- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
76

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 25 Maj 1904 - Musiksäsongen i Italien 1903—1904 (Milano, Roma, Firenze, Napoli, Palermo), af Anteros - Musikpressen - Följetong: En första kärlek. Ur Josef Haydns lif af Elise Polko (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sonifierat titelpartiet i Verdis
mästerliga opéra-comique Falstaff, i hvilken
Elisa Bruno gjorde en ypperlig
Quickly och Amélia Kårola, hvars
ovanligt härliga organ redan i början
af hennes karriär för en fem år sedan
ådrog sig vår uppmärksamhet,*) en
tjusande Nannetta liksom i “Lohengrin”
en hänförande Elsa.

En verklig ackvisition för ‘’Costanzi’’
har varit reengagerandet af romarnes
förklarade favorit France s co-Checco,
såsom han oftast ej allenast muntligen
utan äfven i tryck benämnes i sin
födelsestad Roma, der han begynte sin
lefnadsbana i en snickares
anspråkslösa yrke, men sedan, tack vare en
snart sagdt makalös lyrisk tenor och I
en fulländad sångkonst, skördar både
lagrar och guld, efter hvad det
upp-gifves till och med millioner,
företrädesvis i Petersburg, hvarest han
upp-trädt under bortåt 24 säsonger. Uti
Marconi har teatern en “oförbrännelig“
sångare, om man betänker, att han
redan 1882 af Boito designerades att
kreera Faust i “Mefistofele“. Dock
öfverträffades Marconis framgångar i
hans gamla glansroller: Gennaro i

Donizettis Lucrezia Borgia och Enzo
i Ponchiellis Gioconda, i hvilken
titelpartiet efter Amélia Pinto hade en
briljant tolk i Maria de Macchi,
jemväl en utmärkt Lucrezia, af de
sannskyldiga jubelstormar, som helsade
Italiens mest illustre hjeltetenorist,
Francesco Tamagno, då han, efter
en 34-årig artistkarriär alltjemt i
besittning af verkligt fenomenala röst- j
resurser, parade med en mästerlig
accentuation och en den mest utsökta (
frasering, att ej tala om hans
mönstergiltiga plastik, återgaf titelrollen i I
en af förstnämnde kompositörs mest
förlegade operor Poliuto, öfverdådigt
dirigerad af Giuseppe Mascagni.
Amélia Kårola äfven hon syn- ]
nerligen till sin fördel —erhöll jemte
Tamagno sin ampla anpart af publikens j
entusiastiska hyllning.

(Forts.)

Musikpressen.

På Elkan & Schildknechts förlag
har utkommit:

för piano två händer:

Munkel, Fritz: Waldemar-Hambo, op.

216. Pr. 60 öre;

Cronkolm, Axel: Ett litet stycke, tillegn.
fröken Elsa Richert. Pr. 50 öre;

för en röst med piano:

Cornelius, Peter: I månljuset (d—e).

Pr. 75 öre.

Waldemar-Hambon är tillegnad
musikdirektör Waldemar Neumann med
anledning af hans 35-åriga jubileum.
Vignetten visar den populäre
dirigenten i Sveasalen, sådan han står och

*) Se Sv. MusikUdn. 1899-, n o 9.

anför, och den med stort bifall alltid
åhörda hambons komponist är
kapellmästare vid Sveateatern. — Stycket af
Cronholm, i mazurka-takt, är ett litet,
lätt och behagligt stycke. — Peter
Cornelius (d. 1874), den tyske
tonsättaren, är mest bekant genom sin
opera “Barberaren i Bagdad.“ Den
sång af honom, som här ofvan
namnes, utgifven med svensk text, är
melodiskt vacker, ej svår hvarken i
sångstämma eller ackompanjemang och
lämpar sig genom sin låga sättniDg för
hvarje röst.

vyzr

FÖLJETONG.

En första kärlek.

Ur Josef Haydns lif

af

Elise Polko.

