- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 24 (1904) /
114

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. 25 Oktober 1904 - Johan Gustaf Kjellberg † (med porträtt) - Theodor Bertram (med porträtt) - De hufvudsakligaste formerna för orgelmusiken i dess utveckling till Joh. Seb. Bach

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han vid symfonikonserterna, liksom
man alltjämt ibland vid
kammarmusiksoaréer kunde få fröjda sig åt hans
utomordentligt tonsköna och fint
fraserade klarinett8pel, till hvilket
åtminstone icke i mannaminne har hörts
maken här i landet.

Hans humanitet och plikttrohet
såsom musikanförare skola bevaras i kär
hågkomst vid de regementen där han
länge var direktör.

––

Theodor Bertram.

Då vår k. opera i början af året
hade den berömde tyske barytonisten
Bertram till gäst meddelade vi här
några korta biografiska uppgifter om
honom och hans porträtt såsom Hans
Sachs i “Mästersångarne“. Då funnos
endast kostymporträtt att tillgå; vi
intaga derför nu ett civilt sådant,
som stått oss till buds.

Herr Bertram har nu i höst ånyo
besökt vår hufvudstad, men denna
gång såsom konsertgifvare; huruvida
han under sin härvaro kommer att
gästa operan, är oss obekant. En ung
pianist, herr William Starck, med titel
“kapellmästare“, åtföljer sångaren
såsom ackompagnatör och solist. Bland
mera framstående pianister ha vi ej
sett honom nämnd i tyska
musiktidningar.

Vid herr Bertrams ofvan nämnda
gästspel på operan såsom Don Juan,
Sachs, Holländaren och Wotan hade
man tillfälle att få göra bekantskap
med en sångare af mäktiga röstmedel.
Han är också räknad bland de
förnämsta deltagarne i Bayreuth’ska
festspelen. Född d. 12 febr. 1869 i
Stuttgart fick han sin första
sångundervisning af fadern, en bekant barytonist,
gift med en dramatisk sångerska
Marie B., född Mayer. Efter studier
vid konservatoriet började han sin
konstnärsbana som instrumentalist.
Sedan man upptäckt hans utmärkta
I rö3t, fick han i födelsestaden studera
sång och började snart derefter sin
bana som operasångare. Vid
åtskilliga stora teatrar i Tyskland, i
Amerika äfvensom i London har Theodor
Bertram sedan gjort stor lycka. Af
hans roller kunna nämnas, utom ofvan
anförda: Almaviva i “Figaros bröllop“,
Beckmesser, Kasper, Luna, C’zaren,
Mefisto etc. Sedan 1897 är han gift
med den berömda operasångerskan
Fanny Moran-Olden. (Se vidare Sv.

M. T. n:r 7 denna årg.)

Kritiken kan ej leda konsten.
Kritiken analyserar, dissekerar. Det
förflutna, det närvarande tillhöra den.
Framtiden aldrig.

G. Saint-Saöns.
––––––-

De hufvudsakligaste
formerna för orgelmusiken
i dess utveckling till
Joh. Seb. Baeh.

I den bekanta musiktidskriften “Die
Signale“ förekom nyligen en uppsats
med ofvanstående titel af prof. H.
Reimann, ur hvilken artikel vi tillåta
oss meddela det nedanstående.

Äldsta formerna för orgelmusiken
äro Ricercaret och Toccatan; den
första benämningen har mera afseende
på den polyfona, den andra mera på
den konserterande stilen i
orgelmusiken. Motsvarande betydelsen af
ordet ricercar — söka, innehålla
Ricercaret den imitatoriska
utarbetningen af ett motiv — i senare tid med
alla finesser i omvändning, förstoring,
förminskning. Toccare betyder
träf-f a och afser väl sammanträffandet af
en följd toner, koloraturer och
figurationer öfver en anslagen grundton;
Toccato betecknar ju också
baspartiet i en trumpetsats, som egentligen
tillhör pukan, alltså inskränkt till få
uthållna toner (pukhvirfvel). Fugan
åtskiljer sig från Ricercaret
derige-nom, att grunden för densamma ej är
allenast ett kort motiv utan en melodi,
t. ex. till en sång, eller en fritt
uppfunnen sådan. Efterapningen af
denna melodi sker på det sätt att hvarje
stämma tyckes vika undan för den
andra (fuga = flykt). Melodierna i de
särskilda stämmorna träffa alltså icke
hop under sin imitation, såsom
motiven i Ricercare, utan följa efter
hvarandra i kanon-stil. De vanligaste
kanoniska imitationerna följde i
oktaven eller i kvinten. Och dessa båda
former af kanonisk efterhärmning ligga
till grunden för fugan. Besvarande
af temat i en fyrstämmig fuga följer
derför först i kvinten, sedan i
oktaven, derpå åter i kvinten och
slutligen ånyo i oktaven. Under fugans
vidare utveckling uppträda sedan vid
den s. k. trångföringen elementerna
hos “Ricercaret”: temata, styckade till
motiv, påträffa hvarandra. Slutligen
tillkommer också i gestalten af
orgelpunkt — den liggande, ”rullande”
basen hos Bach t. ex. drillen i D
mollfugan) — ett toccata-element.

