- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
28

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 18 Februari 1904 - Björneborgarnes marsch. Efter »en musik- och kulturhistorisk essay» af Ernst Lagus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

manskvartett med Runebergs ord, hvilka
äfven må här anföras, ehuru dessa
torde vara temmeligen allmänt kända
hos oss.

L

Söner af ett folk som blödt
på Narvas hed, på Polens sand, på
Leipzigs slätter, Lützens
kullar,

än har Finlands kraft ej dött,
än kan med oväns blod ett fält här
färgas rödt!

Bort, bort hvila, rast och fredl
En storm är lös, det ljungar eld och
fältkanoners åska rullar;
framåt, framåt led vid ledl
På tappre män se tappre fäders andar
ned.

Ädlaste mål

Oss vinkar på vår bana;
skarpt är vårt stål
och blöda är vår vana.

Alla, alla käckt framåt I
Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt.
Lys högt du segersälla fana,
sliten af strider se’n en grånad forntids
dar,

fram, fram vårt ädla härjade standarI
Än fins en flik af Finlands gamla färger
kvar,

II.

Aldrig skall vår fosterjord
af våldets makt ur oförblödda bataljoners
armar ryckas;
aldrig ljuda skall det ord,
att Finlands folk förrådt sin fria bygd i
nord.

Falla kan den tappre blott,
ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas
och förtryckas.

Falla, sköna krigarlott,
blif vår, se’n för en seger än vi kämpa
fåttl

Vapen i hand

och käckt vår ovän nära!

Dö för vårt land
Är lefva för vår ära.

Rastlöst fram från strid till strid,
ty nu är stunden när och nu är skördens
tid!

Glesnade leder vittne bära
härligt om mod och bragder, om vårt
lands försvar.

Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar!
Omkring dig än din trogna finska vakt du
har.

Melodin var, såsom man finner,
bekant och omtyckt i vida kretsar, då
Topelius skref sina ord till
densamma. Den hade blifvit det genom
Berndtsons skådespel “Ur lifvets strid“
som första gången uppfördes af
Stjern-stedts sällskap på teatern i
Helsingfors i maj 1851. Döbeln bevistar en
kollation, som anordnats af
Björneborgs regementes officerare dagen
efter Lapposlaget 1808, och dervid
fö-reskrifves af pjesens författare, att en
marsch skall spelas utom scenen vid
Döbeln8 inträde. Konrad Greve hade
valt melodin och äfven komponerat
musiken till styckets sångpartier.
Pje-sen gjorde stor lycka, och dertill, säga
Helsingfors tidningar, bidrog äfven
“den gamla, så lifligt anslående
Björneborgsmarschen.“ Att det var
genom Greve som marschen
återupplif-vades intygades af talrika
tidningsnotiser från 1850- och 1860-talen.
Under närmast föregående årtionden
hade den endast här och der varit känd
men sades vara spelad redan under

1808 års krig. Vid midten af
1820-talet berättas det, hade man hört
den spelas af en gammal fältväbel,
som spelade fiol på ståndspersonernas
bjudningar, och denne kallade marschen
för Bonapartes marsch; den var då
icke känd under namnet
“Björnebor-garnes marsch.“ För hornorkester
vet man att Greve arrangerat
marschen, som han upptecknat efter ett
häfte handskrifna noter (trol.
härstammande från 1820-talet) hos en finsk
possessionat. Den kallades då endast
i “marche“, men efter en senare
bly-arts-anteckning benämnes han)) i detta
häfte “Åbo läns Infanterie
Regementes“ marsch.

Äfven af andra uppgifter framgår
att marschen var känd i Finland
under decennierna före den
pånyttfödelse och namnförändring, som skedde
genom Greves åtgöranden. Att den
äfven var känd i Sverige, derpå
säger sig hr. Lagus ha ett säkert bevis.
I kungl. teaterns rika musikbibliotek
finnes nämligen bland diverse
musikalier för piano i ett handskrifvet
häfte, påtagligen härstammande från de
första decennierna af 1800-talet, ett
intressant arrangemang af Bonapartes
! marsch. Den kallas der endast
“Marsch.“

När namnförändringen skedde är
svårt att bestämdt angifva men
säkert måste det ha varit under den
tid Greve var ledare af
militärmusiken i Åbo. Således 1848 — 1851.
Björneborgska marschen började den
påtagligen kallas, emedan gammalt
folk då för tiden uppgaf att den
spelats af Björneborgska regementets
musik under kriget. Det finnes flere
uttalanden, som gå ut på att
marschen icke skulle ha spelats af
björne-borgarne under kriget, men å andra
sidan, säger L., finnes det flere
uttalanden som tyda på att så skett, och
något tvifvel på att så var
förhållandet är i sjelfva verket nu mera icke
berättigadt. Under första
decennierna af 1800-talet kallades emellertid
den populära marschen allmänt i
Finland Bonapartes marsch.

