- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 23 (1903) /
122

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 2 November 1903 - Anna Karlsohn (med porträtt) - Martin Luther och tonkonsten?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och Belgien under ett par år.
Hemkommen inskrefs hon ånyo bland
eleverna vid konservatoriet, men då
hennes håg allt mera vändes åt
sången och det befanns att hennes anlag
härför voro betydande nog att förtjena
utbildas, profvade hon för intfäde i
prof. Günthers sångklass och kom sedan
in i den s. k. artistklassen.

Den 18:de oktober 1878 hade
fröken Karlsohn sin första debut pä k.
operan såsom Cherubin, en
inangura-tion till ett rollfack, som skulle blifva
hennes specialitet på denna scen. Efter
fortsatt debuterande såsom Siebel och
Zerlina blef hon d. 1 dec. 1879 med
fast anställning fästad vid operan.
Be-gåfvad med en särdeles klar, hög och
välklingande stämma, hvilken natur
och konst förlänat en böjlighet, som
lätt öfvervann koloraturens
svårigheter, med en hurtighet och glädtig het,
som äfven var utpräglad i hennes
anletsdrag, blef den unga sångerskan en
verklig ackvisition för operan, specielt
i lifliga goss- och fruntimmersroller..
Äfven allvarliga sådana, såsom Elvira
i “Don Juan“ och i “Den stumma“,
har hon haft att att uppbära. För
tragiska roller, som kräfva dramatisk
kraft och passion med därtill
erforderlig mimik lämpar sig ej hennes naturel.
Rik är emellertid hennes repertoar,
hvarom nedanstående rollförteckning
vittnar.

Till debutrollerna Ohe rubin, Siebel
och Zerlina i “Don Juan“ och de förut
nämnda Stefano i “Romeo och Julia“,
Herdegossen i ”Tannhtimer”, Philine
i “Mignon“, Elvira i de båda nämnda
operorna, knnna vi lägga följande
partier: Matilda och Jemmy i ”
Wilhelm, Teil“, Markis de Flarambel i
“Kungen har sagt det“, Puck och
Fa-tima i “Oberon", Isolin i “Jean från
Nivelle“, Ben jamin i ” Josef i
Egypten“, Negergossen i "Paul och
Virgi-nieu, Michaela och Mercedes i
“Carmen“, Nemea i Konung för en dag“,
Anna i ”Muntra fruarna“, och
”Friskytten“, lady Harriet i “Martha“,
Bertha i “Nnrubergerdockan“, Rosina
i “Barberaren", Irma i "Muraren,“
Mirza i “Lalla llookh“, Emilie i
“Målaren och modellerna," Prascovia
och Nathalia i ”Nordens stjerna,“
Inez i “Afrikanskan oeh Granadas
dotter”, Gemma i “T Firenze“, Jenny i
“Hrita frun”, Ellen i
”LakméMar-cellina i *Fidelio, och Vattendragaren",
Therese i "Guldkorset“ och
"Diamant-korset", Flora i "Den vilse förda“, Geor
gfette i “ Villan dragoner“, Brigitta
i “Jolantha“, Carlo Broschi i
“Hälften livar”, Babi nette i Advokaten
Pa-thelin”, Susanna i "Figaros bröllop“,
Eurydike i Glucks u Or fers“, Mazetto
i Gounods “Sylvia“, Sandman i “Hans
och Greta“, Gerhilde i “Valkyrian“,
Pousette i Manon“, Meg Page i
Falstaff“ och Artemis i “Iphigenia i Aulis”,
hvartill kommer flere andra, smärre
roller.

Utom Stockholm har fröken Karl-

sohn med stort bifall sjungit å
konserter flerstädes i landsorten och
äfven uppträdt i Köpenhamn, dels
tillhörande Stockholm’ska operasällskapet
som gästat där, dels å flere konserter
under sommarbesök i Danmark.

Vid tiden för kunga jubiliet 1897
erhöll fröken Karlsohn som belöning
för nära tjuguårig trägen verksamhet
vid k. operan medaljen “Litteris et
artibus”.

-i æ- -i-

Martin Luther oeh
tonkonsten? )

Historien berät’ar oss att munkarne
iLeoX:s tid voro allvarligen betänkta
på att genom nya väckelser locka det
liknöjda folket i de nyprydda templen,
och ä andra sidan var musiken äfven
den mest omtyckta ingrediens i det
yppiga påfliga hofvets nöjeD.
Ingenting kunde bättre än musiken å nj-o
uppvärma det svalnade kyrkliga
sinnet och ur kyrkan förjaga ledsnaden.
Man föll sålunda på den tanken att
genom plastiska framställningar i
kyrkorna försinnliga Kristi, apostlarnes,
folkets personifiering, Jesu födelse och
passionshistoria, m. m., hvilket ännu
eger rum i Italien under påskveckan
och vid dylika tillfällen.