Ännu två former förekomma af
ganska allmän betydelse: “Phantasia“ och
“Sonata“, det är tonstycken, som
utgöra den första urformen till dem som
i vår tid betecknas med samma namn.
Båda sakna egen stil; de sluta sig
till alla tre formerna men företrädes
till “Ricercare“- och “Toccata“-f
ormen, liksom öfverhufvud snart alla
åtskilnader försvinna och redan på
Frescobaldis tid (Fr. lefde 1583—1644)
de mest olika stycken betecknades som
“Toccata“.

I den allra äldsta tiden var redan
orgelns uppgift att ackompanjera den
sjungna sången — för protestanterna

sålunda koralen — och att derjemte
“preambulera“. Preambulum, med
hvilket ord man betecknade den
mindre omfångsrika formen af förspelet i
motsats mot Preludium, som hade
större omfång, tillhörde företrädesvis
den konserterande toccatastilen, om än
dervid mindre vigt lades på den
hvi-lande basen än på de i Toccatan
ger-na använda ackordiska mellanspelen.
Dessutom måste tonarten till den
följande sången förberedas och
densamma bringas till klarhet för såväl
sån-garne som församlingen. Deraf också
det vanliga angifvandet af Tonus vid
preludier.

Å andra sidan användes orgeln
själf-ständigt och i viss mån till
fortsättning af- kör- eller församlingssången.
Sålunda var i den katolska kyrkan
en afdelning af den gregorianska
latinska koralsången t. ex. “Et in terra
pax“, “Kyrie“, “Salve regina“, “0,
Clemens“, “Te deum“, “Magnificat“,
”Veni creator“ öfverlåten åt orgeln
till utförande i en särskild
själfstän-dig orgelsats, under det kören
pauserade. Äfven alldeles fritt
orgel-mellanspel — utan afseende på kör- eller
församlingssången — förekom på
bestämda ställen i messan:
“Offertorium“, “Elevatio“ äfvensom
“Benedic-tus“, Agnus“ och “Communio“. Vid
evangelisk församlingssång sjöng
stundom församlingen den ena strofen med
orgelackompagnemang, den nästa
ensamt sångkören, eller sångkören
tillsammans med församlingen; den
följande deremot spelade orgeln ensam.
Så kom man till fritt bildade
koralbearbetningar, och, när orgeln
preludi-erade, till koralförspel. Detta är den
hufvudsakliga och viktigaste
beståndsdelen af hela orgellitteraturen, den
mark som för organisterna allra mest
bör kultiveras. Den evangeliska tyska.
koralen i orgelmusiken har en
särdeles rik utveckling. Vill man endast
följa hufvudstadierna deraf, så må
följande namn anföras: Arnold Schlick i
Heidelberg 1511: Tabulaturen etlicher
Lobgesang und Liedlein auf die
Orgeln und Lutten (Mainz hos Peter
Schöffer 1512); Leonhard Kleber i
Göppingen, f 1566, mindre bekant
som komponist än som samlare af
kompositioner af Isaac, Josquin, H.
Fink, L. Senfl, Adam von Fulda,
Paul Hofhaimer m. fl. Hans
“Tabu-laturbok“ upptager de äldsta och bästa
representanterna för “Ars organisandi“
— den kolorerade stilen eller konsten
att “discantera“. Denna konst består
hufvudsakligen i kontrapunkterandet
af en gifven fundamentalmelodi. Denna
kallas Oantus firmus i motsats till den
rörliga ackompanjemangsformen, som
vid början af denna stil otympligt och
utan rätt inre sammanhang gick i spann
med “Cantus firmus“ men senare
genom lagarne för den musikaliska
Imitationen (Ricercaret) fick en
konst-messig byggnad och i synnerhet
genom sitt nära motiviska förhållande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:24:29 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svmusiktid/1904/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free