Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 23 November 1904 - Följetong: Rouget de l’Isle och Marseljäsen af E. Minstrel (forts. och slut) - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista spillrorna af konungadömet
samman.
i}S
* *
Revolutionen brusade ohejdadt fram.
Den började likt Saturnus förtära sin
egen afioda. Gamle André Dierick
gick till guillotinen vid tonerna af
den säng, hvilken komponerats under
hans eget tak. Baron de Launay och
hans sköna dotter bestege likaledes
schavotten vid ljudet af 1’Isles hymn.
För de 1’Isle sjelf höll det på att gå
illa. Hans olyckliga passion för
ma-demoiselle de Launay kom till
myndigheternas öron, och han blef utan
vidare landsförvist såsom varande
rojalist. En afton hörde han i en
landtmans koja, dit han tagit sin
tillflykt, några barn gnola på hans sång.
Han lyssnade ifrigt.
— Hur kallar man denna sång? —
frågade han landtmannen.
— Marseljäsen — svarade denne.
På så sätt fick de 1’Isle först reda på
det namn man gifvit åt hans gåfva
till nationen.
Han päträffades af utskickade
gendarmer i bondens koja och blef kastad
i fängelse.
Det var en tid ovisst, huruvida han
ej vid tonerna af sin egen
nationalkomposition skulle blifva tvungen att
bestiga stupstocken, men ödet hade
annorlunda beslutit. Rouget de 1’Isle
räddades genom den 9 Thermidor.
Efter skräckregeringens slut for
han till Paris och sammanträffade med
Bettine Dierick, hvilken blifvit
primadonna vid Theåtre Fran^ais. Den
forna mörkögda och tystlåtna unga
1 flickan hade förvandlats till en
ståtlig och vacker kvinna. Hon blef vid
åsyoen af Rouget de lTsle dödligt
blek.
— Ni — utropade hon — ni har
väl alldeles glömt mig.
— Mina tankar hafva alltid varit hos
er, Bettine — svarade de 1’Isle. —
Vi voro goda vänner i Strassburg.
En liflig rodnad färgade hennes
kinder.
— Ja ... oh ja — svarade hon.
— Kommer ni ihåg den der natten,
då ni skördade triumf för oss båda.
Ni var ett barn då och tvekade ej att
erkänna, att ni sjöng min sång så väl,
emedan ni älskade mig. Dessa ord
kvarstå ännu i mitt minne. Jag har
förvarat dem i mitt hjerta. Ni är nu
kvinna, Bettine, ryktbar och skön . . .
älskar ni mig ännu?
En sä lsam blixt lyste fram ur
hennes fuktiga ögon.
— Mitt hjerta har aldrig klappat
för någon annan än för er, Rouget
— svarade hon. — Jag älskar er och
endast er.
De blefvo kort derefter man och
hustru och sökte sig en fristad långt
bort vid det lugna Lon-les-Saunier i
Jura.
- •*«**&—
Från seenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern. Nov. 6 Verdi: Den \
vilseförda. — 7, 18, 23. Tschaikowsky:
Eugen Onegin. — 8. Konsert af
Filharrao-niska sällskapet. Edv. Elgar: Gerontius’
dröm, oratorium. — 9. Donizetti:
Leonora. — 10. Lan g e-M ii iler: Vikingablod
— 12. Saint-Saéns: Simson och Delila.
— 13, 17. R. Wagner: Tannhäuser
(Elisabeth: Fru LycKseth Scherven; l’/n fru
Maikki Järnefelt, gäst). — 14, 20. Gounod:
Faust Mefiatofeles: hr Forsell, l:sta gång.,
Faust: hr Ödmann). — 16. Thomas:
Mignon. — 19. Donizetti: Regementets dotter;
Mascagni: På Sicilien. — 21. 11.
Wagner: Yalkyrian (Sieglinde: fru M. Järne- I
feit, gäst; Frigga, Brynhilde: frök. Edström, 1
fru Jungstedt; Wotau, Siegmund. Hun
ding: hrr Forsell, Nyblom, Sellergren).
Östermalmsteatern. Nov. 6—17. v.
Suppé: Boccaccio Boccaccio: frök.
Rosa Grönberg; v5:te gång)) — 6, 13, 20.
Var mländingarne (Matiné).— 18 — 2 !. Frans
Léhar: Slovakerna, operett i 3 akter af
Victor Léon (Milosch, Voiteek, Pfeffer
korn: hrr Aug. Svensson, Lund,
Bergström; Babuschka: fru Bodén; Suza, Mirzi,
Gisa, Lori: frkn. Berentz, Grünberg, Falk,
Berg; Fnge Milosch, Janku, Pfefferkorn,
Gläppler: hrr Schlicker, All tun, Bergström,
Ringvall .
Vetenskapsakademien. Nov. 4. Soaré
af Emil Sjögren. Biträdande: frkn. E
Björkbo n och Martha Ulilsson; hrr W.
Stenhammar och Andrée Mangeot. 7.
Konsert af frök. Emmy Mogensen.
Biträdande: frk. Märtha Ohlson. — 8.
