Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 25 Maj 1904 - Anton Dvorák † (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
imposant fackeltåg och en serenad af
Prags såDg-, lokal- och
studentföreningar. Dertill kommo två
festföreställningar å tsjechiska
nationalteatern, en kammarmusikkonsert, ett
uppförande af “Requiem“, en stor
symfonisk konsert, en festförsamliug
i landsmuseets pantbeon, der prof.
Knittl talade öfver “Anton Dvoråks
lif och verksamhet“, samt en bankett
vid hvilken Dvorak var föremål för
entusiastisk hyllning. Programmen
upptogo endast jubilarens
kompositioner: på nationalteatern operan
“Rus-salka“ och oratoriet “Sancta Ludmila“;
på konserterna: stråkkvartetten i G
dur (op. 106) och stråksextetten i A
dur, uvertyrerna “Husitska“ och
“Car-neval”, symfonien “Aus der neuen
Welt“, den symfoniska dikten “Die
Mittagshexe”, violinkons?rten i A moll
och de förträffliga “Bagatellerna“ för
harmonium, 2 violiner och violoncel!.
Med sång ur “Russalka“ uppträdde
en dotter till den firade tonsättaren,
fröken Magda Dvorak, som första
gången lät höra sig offentligt och
väckte med sin vackra sopran och väl
skolade röst stormande bifall. Om
Dvorak sjelf må nämnas, att han hörde
till de tillbakadragna och blygsamma
konstnärerna, som aldrig gjorde affär
af sin egen person. När hans sista
opera “Armida“ med så stort bifall
gick första gången öfver scenen i
början af detta år, var han ej närvarande
och kunde mottaga den hyllning, som
då egnades honom af publiken.
Då vi nu gå att fästa
uppmärksamheten på Dvoråks kompositoriska
verksamhet nämna vi först hans verk
af större omfång, börjande med de
sceniska, hvilka äro följande med
användande af de tyska titlarne.
Årtalet vid de särskilda verken angifver
kompositionsåret eller första
uppförandet: Der König und der Köhler (Prag
1874), Vanda (1876), Der Bauer ein
Schelm (“Selm a sedlak,“ 1878), Der
Dickschädel (1881), Dimitry (1882),
Jmcobin (1889), Der Teufel und die
\ wilde Käthe (1900), Russalka (1901,
Armida (1904). Af dessa verk, mest
komiska operor och sagooperor, är det
endast “Der Bauer ein Schelm“, som
hittat väg till utlandet. Den näst sista,
“Russalka“, med text af samma natur
som Lortzings sagoopera “Undinen“
anses särskildt värd att gå öfver flera
scenei än Prag-operans. Den sista
operan, “Armida“, nppfördes första
gången d. 25 sistl. mars i Prag, sålunda
knappt mer än en månad före
komponistens död. Texten, af Jaroslaw
Vrchlicky, är tagen från Tassos “Det
befriade Jerusalem“.* Den gamla
handlingen är i denna opera modernise- i
rad, och musiken säges ega stora
förtjänster, särskildt beträffande tonsätta-
* Ämnet, handlande om den syriske
konungadottern, lär ha komponerats ej
mindre än 42 gånger och är i
musikhistorien märkligt genom Glucks tonsättning
(1777)
rens glänsande instrumenteringskonat,
men nutidsmusiken och det antika
ämnet höra ej rätt väl ihop.
Af större körverk med soli och
ork. ha vi att nämna Stabat Mater
(op. 58, 1881), Die heilige Ludmila
(oratorium, op. 71, komp. för
musik-festen i Leeds 1886), Psalm för bland,
kör och ork. (op. 79); Te deum för
Eoprau- och bas-solo, bland, kör och
ork. (op. 103, k. 1896) samt
kantaten Spökbruden “The speotres brido“,
(op. 69, komponerad för musikfesten
i Birmingham 1885). Vidare vända vi
oss till hans instrumentalverk, börjande
med symfonier, 5 till antalet: N:o 1.
D dur (op. 60 komp. 1880), N:o 2.
D moll (op. 70, k. 1885), N:o 3. F
dur (op. 76, k. 1888), N:o 4 G dur
(k. 1890), N:o 5 “Aus der neuen Welt“,
E moll (op. 95, k. 1896; minne af
vistelsen i Amerika), Uvertyrer: Mein
Heim (op. 62, k. 1882), Ilusitska (op.
67, dramat, uvert., k. 1884), In der
Natur (op. 91, k. 1894), Gameval och
Otello (op. 92, 93, k. 1894);
symfoniska dikter (etter K. J. Erbers
folksagor): Der Wassermann, Die
Mittagshexe, Das goldene Spinnrad
Waldtaube, Heldenlied (op. 107—Hl, k.
1896); annan orkestermusik: Tre
slaviska rhapsoditr för stor ork. (op.
45); Symfoniska variationer öfver
ett originaltema, (op. 78, k 1887),
Orkestersuite D dur, Notturno (op. 40),
Serenad för stråkorkester;
kammarmusik: Serenad för biåsinstrument (2
ob., 2 klar., 2 fag., kontralagott ad.
libit, 3 horn, violoncell, kontrabas, op.
