- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
13

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. 18 Januari 1904 - Följetong: Några Liszt-minnen - Från scenen och konsertsalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖLJETONG

Nagra Liszt-minnen.

Den ungerske violinvirtuosen Franz
Fridberg, sem pk hösten 1883 hitkom
och konserterade samt in pk följande
kr stannade i Sverige och lät böra sig
flerstädes i värt land, har för ett par
kr sedan ät en Berlin-tidning
meddelat nägra minnen af sin samvaro med
Franz Liszt, hvilka äro karakteristiska
nog för den store piano-heroen och
tonsättaren, som nu i nära aderton kr
hvilat i sin graf. Trots sin stora be
undran för Liszt bedömer honom
Fridberg ganska nyktert, såsom man
finner af följande meddelande.

Fridberg säg honom första gängen
i Wiener-konservatorium. En dag
under kr 1866 blefvo eleverna
underrättade om, att kungen af Hannover skulle
infinua sig tillsammans med Liszt för
att bevista en öfning med
orkesterackompanjemang. Pä den bestämda
tiden infann sig den blinde konungen,
ledd af sin gemål. Tillsammans med
dem kom kronprinsen (hertigen af
Cum-berland), bägge prinsessorna och Liszt.

Efter alla bilder och svärmiska
porträtt af den berömde musikern, säger
Fridberg, väntade jag mig att fk se
ett väldigt lejon, hvars blick vore nog
att jaga en kall käre utefter ryggen.
Och sä fick jag ej se nkgot annat än
en man med krökt rygg och ögonen
ödmjukt sänkta mot golfvet, helt
enkelt en katolsk andelig. Sedan det
höga herrskapet aflägsnat sig hörde
jag den bekante musikern
Hellmes-berger leende yttra till nkgon af
konservatoriets styrelse: “Han har
förmodligen ansett det nödvändigt att
inför kungafamiljen uppträda som
kyrkans tjänare,“

Några kr därefter kom Fridberg pä
en konsertresa till Budapest, der Liszt
då uppehöll sig. Den unge mannan
utbad sig tillåtelse att lå presentera
sig för den beryktade mästaren i
egenskap af hans landsman och fick bud
om att samma afton infinna sig och
taga violinen med sig.

I salongen stod ett valdt sällskap
och väntade. Med ett slogs
dubbeldörrarna upp — berättar Fridberg —
och in träder en helt annan Liszt än
den, som jag säg sk ödmjuk bakom
ryggen på konungen. Nu var det den
Li.-zt, som jag sett i mina drömmar,
den store, gigantiske, upphöjde man-

känslan af att jag skulle falla pkknä
för denna uppenbarelse, men jag nöjde
mig dock med att vördnadsfullt kyssa
mästaren pk hand.

Efter att ha presenterat de
närvarande för hvarandra, började Liszt att
med den mest förtrollande
älskvärdhet muntert konversera med de
besökande. Huruvida det var intressant
eller snillrikt, kan jag med bästa vilja
ej omtala, ty jag förstod icke ett ord
däraf. Det var en blandning af half-

sagda ord och strup’jud, följda af
fantasifulla gester, som man ej kunde bli
klok pk. Jag trodde till en början,
att det var turkiska, men dä j <g säg
de andra le i förtjusaing, fann jag
bäst att göra detsamma.

Under aftonens lopp kom en ungpisk
kavaljer, som ocksk var här för
första gången, fram till mig och bad mig
helt förlägen om att få veta hvad
Liszt hade sagt, emedan han ej
riktigt förstod tyska och därför inte
begripit ett ord. “Trösta er“, svarade
jag leende, “jag förstår mycket väl
tyska, men har ändå icke begripit ett
dugg!“

Tredje gängen Fridberg återsåg Liszt
var det i "Wien, där hans “Kristus“
uppfördes efter manuskriptet.
Fridberg medverkade i orkestern. Under
uppförandot stod verkets komponist
vid orgeln och ledde det hela där
uppifrån. Hans sägt att dirigera
framlockade ett stilla leende till ocb med
på hans mest glödande tillbedjares
anleten. Efter konserten lämnade
Fridberg lokalen i sällskap med
liofkapell-mästaren Otto Deshoff, som då yttrade:
“Hittills har jag ansett Liszt som
den störste pianisten, nu anser jag
honom för den störste skådespelaren.“
“Och kompositionen?“ frågade
Fridberg.

“Nk, den kan man ju lämna åsido“,
ljöd det torra svaret.

En stor skådespelare var han
verkligen, vidhåller Fridberg och anför
följande exempel därpå:

En morgonstund befann jagmigho3
honom i Budapest. En ung elegant
man trädde in, öfverräckte honom ett
rekommendationsbref och bad honom
pk mycket dålig franska och i ett
mycket svulstigt tal att fk spela för
honom en af sina kompositioner, Jag
blef dödligt förskräckt öfver hans
djärlhet, men Liszt var vid ett
ypperligt humör och roade sig grufligt åt
| den unge mannens förskräckliga
franska. Han lät honom lugnt tala till
punkt, lade sk handen pk hans axel
I och yttrade helt vänligt: “Jag skall
I anförtro er, att jag ocksk förstår nkgot
tyska“. Till min stora öfverraskning
inbjöd han honom sedan medelst en
artig handrörelse och med det lätt
sarkastiska leende, som hans intima
umgängeskrets kände så väl till, att
slå sig ned vid pianot: kompositionen
var förfärlig och jag väntade i hvarje
ögonblick att Liszt skulle afbryta ho- 1
nom och visa bonom pä dörren. Men
det blef helt annat af. Vid de
orimligaste ställena vinkade maestron
välvilligt, och när den unge mannen
slutat, ropade han nästan med hänförelse:
“Oöfverträffligt! oöfverträffligt!
oöfver-träffligt! oöfverträffligt!“ Strålande af
lycka aflägsnade sig den unge
kompositören. Nu kunde jag ej låta bli att
slå tillsammans händerna och fråga
Liszt, hur han kunde kalla något
sådant oöfverträffligt.

