- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
19

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 2 Februari 1904 - Tosca, musikdrama i tre akter af L. Illica och G. Giacosa, efter V. Sardou. Öfversättning af Sven Nyblom. Musiken af Giacomo Puccini. Textinnehåll - Chopin såsom lärjunge och lärare, af A. von Winterfeld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lämnat åt Augelotti. Tosca inkommer
upprörd. Scarpia träder fram oeh
visar henne solfjädern såsom bevis på
Marios otrohet, som hon nu finner
bekräftad. Förtviflad säger hon sig vilja
döda Mario och sin rival. Scarpia
följer henne med låtsad ömhet till
dörren, han befaller Spoletto skaffa
en vagn och karlar att följa efter
Tosca. Alltmera folk samlas i
kyrkan, kardinalen inträder och folket
jämte Scarpia böjer knä för honom i
det han välsignar de närvarande.

Andra akten. I Palazzo Farnese.
Scarpias rum i öfre våningen. Han
sitter och äter vid ett dukadt bord.
Vid morgonrodnan ren tänker han få
se Mario och Angelotti i galgen. Han
ringer. Sciarrone inträder. Scarpia
tillsäger honom att öppna fönstret åt
gården. Man hör musik från nedre
våningen, der drottningen ger en fest,
och där Tosca biträder. Han befaller
nu att hon skall föras till honom när
hon slutat sjunga hos drottniogen,
skrifver så en biljett, som skall
lämnas åt henne. “Hennes kärlek till
Mario“, säger han, “gör att hon i
natt skall bli min!“ Spoletia
anmä-les och inträder. Han berättar att
de följt Tosca ända till Marios
landt-gård, där de bröto sig in, men
Angelotti stod ej att fiuna. Scarpia blir
ursinnig häröfver men lugnas något,
då Spoletto berättar att de i stället
fängslat och medtagit Mario, som nu
föres in. Scarpia vill tvinga honom
att erkänna sig ha hjälpt Angelotti,
men Mario nekar. Man hör emellanåt
Tosca sjunga i våningen inunder.
Denna införes nu till Scarpia, och då
hou finner Mario der, skyndar hon
fram och omfamnar honom. Scarpia
ger ett tecken till Sciarrone, som
öppnar dörren till tortyrkammaren.
Mario befailes att följa honom,
emedan domaren väntar der. Mario har
förut med tecken bjudit Tosca förtiga
allt. Hon bekänner ej heller något.
För att tvinga henne befaller Scarpia
att allt strängare använda tortyren
mot Mario. Slutligen bekänner hon
att Angelotti är i brunnen. Tosca
har dermed utverkat att Mario får
bäras in i rummet och Lon störtar sig
nu öfver den torterade och blodige
älskaren, som hon öfverhö jer med
kyssar och tårar. Men då Scarpia
befaller Spoletto att uppsöka Angelotti
i brunnen, finner Mario att Tosca
bekant och förbannar henne.

Sciarrone kommer hastigt in,
berättande att Bonaparte har vunnit en
seger vid Marengo. Scarpia utropar
”Död och afgrund!“ men Mario reser
sig hotande, utropande “Victoria, gif
oss frihetens ljus!“ Tosca söker tysta
honom, men Scarpia befaller att han
skall föras till galgen, och han
bort-föres, trots försöken af Tosca att
hindra det. Hon anropar nu Scarpia
att rädda honom: han bjuder henne
hånande att sitta ned och dela hans
supé, som han måst afbryta. Han

söker nu vinna Tosca mot priset af
Marios befrielse; då han vill bruka
våtd, ämnar hon springa ut och söka
hjälp hos drottningen, men Scarpia
förklarar, att innan benådning
utfärdats är Mario hängd. Man hör
trummor ute. Scarpia förföljer Tosca i
rummet. Spoletto inträder, berättande
att Angelotti tagit sig afdaga, och
Mario Cavaradossi beredes till döden.
Tosca ger nu vika mot löftet att
Mario genast befrias. Till den ändan
skall Marios dom ändras, han skall
bli skjuten med endast löst krut
“lösa skott som vi gjorde med
Pal-mieri”, säger han till Spoletta, “har
du förstått mig“ ? Tosca får tillåtelse
att sjelf fritt passera och lämna
Mario budet. Hon fordrar också ett
pass, så att hon kan fly med honom.
Under det Scarpia skrifver har hon
gått till bordet, och i det hon tömmer
ett ving as får hon se en spetsig knif
på borde*; hon griper denna och
gömmer den bakom ryggen. Scarpia har
skrifvit, vänder sig om och vill
omfamna Tosca, som då sticker knifven
midt i hans bröst, skrikande "Denna
kyss gaf dig Tosca“. Scarpia ropar
på hjälp, men Tosca knuffar till
honom så att han faller till golfvet och
dör. Hon söker nu efter passet och
finner det i den dödes hand, sätter
sedan ett par ljus på sidan om
Scarpias hufvud, får se ett krucifix, som
hon lägger pä den dödes bröst,
knä-böjande. Hon reser sig sedan,
försiktigt lämnande rummet.

