- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
93

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 3 September 1904 - Schweiziska musikfesten i Bern, Juli 1904, af O. M. - Musikpressen - Litteratur - Följetong: Kvarnhjulspolkan. Ett minne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tr&da dansen med benrangelsmannen.
Sista satsen förenar de föregående
huf-vudmotiven till ett klagande miserete;
efter starka stegringar tonar
hjälie-temat i festliga orgelackord, och en
röst från höjden bringar det förklarande
Sanctus Hosianna Genom tematiskt
användande af schweiziska
alpborns-motiv bär det präktiga verket en
national prägel.

Om Hubers symfoni röjer den mogne
mästaren, sjuder i Andreaes symfoniska
fantasi ungdomens otyglade kraft. Sturm
und Drang strömmar ur hvarje takt.
Med säker hand behärskas den
moderna orkestern hvars alla resurser
tagas i anspråk, och äro de stormande
kraftutbrotten af en oerhörd
klangverkan. Förutom den starkt besatta
orkestern kräfver verket orgel, kör
och en solotenor. Till grund för
kompositionen ligger en stämningsfull dikt
af Schädelin, behandlande den evigt
olösliga gåtan om lifvets mening och
ändamål. “Ist eine Macht, die uns
Frieden, die uns Erlösung bringt?“
frågar skalden samt söker och finner
i naturen spegelbilden af det högsta
väsendet. Musiken återgifver med djup
intensitet diktens stämning, bäst
förmår tonsättaren ge uttryck åt den
sökande människans förtviflan, som
skildras med gripande kraft.

Otvifvelaktigt intager den blott
25-årige komponisten en af de främsta
platserna bland samtida yngre
tonsättare, och om ej hans sällsynta
instrumentala begåfning kommer honom att
utarta till orkestervirtuos, kan man
emotse hans utveckling med största
förväntningar. Bredvid dessa båda
verk intager Josef Laubers Rhapsodie
en aktad plats, elegant och spirituel i
kompositionen, fin och genomskinlig i
orkestreringen.

Framhållas bör äfven Pahnkes
karaktäristiska Fantaisie pastorale och
von Glencks “Humoresk för piano och
orkester“. Egendomligt är, att i de
olika verken spåra det inflytande de
närgränsande ländernas kultur utöfvar
på de schweiziska tonsättarne, en del,
såsom Huber och Andreae, med äkta
tyskt musikerblod i ådrorna, andra,
såsom Lauber och Charrey, af rent
galliskt ursprung.

Andra festkonserten var ägnad åt
j kammarmusik, men förmådde ej djupare
fängsla intresset. Nämnas böra dock
Marteaus Dessdur-kvartett samt en
kvartett af Fassbänder, båda fulländadt
återgifna af den yppeiliga
Marteau-kvartetten från Geneve (Marteau,
Rey-mond, Pahnke, Rehberg). Gemensamt
för båda kvartetterna är den äkta
kvartettstil, hvarigenom de fördelaktigt
skilja sig från så många moderna
kvartetter, hvilkas enda mål tyckas vara
uppnåendet af högsta möjliga orkestrala
klangverkan. Den förstnämda
kvartetten är delvis hållen i fransk folkton
och utmärker sig genom ovanlig
klangskönhet och genomskinlighet i
stäm-föringen. För öfrigt upptog program-

met en violinsonat af Haeser samt
sånger och pianosaker af Niggli, Staub
m. fl. Bland medverkande hade man
nöjet höra sångerskan Nina
Faliero-Daleroze, den populäre komponisten
Dalcrozes maka.

Vid sista konserten uppfördes
uteslutande körverk, i allmänhet
välklin-gande och skickligt behandlade.
Särskilt anslående voro Edgar Munzingers
kantat till Goethes ode ”Meine Göttin“
samt Karl Munzingers “Natur und
Mensch“. Hufvudintresset knöts dock
vid de båda slntverken, Hegara
“Ahasvers Erwachen“ och Kloses
D-moll-mässa, präktiga verk, värda att blifva
kända äfven utom Schweiz. Hegars
verk är skrifvet för blandad kör, soli
och orkester samt bäres af djup poetisk
inspiration och varmt temperament.
Den originella dikten skildrar
Ahasve-rus’ uppvaknande efter en kort hvila
i den rogifvande alpvärlden och
naturens medlidande med den evigt irrande.
Kloses mässa, som endast delvis
uppfördes, är ägnad minnet af Liezt och
präglas af enkel storslagenhet och
koncentrerad kraft samt förbinder
lyckligt gamla former med moderna idéer.
Genom sin monumentala byggnad och
högtidliga karaktär bildade verket en
värdig afslutning på den anslående
musikfesten, hvilken länder schweizisk
toukonst till all heder och på hvilken
schweizarte kunna se tillbaka med
berättigad stolthet.

