- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
82

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 8 Juni 1904 - Musiklektioner under sommarferierna - Musiksäsongen i Italien 1903—1904. Milano, Roma, Firenze, Napoli och Palermo af Anteros (forts. och slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från och med nästa år
sommarferierna skola minskas med ett par veckor,
och i sammanmanhang härmed har
den under flere år påbjudna
ferieläsningen i flere ämnen slopats, emedan
resultaten deraf befunnits icke
motsvara de förväntningar man ställt på
densamma. Afven med en minskning
af sommarlofvet kommer detta att
räcka vid pass två månader, en tid som är
väl lång att fördrifva utan några som
helst nyttiga studier. Ett sommararbete
som dock torde bli obligatoriskt, såsom
endast under den tiden möjligt, är det
botaniska med insamling af växter och
inhämtande af kännedom om dem. Men
såsom detta studium vanligen hittills
bedrifvit8, har nyttan däraf varit ringa.
I de flesta fall torde dermed ha
tillgått så, att när större delen af
sommaren tillbragt8 med lekar och sport,
mot slutet deraf det obligatoriska
insamlandet af växter börjat, då
åtskilliga af de växter, som enligt
växtför-teckning bort tagas, icke mera finnes
blommande. En lärjunge bör derföre
tidigt på sommaren börja sina
botaniska exkursioner, helst ora tillgång
därtill gifves under ledning af en
lärare, som ett par dagar i veckan kan
leda dessa i xkursioner ocb dervid
meddela undervisning om systematik m. m.
jemte kunskap i examinering och
namnkännedom Kunskap om och
kärlek till naturen kan härigenom väckas
hos de unga allt under det att
ordnade botaniska exkursioner förena
arbete med helsosam rörelse i det fria.

Ett annat nyttigt arbete, som utan
ansträngning kan under sommaren
be-drifvas, är musiklektioner — derom
vi här egentligen ha att tala. Med
musiklektioner syfta vi på pianospelet
såsom det allmännaste musikstudiet.
Afven under sommaren torde de flesta
utflyttade familjer ha ett piano i
sommarhemmet. De unga eleverna böra
då tillhållas att dagligen eller
åtminstone ett par gånger i veckan
sysselsätta sig med spelöfningar. På
ställen der tillgång finnes till lektioner
för kompetent lärare eller lärarinna
böra sådana meddelas åt de unga, så
att öfvandet kan bedrifvas på ett
allvarligt och lärorikt sätt. Ett par
timmars lektioner i veckan böra ej
vara för helsa och krafter betungande.
Beräkna vi ferierna till två månader
och att lärjungens pianoundervisning
pågår från 9:de till 16:de året, så är
det en tid af (2 x 8) sexton
månader (= 1 1/3 år) som slösas bort om
ingen undervisning eller öfning under
sommaren eger rum. Med
sommarundervisning kan vinnas att vid 15:de
eller 16:de året, då lärjungen ärmest
ansträngd genom skolstudier och
tillkommande konfirmationsläsning, samt
är fysiskt ömtåligast, det musikaliska
lektionsarbetet kan inskränkas. Man
må besinna hur behöfligt det är att
för pianoeleven den tekniska
utbildningen icke afbrytes, och dessutom är
för en sådan elev så mycket att lära

ifråga om pianolitteralurens
mångsidighet, smakutbildning m m., att det
är väl behöfligt att utan afbrott
sysselsätta sig med ifrågavarande
musikstudium, som äfven borde vara ett
nöje för en musikalisk elev.

Musiksäsongen i Italien.

1903—1904.

Milano. Roma. Firenze. Napoli.

Palermo

af

Anteros.

(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)

Ett par ytterligare succeser hafva
varit Puccinis Tosca med Gemma
Bel-lincioni i hufvudpartiet samt Emilio
de Marchi och Mario Sammarco i
Marios och Scarpias, äfvensom
Man-cinellis af maestron sjelf anförda
Ero e Leandro,*) med Elisa Bruno
och Fiorello Giraud i titelrollerna.
I denna briljant instrumenterade och
rätt melodirika opera verkade den
originella prologen, den inspirerade
“ana-kreontikan,“ Heros effektfulla
“con-chiglia“-scen och den imponerande
orkestermålningen vid Leandros’ ankomst
i fjerde akten särskildt anslående. Den
omfattande repertoaren har dessutom
upptagit Meyerbeers Gli Ugonotti, hvari
Maria de Macchi — Valentine,
Francesco Signorini — Raoul och Mario
Sammarco — Nevirs med heder
skilj-de sig från sina respektive uppgifter,
trots att ensemblen — efter
Man-cinellis afresa — lemaa le åtskilligt
att önska.**)

II.

