Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 18 Mars 1904 - Följetong: En lysande stjerna. Musikhistorisk novellett af M. Lorenz - Musikpressen - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustrus beundrare, som tillika var
hans rival på konstens område.
Gianetta sjöng i hemmet hans arior
och sånger, och då han hade
fullbordat den berömda, ännu sjungna
motetten “Benedictus dominus Deus
Israel“, förmådde han henne att
offentligen sjunga sopran8oloti denna. Bland
åhörarna befann sig hertigen af
Wür-tenberg, och den ädla musiken, den
unga fruns sköna stämma samt
mannens operor gaf den musikaliska
fursten anledning att söka engagera paret
Jomelli och erbjuda komponisten plats
som musikdirektör för hans kapell
samt dennes sköna fru att sjunga på
operan. Jomelli antog inbjudningen
för sin del, men Giauetta tålte ej vid
klimatförändringen utan började redan
1758 att bli sjuklig.
I Stuttgart öfverfölls hon, trots den
utmärkta ställning hennes man
innehade, af en obetvinglig hemlängtan,
hvilken också förbittrade lifvet för
Jomelli. Han komponerade såsom sin
första opera åt hertigen “Cajo Mario“,
i hvilken den underbara arian “Sposo
io vado a morir“ förekommer.
Nikolos snille verkade afgjordt
reformatoriskt i det sydtyska residenset. Han
hade af hertigen tilldelats en sådan
makt, att man täflade om hans gunst
nästan lika mycket som om furstens.
Han hade inlöst sitt en gång fällda
stolta ord och löfte till Gianetta.
Segerglädjen, som hans stora framgångar
i Tyskland bordt ha beredt honom,
uteblef dock. Hemlängtan och
Gia-nettas tilltagande sjuklighet nedtryckte
honom. Efter fem års förlopp
begärde han (17G3) sitt afsked af hertigen.
Detta beviljades, åtföljt af skänker och
hedersbevisniDgar. Vid samma tid
erhöll Jomelli kallelse till Lissabon,
till konungen af Portugal, åt hvilken
han komponerat två operor. Länge
tvekade han om han skulle följa
kallelsen, men Gianettas bedjande blickar,
hennes allt mera afmagrade ansikte,
hennes ångestfulla bön: “Låt oss fara
hem, hem till Italien!“ öfvervunno
betänkligheterna. Han antog sålunda
ej anbudet utan vände åter till Rom.
Det syntes som lifsgnistan hos hans
unga maka flammade upp efter
hemkomsten, men det var ett bedrägligt
irrsken: hon afled samma år. Med
henne hade Nikolo Jomelli förlorat
sitt lifs ljus och lycka. Hans glada
och käcka mod hade brutits. Han
arbetade åter som förut, men alldeles
glädjelöst.
Ett härligt verk, ett “Miserere“,
lyckades öfver förväntan och hans,
Gianettas minne tillägnade, “Requiem“
skänkte honom rika lagrar. Detta
blef till och med sedermera af
Schu-bart (1779 — 91) försedt med tysk
text och lämpadt för protestantiska
kyrkor.
Lyckan hade emellertid uttömt sina
sista håfvor öfver Jomelli och vändt
honom ryggen. Missmodig och sjuk
stannade han ännu några år i Rom,
der han hade sorgen att se sina sista
operor, såsom fallet blef med de
första, göra fiasko. Ursinnig deröfver
bröt han midt i tu den taktpinne,
hvarmed han dirigerade. Han begaf
sig sedan till Neapel. Här, hvarest
haLs lyckas stjerna först uppgått, der
han fann första spåren at sin konst
och sin kärlek, ville han dö.
Förgäf-ves uppsökte han de gamla väonerna,
det gamla hemmet. — Femtio år
utplåna alla minnen, döda alla gamla
förhållanden; han fann endast grafvar
endast torra löf i stället för
blommor.
Då drog han sig tillbaka från allt
som en gång gaf lifvet värde för
honom, till och med från konsten;
ensam och förgäten afled han 1774 i
Neapel.
son, Knut Gäsling, E’ik till Hägge,
konungens sändebud: hrr Söderman,
Nyblom, Ericson, Mandabl, Wallgren); — 11,
14, )6. P. E Lange-Müiaer: Vikingablod.
Sago-opera i fyra akter. Text af Einar
Cliristiansen. (i)en gamle fursten,
Sjökonungen, St jernty daren: hrr Wallgren,
Forsell, Malm; Prinsessan, Fostermodern: frkn
Svärdström, Edström); — 12 W.
Peter-son-Berger: lian — 13 Tschaikowsky:
Engen Onegin. ■— 15 BrzET: Carmen, (Don
José: hr Carl Hagman); — 17 Gkieg
konsert: 1. >1 höst,» uvertyr; 2. Sånger med
orkester; 3. Två melodier för
stråkorkester; a) l folketon, b) Det förste möde;
4. Sånger med piano; 5. Ur »Sigurd
Jor-salafan: a) 1 Kongehallen, b) Borghilds
dröm, c) Hylldungsmarsch.
