Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. 5 December 1904 - Musikkorrespondens från Dresden och Stuttgart II, af Anteros - Musikpressen - Musikbref frän Göteborg, af H—t - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förelsevis obetydliga, men för dansk
gemytl’gbet väl lämpade parti
uppträdde en son af vårt lilla sydvestliga
naboland, Emil Holm. Elev af Fritz
Arlberg och förut tillhörande kgl.
teatern i Köpenhamn, har denne
framstående bassångare, om hvars ”oeuvre“
bortåt hundra roller bära vittne, i
Tyskland skapat sig en vacker
karriär. Jemte honom tillhöra hans
lands-maninna, fr. Ingeborg Xinck och
norskan fk. Elisa Viborg wiirtembergska
hofteaterns förnämsta artister, den
förra densammas Biünhilde och Isolde,
den senare dess Elsa och Elisabeth.
Anteros.
Musikpressen.
På Elkan & Schildkneebts förlag
har utkommit:
För piano, 2 händer:
Teilman, Christian: En moders bön.
Largo. Pris 75 öre.
Finn, Bolt: Den store hvide Flok.
Parafras. 1 kr.;
Scrrander, S.: Hem-Marsch från
skyttegillet. Pris 00 öre;
För violin och piano:
Myrberg, A. M., 1‘olonaise. Pris 75 öre.
för violin, flöjt eller klarinett:
Nyaste Dans-Album. 2:a Haft. Pr. 1 kr.;
För en röst med piano:
Ebba Brahes klagan, (c—e) Pr. 50 öre.
Teilmans “Largo“ är ett enkelt,
sångbart stycke, med melodien till en
del varierad med brutna ackord. “Den
store hvide Flok“, norsk folkmelodi,
upptecknad af M. Lindeman och
harmoniserad af Grieg, är den vackra
sång för solo och kör, som man
känner från våra körkonserter. Den
om-vexlande parafrasen öfver den är ej
särdeles svårspelt. — Myrbergs
“Polonaise“ för violin och piano är
till-egnad violinisten fröken Naima
Stjern-spetz, bekant genom biträde på kon
serier. Det lifliga, ej svåra stycket
låter sig väl höras. — “Dans-Album"
för violin, flöjt eller clarinett
innehåller 25 stycken valser, fransäser,
polkor, menuetter, polskor m. m. —
Sången “Ebba Brahes klagan” är i
gammal, enkel stil. Vi ha hört, att
den i decennier varit efterfrågad,
nyligen återfunnen och nu utgifven.
Musikbref fran Göteborg.
Fru Charlotte Wiehe Berény gaf d.
23 nov. en andra visafton i Handels
institutets sal, som denna gång var
till sista plats fylld af en ytterst
di-stinguerad publik. Hela första
afdel-ningen af det i tre delar indelade
programmet gick spårlöst förbi; i an-
dra afdelningen funnos redan ett par
nummer, såsom “Lille Merry“ af 0’h.
Kjerulf samt negervisan Bedelia, som
slogo an, men tredje afdelningen blef
en fullkomlig succés, och man får
också säga, att “My old Banjo“ af
W. Loomis, “J suis böte“ af B.
Char-ton och Brahms’ “Ach Mod’r ich well
en Ding han“ gjordes med en oemot
ståndlig komik. Man skulle önskat,
att de Hesta af de båda första
aidel-ningarnes platta och banala texter till
triviala melodier varit utbytta mot
visor i tredje afdelningens stil; man
skulle då kunnat tänka tillbaka på
denna afton såsom en verklig
högtidsstund af uppfriskande godt humör.
Berénys ackompanjemang var nu som
förra gången påpassligt och elegant.
Herr Martin Knutzen från
Kristiania gaf d. 24 nov. inför fullsatt
salong en konsert i Handelsinstitutets
sal. Den bekante norske pianisten
spelade: Bach-Liszt: Fantasie och
Fuga G-moll, Beethoven: Sonata
Ap-pa8sionata, Chopin: Fantasie F-moll,
Mazurka op. 68 n:o 1 och därpå
Etude op. 25 n:o 11, Grieg: Tre
Slätter op. 72, Agathe Backer
Gröndahl: Två konsertetuder (B-dur och
Des-dur) samt Schubert-Liszt:
Erlkönig. Herr Knutzens förnämsta styrka
ligger i en mycket högt uppdrifven
teknik, som ej ens i de svåraste
saker någonsin sviker. Hans spel är i
allmänhet mycket klart, men hans ton
är något torr och hård, hvilket gör,
att föredraget i längden verkar
monotont. Att under sådana förhållanden
tolkningen af Chopin ej ligger för
honom, kan ej förvåna. Bachs fuga
framfördes mycket distinkt, men
uppfattningen af Beethovens sonat var
rätt egendomlig. .Fru Gröndahls
konsertetuder gjordes kanske bii st och
Erlkönig spelades med mycket lif och
fart. En ung dansk sångerska,
fröken Emmy Mogensen, medverkade
med några sånger af Fr. Rung,
Sjögren och Brahms. Utförandet af dessa
visade, att fröken M. ännu är allt för
litet utbildad för att uppträda på
konsertestraden. Den höga
sopranstämman klingar alltför skarp i höjden,
pianoställen få en tydlig näsklang,
textuttalet är bristfälligt m. m. Hon
ackompanjerades smakfullt af fröken
Rachel Tönning.
