Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 16 Februari 1905 - Musikkorrespondens från Roma, Rivieran och Monte Carlo, af Anteros - Litteratur - Göteborgs nya konserthus (med afbildning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Verdi“ i Genova, ett nytt och elegant
litat “konsttempel“, hvilket trots
namnet är prisgifvet ät de “lättare“
sänggudinnorna. Född i den gamla
påfve-staden Avignon, erhöll denna
utomordentligt intagande och spirituella
sångerska (efter att först ha debuterat
i Marseille) redan vid femton års ålder
sitt “eldsdop“ i Paris och är numera
“Folies Bergére’s“ förnämsta “étoile“.
Ofver snart sagdt hela Europa och
Amerika har hon vunnit celebritet och
gjort storartad “succés“, men har eget
nog, ännu ej besökt Skandinavien, der
hon hufvudsakligen torde vara känd
genom “damkomikerna“ Lanzettas och
Stuarts lyckade imitationer samt det
på grund af förvex’.ing med en
demi-mondedam af samma namn uppkomna
ryktet, att hon hösten 1903 mördats i
Aix-Les-Bains.
För jemnt ett år sedan hade vi nöjet
att för läsaren presentera en i sin
genre rent af mästerlig artist,
nämligen Leopoldo Fregoli, som inom kort
hitväntas för att gifva föreställningar
i “Casino“. På senare tid har
densamme erhållit en yngre medtäflare i
Girolamo Frizzo, hvilken i Roma före
jul uppträdde i den lilla “Teatro i
Quirino“ och sedan, lemnande pla’s
för en “populär opera-stagione“,
förflyttade sina penater till den spatiösa
“Adriano teatern“ på andra sidan
Ti-berfloden.
Hvad vi vid nyssnämnda tillfälle i
Sv. M. T. yttrade om den förres
konstnärsskap, har i hufvudsak sin
tillämpning å den senare, hvilken
uppenbarligen haft den honom i fråga
om sången afgjordt öfverlägsne Fregoli
till förebild, äfven i fråga om sitt
program, hvars glansnummer utgöras af
en varietescen, der han med lika stor
bravur och humor exekverar de mest
skiljda artistuppgifter, alltifrån en
strålande serpentindansös till en
halfidio-tisk kinesisk jonglör, samt
framställningen af berömda operakompositörer
i deras olika sätt att anföra en
orkester. Med en makalös, aldrig
sinande verv spelar, sjunger, dansar
han etc., etc., tolkande alla möjliga
roller i omvexlande manlig och kvinlig
skepnad; med ett ord, han är en
lef-vande kinematograf. Det icke minst
tilltalande draget hos den charmante,
unge sicilianaren är den naturlighet
och anspråkslöshet, som kännetecknar
hela hans uppträdande. Liksom
Fregoli är Frizzo jemväl en skicklig
parodiförfattare; hans senaste alster bär
den genomskinliga titeln “Fauts“.
De sista dagarne af förra året
uppenbarade sig samt lyste några
gånger med framgång i “Salone
Marghe-ritas“ varieté — samtidigt med den
tjusande spanska dansösen Oterita,
en ung fränka till hennes ryktbara
landsmaninna och kollega Otéro —
en ny stjerna af samma kategori, den
sig så kallade “L’enigmatique“ (den
gåtfulle) Jean Marthis, en basker, hvars
af äkta parisiskt raffinemang preglade
»chanteuse»- och
»ballerinas-imitationer ej allenast i fråga om
apparitionen gåfvo den mest perfekta illusion,
ehuruväl sångrösten inskränkte sig
till ett minimum.
Det vore en alltför stor
underlåten-hetssynd att lemna den härliga
Rivieran utan att taga notis om de
verkligen primaj konstnjutningar, som vid
sidan af hasardspelets lockelser stå
de besökande till buds i Monte
car-los öfverdådiga rCasino“. I dettas
miniatyrteater — den rymmer allenast
omkr. 550 personer, en kombination
af rikaste lyx och den mest
konstnärliga smak, Stora operans i Paris
arkitekt Charles Garniers andra
mästerverk*) — dominerar f. n.
komedien, men en gång i veckan,
torsdags-eftermiddagarne, förekomma under Leon
Jehins eminenta ledning de med rätta
så berömda orkesterkonserterna
(“Con-certes classiques de musique ancienne
et moderne’’), hvilka lika mycket
utmärka sig för sina utsökta
program som det ypperliga utförandet.
Till de båda hufvudnumren å den ma
tiné undertecknad bevistade,
Beetho-vens mäktiga “Egmont“-uvertyr och
Mozarts charmanta symfoni i “sol
mineur“, slöto sig Saint-Saéns’
luftiga symfoni-poem »Phaeton»,
Tremi-sots deliciösa ”Dryades ä la source“,
dirigerad af kompositören,
Schumanns stämnikgsfulla »Abendlied»
och Chabriers briljanta rapsodi
“Espana“.
