Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 16. 5 November 1904 - Eyvind Alnæs (med porträtt samt porträtt af fru Cally Monrad) - Konserthus i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der en af desaa studievistelser gaf
han i sistnämnda stad en konsert med
egna kompositioner. Kompositionerna
bestodo af de förut nämnda
orkesterverken samt pianostycken och sånger,
och tonsättaren vann för dem mycket
erkännande af såväl publiken som
pressen. I Kristiania har orkesterverken
flera gånger utförts både på
Musikföreningens och Nationalteaterns
konserter och vunnit stort bifall.
Kör att visa hr Alnæs’ verksamhet
som tonsättare lämna vi här en
förteckning öfver hans kompositioner.
Hans op. 1 utgöres af 4 Sange (Borte,
Langs ei Aa, Sig husker du,
Gynge-vise); op. 2 5 Sange til texter af V.
Krag (Moderen synger, Minde, Jeg
laa ved sjöen, Liden Kirsten, Udover);
op. 3 Suite för violin och piano; op.
4 Kl av er st y eker (Fædrelandshymne,
Folkevise, Albumblad, Humoreske);
op. 5 Variationer over et origalthema,
för piaco; op. 6 5 Sange till texter
af Hob. Burns och H. Heine: op. 7
Symfoni, C-moll för orkester (manuskr.);
op. 8 Variations symphoniques fö.’
orkester; op. 9 Klaverstykkc.r (Impromptu.
Studie, Novellette): op. 10
Klaverstyc-ker (Skizze, Idyll, Melodie); op. 11
3 Sange till texter af v. d. Hecke (Det
volder saa den Vintertid, Der drysse i
korn fra modent atraa, Fra himlen
falder der stjerneskrud); op. 12 4 Sange
(D’er tungt, Biomen min, Den dag
k.jem aldri, Ute i verdi, — ord af
ViDje och Aasen); op. 13
Klaver-stykker (Hymne, Albumblad, Souvenir,
Cortége); op. 14 Sange (Til en jeg
holder af, Sindet södmefyldt og ungt,
Min Bregne, Nordlys); op. 15 Sange
(Sol, Jul, No er det tid); op. 16
Marche symphonique för 2 pianon; op.
17 Sangej Der du gjekk fyie, Sidste
reis, Jeg gaar i de Zarteste
vaarlæng-slers folge).
Af dessa kompositioner äro de fiesta
utgifna i Kristiania, en del af W.
Hansen i Köpenhamn (op. 10, 11, 12,
13 och 17), op. 15 af Abr. Hirsch
här i Stockholm. Symfonien och op.
16 förekomma ännu endast i
manuskript.
I
Konserthus i Stockholm.
För en månad sedan hade vi tillfälle
att tala om ‘‘Stockholms
sångarför-bund”, som under förra året bildades
i hafvudstaden och hvars uppgift var
att genom konserter af en ansenlig
musikkår samla medel till uppförande
af ett konserthus i Stockholm.
Redaktör W. Granath synes ha varit
upphof till idén eller den ledande
handen i företaget. Omkring hälften af
inkomsten för “jättekörens“ konserter
(ungefär 4 om året) skulle enligt
planen afsättas såsom fond till uppförande
af ett “Stockholms sång- och
musikpalats.” Konserter ha sedan, såväl
förra året som i år gifvits ef
sångarkoren, men det ekonomiska resultatet
och hvad som kunnat afsättas till
fonden för sångar- och musikpalatset
känna vi ej. Summan måste dock
betraktas såsom “en droppe i hafvet“
beträffande den som erfordras för
byggandet af ett konserthus.
Också blef saken nyligen, äfven som
det tyckes genom herr Granaths
initiativ, med mera allvar omhändertagen,
då för åstadkommande af ett
konserthus härstädes en kommitté bildades,
med borgmästare Lindhagen till
ordförande, att utarbeta förslag rörande
penningars anskaffande, utsändande af
någon person på en studieresa för
ändamålet till utlandet, Stockholms stads
upplåtande af tomt till byggnaden och
hvar en sådan skulle läggas, samt
rörande aktieteckning och försök att få
ett penninglotteri beviljadt för
ändamålet.
Kronprinsen har nu lofvat att vara
beskyddare för Stockholms
sångarför-bund och dess förtroenderåds arbeten.
Dettas kommitté skall vid midten af
denna månad ha ett sammanträde,
hvarefter man om företaget torde få
närmare upplysningar.