Att dessa idéer i Italien lade
grunden till den moderna musiken och
odlade det musikaliska dramat,
sångspelet, torde ej af alla nutidens
operavänner vara kändt.

Snart vandrade det italienska
sångspelet till Tyskland och utvecklade
sig till opera.

Hvad den italienska kyrkomusiken
beträffar, hade reformationen
emellertid gjort något afbräck i dess
popularitet uti Tyskland. Reformatorn,
sjelf varm musikvän, sångare,
tonsättare och skald, gaf koralen en
lylt-ning, som utbredde sig öfver största
delen af Tyskland, öfver Danmark och
Sverige. För öfrigt innehar den ock
en protest mot de alltför tunga
kyrkliga fjettrarne, ty de lutherska
kantorerna ocb organisterna satte till
friare poesi de skönaste koralmelodier,
som blefvo allmänt sjungne och
älskade, t. ex »O Haupt voll Blut und
Wunden» etc., »Jesu meine Zuversicht >
etc., och skalderna lämpade sina
andliga poemer efter vackra profana
folkmelodier, såsom. »Nun tuben alle JVäl-

*) Med anledning därafatt vår lutherska
statskyrkas representanter i >
kyrkomötet* nyligen aislutat denna i år inträffade
>riksdag>, synes det oss vara ett ii prop
lör tillfället att här meddela den uppsats
om kyrkofadern Luthers förhållande till
musiken, som vi funnit i en för 50 år
sedan här utgifven tidning för musik.
Den torde vara vår generation obekant,
men har ieke förlorat sitt intresse; helst
i nutiden då de religiösa frågorna äro så
lifaktiga, Den 10 nov. detta år kan man
fira 4:J0-de årsdagen af den store refor
matorns födelse.

der» etc., »Nun danket alle Gott» etc.,
»Freu dich sehr, o meine Seele» etc.,
»Herzlich thut mich verlangen etc.,
»Werde munter, nein Gemiitlie» etc.

Att koralen måste blifva folkets
tillhörighet, kände Luther lika mycket
som han märkte att de gamla
entoniga melodierna i de grekiska
tonarterna ej mera ville anslå.

Såluuda utgaf han till en början år
1514 en liten andlig sångbok med
melodier af Walther; sjelf författade
han melodierna till: »Ein feste Burg

ist unser Gott» (Vår Gud är oss en,
väldig borg) etc., »Erhalt uns, Herr,
bei deinem Wort» etc., »Ach Gott, vom
Himmel sich darein» etc., och många
andra som ännu i dag äro kände och
värderade. Andra stycken öfversatte
han från latinet, t. ex. »Es ist
gewisslich an der Zeit» etc., » Vom
Himmel hoch da komm’ich her» m. fl. Men
ej mindre befordrade Luther älven
fi-guralmusiken, och förmådde bland
annat ock boktryckaren Rhau till att
samla och utgifva de för handen
varande kyrkliga kompositionerna, till
större delen frän 15:de seklet. Dessa
samlingar hafva lyckligtvis påträffats
uti universitetsbiblioteket i Jena. En
af dessa samlingar bär följande titel:
“Simphoniee jucunda“, innehåller 52
fyrstämmiga motetter och är tryckt i
Wittenberg 1538. Luther sjelf har
försett den med ett ypperligt latinskt
företal, hvaruti han bland annat
yttrar följande: “det är ett fullkomligt

bevis på den gudomliga visheteu, att
Gud gifvit menniskorna musiken och
sångstämman, kring hvilken på ett
underbart sätt Hera andra stämmor leka,
springa och smycka med glada ljufliga
åtbörder, och likasom föra en
gudomlig ringdans, så att äfven de som
endast måttligt deraf röras, ej tro sig
hafva funnit något mera underbart i
vår tid “

Öfver en samling motetter som
Walther och Senffl skrifvit åt honom,
yttrade han: “omkring en from tenor
dansa och leka de andra stämmorna,
likasom barnen kring sin fader.» Detta
språk står ock såsom måtto under en
bild, som visar oss den store mannen,
huru han julaftonen 153G med glad
uppsyn sitter bland de sina, med
lutan i handen.

De fromma och konstälskande män,
Luthers samtida och vänner, hvilka
kraftigt medverkade till att göra
musiken till en hnfvudbeståndsdel af
gudstjensten och tillika gifva den
världsliga musiken en djupare och
värdigare betydelse, voro hufvudsakligen
Agricola, protestantisk kantor i
Magdeburg, Ludvig Senffl, bayersk
kapellmästare, en högt skattad mästare,
Glareanus, Roland (två protestantiska
tonsättare), hans vän Melanchton, och
hans beskyddare, kurfursten af
Sachsen. En på den tiden högt aktad
författare yttrar derföre, att Luther
genom sin nya koralsång gjort den
katolska konfessionen mera afbräck än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:59:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1903/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free