- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
58

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 20 April 1904 - Carl F. Hanson och Lilian Hanson-Gray (med porträtter) - Edward Elgar (med porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin ankomst till Boston bildade han
der en sångkör af 24 man med goda
röster och sedan i Worcester en
dubbelkvartett. Under sin vistelse i det
nya hemlandet har hr Hanson gjort
sig berömligt känd för mångårig
sträf-van att befordra musikaliska talanger
bland de svenska landsmännen och
var direktor vid den stora sångarfesten
i Worcester 1899.

Som komponist har hr Hanson
fram-trädt med flere operetter och en opera
i 3 akter “Frithiof och Ingeborg”,
ut-gifna i klaverutdrag, samt andra
tonsättningar.

Hans första operett Tyrolien Queen
uppfördes i Worcester 1879 med
bifall; oviss om vidare framgång för
den, sålde han sedan för en ringa
summa partituret till en stor
musikfirma i Boston. Denna säges
sedermera ha sålt ett par tusen kopior
årligen af verket, för hvilket emellertid
Hanson får uppbära “royalty“. En
annan 3 akts-operett af honom bär
titeln Gipsy Queen. Betydande framgång
vann han med Princess Phosa, komisk
opera i 3 akter. Denna gafs första
gåDgen på Worcester-teatern under
komponistens egen ledning af amatörer
med goda röster; i synnerhet väckte
fröken Lilian Hanson, tonsättarens
dotter mycket bifall i hufvudrollen
genom sin vackra röst och dramatiska
begåfning samt behagliga utseende.
En 1 akts-opera Enchanted Forest
(1899) och en annan Countess of Tivoli
äro till ord och musik af honom skrifna
för skolor och seminarier att utföras
af amatörer. Den sistnämnda gafs
första gången i dec. 1902 till förmån
för Odd Fellow-home. Hansons största
verk är 3 akts-operan Frithiof och
Ingeborg (1898), som i Chicago
utfördes i en stor hörsal med en kör af
300 röster och en orkester af 40
personer med stor framgång. Denna
opera har sålunda der gifvits såsom
ett oratorium och de båda hufvudrollena
utfördes af mstrs Lilian Hanson-Gray
och hr Lloyd. Den förstnämnda prisas
särskildt för sin vackra röst och
artistiska sång i den intagande
framställningen af Ingeborg. Operan, som förut
gifvits i Worcester, är tillegnad
konung Oscar II, efter det herr Hanson
genom amerikanska ministern Thomas
utvecklat konungens tillåtelse att
dedicera verket till honom. Texten är
efter Tegnérs dikt författad af miss
Cronhjelm Wallberg, som gjort den
första dramatiseringen af den berömda ;
dikten. Miss Cr. — Wallberg är
publicist och har öfversatt åtskilliga litte- |
rära verk. Operans klaverutdrag, som
vi haft tillfälle att genomgå, har både
engelsk och svensk text. Den engelska
syns emellertid vara hufvudtexten, ty
den svenska är ej så väl lämpad till
musiken och språkligt korrekt.
Musiken i operan — likasom i de af hr
Hansons operetter vi lärt känna — är
i enkel melodisk stil och äfven mycket
enkelt harmoniserad, således icke alls

i nutidsstil. Operans akter har
föl-jarde hufvudinnehåll. Första akten:
Vid Framnäs; På tinget; Vid
schackbordet; andra akten: Frithiofs lycka;
Helges svar; Afskedet; tredje akten:
Frithiof i landsflykt; Frithiof hos kuDg
Ring; Frithiofs frestelse; Konungavalet;
Försoningen. I tredje aktens scen
mellan Frithiof och Björn har
komponisten efter orden “Hör nu, Björn, på
den skönaste sång i norden» intagit
sången “Du gamla du friska“ (Swedish
Folksång) med kör — troligen med
afsikt att anslå svensk-amerikanarnes
fosterlandskänsla med densamma.

Af andra hr Hansons kompositioner
kunna nämnas ett stämningsfullt Ave
Maria, för sopran med violin eller
vio-loncell och piano eller
orgel-ackompanjemang, samt kantaten Corning of the
Bridgeroom, båda beräknade för
användande vid gudstjänsten. Han har
äfven utgifvit en samling Lays of
Swe-den and Noriray, innehållande sånger
af Laurin, Bellman, O. Lindblad,
Prins Gustaf,Kjerulf, folkvisor, svenska
kungsången etc., en- eller flerstämmiga
med piano samt svensk och engelsk
text i öfversättning och arrangemang,
mest af honom sjelf. Samlingen slutar
med ett par andliga sånger af honom
sjelf för en eller flere röster. En
annan af honom utgifven samling är
Old-time Songs med engelsk text, mest
engelska och amerikanska sånger i
fyr-stämmig sättning. Af nyare datum
förekommer dock en sång af Abt och
en “flaggsång“, marsch med melodi ur
“Lohengrin“ (kören i brudgemaket).

