Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 23 November 1903 - Pablo de Sarasate (med porträtt) - Berthe Marx-Goldschmidt (med porträtt) - Erika Lie-Nissen † (med porträtt) - Hector Berlioz’ Requiem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid det rikaste bifall ocli visste
uppskatta hans eminenta konst.
Det ser ut som skulle ryktet om
hans nyssnämnda beslut ha varit
sannfärdigt, då nu ett fjärdedels
århundrade förflutit sedan Sarasates första
och enda besök hos oss. En ny
generation af utmärkta violinvirtuoser har
sedan dess uppstått, flere bland dem
måhända, i enlighet med nutidens
fordringar, mera mångsidiga i sin konst,
men den gamle, nu sextioårige
Sara-sate .säges fortfarande, efter hvad man
nyss sport från hans konserterande på
resan mot norden, besitta sin stora
förmåga att tjusa med sin bedårande ton
och sitt tekniska mästerskap.
Pablo de Sarasate. (Pablo Martin
Meliton S. y. Ravascues) är född d.
10 mars 1844. i Pamplona, den
nordliga spans-ka staden i provinsen
Navarra. Likt åtskilliga andra
musik-konstnärer trädde han tidigt fram
såsom »underbarn*. Vid tio års ålder
spelade han för hofvet i Madrid och
erhöll som skänk af drottning Isabella
en högst värdefull Stradivari violin.
Ären 1856 — 1859 var han lärjunge vid
Paris-konservatoriet och hade Alard
till lärare. Redan 1857 eröfrade den
unge spanjoren första priset i
violinklassen. Sedan han, efter att ha
lem-nat Paris, först grundlagt sitt
konst-nårsrykte i hemlandet, utsträckte han
sina virtuosresor allt längre, ända till
Orienten och Amerika och kom
slutligen, 1876, äfven till Tyskland, där
han skördade lika stora triumfer, som
ölverallt hvar han förut uppträdt.
Såsom bevis för hur högt hans
konstnärlighet uppskattades kan nämnas, att
Lalo, den bekante franske violinisten
och tonsättaren skref sin första
violinkonsert för Sarasate, den tjugu år
yngre konstnären, och att Max Bruch
för honom komponerade sin 2: a
violin-konsert och sin Skotska fantasi.
Sarasate har för sitt instrument
skrif-vit åtskilliga kompositioner, hvilka dock
till sitt musikaliska värde äro mindre
betydande än som bravurstycken.
Na-tionelt-karakteristiska äro hans
»Spanska danser»: Jota arragonesa, Jota de
san Fermin, Jota de Navarra (.jota är
en valsliknande spansk nationaldans),
hans Zigeunerweisen, Zopateado,Muineira,
Romarna andaluxa och Introduction et
Caprice jota. Jemte Faust fantasien
öf-ver melodier i Gounods opera har
han skrifvit en bekant Carmen-fantasi
med motiv ur Binets, och det gränsar
nästan till det fabelaktiga, säger
Hans-lick, hvad Sarasate i denna
åstadkommer af rapida ters- och sextpassager,
flageoletteffekter e. s. v. Sarasate har
äfven för violin arraDgerat
pianokompositioner af Chopin’ och af andra
hans tonsättningar erinra vi oss Le
chant de rossignol, Barcarolle venieienne,
La chasse och Nocturne-Serenade.
Guitarre heter en komposition för violin
och piano af Sarasate-Moszkowski,
ut-gifven på Peters-förlaget i Leipzig.
Berthe Marx-Goldsehmidt.
En mångårig deltagarinna i sina
konserter har Saraste haft i den ansedda
pianisten fru Marx-Goldsehmidt, som
med solonummer för piano varierat
hans program och med honom spelat
större saker, under det att hennes man,
hr Otto Goldschmidt deltagit i turnéerna
såsom ankompagnatör.
Berthe Marx-Goldschmidt är född d.
28 juli 1859 i Paris; Om hennes
musikaliska utbildning lämnar oss inga
biografiska notiser ännu någon
kännedom. Såsom pianist säges hon, enligt
en kritiker, påminna om fru Essipoff,
och detta är ju ott stort beröm. Efter
att ha hört konstnärinnan spela
Variationer i G-dur af Mozart, Liszts
Rhapsodie N:o 2 m. m. yttrar om
henne samme kritiker: “Den som kan
spela Mozart så graciöst — utan all
1 affektation —, den som så fullkomligt
beherskar tekniken och i så rikt mått
är mäktig det modulationsrikaste
anslag, den kan man räkna till de bästa“.
•*-«-*-
f Erika Lie-Nissen.
