- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
107

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 8 Oktober 1904 - Richard Wagner som revolutionär - Ryktbara violinmakare, efter Fr. Fridberg i »Zeitgeist» - Musikbref från Göteborg, av H—t

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S VE A S K M USIK TID AI AG.

107

nen“. Ordagrant yttrade han: “mitte
denne furste, den ädlaste bland
konungar, uttala orden: aJag förklarar

Sachsen för en ft istat !u

Särskildt radikal var Wagner i den
sociala frågan. Han stod under
Prou-dhons oc’j Saint Simonisternas
inflytande — något som ju också berodde på
att han, i likhet med den unge
Beethoven, ej aktade penningens värde och
var allt annat än ekonomisk. Han
uppreste sig därför mot den moderna
samhällsordningen, som ej tilltalade
hans konstnärliga idealism.

I sina tidningsartiklar förherrligade
han i glödande ord revolutionen. Man
läse blott i Richard Wagner-muséet i
Wien den från Wagners penna
härrörande ledarartikeln i Röckels
“Volksblätter“ af den 8 april 1849. Han
uttalar sig där med hänförelse öfver
revolutionens makt och seger;

“Den gamla världen sjunker i
spillror. En ny skall ur henne uppstå, ty
den höga gudinnan Revolution, hon
kommer frambrusande på stormens
vingar, med det majestätiska hufvudet
omgjutet af blixtar, med svärdet i
den högra handen och facklan i den
venstra, med ögat så mörkt, så
bestraffande, så kallt, och dock —
hvilken glöd af den renaste kärlek,
hvilken fullhet af lycka strålar ej därur
den till mötes, som dristar att med
fast blick skåda in i detta dunkla
öga! Hon kommer frambrusande,
mänsklighetens evigt föryngrande moder,
förintande och saliggörande ilar hon
öfver världen, och framför henne susar
stormen och skakar så väldigt på allt
af menniskohand fogadt, att mäktiga
moln af dam förmörkande fylla luften,
och hvar än hennes starka fot
trampar, där störtar i spillror det i
årtusendenas fåfängliga villa bygda, och
fållen af hennes klädnad bortsopar de
sista kvarlefvorna! Men bakom henne
öppnar sig för oss, omgjutet af blida
solstrålar, ett aldrig anadt paradis af
lycka, och hvar hennes fot
tillintetgörande träder, där spira doftande
blommor på marken, och den
frigjorda mensklighetens jubelsånger fylla
den efter kampens dån upprörda
luften! .. .“



Ryktbara violinmakare.

Violinen är det bland
stråkinstrumenten, som uppfunnits sist. Dess
upphofsman är en tysk vid namn
Kaspar Tieffenbrucker, som med sin
uppfinniDg drog till Brescia i Italien,
där han ändrade sitt namn tiil Qaspard
Duiffoprugcar. Hans violiner blefvo
mycket berömda, och sjelf kom han
till stor ära. Detta med rätta, ty
ännu i dag är violinen drottning bland
alla musikinstrument.

En äkta Duiffoprugcar står nu för
tiden, ehuru ohandterlig för den mo-

derna tekniken, högt i pris, mest på
grund af sina fint utskurna hufvud,
som föreställa Kristus eller mästaren
sjelf. Denne, som var träsnidare till
yrket, är erkänd som verldens
förnämste krucifixskärare och har
åstadkommit verkliga underverk på detta
område. Därtill äro många af dessa
violiner försedda med målningar af
ingen mindre än mästarens samtida,
Leonordo da Vinci, samt inlagda med
sirater i guld och perlemor. Dessutom
är nästan på hvarenda en med gyllene
bokstäfver prentad on stämningsfull
strof. En af de mest poetiska är
denna:

Viva fui in sylvis, sum dura occisa securi.
Dura vixi tacui, mortua dulce cano.

(»Lefvaude stod jag i skog, mig fälde
skarp-eggade yxan.

Stum i lifvet jag var, som död jag
ljufve-ligt sjuDger.

På violinmakeriets område stå tre
italienska mästare ouppnådda för alla
tider. Det är det kända, med
gudomligt snille begåfvade klöfverbladet
.4«-tonius Straduarius (1644—1733), som
var mästaren bland mästare, hans lärare
Nicolo Amati (1596—1684) och hans
underbare elev Joseph Antonius
Guar-nerius del Gesü (1683—1745).

