- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
77

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 25 Maj 1904 - Följetong: En första kärlek. Ur Josef Haydns lif af Elise Polko (slut) - Från scenen och konsertsalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

modrea, att vid slutet af delta år
taga slöjan!“ Efter dessa ord sprang
hon upp och ilade ut; men fader
Keller omfamnade den halft vanmäktige
Haydo, tryckte honom medlidsamt till
sitt bröst och berättade honom
snyftande det ömma hjertats oåterkalleliga
löfte.

Då Johanna med matta steg smög
sig in i sin sofkammare för att under
stilla bön tillkämpa sig kraft till
försakelsens så förskräckligt tunga verk,
hörde hon ott svagt buller ofvan i
vindskammaren. En sällsam aning
ge-nomflög hennes själ, hon återfick hela
sin styrka och flög nästan ohörbart
uppför trappan. Genom den balföppna
dörren såg hon sin syster, som just
ryckt upp fönstret och svingat sig upp
på den låga ställningen, synbarligen i
afsigt att störta sig ned på gatan.
Ett skri flög från Johannas läppar,
men i samma ögonblick var hon
äf-ven med blixtens hastighot vid
fönstret och slet den bestörta systern
derifrån.

Några få månader senare invigdes
i den heliga Ursulas kloster en ung,
skön nunna, som erhöll namnet Maria,
och tvenne dagar derefter firade
musikdirektören Josef Haydn i tysthet
sitt bröllop med Doretta Keller.

Haydns afsked från sin så innerligt
älskade Johanna var heligt rörande.
Då han, djupt skakad, lofvad den
fromma svärmerskan att af kärlek till
henne och för den kärleks skull, som
Doretta hyste till honom, räcka denna
sin hand, och då han med djupt rördt
bjerta talade om den skuld, som han
genom detta förbund blef i stånd att
åtminstone till någon del återgälda sin
faderlige vän och hyresvärd, kysste
de älskande hvarandra för första och
sista gången. “Var trogen din höga
tonkonst!“ snyftade den tjusande
flickan med bristande hjerta, “men glöm
ej heller mig, och haf tålamod med
Doretta! Kom till mig i dag om ett
år, ej förr, min älskade, vid
samtals-gallret! Tala ej till mig, se blott tyst
på mig, och om du är lycklig med din
hustru, så bär en frisk bukett i din
hand! är du det åter icke, Josef, käre,
käre Josef! visa mig då den vissnade
återstoden af denna hvita, nu så
sköna rosenknopp, hvilken jag här gifver
dig till afsked. Och nu farväl, du
mitt hjertas dyre älskling! Gud och
alla helgon vare med dig!“

Efter ett års förlopp syntes en smärt,
ungdomlig man vid ursulinernunnornas
samtalsgaller, sakta frågande efter
syster Maria. Då vacklade en böjd, fin
gestalt fram, och ett marmorblekt,
förgråtet ansikte betraktade honom
genom slöjan. Haydn igenkände blott
med möda och under heta tårar sin
en gång så blomstrande Johanna. Tyst
framtog han en förvissnad rosenknopp
och kysste den häftigt. Då suckade
den arma nunnan smärtsamt, tryckte
sin panna mot gallret och såg den
älskade djupt och forskande i ögonen.

De voro väl ännu lika varma, lika
herrligt blå, men den leende
barna-fröjden hade försvunnit, och fina fåror
af hemliga sorger, synbara blott för
kärlekens blickar, voro tecknade
omkring munnen. Syster Maria såg
länge och oafvändt in i den dyrkade
mannens ansikte, och hans ögon gräfde
sig fast i hennes drag, som ville han
aldrig, aldrig skiljas från dem.
Derpå helsade de hvarandra innerligt
kärleksfullt, men utan ett ord till afsked,
och sågo hvarandra aldrig mer på
jorden. — En vecka senare begrafdes
den unga nunnan.

Från seenen och
konsertsalen.

kgl. teatern. Maj 5 Dokizetti: Leonora.

— 7. Lf.oneavali.o: Fajazzo; Ma.scagni:
Få Sicilien. — 8. Mozart: Trollflöjten
(Pa-pageno: hr John Husberg, l:sta debut;
Nattens drottning, Pamina, Papagena: fruar
Östberg, Hellström, frk Lagergren;
Nattens tärnor: frökn. Karlsohn, Gustafson,
Edström; genier: fruar Bartels, Claussen,
frk. Lindegren; Sarastro, Tamino, Talaren,
Monostatos: hrr Sellergren, Malm,
Lund-qvist, Ericson). — 9 Gounod: Faust
(Margareta: frök. Geraldine Farrar, l:sta
gästuppträdande; Siebel: fru Bartels; Faust,
Mefistofeles: hr Ödmann, Sellergren). —
10. Alfvén-Konsert. 1 Symfoni, F moll,
op 7; 2. Sånger vid piano: frök
Björkbom; 3 »Micsommarvaka,» svensk
rhap-sodi op. 19, för stor orkester. — 11. 14
Verdi: Aida (Amneris, Aida: fruar
Claus-aen, Östberg; Konungen, Radames,
Amo-nasro, Ramphis: hrr Sellergren, Nyblom,
Söderman, Nygren). — 12, 20, 25. Gounod:
Romeo och Julia (Julia: frk. Farrar, gäst;
Romeo: hr Ödmann). — 15 Thomas:
Mignon (Mignon, Philine, Fredrik: fruar
Hellström, Bartels, frk. Edström; Wilhelm
Meister, Lothario, Laertes, Jarno: hrr Malm,
Mandabl, EricBon, Grafström. 300.de
gången). — 16, 23. Verdi: Den vilseförda
(Violetta: frk Farrar, gäst; Flora: fru Bartels;
Germont, Alfred: hrr Lundqvist, ödmann).
18. Puccini: Boheme (Mimi: frk. Farrar,
gäst; Musette: fru Lindberg; Rodolphe,
Marcel, Scbaunard, Colline, Benoi,
Saint-Phar: hrr Nyblom, Mandahl, Ericson,
Sel-lergreu. Söderman, Grafströml — 19. Bi
zet: Carmen (Carmen: frk. Edström).—24
R. Wagner: Tannhäuser (Wolfram: hr
Oseår, deb ).