En betydande skandinavisk
konst-närinna och en särdeles sympatisk
personlighet har gått ur tiden med
Erika Lie-Nissens från fälle sistlidne
27:de oktober i Kristiania, där hon nu
nästan oafbrutet i tre decennier haft
sitt hem och sin verksamhet.
Erika Lie föddes i KoDgsvinger d.
17 jan. 1845, dotter till en sakförare
I föräldrahemmet härskade smak
för musik och litteratur. Till husets
gäster räknades en Olej Bull,
Björn-st.jerne-Björnson och Jonas Lie, som
sedan äktade hennes äldsta syster.
Till en början framträdde ej hos den
stillsamma flickan någon synnerlig
musikalisk begåfning. Sin första
musikundervisning erhöll hon af modern och
sin äldre syster Ida, som sedan blef
en af de anseddaste musiklärarinnorna
i Kristiania. Då Erika Lie var femton
år dog hennes far och familjen flyttade
då till Kristiania, där hon fick Halfdan
Kjerulf till lärare, som spådde att
“världen en gång skulle få höra
hennes namn“. Oie Bull intresserade sig
också mycket för den unga talangen,
och han var den förste, som på en sin
konsert förde fram henne inför
allmänheten.
Efter ett års undervisning af
Kjerulf begaf hon sig för ytterligare
pia-nistisk utbildning till Berlin och inträdde
i Kullaks “Akademi der Tonkunst“.
Då modern snart därefter dog och
hennes lärare rådde heDne att välja
konstnärsbanan, stannade hon fyra år i
Berlin, sista åren som lärarinna i Kullaks
institut, och tog afsked af Berlin med
en egen konsert d. 19 april 1866,
görande stor lycka genom sitt klara
och smakfulla spel. Samma lycka
gjorde hon sedan i hemlandet, i
Köpenhamn och i Stockholm, där hon
1870 invaldes till ledamot af
Musikaliska akademien. År 1868 studerade
hon en längre tid i Paris samt
kon-serterade detta och följande år i
London. 1869—71 verkade hon såsom
lärarinna vid konservatoriet i
Köpenhamn och gjorde sedan konsertresor
i Tyskland, Scbweitz och Holland. Ar
1874 trädde hon i äktenskap med
läkaren Oskar Nissen i Kristiania, som
ledsagade henne vintern 1876—77 på
en ny konserttur till Leipzig och flere
andra tyska städer, Holland,
Köpenhamn och Sverige. Hon har sedan
mest verkat i Kristiania och ofta
låtit höra sig på konserter, hvarom
denna tidnings mångåriga redogörelser
för musiklifvet i den norska
hufvud-staden burit vittne. Vid den stora
musikfesten i Köpenhamn 1888
spelade fru Nissen Griegs pianokonsert
och Sindings pianokvintett med stort
bifall; i jannuari 1889 besökte hon med
Grieg Tyskland, spelade i
“Pkilharmo-n:en“ bl. a, Griegs konsert och
häf-dade ånyo sitt anseende som en af
nutidens förnämsta kvinliga pianister.
Erika Lie-Nissens spel utmärktes icke
af några virtuoseffekter; det var den
djupa innerligheten och allvaret i
tolk-| ningen som utgjorde dess största
skönhet, särskildt framträdde också hennes
I mästerskap i föredraget af Bachs och
! Beethovens kompositioner. En son
och elev till henne är den unge Karl
j Nissen, som så talangfullt utförd
Sin-diDgs pianokonsert på Kungl. teatern
d. 4 november.
——
Hector Berlioz’ Requiem.
Med anledning däraf att 100:de
årsdagen af Berlioz’ födelse inträffar d.
11 instundande december har
Musikföreningen härstädes till firande häraf
upptagit hans storartade Requiem på
programmet till sin första konsert för
säsongen. Vi vilja därför nu lämna
en historik öfver detta verks uppkomst
och en öfverblick af dess innehåll,
följande därvid en uppsats af Edv.
Hanslick, den bekante Wiener-kritikern.
Den franska juli-monarkien var, som
bekant, på ett kännbart sätt njugg i
fråga om en gagrande liberalitet mot
musiken. En gång åsidosatte dock
Louis Philippe8 regering denna
spar-samhetsprincip och det till förmån för
den unge Hector Berlioz. Denne hade
kort förut återvändt från sin
stipendie-resa till Rom och var endast känd för
sitt excentriska väsen och genom sin
“Sinfonie fantastique“. Han lyckades
— medan ännu de officiella
kyrko-komponisterna Lesueur och Cherubini
voro i lifvet — att nu få beställning
af inrikesministern, grefve Gasparin,
på ett Requiem, som var bestämdt till
sorggudstjänsten öfver julirevolutionens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