Herr Hanson har i Amerika utöfvat
en förtjänstfull verksamhet till fiomma
för sina landsmän. Så stiftade han
1879 en aftonskola för att hjälpa
svenskar att lära sig engelska språket,
hvarelter myndigheterna på platsen
sedan upprättade andra dylika skolor.
Förra året tog han initiativ till
byggande af ett hus för svenskarne, afsedt
att erbjnda lokaler för möten,
konserter etc. En sal i detta af “Thule
buildning-association“ uppförda hus
skall rymma 1500 personer.

Edward Elgar.

Såsom Euglands mest betydande
komponist i nutiden kan man
beteckna Edward Elgar. Här hade man
tillfälle att först göra bekantskap med
hans tonsättningar på
Konsertföreningens första konsert under denna
säsong, då af dem uppfördes hans
uvertyr Cockaigne, en skildring af
gatu-lifvet i London, och Prelude and
Ängels Farewell ur The dream of
Geron-tius. Det är detta sistnämnda verk,
som först gjort komponisten berömd,
äfven utom hemlandet, och som nu i
i sin helhet af Nya Filharmoniska
säll-, skåpet uppförts här i dessa dagar.
Med anledning häraf meddela vi i detta

nummer tonsättarens biografi och
porträtt.

Edward William Elgar är född
2 juni 1857 i den lilla staden
Broad-heath, nära Worcester i vestra England.
Hans far hade der slagit sig ned
såsom musikhandlare, men var mera
musiker än köpman. Han spelade
utmärkt violin, medverkade vid alla
musikfester i Worcester och blef der
organist vid S:t Georgs-katedralen, en
befattning som han under 37 år
innehade. I en så musikalisk atmosfer
upplefde den unge Elgar sin första
ungdom.

Föräldrarne måtte ej ha ämnat
sonen Edward till musiker, ty någon
systematisk musikundervisning erhöll han
icke, men synes dock ha idkat både
violin- och pianospel. Håg och talang
för musik röjde sig snart hos honom,
ty söndag efter söndag satt gossen
bredvid fadern på orgelbänken, och då
han kunde komma åt gick han på och
fantiserade, till faderns stora
förlustelse. Orgelskolorna af Rink och Best
studerade han på egen hand och
slukade begärligt hvarje bok om
musikteori han kunde komma öfver.
Sexton år gammal slog han sig på att
studera tyska med föresats att söka
komma till Leipzig för vidare musika- |
lisk utbildning. Finansiela
svårigheter måtte ha förhindrat detta, ty vi
finna honom snart derefter arbetande
på en advokatbyrå. Men detta
varade blott ett par år. Sedan tog han
till fiolen och spelade än här och än
der i orkestern på de många
musikfester, som förekommo i England. I
Worcester fanns den gamla
Glee-klub-ben (en sångförening, som uppförde
gamla engelska körsånger). Denna
behöfde ackompanjemang och
arrange-gemanger; en kvintett sf träblåsare
bildades — vår man är fagottist i
denna och skref naturligtvis “en
massa saker“ för densamma. Detta var
yttersidan af hans verksamhet. Hvarje
fri stund begagnade han till att “läsa
och skrifva“; hufvudsakligen skref han
messor och kammarmusik etc , hvilket
allt nog blef liggande som manuskript.

Sin talang som violinist måtte han
ej ha funnit betydande nog, ty den
tjuguårige ynglingen begaf sig på ett
par veckor till London för att vidare
utbilda sig för prof. Pollizer vid Royal
academy of music. Men denne var så
dyr på sina lektioner, att Elgar måtte
inskränka dem till summa 5. Dessa
■undervisningstimmar äro de enda Elgar
någonsin åtnjutit af någon mästare. j
Man kan sålunda säga med skäl att
han är autodidakt.

Elgar såg sig nu om efter någon
slags anställning, och det fogade sig
då så, att han 22 år gammal blef
kapellmästare vid en anstalt för —
sinnessjuka i provinsen. Men det var
icke dårarna som bildade orkestern
utan de som hade tjenst vid anstalten,
och orkestern bestod — lustigt nog
— af 1 flöjt, 1 klarinett, 3 horn, 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1904/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free