- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
90

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 3 September 1904 - Mikael Bratbost † (med porträtt) - Giacomo Meyerbeer. Vid firande af hans 100-åriga födelsedag, af Eduard Hanslick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

debut som Rose Friquet. På hösten
1887 begaf sig hr Bratbost på
studieresa till utlandet och uppsökte i
| ’ Paris den bekante sångmästaren
professor Delle Sedie, hvars elev han
sedan var i två år till jultiden 1889.
Sångaren reste nu efter afslutade
sångstudier i Paris till Milano och
utbildade sig der uuder lodning af
professor Maretti, fortfarande
åtnjutande understöd af konungen. I
Milano fick hr Bratbost tillfälle att låta
höra sig på enskilda soaréer hos flere
enskilda personer. Mot slutet af året
begaf sig hr Bratbost på hemvägen
och stannade en tid i Köpenhamn,
der han uppträdde på k. teatern
och särskildt som Alfred i “Den
vil-seförda“ vann mycket bifall i böijan
af 1890. Följande år finna vi hr
Bratbost i Göteborg, der han som
medlem af Aug. Lindbergs
operasällskap jemte hr och fju Linden och hr
G. A. Söderman ni fl. var ans’äld
till s’utet af vårterminen 189.1. ILider
denna lid sjöng han der Fernando i
“L°onor<t“. José i “Carmen“,
titel-rolerna i Fra Diarolo och Faust,
’lonio i “Regementets dotter“,
Man-rico i “Trubaduren“, Toti ddo i
"Cavalleria rusticana“ och möjligen några
andra partier, som vi ej kunnat
anteckna.

Efter fem års frånvaro från
Stockholms operascen gjorde hr Bratbost
sitt återinträ le å densamma i mars
1892 som don José, då uppträdande
der som gäst tillsammans med fröken
Lindegren, hvilken den tiden äfven
tillhörde Göteborgs-operan. Mot
slutet af maj året derpå gästade br
Bratbost åter på den kungliga scenen
som Toriddo och har vid denna
sedan varit anstäld från början af
höstterminen 1893. Vår opera egde då
jemte hr Ödmann äfven hr Lemon
som premiertenor sedan ett år
tillbaka, hvarför hr Bratbosts
verksamhet till en början ej togs så mycket
i anspråk. Sedan hr Lemon lemnade
operan för att göra sångstudier i
Pa-j ris fick hr Bratbost trägnare
tjänstgöring. Hr Bratbosts fack var
egentligen bjeltetenorens och den tragiske,
högdramatiske sångarens, såsom han
visat i Wagners operor m. fl.

Efter sitt reengagement vid kgl.
operan utförde hr Bratbost samma år
Radames i “Aida“ och grefve
Vande-mont i "Jolantha“. Aret 1894
kreerade han här Xaver i Ennas ”Hexan“,
| Eddin i Hummels "Mara“ och Hans
i “Brudköpet“ af Smetana och sjöng
dessutom Tonio, Toriddo, Tannhäuser,
Canio och Ernani. Är 1895 kreerade
hr Bratbost Siegmund i “Valkyrian”,
som då uppfördes här första gången
den 7 november och sjöng derförut
Pollion i “Norma“, don José och
Ara-quil i “Navarresiskan“, samt Gonlran
de l’Ancre i ”Guldkorset“ af Brüll.
Följande år utförde Bratbost Achilles
i Glucks “Iphigenia i Aulis“ hvilken
opera då återupptogs, och kreerade

Cajus i Verdis “Falstaff”. Aret derpå
sjöng han Arnold i “Wilhelm Teil“.
Ar 1898 uppträdde han som
Flore-stan i “Fidelio“ och kreerade Gjestur
i Stenhammar8 “Tirfing“, båda dessa
roller på den nya operascenen, som
invigdes i september nämnda år. Då
Halléns“Valdemars8kitten“ uppfördes,
1899, utförde han i denna opera Ebbe
Strangesens parti och sjöng samma år
Erik i ”Den flygande Holländaren“.
År 1900, då ingen nyhet gick öfver
operascenen, ha vi ej funnit hr
Bratbost i något nytt parti. Samma år
erhöll också operan ett par nya
framstående tenorer i hrr Malm och
Nyblom, hvilken senare i synnerhet fick
på sin lott att utföra flere af hr
Bratbosts partier. Följande året fick han
som Tybalt i ”Romeo och Julia“ en
mindre rol och en dylik såsom
Naph-taU i “Josef“ 1902, då vid
vårterminens slut hans verksamhet vid vår
kgl. operascen slutade. Jemte dessa
roller under de sista åren uppträdde
hon dock i andra, som hörde till hans
repertoar. Från september 1901 hade
operan fått ännu en ny tenor i hr
Briesemeister, som utförde flere af de
partier hr Bratbost innehaft. Om än
man under de sista åren af hr
Bratbosts anstäl ning vid
Stockholms-ope-ran kunde märka att rösten något
förlorat i friskhet och säkerhet, var
han dock ännu en för k. teatern
användbar förmåga, då han lemnade
dess scen. Aret efteråt hade herr
Bratbost anställning vid Lombergska
operntu nén, då vi erinra oss att han
våren 1903 uppträdde på Göteborgs
StO’a teater såsom Alfred i "Den
vil-eförda“ och Manrico i “Trubaduren“.
På sista tiden synes hr Bratbost ha
öfvergifvet konstnärsbanan och egnat
sig åt det merkantila såsom
innehaf-vare af en tobakshandel. Herr
Bratbost efterlemnade maka och tre barn
vid sitt så oväntadt inträffade
från-fälle.

