- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
10

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 18 Januari 1904 - Friederich von Flotow ,med porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stokratiska blod i sådan jäsning, att
ett kyligt förhållande inträdde ntellan
far och son. Emellertid stegrade sig
iltern hos den rastlöst framåt
sträf-vande ynglingeD, som medveten om
styrkan hos sin talang ej ville blifva
musiken otrogen. Händelsen fogade
nu att den dä för tiden berömde
klarinettisten Iwan Müller på sin
konstresa genom Mecklenburg kom till
Teutendorf, der han stannade i ilera
veckor. Högst förvånad öfver
Friede-richs talaug förstod han briuga fadern
att ändra tankar, så att sonen,
oak-tadt släktens iuvändningar, i stället
för att besöka de juridiska hörsalarne
vandrade hän till Paris, där han
under ett par år fulländade sina
musikstudier uuder den store
musikteoretikern Anton Rfichas ledning.

Julirevolutionen 1830 nödgade
honom återvända till hemmet, der han
nu skref sina första själfständiga
arbeten på kammarmusikens område,
hvilka funno mycket bifall Den
ungdomliga ärelystnaden dref honom dock
snart åter till Paris, der han
hoppades vinna det mästarehref, som kunde
bereda honom framgång i hemlandet.
Medel till vistandet i den franska
Luf-vudstaden erhöll Lan af sin far, men
denne, som ej uppgifvit sin plan att
få sonen in på den diplomatiska banan,
sökte vinna sitt mål genom att en
längre tid underlåta att skicka honom
penningar. Till faderns förvåning åter
vände han dock ej hem, hvarför denne
åter sände honom en större
penningsumma, men denna återsändes af
sonen med förklaring, att han ej vidare
beholde några medel från hemmet.
För stolt att gifva vika och för
hän-gifven sin musik, hade Flotow, som
var skicklig pianist, börjat gifva
lektioner för sitt uppehälle och blef snart
en eftersökt musiklärare i Paris’
förnämsta familjer. Ett par
operapartitur lågo redan färdiga, men
Paris-teatrarne ville ej öpp a sina portar för
främlingen. Då kom honom
bekantskapen i de förnäma kretsarne till
nytta, och det var sålunda pä
marqui-sen af Bellisens och grefven af
Castel-lanes privatteatrar, som hans
förstlingar inom operafacket presenterade sig
och mottogos med bifall. Den första
af dessa var Pierre et Catherine, hvars
text redan förut var komponerad af
Adam, hvarefter följde Bob Roy och
La duchesse de Guise.

De friska melodierna och den glada,
behagliga stilen i dessa operor väckte
i de höga kretsarne ett sådant
deltagande, att år 1838 direktionen för den
nyss öppnade “Tbéåtre de la
Renaissance“ uppdrog åt honom
komponerandet af en genreupera af Cogniard, Le
naufrage de Méduse, hvars första akt
redan var komponerad af Piloty. Denna
uppfördes 1839 under det lifligaste
bifall och upplefde inom året 54
föreställningar (denna opera
nykomponerades sedan och gafs i Hamburg 1845
under titel Die Matrosen). Derpå

följde Le forestier (i Wien 1847) och
år 1843 gjorde Flotow sitt inträde pä
Opera Comique med L’esclave de
Ca-moens. Han komponerade sedan i
förening med Friedr. Burgmüller och
Del-devi v. balletten Lady Harriet, ett ämne
som sedan begagnades till hans
berömda opera ”Martha". Vid denna tid
hade Flotow formerat bekant-kap med
skalden W. Riese, som han träffade
i Paris, den sedan under pseudonymen
W. Friederich bekante författaren af
texterna till “Martha“ och Stradella,
hvilken sistnämnda opera vann mycken
framgång i Paris och, efter att d. 30
dec 1844 ha gått öfver första tyi-ka
scen i Hamburg, gjorde sin rond kring
alla Tysklands teatrar och lade en
fast grund för kompositörens rykte
och popularitet i hans fädernesland.
I Stockholm gafs “Alessandro
Stradella” första gängen i jan. 1847. Säker
om framgång i Tyskland vågade nu
Flotow frän hemmet utsända sina
operor i världen, och så uppträdde han
med sin Martha, eller ftickmarknaden
i Richmond d. 25 dov. 1847 i Wien,
hvarifrån sedan denna opera spred sig
kring världens alla operascener,
öfver-allt mottagen med jnbel (i Stockholm
1850) Under revolutionstiden 1848
—49 höll sig F otow stilla i hemmet,
men i nov. 1850 finna vi en ny opera
af honom: Stor furstinnan, uppsatt på
kgl. operan i Berlin (Stockholm 1852).
Denna lyckades dock ej, kanske för
sin specifikt preussiska kolorit, vinna
större spridning. Mera lycka gjorde
den romantiska operan Indra med text
af G. v. Putlitz Hans följande operor:
Rübezahl (1854), Hilda (1855) och
Albin (1856) hade ej någon framgång.
På kallel-e af sin landsherre biel
Flotow 1856 utnämnd till intendent för
hofmnsiken och hofteatern i Schwerin,
hvilken befattning han innehade till
1863, då han ånyo begaf sig till Paris
i tanke att der åter beträda
operascenerna med större framgång, än den
hans sista arbeten förskaffat honom
Från vistandet i Schwerin har man
af hans hand en effektfuil
Jubelouver-tyr och en Fackeldans, den
karakteristiska musiken till Shakespeares En
vintersaga och en liten opera-buffa La
veuve Camus (“Wittwe Grapin”),
skrif-ven för hans vän Offenbachs teater i
Paris och gifven der med framgång
1859. Äret efter uptpfördes der hans
enakts-operett Pinella (Stockholm, Nya
teatern 1884) samt 1866 Zilda, som
hade föga framgång. Det verk, som
ännu en gång uppfriskade
Martha-komponisten8 lager, var den 1869 å
Optra Comique gifna operan L’ombre,
hvilken gjorde stor lycka i Frankrike,
Belgien, Italien och Spanien, men i
Tyskland (under namnet “Sein
Schatten“) ej kunde vinna fast fot. Denna
opera fordrar också sångkrafter af
första ordningen. Som noviteter af
honom uppförde hofoperan i Wien Die
Libellen (ballett 1866), operan i
Darmstadt balletten Tannkönig (1867), Prag-