O. M.

Musikpressen.

På Abr. Hirschs förlag har
utkommit :

för piano, 2 händer:

Från Yasateaterns glada dagar.
Potpourri, arrang. af Hjalmar Meissner. Kr.
1,50.

På Engberg-Holmbergs förlag,
Chicago, har utkommit:

för piano, 2 händer:

Emil Larson: Second Fantasia on
Swe-dish. Folk Songs (1 kr.); — Variations on
an old Swedish Lullaby (0,80).

“Från Vasateaterns glada dagar“
utkom vid tiden för teatern
stängning, 31 maj, men häftet kom oss för
sent tillhanda, så att det ej kunde
anmälas i Sv. M. T:s näst föregående
nummer. Häftet börjar med en
historik öfver teatern, som väl nu för
alltid är stängd, och musiken består
naturligtvis af melodier ur å teatern
gifna operetter. Den fina vignetten
innehåller porträtt af Anna Norrie,
Emma Meissner, Gerda Grönberg, Inga
Berentz samt Aug. Warberg, Emil
Strömberg, A. Ringvall, O. Bergström,
B. Schücker och Hj. Meissner. På
baksidan af häftet syns en interiör af
teatern, öfverdelen af sista affischen

("Tiggarstudenten“ 31 mt-j 1904) samt
en i sorgduk höljd kvinnoskepnad.

De amerikanska häftena utgöra N:o
1 och 2 af en samling “Echos from
the North“, vokal- och
ins’rumental-musik. N:o 1 är fantasi öfver den
kända vaggvisan ”Lilla Carl, sof sött
i frid“. 2:a häftet är en fantasi
öfver flera bekanta folkmelodier. Båda
häftena har till en del öfverlagd svensk
och engelsk text. Variationerna äro i
briljant salongsstil.

> I «K––-

Litteratur.

På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, bar utkommit:

Zeitschrift der Internationalen
Musik-Gesellschaft. Jahrg. V. Heft. 10 och 11 (Juli,
Aug. 1901).

Heft. 10 har följannde innehåll:
Richard Müunich (Berlin): Das
Musikleben Amsterdams in 17 Jarhundert;
T. S. Wotton (Wallington): Stray
Notes on Berlioz; Hans Pohl (Frankfurt
a. M.): Das Tonkünstlerfest in
Frankfurt am Main (27 maj—1 juni 1904);
Edgar Istel (München): Die
Cornelius-Feier in Weimar (9 o. 10 juni 1904);
Alfred Heuss (Leipzig): Heinrich
Albert “Arien“; — Heft. 11: C. Stumpf
(Berlin): Die Demonstration in der Aula
der Berliner Universität arr 6 Febr.
1903; Fr. Niecks (Edinburg):
Wind-Instrument Chamber Music; Edu. Reuss
(Dresden): Der Baryreuthor
Tannhäuser; Stephen S. Stratton (Birmingham):
Coincidence or Design?; Hugo
Lichtentritt (Berlin): Trienter Codices II.
Geistliche und weltliche kompositionen
des XV Jahrhunderts.

Båda häftena afslutas, som vanligt,
med Musikberichte, Nachrichten,
Notizen etc.

––––––

FÖLJETONG.

Kvarnhjulspolkan.

Ett minne —

Spelmannen låg der helt blek och
stilla. Det rika håret var fuktigt af
svett, och de vackra grå ögonen vanli
gen strålande af glädtighet, hade fått
ett sorgset, plågadt uttryck. Blicken
mörknade än mer, när den träffade
fiolen, hvars kvint med ett stråft, skarpt
ljud plötsligen sprungit och väckt den
sjuke ur en lätt slummer. Notställaren
med Max Bruchs konsert var
undanskjuten i en vrå, ty under nattens
feberdrömmar tycktes den med sina
utslagna ljusarmar stå där och gripa efter
något rof att fasthålla, för att i dess
öron hundra gånger upprepa samma
fyra takter ur konserten. Allt hvad
som påminde om musik, tycktes för dej
unge hofkapellisten vara fasaväckande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free