- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 25 (1905) /
27

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 16 Februari 1905 - Adolf Lindgren † - Musikkorrespondens från Roma, Rivieran och Monte Carlo, af Anteros

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

någon mera utbildad talang. Han har
äfven försökt sig med tonsättning,
dock mera för studier och nöje, så att
han skrifvit saker både för orkester,
soloinstrument och sång. Af dessa
kompositioner torde till offentligheten
knappast ha kommit mer än en
manskvartett, »Morgonvandring», som för
tio år sedan belönades med 3:dje
priset af »Sällskapet för svenska
kvartettsångens befrämjande», införd i dess
10:de häfte, samt en sång till piano,
»Den öfvergifna», införd i denna
tidnings »Musikalbum» för 1887.

Sällan har en man gått ur tiden så
välförtjänt älskad och aktad som Adolf
Lindgren. Hans karaktär var lika
ädel som hans förmåga på det
musikestetiska och -kritiska området gjorde
honom till en äfven i utlandet erkänd
auktoritet i dithörande frågor.

Musikkorrespondens

från Roma, Rivieran och Monte Carlo.

I Roma har, sedan undertecknads
hitkom8t i midten af december föga
af betydenhet förekommit med
undantag af uppförandet af den opera, som
nyligen afslutade Teatro Adrianos
lyriska »stagione», nämligen Massenets
»Werther», hvilket erhöll ott särskildt
intresse derigenom, att titelpartiet
återgafs af iogen mindre än Mattia
Battistini. Kompositören hade till och
med för denne — näst den “på sina
lagrar hvilande“ Antonio Cotogni —
Italiens främste nu lefvande
baryto-nist transponerat detsamma, ett
experiment, som tack vare den senares
eminenta konstnärsskap utföll rätt
lyckligt, ehuru saknaden af en
tenorroll verkade allt annat än fördelaktigt
på det hela, hvarjemte man skulle
kunnat önska sig operans hjälte mera
ungdomligt eldig, under det att den
nämnde sångaren visserligen
presenterade en i allo öfverlägsen, men något
alltför reflekterad framställning. En
utmärkt representant hade Lotte i Lina
Peri-de Stefani, impressarions maka,
som på sin “hedersafton” —
säsongens sista representation — blef
föremål för en föga mindre entusiastisk
hyllning än Battistini gången förut
vid sin »serata d’onore», då
densamma kulminerade och för honom rent
af gestaltade sig till en sannskyldig
triumf efter den i sig sjelf så
poetiska och af honom med den mest
raffinerade stämningsfullhet föredragna
Ossians-romansen: “un soffio d’April“*)

Medan La Scala i Milano och S:t
Carlo i Napoli började sin ustagione“
närmare två veckor förut, den förra
med Verdis “Aida“, den senare med
Boitos ”Mefistofele”, återöppnades

•) I öfrigt var Mascagnis »Iris» med
en förträfflig »protagonista» i Emma
Ca-relli och under kompositörens personliga
ledning den jernväl hela november
månad pågående säsongens största succés.

flertalet af de ansenligare italienska
operateatrarna å den traditionella “S:t
Stefano”, annandag jul, så “Carlo
Felice“ i Genova med Wagners
“Maestri cantori”),* »Fenice» i Venezia
med densammes“Sigfrido“ samt “Dal
Verme“, i förstnämnda stad med den
särskildt utomordentligt populära
ver-dianska “Trovatore“ — inom
parentes sagdt väl företrädd af en ”äkta’
spatjor vid namn Granados — och
Danesis praktfulla pantomim
“Mes-salina“.

I Roma invigdes “Costanzi“-teaterns
säsong med samma mästerverk som
“Scala“-teaterns med Salomea
Krusce-niski och Giovanni Zenatello i de båda
hufvudpartierna. Af dessa hade vi
senast tillfälle att framhålla Salomea
Krusceniskis betydande talang apropos
hennes ”Butterfly”, hvadan det nu vare
nog konstatera, att den unga polska
sångerskan med sin utsökt poetiska, af
känsla ech passion vibrerande Aida —
i hvilken uppgift än mera märktes, att
hennes stämma ej så mycket utmärker
sig för sin volym, som för sin högst
konstnärliga utbildning och det mest
deliciösa föredrag — efter tredje
aktens hänförande romans fullständigt
hade tillvunnit sig den för henne nya
romerska publikens bevågenhet.
Giovanni Zenatello, som jernväl för första
gången uppträdde härstädes, har
synnerligen gått framåt, sedan vi på
nyåret hörde honom såsom hjälten i
Berlioz’ “Damnation de Faust“ ; också
slog äfven han lifligt an med sin
me-tallklara, isynnerhet i höjden briljanta
tenor samt genom sitt varma och
ungdomsfriska åtendfvande af Radames,
Amonasro och Amneris hade
framstående representanter i Antonio Magini
och Coletti, teaterns måhända
förnämsta stödjepelare under dess senaste
“stagione“ samt den likaledes från
densamma väl dokumenterade
kontraalten Elisa Bruno, hvars fysiska och
artistiska naturell emellertid ej fullt
lämpar sig för “la figlia degli faraoni“ ;
öfverstepresten Ramphis hade i den
med en imponerande basröst begåfvade
Vittorio Arimondi en ypperlig tolk.