Den 27 nov. gaf hr Knutzen en
andra konsert, hvarvid hans program
utgjordes af: Tschaikowsky: Sonat för
piano G-dur, Chopin: Op. 60,
Barca-role, och op. 44, Polonaise, Agathe
Backer-Gröndahl: Op. 61, Pradudium
och Grand Menuet, Sibelius: Impromptu
samt Leschetizky: Tarantella. Samma
osvikliga teknik och briljanta spel
utmärkte äfven denna afton, men tyvärr
äfven samma brist på omvexling i
utförandet. Denna gång hade herr K.
skaffat sig medverkan af violinisten
herr Arve Arvesen, som,
ackompanjerad af fröken Rachel Tönning, spelade
“Le tombeau“ af Leclair samt till-
sammans med konsertgifvaren Griegs
vackra, sprittande sonat för violin och
piano, C moll. Vi kunna ej underlåta
att nämna, att herr A hade en
olycklig afton. Hans i sonaten ganska
lifliga spel stördes alltsomoftast af
gnisslande biljud, och tonen på G- och
D-strängarne var så glanslös, att man
hade svårt att höra den öfver
pianostämman. Dessutom var renheten ej
alltid osviklig. Vi ha ej förut haft
tillfälle höra herr A. och antaga
derfor, att han varit särskildt
indisponerad denna afton, då vi veta, att han
är väl tagen af vår publik.
Den 25 och 30 nov. ha upptagits
af visaftnar af fru Cally Monrad
under medverkan af herr Eyvind Almes.
Fru M:s föredragningskonst är
mycket stor och hennes förmåga att
framdraga hvarje sångs innersta innehåll
beundransvärd. Hon är en af den
moderna intimitetens och realismens
förnämsta representanter. Att med så
små röstmedel kunna åstadkomma så
gripande effekter, vittnar högt om
hennes dramatiska förmåga. Hon sjunger
ett sällsynt väl utfördt legato, men
hennes röstutbildning i öfrigt är
tyvärr bristfällig, och att döma efter en
jemförelse mellan stämmans välljud
vid fru M:s konserter här i våras och
nu, finre8 anledning befara, att
sång-sättet menligt inverkar på hennes röst.
Begäret att utdraga största möjliga
stämning ur en sång, förleder ej
sällan fru M. att taga alltför långsamma
tempi, hvilket verkar tröttande. I de
moderna sångerna kan detta
tillvägagångssätt vara på sin plats, ja, till
och med verka förhöjande, men i äldre,
isynnerhet i Schuberts sånger, verkar
det störande. Fru M:s program
omfattade vid h vardera konserten 15
sånger, och följande tonsättare voro
representerade: Kjerulf, Aln.es, Grieg,
Stenhammar, Sjögren, Sibelius,
Schumann och Schubert. Herr Alnæs
presterade ett ytterst fint
ackompanjemang, och bans kompositioner
utmärkte sig för mycken skönhet och
stämning. Salongen, K. F. U. M:s
sal, var vid båda konserterna fullsatt
och bifallet mycket lifligt,
H—t.
Från seenen oeh
konsertsalen.
Kgl. teatern. Nov. 24 R. Wagner:
Tann-häuser Elisabeth: Fru Maikki Järnefelt,
gäst: Tannhäuser: hr Menzinsky.; —- 20
Le-Oncavallo: Pajazzo (1’anio: hr .Menzinsky,
Tonio, Beppe: hrr Forssell och Malm);
Adam: Niimbergerdockan. 27 Första
populära symfoniniatinén. 1. Bach-Abert:
Preludium och fuga: 2- Beethoven: Symfoni
n:o 6 (Pastorale); lt. Wagner: a) Förspel
och Isoldens Liebestod ur »Tristan och
Isolde»; b Kaiser marsch; kl. 7,30 A über.
Kronjuvelerna. — 28 Verdi: Aida. — 30
1! Wagner: 1 >en Jlyi/ande Holländaren.
Dec. 1, 3 Jules Massenet: IVerther,
lyriskt drama i 3 akter af Ed. Blau, Paul
Miliiet och Georges Hartmann. Öfvers. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