Vasa-tiatern. Mars 1—14 Josef Strauss:
Vårluft. — 6, 13, Lecocij; Theblomma,
(The-hlomma, Cesarine: frkn Berentz,
llam-1 berg; Dun-Ka-Schin, Phumling,Pinsonnelt,
Corbillon: hrr Ringvall, Adami, Schticker,
Sernquist); — 15—17 Maili.akt: Villars
dragoner, (Rose Friquet, Georgette: frk
Keyser, fru Grönberg-Kowe; Thibaut,
Syl-vain, Belamy: hrr Lund, Adami,
Bergström).
Musikpressen.
På Wilh. Hansens förlag,
Köpenhamn, har utkommit:
för en röst med piano,
Emil Sjögren: Fick kärlek följa sitt lopp
och skölja (Wenn nie eine Ende, die
Liebe fände; Fl—Fiss). Stans eller lord
Byron af Gustaf Fröding. Tdlegnal k.
k. kammaisångaren F’raDz Navål; Tre
män satte ud sin båt emot väst (Trennend
satte ud — Ein Boot mit drei Mann;
ostr G — två-str. F). Ballad ur Alvilde
Pryd/.’ roman »Gunnar Thorsdotter till
Harö» op. 38. Tillegn. F’röken Ellen
Beck
Af ofvannämnda sånger erinra vi
08S att ha hört åtminstone balladen
“Tre män“ offentligen sjungas.
Sången i verklig, enkel balladstil
handlar om tre män, som ge sig ut till
sjö3 men förolyckas och såsom lik
drifvas upp pä stranden, der deras
väntande hustrur finna dem. Titeln
på förstnämnda sången låter litet
underlig utan fortsättningen: ... “som
l stormfri bölja mot lifvets strand.“
Sången vore alltigenom behaglig om
icke E moll-ackordet till ordet “strand“
(takt 10) verkade såsom ett
omotive-radt och underligt harmoniskt
hugskott, der ett firs dur ackord skulle
I vara mera naturligt. Priset på
sångerna är efter danskt bruk ej utsatt.
Från scenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. Mars 4, 7, 17, Puccini:
Tosca. — 5. Gluck : Orfers (Orfevs,
Eurydike, Er os: fru Jungstedt, frkn Hultiug.
Lindegren); Adam: Närnbergerdockan — 6.
Mkyerbeer: Profeten, (Fides, Bortha: fruar
; Jungstedt, Lindberg; Joh af Leyden,grefve
Oberthal: hrr Odmann, .Strömberg;
Jonas, Zacharias, Mathiesen: hrr Nyblom,
Sellergren, Söderman : — b. Rossini:
117/-helm Teil — 9. W. Stenhammar: Gillet på
\ Solhaug, (Margit, Signe: fruar Jungstedt,
Lindberg; Bengt Gauteson, Gudmund Alf-
Mus kaliska akadenden. Mars 7, 10, 14.
Konserter af Edvard Grieg. Biträdande:
Grefvinnan Aina Mannerheim, fru
Dagmar Möller, hrr Tor Aulin, IV.
Stenham-mar, Aulin-kvartetten. — 16. Konsert af
fru Cally Monrad. Biträdande: hr W.
Stenhammar. — 17. Ceciu a-korens andra
konsert. Biträdande solister: fru Cally
Monrad, en musikälskarinna, hrr Nils
F’ahlman, Nils Ericson, V. Viklund, (ac
komp.). Diiigent: hr Erik Åkerberg.
Vetenskapsakademien. Mars 8, 11.
Konserter af fru G.\u.\ Monrad. Biträdande:
hr W. Stenhammar. — 9 Konsert af
vio-loncell. hr Arturo deli.a Spina Biträdande:
frök. Davida Hesse, hr C. F\ Lundqvist,
frk. Märtha Ohlson. — 15. Konsert af
fru Davida Afzelius-Boiii.in. Biträdande:
frk. Agda Lysell.
Den nyhet vi denna gång ha att
omnämna är Lange-Müllers sago-opera
“Vikingablod“. Denna gick första
gången öfver scenen den 11 mars inför
en mycket talrik publik och vann god
framgåDg hos publiken att döma af
bifall och framropningar, hvilka senare
efter operans slut blefvo rätt många
och äfven framkallade kompositören
jemte de medverkande artisterna och
andra som hade (örtjensten af den goda
uppsättningen och ledningen.
Hufvud-personerna, hvilka ofvan nämnts,
utförde sina partier berömvärdt och
musiken utmärker sig för flere vackra
melodiska satser i kör- och
solonummer, t. ex. begynnelsekören, tärnornas
körer, Stjärn ty dams sång i första akten,
duetten mellan prinsessan och
sjökonungen i den andra och hela tredje
akten, den ståtliga förmälningsscenen
med offren och vikingakörerna samt
dans. Vackra dekorationer förhöja det
hela. Vi torde få ytterligare tillfälle
att sedan nämna något mer om denna
opera, som nog kominer att upplefva
flera föreställningar. Af nyupptagna
operor må nämnas “Profeten“ samt
”Gillet på Solhaug“ och “Ran“, de
senare, som vi hört, särskildt med afsigt
att låta hr Länge-Müller och hr Einar
Christiansen, här närvarande vid pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
