- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
12

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 18 Januari 1904 - Utländsk musikrevy. Nya operor och operetter 1903 - Musikhistoriska museet i Stockholm - Musikpressen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att rä Idaren ur nöden står för dörren.
Må han förtröstansfull klappa pi: vi
skola öppna dörren på vid gafvel för
honom.

Innan jag nu vänder mig till
särskilda verk, må det tillåtas mig att
i anslutning till Goldmarks ”Götz von
Berlichingen” yttra ännu ett par ord
om tyska operanyheter. Nämnda opera
framträdde, som bekant, i december
1902 såsom nyhet, och efter
recensioner från Budapest och Frankfurt a. M.
måste man med säkerhet antaga, att
det handlade om en träff af första
rangen och att de tyska operascenerna,
fortast de kundo, skulle skynda att
försäkra sig om denna nya klenod och
att detta verk, för att tala i
reporterstil, “skulle anträda sitt segerlopp
öfver de tyska scenerna’’. Detta har
alls icke skett och därmed har man
ännu ett eklatant fall af denna
synvilla, som så ofta vanställer och ger
en falsk dager åt den tyska
operascenen. Man kan nästan påstå, att nya
tyska operor falla ej igenom; första
uppförandet eger snarare alltid rum
under det lifligaste bifall af
premiärpubliken. Detta innebär två ledsamma
fakta: 1) att operapubliken merendels
visar sig kritiklös gent emot noviteter,
och 2) att kritiken, särskildt
dagspressen, ej nog förstår att skilja
ag-narne från hvetet, utan följer mängden
i släptåg i stället för att leda den.
Och så låter det förklara sig, att på
den skenbara framgångens flod ebb
så snart kan inträda.

Såsom musikodlingen nu allt mer
breder ut sig, vill jag ej betunga och
uttråka mina läsare med torra namn
och titlar i denna statistik, utan om
möjligt utmönstra hvad som endast
har lokalt intresse och ej visat sig ha
några vidare konsekvenser. Det har
verkligen ej för allmänheten något
intresse om man kungör att det efter
oaflåtliga bemödanden lyckats för
musikdirektör X i Y att ha bringat sin
opera Z till uppförande i Y, där han
bor, och att detta hans verk efter 2
ä 3 föreställningar vandrat all
världens väg till makulaturhögen.

Öfvergär jag nu till den tyska
operascenens särskilda nyheter, så må
jag — efter vederbörlig, gallring —
uppräkna följande namn och titlar:
Jarno: “Zerbrochener Krug“ (Ham-

bure), Bernh. Scholz: “Anno 1757“
(Berlin) Pottgiesser: “Heimkehr“ (Köln),
Kaskel: ”Dusle und Babeli“ (München),
Rauchenecker: “Don Quixote“
(Düsseldorf) och “Zlatorog“ (Elberfeld),
We-weler: “Dornröschen“ (Kassel), W.

Rabl; “Liane“ (Strassburg), L. Blech:
“Alpenkönig und Menschenfeind“
(Dresden), Schröter: “Jodocus der Narrv“
(Bremen), Kistler: “Röslein in Haag“
(Elberfeld), d’Albert: “Tiefland“,
Bungert: “Odysseus’Tod“ (Dresden, Th.)
Gerlach: “Liebeswogen“ (Bremen,
talo-pera).

Af alla dessa kan man endast anse
Blechs opera kunna ha framtid på

flere scener likasom det skett med
Kaskels harmlösa pjes; de fiesta få
väl stanna på platsen för sin tillkomst.

Men äfven hos andra kulturfolk har
årsproduktionen visat missväxt; någon
frisk och sund blomstring har ej lagts
i dagen. Sämst kanske det står till
hos våra grannar på andra sidan Rhen.
Sedan fransmännen satt å sido sin
konstnärliga individualitet och bemödat sig
om att röra sig i det tyska
farvatt-net, hafva de, förklarligt nog, gått
miste om den tyska marknaden;
musikdramer hafva vi i Tyskland gudi
nog. Vid sidan af ung- fransosernas
nyheter: d’Indys “L’Etranger“,
Chaus-sons “Le roi Arthus“ o. s. v. må
nämnas ett par belgiska noviteter:
Albert Dupuis’ “Hans Michel” (Brüssel)
och Paul Gilsons "Prinsessin
Sonnenschein“ (Antwerpen). Lägst på
skalan står Italien. Verismen har
grundligt ruinerat sig. Hvarken på
Mas-cagni och Leoncavallo eller på Tasca,
Samara, Boito e tutti ijuanti sätter
man nu några förhoppningar, på sin
höjd kan måhända Puccini ännu en
gång komma till ordet. Den icke
obe-gåfvade Crescenzo Buongiorno, hvars
sista verk “Michel Angelo“ upplefde
sin första föreställning i Kassel, har
beklagligen dött helt ung.