Slutligen ha vi att nämna några
ora-toriekonserter med två intressanta
program. Det ena upptog
Mancinel-lis “dramma sacro — för soli, körer,
orkester och orgel — Isaias,
hvilket, komponeradt redan 1887 samt
med framgång exekveradt i Torino och
New York, först nu kom till
uppförande i Roma, der det i “S. Cecilia“,
dess kg], musikkonservatorium, erhöll

*) Se Sv. Musiktidn. 1898, n:o 7.

**) I sammanhang härmed må anföras,
alt den romerska publiken i början af
april erhöll sitt lystmäte å hvad som i
allmänhet saknas å »Costanzi», nämligen
större baletter, i det att då begyntes en
eeire föreställningar af Luigi Manzottis
och Romualdo Maréncos gamla, men
allt-jemt oöfverträffade historisk-allegoriska
pantomim Excelsior — med tillägg af två
splitter nya tablåer, den ena är egnad åt
uppfinningen af automobiler och
elektriska spårvägar, den andra en «apoteos*
till Guglielmo Marconis ära — hvilken å
»Teatro Adriano» presenterade sig i en
alltigenom synnerligen tilltalande gestalt.
Äfven uppträdde här ett särdeles godt
operettsällskap, hvarpå Italiens
hufvud-stad jemväl lidit brist under den gångna
delen af spelåret.

sitt eldsdop och derefter gafa å
“Costanzi“ med alltjemt växande bifall.
Den latinska texten, författad af Gius.
Albini, behandlar ett kritiskt moment
i Israels hisloria: den assyriske
monarken Senakerib med sin förstfödde
son samt en väldig här belägrar
Jerusalem, och dess konung Hesekias har
förgäfves utsändt stadens äldste
såsom fredsparlamentärer. På inrådan
af den störste bland de judiske
profeterna, Esaias, uttåga nu Jerusalems
jungfrur, anförda af hans egen och
Hesekias’ dotter, Judit och Anna, för
att beveka assyrierna till återtåg, men
efter att med hån ha afvisat de förra
supplikantern a, betrakta dessa de nya
allenast såsom en sig tillkommande
tribut och stå just i begrepp att vid
ett stort dryckeslag låta de arma
flickorna falla offer för sina lustar, då
de plötsligt försjunka i sömn,
hvarun-der de senare begagna tillfallet att
undkomma. Ett häftigt oväder
utbryter derpå öfver lägret, hvilket
fullständigt förgöres så när som på
Senakerib sjelf. “Storkonungen“ lyckas
rädda sig genom flykten, men först
sedan han af Esaias mun erfarit den
hemska förutsägelsen, att hans lif
endast sparas för ögonblicket, och att
hans egna hemmavarande söner skola
blifva hans banemän. Dikten afslutas
med en jubelhymn, uppstämd af
folket, som följt efter sin profet och sin
konung utanför staden för att gå sina
döttrar till mötes. Denna verkligt
imponerande final afgjorde kompositionens
öde och hänförde publiken till
sannskyldiga ovationer.

Ehuru delvis nå=ot föråldrad, har
musiken i öfrigt en hel del
förträffliga partier att uppvisa, framför allt
det utsökta förspelet, den strax derpå
följande bönen af de i Jerusalems
tempel församlade jungfrurna, Esaias’ stora
siare-scen, i hvilken han jemväl
förkunnar Messias’ ankoms1’, duetten
mellan Anna och Judit, förra
afdelnin-gens slutkör, orkesterintermezzot,
He-zekias’ svärmiska romans och
målningen af ovädret i den senare ”akten.“
I sin helhet utmärker sig verket för
idéernas och formens storslagna
nobless, inspirationens friskhet och behag
samt särskildt en moderna fordringar
fullt motsvarande instrumentation,
värdig kompositören af ”Ero e Leandro“.
Samtliga de utförande gjorde under
tonsättarens personliga ledning sin sak
ypperligt, af solisterna — alla
tillhörande “Costanzi“ — i främsta rummet
damerna Bruno—Judit och Kårola
— Anna samt basisten Rodolfo
An-gelini Fornari — Esaias och
An-giolo Pintucci — Hesekias, den
sistnämnde en talangfull ung tenor, som
förut under säsongen genom sin Mario
i "Tosca“ och Fenton i “Falstaff“
gif-vit vackra prof på sin begåfning;
Se-nakeribs parti är mindre bytydande.

Hade Mancinelli för sitt “dramma
sacro“ valt ett ämne, som redan i och
för sig ej kan fritagas från en rätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free