44); Stråksextett (2 V 2 A. 2 VC) A dur
(op. 48), Stråkkvintetter: G dur (op. Il
för 2 V., A, VC, kontrabas), Ess dur
(op. 97 för 2 V, 2 A., VC. 1894),
stråkkvartetter• (för 2 V. A, VC): Ess
dur (op. 51, k. 1879), C dur (op. 61,
k. 1882), E dur (op. 80, k. 1888),
F dur (op. 96), Ass dur (op. 105, k.
1896), G dur (op. 106, k. 1896);
stråktrio: (op. 74, k. 1887); för piano och
stråkinstrument: Pianokvintett A dur
(op. 81), Pianokvartetter D dur (op.
23), Ess dur (op. 87); Pianotrior:
F moll (op. 65, k. 1883), “Dumky“
(op. 90, k. 1894); för
stråkinstrument och harmonium (eller piano):
Bagateller (för 2 V., VC och Harm.
op. 47); för violin och orkester:
Romans F moll (op. 11), Mazurek,
E moll (op. 49, k. 1879), Konsert,
A moll (op. 53, k. 1883), för violoncell
och orkester: Waldesruhe (“Klid“)
Adagio (k. 1894), Rondo (op. 94),
Konsert (op. 104, k. 1896); för violin
och piano: Romantische Stücke (op. 75,
k. 1887), Sonat (op. 57, k. 1880),
Sonatine (op. 100, k. 1894), Impromptu,
Intermezzo, Gigue, Eclogue; för piano,
4 händer: Legenden (op. 59 — äfven
för orkester eller 2 händer), Aus der
Böhmericald (op. 68, k. 1884),
Sla-vische Tänze, 4 häften (op. 46 o. 72)
för 4 händer och orkester (i flere
arrangementer); pianokonsert (op. 35); för
pianosolo: Silhouetten, 12 Klavier-
stücke, Valser (op. 54 k. 1880, 2
häften), Poetische Stimmungsbilder 13
Kla-vier-stiicke, 3 häften (op. 85, k. 1890),
Suite (op. 98, k. 1894), Humoresken,
2 h. (op. 101, k. 1895), Dumky
Elegie, Furiante, böhmisk nationaldans;
sångduetter med piano: Fyra
duetter (op. 20), Klänge ans Mähren, 13
duetter för sopran och alt (op. 32),
Fyra duetter (op. 38); solosånger
med piano: Lieder (op. 3) Fyra
sånger 1 ill serbiska folkdikter (op. 6), Fyra
sånger ur Königinhofer Handschrift
(frän 13:de ärh,, op. 7),
Zigeunermelo-dien (op. 55, k. 1880), Im Volkston,
4 Lieder (op. 73), Fyra sånger (op.
82), Liebeslieder (op. 83), Biblische
Lieder 10 sånger (op. 99). — Ett oih
annat torde vara att tillägga dessa ur
musiklexikon och andra källor
hämtade uppgifter.
Här i hufvudstaden har åtskilliga
af Dvoråks verk naturligtvis uppförts.
Senast gafs i år kantaten
“Spök-bruden“ af Nya Filharmoniska
sällskapet, ett verk som först
introducerades här 1892 af det d. v. Filh.
sällskapet. Sistnämnda sällskap utförde
1888 ett par körer a capella af
Dvoråk, “Gvllene åkrar“ och
“Altonkloc-k»n.“ År 1894 spelade Henri
Mar-teau här hans violinkonsert på k.
operan och samma år uppfördes där en
balett “Slavisk bröllopslek“, arrang.
af balettmästare Lund, och hvartill
musiken var tagen från Dvoråks
“Slaviska dansar“. Dessa fick man 1896
höra för 2 pianon på en af hrr
Stenhammars och Bäcks pianosoaréer,
då hr Bäck äfven spelade tonsättarens
“Suite“ för piano. Musikföreningen
uppförde 1895 uvertyren “Husitska“
och 1900 “Stabat mater“; “Serenad
för blåsinstrument“ gafs 1898, på en
af Violoncellisten Berndt Carlsson
gif-ven soaré. Förra året i mars
uppförde Konsertföreningen symfonien i
F dur N:o 3 och i samma månad
spelade lady Hallé och hr Borwick de
“Romantiska styckena“ för violin och
piano. Af Dvoråks kammarmusik har
Aulin kvartetten uppfört flere verk,
hvaraf vi erinra oss StråksextetteD,
op. 48, Stråkkvartett op. 61,
Pianokvintett op. 81 (äfven spelad på en
af prof. Nerudas soaréer 1891) och
Pianokvartett, op. 87. Fröken Tora
Hwass har på ett par af sina soaréer
(1896, 1898) af Dvoråks verk låtit
höra Pianokvartett D dur op. 23 och
Pianotrio F moll, op. 65.
Anton Dvoråk kan sägas ha
efter-träit Friedrich Smetana som
nationalkomponist. såsom skapare af
musikverk bygda på böhmisk folkton. Han
är i det hänseende befryndad med
Grieg, som ock af Dvoråk mycket
värderades. Grunddragen i hans musik,
säger en hans biograf, är denna
sunda kraft, den vederkvickande fläkt
af ursprunglig naturfriskhet, som lika
säkert triumferar öfver
kapellmästar-musikens laboratoriumluft, som
blommans doft öfver den konstgjorda par-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
