- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
27

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 18 Februari 1904 - Giacomo Puccini, »Toscas», kompositör (med porträtt) och innehafvarne af de förnämsta rollerna vid detta musikdramas premiär å kgl. teatern: Anna Hellström, Sven Nyblom och John Forsell (med deras porträtter) - Björneborgarnes marsch. Efter »en musik- och kulturhistorisk essay» af Ernst Lagus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

p& scenen tages mod och sjelfdllit i
anspråk, äfven der spelas hjelteroller
och vinnas segrar. Löjtnant Forsell,
med sin mäktiga barytonstämma, hade
ock sådana i perspektiv, när han
beträdde scenens slagfält.

John Forsell är född i Stockholm
den 6 november 18G8. Han blef
student 1888 och tog 1890
officersexamen, hvarpå han samma år
utnämndes till underlöjtnant vid kgl. Uplands
regemente. Gymnastiska
Centralinstitutet genomgick han från 1891 till
1894, då han tog
gymnastikdirektörs-examen, och samtidigt härmed
studerade löjtnant Forsell solosång vid
Musikkonservatorium i Stockholm från
våren 1892 till våren 1894 för
professor Günther. Vintern 1894—95
vistades herr Forsell i Paris i och
för utöfvande af sjukgymnastisk
verksamhet, men lade ej derför
sångstudierna å sido. Under vistelsen i den
franska hufvudstaden skaffade han sig
tillfälle att åhöra lektionerna i sång
vid konservatoriet derstädes och
bevistade en del af prof. Bax’
sånglektioner. Efter att i januari 1896
ha erhållit 3 års permission från
militärtjänst debuterade herr Forsell å
kgl. operan d. 26 febr. samma år
som Figaro i “Barberaren“ och vann
stor framgång genom sin stora och
vackra röst, smakfullt sångföredrag
och lifligt spel, hvarjemte han
företedde en för scenen särdeles lämplig
figur och apparition.

Efter denna debut blef ban snart
engagerad och har sedan att framvisa
en ansenlig repertoarlista. Sedan
första debuten upptager denna till och
med 1898 följande roller:

Bazil i “Barberaren“, Almaviva i
“Figaros bröllop“, Alfonzo i “Leonora“,
Escamillo i “Carmen“, Muller i
“Niirn-bergerdockan“, Dulcamara i
“Kärleksdrycken“, Lothario och Laertes i
”Mignon“, lorden i “Fra Diavolo”, Silvio
i ”Pajazzo“, Robert i “Jolantba”, En
härold i “Sveagaldrar“, John i
“Syrsan vid härden“, Splendiano i
”Dja-mileh“, Antoine i “Mjölnarvargen“ och
titelrollen i Von Juan, med signor
d’Andrade som förebild. Vidare:
Robert Clement i Salomans “I
Bretagne”, Markis de Jer sag i
“Frondö-rerna“ vid nya kgl. teaterns invigning,
grefve Luna i “Trubaduren“ och
Vidar i Stenhammars “Tirfing“; — 1899:
Rudolf i “Wilhelm Teil“, uKarka i
“Den Bergtagna“, Smugglarhöfdingen
i “Carmen”, Waldemar i
“Waldemars-8katten“, Holländaren i “Den flygande
Holländaren“ och Simeon i “Josef i
Egypten»; — 1900: titelrollen i
Wilhelm Teil, Amonasro i “Aida“, Ottakar
i »Friskytten» och Beckmesser i
"Mä-stersångarne“, af hvilken han gjorde
en särdeles komisk figur, samt
Telra-mund i “Lohengrin“. I början af
samma år biträdde herr Forsell med
stor framgång på en konsert af Joh.
Svendsen och kgl. kapellet i Köpen-

bamn (der hr F. äfven sjungit i
Tivolis konsertsal).

Under vårterminen 1901 hade herr
Forsell nya roller såsom Rigoletto i
Verdis opera och Mercutio i “Romeo
och Julia“. Med höstterminen det
året afgick han från kgl. teatern,
gä-I stade i Kristiania (som Holländaren
med fru Oselio-Björnson som Senta)
och företog under hösten tillsammans
i med herr Wilh. Stenhammar en
konsertturné i hemlandet. Efter att
redan 1897 ha tagit afsked från
Uplands regemente kvarstod han dock
som löjtnant i reserven men tog om
hösten 1901 äfven afsked derifrån,
för att helt och definitivt egna sig åt
konsten. Samma år i nov. gifte sig
i herr Forsell med fröken Gurli
Carl-ström, hviiken sångerska, elev af
honom, debuterade såsom Gilda i
“Ri-goletto‘‘ vid hans eget ofvannämnda
uppträdande i operan.

