
1832, t 29 jan. härstädes.
Kontski, Antoine de, pianovirtuos
och kompositör, f. 27 okt. 1817 i
Krakau, f i dec. i Ryssland.
Lamoureaux, Charles, berömd
orkesterdirigent i Paris, f. 28 sept. 1834
i Bordeaux, | i Paris 21 dec.
Lemheke, Gustaf Adolf,
kammar-musikus och sånglärare vid Kgl.
teatern i Köpenhamn, f. därst. 29 aug.
1844, t därst. i sept.
Liebhardt, Louise, fru, fordom
berömd operasångerska, f. i Oldenburg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