Tanken på att få ett konserthus i
Stockholm torde under närmaste tiden
ha föranledt8 af att Göteborg snart
nog lär komma i besittning af ett
sådant. Och det vore nog ej
hufvud-staden värdigt att i det hänseendet
stå efter rikets andra stad. Frågan
är här i Stockolm så mycket mera
aktuel, som genom vederbörande
myndigheters försiktighet platserna i våra
nu mest anlitade konsertlokaler.
Ve-tenskaps-akademiens hörsal och
Musikal. akademiens stora sal, blifvit i hög
grad reducerade. Så har genom
läk-tarnes afstängande i den först nämnda
lokalen platserna reducerats från 600
till 360; i Musikakademiens sal ha
yttersta stolraderna i midtpartiet
bortkapats, och äfven sidopurtiernas
platser ha minskats till antalet samt
läk-tarnes likaså. Om, såsom det sagts,
vid våra stora konserter med orkester,
t. ex.Mu8ikföreningens och
Filharmoniska sällskapets, inkomsterna skulle
betäcka utgifterna i händelse af “fullt
hus“ med det antal platser som förut
funnits, så skulle under nu varande
förhållanden det ekonomiska resultat
af sådana konserter bli klent nog, då
de hittills varande biljett- eller
abonnemangsprisen knappast med framgång
kunna höjas.
Under sådana förhållanden är det
en ren nödvändighet för vår
hufvud-stad att bekomma ett konserthus,
tillräckligt rymmande för våra
förhållanden och tillika mera tidsenligt samt
för så väl konsertgifvare som publik
mera sanitärt, rationelt och bekvämt
konstrueradt än fallet är med våra nu
varande konsertlokaler. Med
hufvud-stadens alltjämt ökade befolkning och
med det på senare tid allt mera
tilltagande konserterandet är det snara
afhjälpandet af bristen i detta
hänseende oafvisligt Knappast fins väl
någon hufvudstad, hvars musiklif är af
någon betydenhet, som har det sämre
stäldt i fråga om konsert- och
föreläsningssalar än vår. Att gå till
närmaste grannen, Köpenhamn, så har det
ju t. ex. sitt “konseitpalæ“ med
lokaler för större och mindre
musiktillställningar.
Ett konserthus bör naturligtvis
inrymma en eller flera stora salar för
konserter och föreläsningar samt äfven
mindre sådana för kammarmusik och
musiktillställningar, lokaler som äfven
kunna användas för högtidligheter och
talrikt besökta sammankomster, såsom
t. ex. vid Nobel-prisens utdelning,
Svenska akademiens högtidsdag etc.
Hvad den ekonomiska sidan af
saken angår, så skulle säkert
inkomsterna af konserthusets lokaler kunna
blifva betydande nog att bereda
aktie-egarne nöjaktig utdelning. Byggnaden
skulle måhända äfven kunna i likhet
med operahuset inrymma gifvande
lokaler till uthyrning. Administration
och öfriga kostnader som äro förenade
med skötseln af och verksamheten i
ett konserthus äro naturligtvis en
obetydlighet mot hvad ett teaterhus och
dess föreställningar kräfva.
En svårighet föreligger emellertid
här i Stockholm, nämligen den att finna
en lämplig plats för en byggnad af
ifrågavarande slag. Densamma bör
naturligtvis ligga så centralt som
möjligt, vid någon öppen plats, som ej
är alltför bullersam. Från konserter
i Musikaliska akademien har man
erfarenheten att musiktillställningar där
under vintern stnndom störas af
musik på Nybroviken och ångares
hvisselpipor. Bullret af gatutrafiken får
ej heller inverka störande på
musikföreställningar i en konsertsal. I
operahuset och andra våra teatrar äro
scen och salong omgifna af lokaler
som hindra buller utanför byggnaden
att störa föreställniDgarne. En
konsertsal bör likaledes ha tyst
omgif-ning. Lämpligaste platsen för ett
centralt beläget konserthus i Stockholm
torde under nuvarande förhållanden,
då Helgeandsholmen ej mera står att
få, vara Blasieholmstorg, och
tillräckligt utrymme för ett sådant torde
finnas på den mellan detta torg och
Grand Hötel liggande tomten,
förutsatt att denna i sin helhet kunde
blifva disponibel för en sådan byggnad
som här är i fråga.
Rossini mötte en gång senatorn
furst Poniatowski på boulevarder.
Fursten, som berömde sig af att
komponera något litet, hälsade honom på
följande sätt:
— Goddag, kollega!
— Kors, jag har väl aldrig blifvit
utnämnd till senator? svarade Rossini
genast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
