- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
11

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 18 Januari 1904 - Friederich von Flotow ,med porträtt) - Erika Bergensson-Söderman † (med porträtt) - Ellen Beck (med porträtt) - Utländsk musikrevy. Nya operor och operetter 1903

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

entusiasm och varm känsla. I senare
fallet kan ett exempel just ä propos
framdragas i Stradellas “Italia“-sång
och bymn i denna operas sista akt,
liksom i banditernas partier hans
kvickhet träder fram.

—’&=>§ §■==&—
t

T

Erika Bergensson-Söderman.

Efter endast några dagars sjukdom
afled här d. 8 januari fru Erika
Söderman, född Bergensson, den
sympatiska sångerska, som man har i
angenämt minne från den tid, då hon
mot slutet, af 1880-talet såsom
konsert- och operasåogerska tillhörde vår
musikvärld.

Erika Kristina Bergensson
föddes i Stockholm d. 26 juli 1864. Vid 19
års ålder antogs hon som elev vid
Kgl. teatsrn och gjorde der som
Ze-lida i “Konung för en dag“ sin första
debut d. 12 okt. 1884, sedan hon förut
gjort sig känd som konsertsångerska
äfven i Upsala. Etter att på hösten
nyssnämnda år ha pjungit der på en
konsert, talar denna tidnings
korrespondent derifrån om “den unga
behagliga fröken Bergensson, hvars
förtjusande röst gjort sångerskan så gerna
hörd i vår stad“. I Upsala uppträdde
hon ock såsom Betli i ”Alphyddan“
på en soaré af Filharmoniska
sällskapet. Efter en hennes konsert
derstä-des yttras det om henne, att hon eger
“en ovanlig förmåga att tjusa; den
sympatiska klangen i stämman står
närmast i öfverensstämmelse med
hennes personliga älskvärdhet”. Vi ha
velat anföra dessa omdömen såsom väl
karakteriserande den unga sångerskans
talang och personlighet.

På Stockholms-operan fortfor
emellertid frök. Bergensson att debutera
och uppträdde 1885 i september såsom
Anna i “Friskytten“ samt under
november som Nancy i “Martha“. En
kritiker berömmer denna debut,
sägande att hon till sång som spel var
intagande och ej så litet påminde om
Betty Boye, som återgaf denna roll
då “Martha“ allra först uppfördes
här, 1850.

I början af 1886 begaf sig fröken
Bergensson till Paris för att fullkomna
sig i sångkonsten och vistades der till
året derpå. Under våren 1887 lät
hon höra sig der å en af M:me
Rosine Laborde i Salle Pleyel gifven
soaré, hvarvid hon sjöng recitativ och
cantabile ur ”Mignon“ och aria ur
“Carmen“, hvilka operors titelroler
hon sades ha med omsorg instuderat.
I det präktiga musikrummet säges
hennes varma, behagliga röst ha gjort
sig förträffligt gällande, och en af dem
som vid tillfället mest applåderade
den svenska sångerskan var Carlotta

Patti-Munck, den äfven här bekanta
utmärkta konsertsångerskan, Adelinas
syster.

Återkommen till Stockholm blef
fröken Bergensson eDgagerad vid Kgl.
teatern under spelåret 1887—1888.
Under höstterminen sjöng hon då ett
par nya roller, Mercedes i “Carmen“
och Papagena i “Trollflöjten“ samt
under vårterminen Siebei i “Faust“ och
Flora i “Den vilseförda“. Till dessa
roller kan läggas Zerlinas i “Don Ju«n”.

För ytterligare sångstudier vistades
hon i Paris 1889—91 och sjöng då
för Delle Sedie, hvilken äfven hade till
elev hennes landsman, operasångaren
Carl Aug. Söderman, med hvilken hon
i Paris ingick förlofning. Återkomna
till hemlandet i jan. 1891
sammanvig-des de d. 25 jan. i Stora Malms
prostgård.

Konstnärsbanan öfvergafs nu, men
med sin musikaliska talang blef hon
i hemmet en god hjelparinna för sin
man i hans verksamhet såsom
operaartist och sånglärare.

Ellen Beek.