I sin helhet dirigerades “Aida“
öfver-lägset af Eduardo Vitale, hvilken
fortfarande fungerar i egenskap af förste
kapellmästare, om än det öfverhufvud
alltför mycket i “fortissimo“ hållna
orkesterackompanjemanget i fråga om
finess och understundom jernväl
beträffande ”tempi” vid premiären
lem-nade åtskilligt att önska, till följd
hvaraf förutom sången den delikata
kolorit, som spelar en så stor roll i
Verdis alltjemt efter sin bortåt
35-åriga tillvaro af tidens tand
fullkomligt oberörda, härliga opera ej kom
till sin fulla rätt. Af stor vikt i
densamma är ju ock en präktig
”mise-en scéne“, och härpå har teaterns

*) »Mästertångarne» inledde äfven
redan i slutet af oktober en »stagione
clas-sica» i Bolognas »Teatro Communale».

“impresa“ synbarligen nedlagt en
betydlig kostnad. Af de vackra nya
dekorationerna utgjorde isyunerhet
tredje aktens med utsikt öfver den
månbelysra Nilfloden en verklig
konstnärlig scenisk bild, hvarjemte de efter
skizzerna till den uuvarande
uppsättningen å “La Scala“ kopierade
kostymerna voro särdeles rika och
stilfulla. Såsom en kuriositet må om
nämnas, att i andra aktens triumftåg
ej ens en ståtlig, lifslefvande »Apis»
saknades.

Costanzi-teaterns nästa program
upptager Boitos “Mefistofele“, som
skall gifvas strax på nyåret, men som
undert. i stället fick höra den 1 jan.
å “Politeama Genovese“ i Genova,
hvarest särskildt förtjena att
framhållas Augusto Lanzoni, en af Italiens
f. n. såväl musikaliskt som dramatiskt
mest lyckade Mefisto’n’ Alessandro
Bavazzolo, hvilkens särdeles behagliga
tenor gjorde sig fördelaktigt gällande
i Fausts melodiösa parti, samt Maria
Grisi, en niéce till den på sin tid så
illustra primadonnan Giulia Grisi, och
Bianca Lavine, samma unga spanska
sångerska, som nyligen så förträffligt
tolkade Pallas i Saint-S»éns’ “E’ena”
å Milano■> “Teatro Lirico“, i Helenas
och Pantalis’ roller.

Från Nice torde vara tillfyllest
om-förmäla, att bland de musikdramatiska
artister, hvilka nu vid början at året
under gemensam direktion omväxlande
uppträda å härvarande operateater och
i ’Casino Municipal“, märkas
Charlotte TVyns från “Opéra Comique“ i
Paris, väl i denna stund näst Emma
Calvé, den franska skådebanans
yppersta Carmen, hjeltetenorerna Duc och
Gautier från Stora operan i
Frankrikes hufvudstad samt den äfven i
Stockholm bekanta Yvonne de Trévilte.
Vid sidan af den förstnämnda utmärkte
sig såsom don José i Bizets “chef
d’oeuvre“ en sångare med — vi hade
så när sagdt det välkända — namnet
Salignac, med risk att ha förirrat oss på
ett för musiken väl främmande
område.

Repertoaren är högst mångsidig,
alltifrån den stora*) till den komiska
operan, hvarvid naturligtvis framför
allt i den förra verkar störande, att
särskildt “mise-en-scen’en“ nätt och
jemt tillfredsställer äfven helt
måttliga anspråk. Med hänsyn till den
jemförelsevis lilla scenen har
“Casino“ designerats till Nices “Opéra
Comique“, hvarförutom det derstädes
jemte dramatiska arbeten bjudes på
“music hall“, för att citera den
engelska termen, somhär vunnit officiellt
burskap.

På sistnämnda gebiet har den icke
minst i Italien synnerligen firade,
franska varieté-divan Eugenie Fougére
senast skördat triumfer å “Teatro

*) På dennas område bland annat
Massenets i utlandet föga gifna >Herodiade»; något
nytt eller vidare anmärkningsvärdt hav
hittills under säsongen ej förekommit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1905/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free