“Jo“, svarade han och smålog, “det

är i sitt slag oöfverträffligt. Uti idioti
kan ingen öfverträffa honom.“

?/Z/~

Från seenen och
konsertsalen.

Kyl teatern. Jan 1,8. Rossini: Wilhelm
Teil (Mathilda, Hedvig, Jemmy: IrknLyk
seth, Elström, Svärdström; Teil, Arnold,
Melchthal, Walter i’ürst, Melchtahl,
Gess-.er, Rudolf, Ruoli, Leuthold: hrr Forsell,
Ö lmann, Sellergren, Wallgren, Stiebel,
Ericson, Malm, Grafström) — 2 v. Flotow:
Martha (lady Harritt, Nancy: fruar
Östberg, Jungatedt; Lyonel: hr Franz Navål,
gäst; lord Tristan, 1’lumkett, domaren i
Richmond: hrr Söderman, Sellergren,
Graf-atröm). — 3,0,10 Vermländingame (matiué)
— 3 Saint-Saens : Simson och Delila
(Delila: fru Jungstedt; Simson,
Dagonsöfver-steprest, Abimelek, en gammal hebrö, en
budbärare: hrr Nyblom, Wallgren
Söderman, Ericson; första cch andra lilisléen:
hrr Bröderman, Mandahl) — 4,6 Verdi:
Den vilseförda (Alfred: hr Navål) — 5
Adam: Konung för en dag (Nemea, Zelida:
frkn Lagergrtn, Svärdström; Mossul,
Ka-door, Zephoris, Pilérr, Zizel: hrr
Lund-qui8t, Sellergren, Malm, Bröderman
Graf-ström). — 7,11 Tschaikowskv: Jolantha
(Jolantba, Maitha, Birgitta, Laura; frkn
Svärd dröra, Karlsohn, fru Bartels, frk
Lindegren; René, Robert, grefve
Vaude-mont, Ehn Jabia: hrr Scllergrou, Mandahl,
Malm, Wallgren; Almeric, Bertram; hrr
Ericson, Söderman); Ballett: Barnens
Juldröm Panto-mimisk ballett i 2 tablåer af
Rob. Köller, mU9ik af Josef Bayer.
Ar-rangend af Ott> Zöbisch — 9 Boiei.diec:
Hvita frun (Georges: hr Navål). — 10,15
Tschaikowskv: Eugen Onegin.— 11
Tschai-kowsky: Jolantha; Lruncavali.o: Bajazzo
(Nedda: fru Hellström, Beppe: frk
Edström; Canio, Tonio, Silvio: hrr Nyblom,
Forsell, Mandahl). — 12,16 Adam:
Niim-bergerdockan (B-rlha: frk Lagergren;
Cornelius, Donathan, Miller: hrr Stiebel, M.
Strandoerg, Strömberg); Ballett: Barnens
juldröm. — 13 Gounod: Faust (Margareta,
Malta, Siebel: frkn Sviirdsiröm, Edström,
Lindegrén; F’aust, Mefistofeles, Valentin,
Wagner: hrr ödmann, Wallgren, Strömberg,
Gratström). — 14,18 Fv. v. Flotow:
Ales-sandro Slradella Romant. opera i 3 akter
af W Friederich (Leonora: fru Lindberg;
Stradelia: hr Navål; Bassi hr Sellergren;
Malvolio, Barbarino (banditer): hrr
Söderman, Malm. — 17 Bizet: Carmen (Don
José: hr H»gman, gäst).

Musikaliska akademien. Jan. 6.
Konsert-föreningens l:a Folkkonsert. 1 G. F.
Händel: Uvertyr D-dnr. för orkester; 2 Mozart:
Konsert (A-dur) för piano (hr
Stenham-mar) och orkester; 3 Em. Sjögren: a)
Heliga tre konungars ökenvandring, för
orkester; b) Fogden på Tenneberg, dikt för
baryton (hr Go Sjöberg) och orkester; 4
E. Grieg: a) Åses död ur »Peer Gynt»,
för sti åkorkester; b) Hyllningsmarsch ut
»Sigurd Jorsalafar». — 7 Konseit af
fröken Maeta Petrini och fru Manolita de
anduaga-forssung Biträdande: fröken

Märtha Ohlson (ackomp ). — 8 Populär
visafton af fru Anna Norrie. — 13
Sångsoaré af fröken Ellen Beck Biträdande:
hr Wilb. Stenhammar ^ackomp ).

Vetenskapsakademien Jan 5.
Romansafton af hr Frans Naval. Biträdande: hr
Wilh Stenhammar lackomp.’. —
^Sonat-afton (violin och piano) af hrr Tor Aulin
och Wilh. Stenhammar: 1 J. Brahms:
Sonat G-dur ntr 1 op. 78; 2 Ch. V. Alkan:
Duo, Fiss-moll, op. 21; 3 L. v. B etbovem
Sonat A-dur, op. 30, n:r 1. — 14 Sång
soaré af fröken Signe Rappe. Biträdande:
frk Märtha Ohlson hr Wilb.
Peterson-Berger lackomp)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free