Men hvem har då komponerat
denna Bonapartes marsch? Det har
påståtts att Edvard Du Puy,
kapellmästare vid kungl. operan i
Stockholm, skulle ha gjort detta eller
åtminstone hemtat den från franska
armén till Sverige. Man har ock
ansett att melodin skulle vara en norsk
fjällvisa, och melodiens likhet med
Bellmanssången “Movitz blåste en
i konsert“ är påtaglig. L. anser
beträffande de sistnämnda, att Bellmans
epistel säkerligen lånat melodien åt
den norska visan, icke tvärtom. Du
Puy har emellertid bevisligen icke
komponerat marschen. Frågar man
nu hvarifrån Bellman fick melodien,
så yttrar L. följande: “J. Flodmark
meddelade i en artikelserie
“Bellmans-melodiernas ursprung“ i Svensk
Musiktidning 1882 den högtintressanta

upplysningen, att melodien till
Fredmans epistel N;o 51 återfinnes i
partituret till den “heroiska balletten“
Acis och Galatea bland
ballettmusi-ken till Cyklopernas dans i 2:dra
aktens andra scen, der den kallas
“Con-tredanse“.* Melodien ingår icke i
Händeis opera, utan hör denna
“kontradans“ till den i balletten intagna
musiken. Möjligen hade Lalin eller
Gallodier hört eller upptecknat den i
utlandet.

Alltnog på 1770-talet var
ledmotivet i n. v. “Björneborgarnes marsch“
en sirlig kontradans. Men, säger L.,
frågan är ännu öppen; hvem är sist
och slutligen melodiens upphofsman?

Beträffande sista reprisen af
Björne-borgarnes marsch, den s. k. ”trion“,
så berättas att denna skulle ha
komponerats af en kapellmästare L. D.
Wolff vid Björneborgska regementets
musikkår 1808, men “trion“
förekommer bevisligen tidigare i marschen,
hvarföre den ej kan tillskrifvas Wolff.

Om marschens ursprung yttrar hr
Lagus slutligen; I Erckman-Chatrians
roman “Histoire d’un conscrit de 1813“
berättas följande**: Efter de
Napoleonska härarnas nederlag 1812
verkstäl-des nya soldatutskrifningar i Frankrike,
och den 15 jan. 1813 försiggick
kon-skriptionen i Pfalzburg
(ELsass-Loth-ringen). Om morgonen hörde man ett
par musikanter spela i gatorna “la
marche des suédois“. Litteratören
Karl Wetterhoff hade, efter hvad han
berättat för Birger Schöldström,
sammanträffat med endera af hrr
Erck-mann och Chatrian och frågat, hvad
det var för en marsch som åsyftats,
då den tilltalade gnolat just —
Björne-borgsmarschen. Berättelsen, säger L.,
är i hög grad märkvärdig. En
antagligen till härstamning fransk marsch,
som den tiden, åtminstone i Finland
kallades Bonapartes, skulle i Frankrike
burit namnet “svenskarnes“?

Flodmark nämner att melodin “tros
hafva användts som marsch för det
till stor del af svenskar rekryterade
regementet Royal suédois i Frankrike.“
I så fall är ju tänkbart att marschen
på garnisionsorten och sedan äfven
annorstädes benämnts “Svenskarnes
marsch“ efter detta regemente. Några
bindande bevis på allt detta, säger hr
L., bar han dock ej kunnat prestera.

Emellertid hade, som sagdt,marschen
under veteran- och jubileumsdagarne
i Helsingfors 1858 erhållit ord, och

* Acis och Galatea, heroisk balett i 3
akter, orden af L. S. Lalin, gafs å teatern
i Nya bollhuset vid Slottsbacken (maj 1873
— april 1880, 9 gånger); musiken »dels
ny, dels ur Händeis opera Acis och
Gn-lathea samt andra berömda mästares
arbeten utsökt och i ordning satt» af Lalin.
Några körer och andra partier
komponerade af H. F. Johnsen. Dansen anordnad
af L. Gallodier (Dahlgrens »Anteckningar
om Stockholms teatrar.»)

** Flodmark har redan berört denna
sak, såsom L. angifver, i sin omtalade
artikelserie i Svensk Musiktidning 1882.
(8e n:r 11, sid. 82).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free