Slutligen må nämnas ännu ett par
nyheter från andra, med hänseende
till musikdramatisk produkten i andra
raden s’ående kulturfolk: Hubay:

“Moosrö8cben“ (Budapest), svensken
Hallén: “Valdemar“ (Karlsruhe) och
Juan Manéns “Acté“, (Barcellona).
Från Ryssland må nämnas Cesar Cuis
”Angelo“ (Moskva) och Daviloffs
“Versunkene Glocke“ (Petersburg) Ingen
af dessa kan, räknas som en verklig
“träff“. Allt är idel niter!

i——>

fflusihbistoriska museet
i Stockholm.

Då för fem år sedan, eller i början
af är 1899, ett upprop utfärdades till
bildandet af ett svenskt
musikhisto-riskt museum, ställdes en uppmaning
till alla, som voro i besittning af äldre
musikinstrument (vare sig sträng-, blås-,
slag- eller klavérinstrument), porträtt
och manuskript af tonsättare och
ut-öfvande musici o. s. v., att öfverlämna
dessa till museet. Denna vädjan har
sedan dess hörsammats i vida större
utsträckning, än man då hade vågat
hoppas, i det att museet från när och
fjärran fått mottaga gåfvor af nämnda
slag. Framförallt har museet helt
naturligt blifvit allt mer och mer
upp-märksammadt, sedan det på hösten
1901 blef tillgängligt för allmänheten,
därigenom att detsamma fick en egen
utställningslokal i huset nr 9
Nybrogatan i Stockholm.

Emellertid finnes tvifvelsutan ännu
mycket i den vägen att taga vara på

i vårt land. Gamla, ur bruk komna
tonverktyg, hvilka, trasiga och
öfver-höljda af damm, ligg* bortglömda på
vindar och i skräpkamrar och som för
den enskilde ej hafva något som helst
värde, kunna ju blifva till stort
kultur-och musikhistoriskt gagn, när de komma
på sin rätta plats, tillsammans med
andra musikinstrument, där de
måhända kunna utfylla en befintlig lucka
— detta så mycket mera, som
instrumenten ju genom ett pietetsfullt
iordningställande komma att framträda i
ett skick, mera öfverensstämmande
med det de ursprungligen haft.

Styrelsen för Musikhistoriska
museet ber alltså att härmed få förnya
den vädjan till allmänheten, som
in-bjudarna till bildandet af detsamma
gjorde för fem år sedan, nämligen att
pä ofvan antydda sätt skänka
företaget sitt välvilliga understöd. Gåfvor
mottagas med tacksamhet af museets
föreståndare, hvars adress är k. teaterns
kansli, Stockholm, och redovisas för
desamma i allmänna tidningarna, hvilka
allt ifrån museets tillkomst med största
beredvillighet lämnat plats i sina
spalter för dess meddelanden, hvarigenom
en den kraftigaste hjälp lämnats det
synnerligen beaktansvärda företaget.

Stockholm i januari 1904.

Axel Biirén,

öfverintendent, chef för k. teatern.

Oscar Byström,
professor.

Carl Claudius,
fabriksidkare

John Collijn, Richard Henneberg,
grosshandlare. hof kapell mästare.

Conrad Nordqvist, Emil Petterson,
förste hofkapell- ekonomi-inspektör
mästare. vil k. teatern.

Sven Scholander, Johannes Svanberg,

grosshandlare. sekr. vid k. teatern,

museets föreståndare.

Karl Valentin, Lars Zetterquist,

fil. d:r, k. musikaliska konsertmästare,
akademiens sekreterare.

Musikpressen.

J musikhandeln har utkommit
för piano, två händer:

Josef Bayer: ur »Der Kinder Weih"
nachtstraum (>Barnens Juldiöm»), ballelt:

Sclmee-flocIcer-Vals, kr. 1: 25; Engerl-l‘olka,
75 öre.

Den nya balletten “Barnens juldröm“
på kgl. teatern har slagit mycket an,
särdeles på den unga skara som
talrikt bevistat de barnföreställningar,
vid hvilka balletten uppförts.
Musiken till densamma är rätt anslående,
och de ofvan nämnda numren höra till
de bättre i denna ballettmusik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free