Visafton af fru Charl. Wiehe Berény.
Biträdande: Komponisten hr Henri Berény.
— 12. Sonatafton af hrr Aulin och
Sten-hammar (2 a ser , 2:a kons). — 16. Konsert
af fru Nanny Varenius. Biträdande: hr
Adolf Wiklund.
Musikal.-akademien. Nov. 10, 12. Vis- j
afton af fru Charl. Wiehe-Berény.
Biträdande hr H. Berény. — 15.
Konsertföreningens 2:a konsert. 1. A.
Bruckner: Symfoni, D moll; 2 Spohr: Konsert
N:0 8, A moll för violin (hr L. Zetterijvist)
och orkester; 3. Adolf Wiklund:
konsert-uvertyr, F dur. — 23. Konsert af hrr
Arthur Shattuck och Robert Moor.
Östermalmskyrkan. Nov. 22.
JIu-sikföreningensLa abonnemangskonsert
Solister: fru D. Edling, hrr H. Malm, Sal.
Smith. Dirigent: prof. F. Neruda. Biträd,
orkester. K. hofkapellet. Program: J;
S-Bach: Juloratorium.
Vår musikpublik hade förra året
tillfälle att göra en angenäm
bekantskap med den finska sångerskan, fiu
Maikki Järnefelt, vid hennes här gifna
konserter. I den biografiska uppsats
om henne som då var införd i denna
tidning omnämndes hennes framgångar
äfven såsom operaartist, och vi
citerade då en kritiker som yttrat om
henne: “fru Järnefelt är en af de
graciösaste wagnersångerskor vi känna”.
Såsom sådan ha vi nu lärt känna
henne genom hennes nyss afalutade
korta gästspel här i “Tannhäuser“ och
“Valkyrian“. Både såsom Elisabeth
och Sieglinde skördade fru Järnefelt
stort och välförtjänt bifall, icke blott
för sin vackra och jämna röst och
uttrycksfullt sångföredrag utan äfven
för den dramatiska framställningen,
hvartill en för scenen synnerligt
behaglig apparition bidrog. Att
sångerskan hyllades af publiken med talrika
applåder och inropningar samt blommor
var naturligt. Vid dessa
wagnerföre-ställuingar dirigerades orkestern af
hennes man, kompositör Armas
Järnefelt, hvilken nu, liksom i höstas vid
Konsertföreningens konsert, lugnt men
energiskt förde kommandostaf ven. De
nämnda wagneroperorna hade föröfrigt
samma rollbesättning som förut under
här ifrågavarande föreställningar. I
Gounods “Faust“ har hr Forsell haft
en ny roll såsom Mefistofeles. Om
ock den ”präktiga bas“, hvaraf Mefisto
skryter i serenadscenen, icke
presterades af sångaren, som med en variant
i förs’a akten undgick de låga
bastonerna, så återgafs rollen i det hela
förtjänstfullt i dramatiskt som
musikaliskt hänseende och lyckades han
särskildt väl med visan om “gyllne
kalfven“. I yttre hänseende hade herr
Forsell anlagt en ny och ovanlig mask,
en fysionomi som med sin långa,
krokiga näsa och spetsiga, framstående
haka företedde ett veritabelt
kasper-utseende. Undras må om ett sådant
utseende stämmer öfver ens med
M>-fistos utsago att “han vet som en
ädling sig skicka“.
Från Kgl. teatern har man äfven
att omförmäla Filharmoniska
sällskapets konsert med en repetition af
Elgars oratorium “Gerontius’ dröm“,
först uppförd här i våras på
Musikaliska akademien, då vi hade tillfälle
yttra oss om detta storslagna verk.
Kgl. teatern visade sig vara en
gynnsam lokal för utförandet häraf.
I ’’Boccaccio’’, som länge hållit sig
uppe på Östermalmsteatern, har
titelrollen, förut alltid uppburen af en
sångerska, haft en manlig representant,
L. Allum, den unge norske sångaren,
som med en god röst förenar ett
behagligt yttre och lifligt temperament.
Han gjorde därför stor lycka i rollen.
På slutet innehades den af fröken
Rosa Grönberg, den intagande,
omtyckta sångerskan, som äfven i detta
parti rönte framgång, hvilket vi dock
ej fingo tillfälle att bevittna. Den
muntra och oförargliga, musikaliskt
underhållande operetten fick i allo
lyckadt utförande. Om den nya
operett, som nu är upptagen på denna
teater få vi sedan yttra oss.
I föregående nummer lofvade vi
nämna något om då anförda konserter.
Öfversvämningen af sådana under
hösten nödgar oss emellertid till största
korthet.
Fröken Hulting hade en talrik publik
på sin konsert och vann med sin stora
röst och sitt föredrag rätt lifligt bifall.
Konserten inleddes med den stora
“ocean“-arian ur “Oberon“. Med hr
John Forsell sjöng frk H. duett ur
“Elias” och med fru Forsell duo ur
“Lakmé“; vidare solosånger af Grieg
och Peterson-Berger. Fru H. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