Egendomligt nog är tonkaraktären
hos dessa tre heroers mästerverk
ganska olika, fast de tillhöra samma skola.
Stradivariviolinen klingar glödande,
berusande, full af strålande prakt, den
jublar och stormar fram i ungdomlig
vildhet, rycker oss med som genom
en osynlig makt. Guarneri är lugnare,
mildare och af en obeskriflig mjukhet,
tonen är af mörk färg och dämpadt
melankolisk med en anstrykning af
fromhet.

Mäster Amatis violin är en älsklig
flicka med rosenröd färg och späda
former. Den är ej skapad för den
stora verlden. Dess klang är
förtrollande och frisk, men för blyg och
kysk att göra sig bemärkt i en stor
orkester. Men den, som en gång hört
en äkta Nicolo Amati, skall aldrig
glömma denna sfärernas milda harmoni.
Då svärmiska violinister tala om sin
violin som om sin älskling, kunna de
endast syfta på en Amati.

Ofta har den frågan framkastats,
hvari den italienska violinkonstens
hemlighet ligger. Många äro af den
meningen, att hemligheten ligger i lacket.
Men nu är det en känd sak, att
Stradivari, som hans namn uttalas på
italienska, endast målade sina violiner
med vanlig röd färg. Sällsamt nog
fick färgen med tiden en ohyggligt
glödande glans. Kanhända låg
hemligheten i sjelfva färgen eller dess
sammansättning, men i så fall kommer
den att höra under det stora kapitlet
“hvad menniskorna glömt.“

Utan tvifvel har lacket inflytande
på violinens ton. En nylakerad violin
vill aldrig klinga, därför att den är
fuktig, och emedan den påsmorda lack-

massan hindrar träets vibration. Men
då denna massa med tiden delvis
af-nötts eller amalgamerats med träet,
så att den bildar ett vibrerande helt,
uppkommer den herrliga, mjuka fulla
tonen.

Andra mena, att det beror på träets
kvalitet, hvilket också är mycket
troligt. Straduarius och Guarnerius
utvalde omsorgsfullt det äldsta trä, de
kunde komma öfver, och läto det ofta
ligga i 30 år, innan de gjorde bruk
däraf. Straduarius förfärdigade sitt
bästa instrument af ett gammalt
biljardbord, som han träffat på i någon
skräpvrå.

De gamla italienarna kunde genom
att slå med en hammare på träet höra,
om det lämpade sig till att göra
instrument af. Det är en förmåga, som
tycks ha försvunnit. Bland icke
italienska violinmakare af mycket hög
rang är Jakob Stainer. Han föddes
1621 och dog vansinnig i Absam
(Ty-rolen) i armod 1683. Hans violiner,
som jämföras med Amatis, komma de
italienska mycket nära i tonfärg, ehuru
Stainer icke kände till ofvannämnda
mästare. Som lön för sin vidtberömda
konstnärlighet upphöjdes Stainer 1658
till kejserlig hofmusiker.

Stainerviolinerna voro för hundra år
sedan mycket eftersökta. Som
exempel härpå kan anföras, att en furst
Lichtenstein tillhandlade sig af en
kringvandrande gammal spelman en
äkta Stainer, som betalades med 10,380
gulden, hvilken på den tiden stora
summa, utbetalades till den gamle i
form af lifstidspension.

(Efter Fr. Fridberg i »ZeitgeistA

—sssse-

Musikbref från Göteborg.

Musiksäsongen i rikets andra stad
öppnades med en kyrkokonsert den
27 September, under fröken Elfrida
Andrées ledning. Programmet
utgjordes af diverse orgelkompositioner af
Enrico Bossi, Brahms m. fl. samt
af-slutades med Friedrich Kiels “Stabat
mater” för damkör, soli och orgel.
I solopartierna uppträdde fröken Alice
Charrier från Berlin (sopran) samt
fröken Mathilda Bohle (alt). Konserten,
som jag ej hade tillfälle att bevista,
får mycket loford i pressen. —

Den 28 September gafs i
Handelsinstitutets sal konsert af två unga
göteborgskor, fröknarne Karin
Lindholm (sång) och Ingrid Josephsson
(piano). Konserten, som gafs inför
fullsatt salong och under lifligt bifall,
visade, att de unga artisterna, som
begge studera i Berlin, med allvar
och hängifvenhet egna sig åt sin
konst. Fröken Lindholm sjöng sånger
af Biahms, Richard Wagner, Henning
von Koss, Eyvind Alnaes, Merikanto,
Söderman och Grieg och visade här
en mjuk och klar mezzosopran, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1904/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free