operan: Am Runenstein (med Genée
1868). Bearbetningar af äldre icke
uppförda operor äro: Naida (1873) och
II fior d’Harlem. Hans sista verk
voro L’enchanteresse (ital. “Alma
l’incan-tutrice“ 1878, på tyska “Die Hexe“,
omarbetning af “Indra“. Från 1868
tillbragte Flotow somrarne på sitt
landt-gods nära Wien och biukade om
vin-trarne äfven vistas i denna stad, i Paris
eller i I’alien De sista åren, 1881
och 1882, var han bosatt å sin villa
i närheten af Darmstadt, njutande af
den kära tonkonsten och ett lyckligt
familjelif i kretsen af fint bildade
förtrogna vänner och beundrare. Till
denna stillhet i hemmet nödgade
honom mindre än årens tyngd en ti
lta-gande blindhet, som dock ej sträckte
sig till båda ögonen. Sista gåDgen
han offentligen uppträdde i Darmstadt
var såsom medverkande vid ett par
välgörenbetskonserter för de af
öfver-svämningarna lidande landsmännen.
Under publikens entusiastiska
bifalls-yttringar leddes han då af dirigenten
till pianot, åtföljd af sin talargfulla
fru, född Rosa Then fiån WTien, som,
på ett mästerligt sätt ackompanjerad
af honom, sjöng några af hans vackra
sånger. På den andra af des-a
konserter gafs af honom några nummer
ur en messa (manuskript), den mele
dramatiska musiken till dikten “Der
Blumen Rache“ och några nya sånger.
Illamående lämnade han denna dag
konsertsalen, och knappt en vecka
derefter slutade han vid 71 års ålder sitt
verksamma lif d. 24 jan. 1883.

Förutom de nämnda operorna har
man af honom ouvertyrer, piano-trior
cch duetter, duetter för piano och
violoccell (komponerade tillsamman med
Offenbach) samt sånger och roman-er.

Bland hans efterlämnade verk
nämnas: Rosellana och Sakuntala, stor

opera, alldeles färdig, komponerad på
uppdrag af Ricordi i Milano, med tysk
och italiensk text. — Die Musikanten,
handlingen från Mozarts vistande i
Mannheim, till större delen instrumenterad.
— Der Blumen Rache, melodram med
ackompanjemang af stråkkvartett och
piano. — Die Harfe, melodr.m. —
Der Deserteur, melodram med harpa,
horn, stråkkvartett och piano. — Två
pianokonserter i A- och C-moll från
äldre tid. Desamma i 4:händ.
arrangement. — Åtta sonater för 4 händer. —
Ett konsertstycke för piano. — En
messa för fyra mansröster, körer och
soli. — Bolero för sopran, hans sista
komposition, samt en samliDg af sexton
sånger o. a kompositioner från äldre
och nyare tid.

Flotows musik är mera fransk än
tysk, och de väsentliga egenskaperna
hos den är en pikant, graciös rytmik,
enkel och lättfattlig melodib, smakfull
harmoni och instrumentering, ehuru
utan större djup.

Flotow framträder ej såsom en lärd,
i sin musik; han är en nobel,
spirituel världsman, som äfven kan visa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free