(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)

“Käraste fader!“ sade hon
hemlighetsfull och upprörd, då hon om
aftonen var ensam med honom, “blir vår
Haydn frisk, så vill jag uppfylla min
saliga moders käraste önskan och taga
slöjan i den heliga Ursulas kloster.
Jag har i dag gjort detta löfte inför
Gud och den heliga jungfrun!“ Fadren
grät och skrattade på samma gång
och svarade: “Hjertligt älskade, lilla
dotter, din eftergifvenhet kommer
försent! Doktorn har ju sagt att intet
hopp finnes.“

Men Josef Haydn tillfrisknade dock,
trots doktorns förutsägelser, och det
lika hastigt, som han insjuknat. Hans
barnaleende och glansen i hans ögon
återvände, äfvensom så småningom de
försvunna krafterna. Hvem var väl
lyckligare än den fagra Johanna? ty
satt icke nu den i tysthet älskade
hela dagen lång hos henne i den
förtroliga lilla kammaren? Fick hon icke
sy8terligt vårda honom, skjuta hans
stol fram till fönstret i det varma
solskenet eller lägga friska blommor i
hans matta händer? Tillhörde icke
hvarje tacksamhetsblick ur den
dyrkades ögon, hvarje leende af glädje
på den älskades mun henne? och huru
stolt lyssnade hon icke, då de många
budbärarne komm o från de förnäma
damerna och herrarne, hvilka
bekymmersamt gjorde sig underrättade om
den unge Haydns välbefinnande? Den
gamle Porpora i egen person med det
skrynkliga, mörkbruna ansiktet och de
stora eldiga ögonen, kom för att
besöka sin ”birbante,a (så kallade han
stundom med en blandning af skämt
och förargelse den tjenstfärdige unge
musikern). Då han nu fick se den
svage, bleke ynglingen, som blott med
möda förmådde räcka honom handen
till helsning, var han deremot ganska
vek och mild. Huru kärleksfullt
klingade icke hans medlidsamma “pove-

retto!“ eller det helt innerliga “mio
caro figlio!" Detta kände också den
sjuke och rodnade af lycka, såsom ett
liljeblad i aftonrodnaden.

När han var ensam med Johanna,
talade han om sin hjertliga gjädje
öf-ver att få pläga umgänge med sådana
mästare, om musik, hvilken han så
högt älskade, och om sina högt
flygande planer och förhoppningar. Då
och då försökte han åter att
komponera, och mången sonat, full af behag,
mången frisk och glädtig kvartett,
mången älsklig liten sång
uppblomstrade i det tysta sjukrummet under
den vackra Johannas blå ögon.
Denna åter utkämpade i djupet af sitt
hjerta en svår kamp. Hennes älskling
visade henne nu hela sin själs rena
ömhet; hans kärlek bröt fram ur hans
klara ögon, sväfvade på hvarje fläkt
från hans mun och genombäfvade alla
hans ord. O, huru ofta vred hon icke
då i tysthet sina händer, och det var
henne, som skulle hon förintad sjunka
ned under den dubbla bördan af sin
lycka och sitt tunga löfte. Hon tänkte
på de dystra klostermurarne och grät
brännande tårar hela natten lång.
Smärtsamt kände hon äfven, huru
Do-retta småningom aflägsnade sig allt
mer och mer från henne, ehuru hon
ej förmådde utgrunda orsaken härtill.
Doretta åter såg blek och dyster ut,
undvek synbarligen såväl systern och
den unge hyresgästen, som äfven
fadren, och inneslöt sig ofta halfva
dagen i sin lilla kammare.

En morgon, då hela familjen nyss
var samlad kom ett stort bref till
“Musikern Josef Haydn“ från en af
hans förnämsta gynnare, den ädle
gref-ve Morzin. Det var en formlig
utnämning till musikdirektör vid
gref-vens utmärkta kapell.*) “Denna
anställning är blott ett
tacksamhetsbe-vis,“ skref Morzin; “för den vackra
Sinfoni i D dur, som min älskvärde
och skicklige Haydn för kort tid
sedan komponerade för mitt kapell.“

Haydn knäppte ihop sina händer och
sade långsamt och djupt rörd: “o, du
allgode Gud, huru högt älskar jag Dig
icke! Huru skall jag icke tacka Dig
och sjunga Ditt lof hela mitt lif!“ och
derefter sänkte han sina förklarade
ögon till den i tårar simmande,
älskade unga kvinnan och sade
öfver-lycklig: “Johanna, hjertinnerligt äl-

skade flicka, nu vågar jag säga dig
allt, nu kunna vi blifva lyckliga“ —
Doretta lemnade hastigt rummet, men
Johanna störtade på knä för den
älskade, sträckte sina armar i
förtvif-lan mot himmelen och utropade med
hjertslitande ton: “Josef! Josef! kasta
dina ljufva drömmar ifrån dig! för oss
blomstrar ingen kärlekens lycka
härnere! vi måste skiljas, skiljas för
denna världen! Jag har lofvat den heliga

*) Detta var Haydns första anställning.
Han blef redan under följande året 1761
kapellmästare hos furst Esterhazy med
400 guldens lön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free