I början af 1902 gjorde hr Forsell
en resa till Bayreuth med tanke på
ett möjligt engagement vid
Wagner-teatern derstädes. Han gjorde der
på fru Cosima Wagners inrådan
studier för kormästaren Julius Kniese.
Engagemang kom emellertid då icke
; till stånd. Återkommen hem i
febiu-ari mottog han ett sådant för
gästspel i Köpenhamn från början af maj.
Under detta sjöng han å kgl. teatern
Don Juan, Almaviva i “Figaros
bröllop“ och Sjökonungen i Lange-Miillers
“Vikingablod“. Under spelterminen
1902—1903 var herr Forsell
engagerad för gästspel å kgl. teatern
här-städes för 5 månader med skyldighet
att uppträda 10 gånger i månaden.
Vid den nya säsongens början i aug.
1903 blef han fast engagerad vid
operan. Under höstterminen
uppträdde han då bl. a. som Wolfram i
“Tannhäuser“, Nevers i
“Hugenotter-na“. Carl V i “Ernani“, Tonio i
“Pajazzo“ och kreerade titelrollen i
Eugen Onegin. Senast har han nu
kreerat baron Scarpia i “Tosca“.

Herr Forsells och fru Helllströms
samtidiga konserterande i Amerika 1903
må ock här omnämnas.

Björneborgarnes marsch

Efter »en musik- och
kulturhistorisk essay»

af

Ernst Lagus.

Hundrade årsdagen af Johan Ludvig
Runebergs födelse d. 5 febr. 1804 har
firats högtidligt såväl i den store
skaldens hemland som äfven hos 039,
förnämligast i hufvudstaden och våra
uni-versitets-städer. Till hans minne har
ofvannämnda uppsats af E. Lagus
författats och ingått i “Svenska
Litteratursällskapets i Finland festskrift till
J. L. Runebergs minne 195/s04.“ Ett
utdrag ur denna intressanta skrift taga
vi oss friheten att i korthet meddela.

“Om man undantager psalmerna och
ett eller annat tillfällighetspoem“,
säger förf. i uppsatsens början, “är väl
Björneborgarnes marsch den enda dikt,
som Runeberg skref till en förefintlig
melodi. Orden författades 1860;
originalkonceptet, som finne3 i behåll, är
skrifvet på ett brefkuvert, afstämpladt
18 g/3 60“. Den 18 maj sände han
en afskrift af dikten, innesluten i ett
samtidigt afgående bref, till Bernh. v.
Beskow. “Topelius har“, skrifver
Runeberg, “redan förut skrifvit vackra
ord till den kända stolta melodin,
ursprungligen, såsom jag hört, den så
kallade Austerlitz marschen, och min
af-sikt var att med hans begifvande låna
dem för sägnerna; men då jag vid
närmare besinnande ansåg nödigt att
orden skulle ställas så, som om de
sjungits af björneborgska kämparne
själfva och icke af oss öfver dem,
måste jag gripa mig an och försöka min
lycka med en egen visa. Jag vet ej
om Bror kanske redan känner
Tope-lii sång? . . . Den tar sig utmärkt
bra ut till melodin men är vår och
icke de gamla krigsmännens, som min
vill vara.“

Topelii ord till
“Björneborgs-mar-schen“ trycktes och såldes i ett
mindre antal exemplar på den musikaliska
soaré, som d 7 dec. 1858 gafs af
Akademiska sångföreningen till förmån
för då ännu kvarlefvande veteraner
från krigets dagar. Orden lydde
sålunda:

I.

Skuggor från de Hydda darl
S’ån ugp ur tidens natt och ekyllren än
med rostiga musköter 1
Framåt! Smattra högt fan’ar!

Det är de finska fanor, det är Döbelns
standar.

II.

Trygg i den grå, den blodbestänkta
uniformen

Går man vid man med ärr på breda bröst
mot stormen.

Framåt! Genom rök och dam
I slutna leder tåga björneborgarne fram.

nr.

Hjältars led, som längesen’ ditt hjärtblod
för oss gaf!

Nattens stjärnor tindra tyst på din glömda
graf.

Men dina bragders minne ej förgår
Din ära är dock evigt ung som F’inlands
vår.

När Lagns, som redan då ifrigt
forskade rörande Björneborgarnes marsch,
frågade Topelius om han i en
tilläm-nad uppsats finge trycka hans ord till
den, svarade Topelius att han ej ville
detta. “Mina ord må glömmas för att
Runebergs må lefva“, sade han.

I afseende på utförandet af sången
på den ofvannämnda soarén må
nämnas, att arrangören af
kvartettstämmorna — Fredrik Pacius — funnit
nödigt att göra ett par ändringar af
orden för att få dem till att passa
bättre in i melodin.

Det är äfven Pacius som står
upp-gifven såsom marschens arrangör för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free