Vasa-teatern. Maj 4—19. Millöcker:
Tiggarstudenten. — 8, 12 Vermländingarne.

— 15, 21. Hervé: Lilla helgonet (Denise:
frk, Berentz; Celestin, Fernand: hrr Lund,
Schücker. — Matinéer).

Vetenskaps-akademien. Maj 10, 13.
Sonat-afton af hr Richard Andbrsson —
Ro-mansafton af hr Richard Strandberg.
Ac-kompagnatör: hr Joh. Elmblad.

K. F. U. M-salen Maj 3. Konsert af hr
Sigfrid Laurin. Biträdande: hr G. Sjöberg.

Musikaliska akadenu’en. Maj 23. Populär
matiné af operasångaren Oscar Bergström.
Biträdande: frök. Elis. Lindström.
Ackom-panjatörer: dir. Alb. Lindström, hr Adrian
Dahl.

Katharina kyrka. Maj 17. Konsert af

UrSALA STUDENTKÅRS ALLMANNA
SÅNGFÖRENING. Dirigent: doc Gottfr. Kallstenius.

Östermalmskyikan. Konsert af
Christiania Haandværkeres Sangforening Solist:
operasångaren Halfdan Rode; dirigent:
hr Iver Holter.

Knappast har väl efter Nelly
Melbas uppträdande på vår operascen för
elfva år sedan någon främmande gäst

— ej ens fru Ackté undantagen —
skördat så rikt och enhälligt biiall af
publik och kritik som k. teaterns nu
varande gäst, fröken Geraldine Famr.
Ungdom, skönhet, präktig röst, utmärkt
bångkonst och dramatisk framställning

— allt förenar sig hos denna
operaartist. Då hon i mars detta är
gästade Monte Carlo bl. a. i “Boheme“
yttras också om henne: “fröken
Farrar har ej blott vid Spree utan äfven
här blifvit kungligt firad“. Fröken
Farrar började här sitt gästspel som
Margareta i “Faust“. He nes entré i
första akten var ej den vanliga. I
stället för att Margareta ensam och
an-daktsfullt efter kyrkobesöket inträder
från sidan, dessförinnan observerad af
Faust, trädde fröken Farrars
Marga-leta fiam ibland de unga flickorna,
arm i arm med ett par väninnor, en
mera egendomlig än lyckad idé. För
öfrigt var hon en ideal bild af
Gou-nods Margareta i okonstladt behag
likasom dramatisk framställning, och
hennes sång var mästerlig, särskildt
koloraturen i juvelarian utmärkt.
Hennes stora, vackra och jämna röst
fogar sig uttrycksfullt efter sångpartiets
alla faser, och intonationen är ofelbar
äfven i de högsta tonerna. I
kärleksscenen med Faust i trädgården ger
hon åt den uppspirande kärleken till
honom det mest sanna och varma
uttryck; tragiska moment af sorg och
förtviflan framställer hon lika
uttrycksfullt i sång som spel, i åtbörder som i
mimik. Förklarligt är derför. att hon
firat samma triumf i Julias, Violettas
och Mimis roller som i Margaretas.
Öfveiflödigt är att anföra särskilda
detaljer i hennes framställning, mot
hvilken i de här gifna rollerna knappast
någon befogad anmärkning kan göras.
Fröken Farrars gästspel lär i slutet
af månaden afslutas med samma roll
som inledde detsamma.

Hittills har vid fröken Farrars
uppträdande salongen varit fullsatt och
bifallet särdeles lifligt likasom
inrop-ningarne talrika; blommor och lager
ha äfven skördats. I den kungliga
logen har hon hvarje gång haft åhörare,
i det prins Carl med gemål och
kronprinsen med söner samt prins Eugen
varit närvarande, åtminstone någon af
dem vid hennes uppträdande, och
samma dag konungen återkom från sin
vistelse utrikes, öfvervar han sista
akterna af “Boheme“, vid inträdet i
kgl. logen helsad med kungssången af
orkestern.

Vända vi oss nu från den
främmande gästen till våra egna
operakrafter så ha vi att nämna en första
debut af barytonsångaren John
Husberg, elev af konservatoriet, såsom
Papageno i “Trollflöjten“. Debutanten
gjorde lycka tack vare en sympatisk,
väl skolad stämma, uttrycksfull sång
och tydlig diktion. Med ökad scen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free