Giacomo Meyerbeer.

Vid firandet af hans 100-åriga födelsedag
af

Eduard Hanslick.*

Om Meyerbeer i dag från någon ut- !
siktspunkt i en annan värld kunde
blicka ned på jorden — ungefär såsom
en skådespelare på sin benefice-afton
genom titthålet på ridån —, så är

*) Med anledning af Edu. Hanslicks
frånfälle denna sommar taga vi oss
frihe-teten att såsom prof på den berömde
Wie-ner-kritikerns stil och åsikter meddela ne
danstående uppsats (Ur »En musikers
dagbok», öfvers. af Er. O ronhamn Sthlm.Samson
ÄlVallin 1892’. Den bär rubrik af
»hun-draårsminne.»Meyerbeervarföddl791. Den I
2 maj detta år har jemt 40 år förflutit
sedau hans död. Med hans opera »Pro- 1
feten» har k. teatern inledt detta spelår.

Red.

jag säker på att ett leende af
tillfredsställelse skulle upplysa hans
allvarliga, själfulla ansikte. I Europas
samtliga hufvudstäder och rundt
omkring i provinserna skulle han
varse-blifva festföreställningar, där hans
operor gifvas inför fulla hus och under
stormande bifall. Vänder jubilaren
därpå sin blick till den andra
hemis-fären, så möter han samma skådespel,
ty musikvännerna i Newyork och Mexiko,
i Rio de Janeiro och San Francisco
kunna aldrig höra sig mätta på
melodierna ur “Robert“ och
“Hugenot-terna“, hvilka de redan länge kunnat
utantill. Teaterdirektörerna äro nu
icke i samma förlägenhet såsom då
det gälde att fira Spontinis,
Cherubi-[ nis, Méhuls, Spohrs och Herolds
jubileer, ty deras operor måste först i
största hast framletas ur gömmorna
och på nytt sättas i scen, om icke
mästarnes jubileum skulle totalt
ignoreras, hvilket ändå ofta nog blef
fallet Meyerbeers operor behöfva
ingen dylik pånyttfödelse, de stå
alltjämt upptagna på alla operarepeitoarer
och hälsas öfverallt med oförmiuskadt
bifall. “Robert“. “Hugenotterna“ och
“Profeten“ ha uppförts ett långt större
antal gånger och vunnit insteg på ett
långt större antal scener än de flesta
andra operor. För att bara tala om
Wien, så har “Hugenotterna“ (som
gafs första gången den 19 December
1839 på Kärntnertborteatern) under
loppet af 50 år (1889) uppförts
omkring 500 gånger, en siffra som i
Wien uppnåtts endast af “Don Juan“.
I Paris ha “Robert“ och
“Hugenotterna“ redan gifvits öfver 1,000
gånger. En sådan popularitet är
exempellös. “Robert“ har nu i 60 år,
“Hugenotterna“ i 55 år med nästan
oförminskad kraft behärskat alla
operascener. Och om den snart sagdt
oerhörda bifallsatorm, som de i början
uppväckte, sedermera något mattats,
så har detta berott just på dessa
talrika repriser. Under detta långa
tidsförlopp började man nästan öfverallt
något vårdslösa och försumma själfva
utförandet, och dessutom uppburos
hufvadpartierna ingenstädes mera af
så stora sångkonstnärer som förut
Men trots detta utöfva Meyerbeers
operor ännu alltjämt sin gamla
dragningskraft, först och främst “Robert“
och “Hugenotterna“, därefter
“Profeten“ och “Afrikanskan“. Till och med
“Nordens stjärna“ och “Dinorah“ —
ett par af Meyerbeers svagare
produkter på det för honom mera främmande
området opéra comique — fattas
knappast på någon operascen, som
ännu har den sällsynta förmånen att
äga en glänsande, ungdomlig
koloratursångerska.

Silunda skulle Meyerbeer från sin
himmelska utkik hunna iinna, att hans
verk ännu äro fullt lifskraftiga och
fortfarande omfattade med kärlek af
ett publikum, som med sällsynt
trofasthet förblifvit honom tillgifvet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free