Operasäsäsongen kommer att pågå
under februari och mars. Af dess I
repertoar märkes Berlioz’ “Damna- I
tion de Faust“, i den af teaterns
direktör Raoul Gunsbourg verkställda
sceniska bearbetningen, samt
uppfö-randen af Massenets “Ckérubin“ ’
med texten hemtad från en af “Théåtre
Frau9ai8’ ” succéser under förra året,
Fran9oi8 de Croissets likanämnda
dramatiska dikt, och Mascagnis
nyaste verk »Amica». De medverkande
äro, som bekant, snart sagdt idel
stjärnor. Biljettprisen äro ock
derefter, i likhet med Bayreuth — hvars
princip att låta regla salsdörrarne efter
resp. musikstyckes eller akts början
jemväl adopterats — ”prix unique“,
5 fr. vid konserter och 20 för
operaföreställningar.
P. S. Jämväl
Monte-Carlo-orke-sterns söndagsmatinéer, de s. k.
“Gon-certs de musique moderne“, hvarvid
äfven förekomma saker af sådan
betydenhet som Beethovens uPro7neteusu,
äro synnerligen värdefulla och, om
möjligt, än mera eftersökta än
tors-dagskonserterna. Anteros
*) Såsom en egendomlighet må
anmärkas, att do tonsättarenamn, som med
jättebostäfver prunka i salongen, utgöras
af Mozart, Meyerbeer, Hérold, Rossini,
Händel(!) och Glinka, men hvarken Gluck,
Wagner eller Verdi, att ej tala om någon
ytterligare representant, för den franska
musiken.
–––■ –––––
Litteratur.
Finsk Musikrevy. Första
februarihäftet har utkommit, innehållande:
Några bidrag till
Runeberg-kompo-sitionernas historik; — Symfoni N:o
2 (E moll) af Erkki Melartin,
musikalisk analys (af komponisten); —
Beethovens VI symfoni, af E. Lgs.;
Konserterna under januari; Smånotiser.
Häftet innehåller derjemte porträtt
af Erkki Melartin (f. 1875).
Rune-bergs-artikeln innehåller bref af
Cru-sell, Pacius, A. F. Lindblad och Fredr.
Bundsen, egare af Holma säteri nära
Uddevalla.
Neue Zeitschrift für Musik
innehåller af större uppsatser i N:o 2 — 4
Hugo Riemann: Das Problem des
harmonischen Dualismus, vidare i N:o 2.
Erik Kloss: Vom Berliner Musiktreibe
(Kritische Glossen); N:o 3: W.
Altmann: Zu Rieh. Wagners und Ferd
Heines Mitarbeiterschaft an der
"Neuen Zsits:hrift för Musik”; N:o 4 W.
Niemann: Neues über Anton
Bruckner; N:o 5 E. Rychnowsky: Johannes
Brahms (Biographi 1 Band von W.
Kalbeck); Max Rikoff: G. Duponts
“La Cabrera“ und C. Saint-Saens’
“Helene“ (deutsche anfführungen in
Frankfurt a. M ); Zur Reform userer
Konservatorien.
Göteborgs nya konserthus.
Lördagen den 11 febr. invigdes
högtidligen ofvannämnda
konsttempel med en anslående konsert. Den
särdeles rymliga och smakfullt inredda
salongen var till sista plats fylld af
en högtidsklädd publik, som med
lif-liga applåder belönade samtliga
prestationer. Programmet för aftonen
inleddes med ett orkesternummer,
förspel till “Mästersångarne i Nürnberg“,
hvilket utfördes af en orkester af
55 musici. Härpå följde kantaten
vid invigningen af Musikaliska
akademiens byggnad, komponerad af L.
Norman och utförd af orkestern med
biträde af Filharmoniska sällskapets
kör och solister. Slutligen föredrogs
en symfoni i A-dur af Beethoven.
Som dirigent fungerade
konsertmästaren Tor Aulin, hvilken för sin
utomordentliga ledning af samtliga nummer
rönte det varmaste erkännande och
fick mottaga en präktig
blomsterhyllning.
Om detta konserthus har
signaturen 0. M. skrifvit i Gbgs Handels- o.
Sj. T. en uppsats och beskrifning,
som vi här taga oss friheten meddela.
Det väckte en viss förstämning hos
Göteborgs musikälskande allmänhet,
då vid sista utdelningen af
Renströmska fonden intet anslogs till
tonkonstens befrämjande. Utsikterna till eD
tillfredsställande lösning af konsert-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