Förlidet år på hösten fingo vi göra
vår första bekantskap här med den
danska sångerska, hvars namn läses
här ofvan och hvars bild vi
återinta-git i detta nummer till påminnelse om
hennes konserterande här under denna
månad. Fröken Beck, som är föld
d. 3 okt. 1873 i grefskapet
Lerchenburg i trakten af Kallundborg, har
haft Algot Lange till sånglärare och
derjemte en tid studerat sång i Paris
för prof. Devilliers, som äfven varit
lärare för danske tenorsängaren Herold.
Fröken Beck har låtit höra sig på
konserter i Paris och London, äfvenså
i Göteborg och Kristiania, m6n verkar
hufvudsakligen som konsertsångerska
i hemlandet, särskildt i dess
hufvud-stad. Såsom man torde erinra sig
var det i förening med sina landsmän,
syskonen Karen och Henry Bramsen,
som fröken Beck förra året
konserte-rade här och då väckte mycken
uppmärksamhet med sin mäktiga
mezzosopran.

Utländsk musikrevy.

Hya operor och operetter 1903.

Den tyska musiktidningen “Die
Signale“, som i år upplefver sin Ö3:e
årgång, brukar i de första numren för
året meddela en återblick på det gångna
årets musiktilldragelser. I mänga år
intog tidskriften genom sin ledande
kritiker Edvard Bernsdorf en mycket
konservativ ställning, som slutligen
blt-f ohållbar. Tidskriften fick en ny

utgifvare, och nya medarbetare
vun-nos. (Gamle Bernsdorf f. 1825, afled
1901). Så har tidskriften fått en ny
kritiker i M. Steuer, en man af den
nya tiden. Den återblick han nu
meddelar, innehåller, särskil tt från hans
ståndpunkt sedt, ett och annat
märkligt, såsom man finner i den här
nedan meddelade revyn, hvari hans
tankar och åsikter framträda.

Två händelser, säger M. St., ha
under det nu tilländalupna musikåret
gifvit det en karakteristisk fysionomi:
en nedslående och en glädjande. Till
förta slaget räküar han aftäckandet af
Wagner-monumentet i Wien med allt
bråk, all skam och förargelse som stod
i sammanhang därmed. Mest
nedslående finner han dock därvid, att det
visat sig “hur föga egentligen allvaret
i den wagnerska konståskådningen hos
vissa offleiela kretsar öfvergått i dess
kött och blod“. En glad händelse
finner han i det allmänna firandet af
Berlioz’ minne vid den inträffade
hundraårsdagen af hans födelse. “Man
må“, säger han, ”tänka om den
genialtexcentriske fransmannen hvad man
vill: gifvet är dock. att han med sin
eldiga själ bragt särdeles hans egna
landsmän ett godt stycke framåt och
hos dem brutit väg för den absoluta
musiken“. För egen del anser han
emellertid att denna Berlioz-kult ej
har någon betydelse för framtiden.
Vi låta i det följande M. St. själf i
hulvudsak föra ordet.

“Vända vi oss nu“, säger han, ”till
området för operan i allmänhet, så
har jag redan förut meddelat, att
“Carmen” under senaste teaterår kastat ur
ur sadeln den hittills populäraste
operan: “Lohengrin”. Denna sak synes
mig lämna ett bevis på att
operapubliken så till sägandes inträdt i en
restaurationsperiod och mycket gerna
skulle vilja höja en Rossini redivivus
på tronen, hvarifrån han nu än vill
komma. Det vill säga: publiken
längtar efter melodi, som nu under nära
en musikälder undanhållits den, och
då nutiden icke förmår tillfredsställa
detta behof (så berättigadt!) söker den
fylla det genom sådana operor som
“Trubaduren“, “Martha“,
“Trumpetaren“, hvilka ej heller kräfva någon
synnerlig utrustning. Att under sådana
förhållanden utsigrerna för
musikdramat år efter år förminskas, att dessa
med så mycken reklam i lifvet
framträdande mästerverk af en Schillings,
Pfitzner etc. ej kunna betraktas såsom
ett riktande af spellistan ligger i
öppen dag. Snarare synes det som om
sträfvandet att omhulda den lätta,
eller komiska operan, sådan den
framträder i Hugo Wolfs “Corregidor” eller
Wolf-Ferraris ”Nyfikna fruarna’ kan
följas af framgång. Korteligen: ett
kungarike för en melodiker de pur
sang! Man brukar säga: “Närnödenär
som störst, så är hjälpen närmast“.
Ja, utan tvifvel har den nöden nått
sin höjd, och så vilja vi då hoppas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free