Tredje akten. Till vänster en
ka-sematt. I den ett bord med lampa,
protokollsbok och skriftyg. En bäuk
och en stol. Till höger en liten trappa
som leder till terassen. I fonden St
Peterskyrkan och Vatikanen. S
järn-klar natt. I fjärran höres
herdeklockor, och en berde som sj nger om sin
kärlek. En fängelsevakt inträder,
derefter en sergeant som medför Mario.
Fängelsevaktaren frågar om han är
Mario Cavaradossi, och då han
nickande erkänner det, förklarar han att
det felar ännu en timme och frågar
om han vill bikta sig. Mario ber en- j
dast om en nåd, den att få skrifva
ett farväl till en kär väninna. Han
skrifver, brister i gråt och gömmer
ansigtet i händerna. Under detta
inträder Tosca, följd af Spoletta. Hon
skyndar fram till Mario, som
öfver-raskad springer upp, och visar bonom
fripasset, som gäller för dem båda.
Tosca berättar, sedan de lämnats
ensamma, hvad som förefallit mellan
henne och Scarpia samt om dennes
ordre att han skall för skens skull
skjutas med löst krut och låtsas falla.
En afdelning soldater nedkommer att
hämta Mario. Tosca påminner honom
att han vid första skottet skall falia
ned. Mario föres ut. Tosca sätter
sig så att hon ser hvad som sker på
terrassen. Man hör en gevärssalfva.
Hon ger Mario ett tecken att falla
Spoletto betäcker Mario med en man-

tel och går med de öfriga utför
trappan. Tosca skyndar fram, varnande
Mario att ej röra sig för tidigt. Hon
rycker undan manteln, finner Mario
död och kastar sig förtviflad nedj
öfver honom. Rop höras på afstånd,
rösterna närma sig och man hör
Spoletto och Sciarrone tala om att
Scarpia mördats af Tosca. De komma in,
Spoletto utropar “Ah! Tosca, du skall
dyrt betala hans lif!« Han vill störta
sig pa henne, men hon stöter till
honom så häftigt, att han nästan faller
baklänges i trappan. I det hon
svarar: “Med mitt eget!“ springer hon
upp på bröstvärnet, ropande : ”0
Scarpia, oss döme Cfud 1” Hon störtar sig
utför branten, och de närvarande rusa
fram till värnet, seende ned efter
henne.

Chopin såsom lärjunge och
lärare.

Af .4. v. Winterfeld.

Chopin såsom lärjunge.

“Geniet är fliten“ säger Schiller och
“Ingen mästare faller ned från
himlen“ lyder ett gammalt ordspråk.
Äf-det största geni behöf ver grundlig
undervisning i grunderna för sin konst,
och det är alltid intressant att lära
känna snillet icke blott såsom
stående på höjden af ära och framgång
utan äfven från läroåren. Att
Fré-déric Chopin på sitt begränsade
område, pianomusiken, var ett äkta,
högst egenartadt geni kan väl ingen
lörneka, och de förhållanden, under
hvilka hans talang utvecklade sig,
måste för hvarje vän af tonkonsten
ha betydelse. I sin barndom var
Cho-p n ytterst känslig för musik : när
han hörde sådan brast han i gråt
och var mycket svår att lugna. Men
snart började pianot utöfva en så
mäktig dragningskraft på honom, att hans
föräldrar beslöto låta honom, oaktadt
hans ungdom, få undervisning i
pia-nospelning. Fadern var, som bekant,
fransman till börden och lärare,
slutligen vid ingeniöra- och
artilleriskolan i Warschau, i hvars närhet
Fré-déric föddes 1 mars 1809. Modern
var polska Till hans liirare valde
föräldrarna Adalbert Zywny, en
böh-mare, som efter att under några
år ha vistats såsom pianist hos furst
Sapieha, slagit sig ner i Warschau
såsom pianolärare och där var allmänt
omtyckt såväl i egenskap af lärare
som ock genom sin aktningsvärda och
redbara personlighet. Ehurnväl det
fanns bättre pianospolare i Warschau,
så synes han dock ha varit en
grundligt bildad musiker, hvilket äfven
framgår af hans förkärlek för J. S.
Bach, liksom en duktig, om ock litet
pedantisk lärare, som undervisade sina
elever “efter den klassiska tyska sko-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free