Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 16 Februari 1905 - Från scenen och konsertsalen - Musiknotiser från hufvudstaden och landsorten - Kgl. teatern - Fröken Märtha Ohlson - Christian Sinding - Svenskt musikverk uppfördt i Paris - Fröken Maria Ekeblad - Sven Scholander - Musikhistoriska Museet - Från våra grannland - Kristiania
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikaliska akademien. Feb. 14
konsert af Wilh. Stenhammar. Program:
lleethoven: piano-sonater: D dur, op. 10
n:o 3; Ciss moll, op. 27 n:r 2; Ess dur,
op. 81; E dur , op. 109.
Kgl. teaterns sista nyhet
“Evange-liemannen“ har nu ett par gånger gått
öfver scenen och publiken tycks ha
varit intresserad at’ den rörande
historien om de båda bröderna (se Sv.
M. T. N:o 2 om textinnehållet), för
hvilken en verklig tilldragelse eger
rum, enl. L. F. Meissners berättelse- i
samling “Aus den Papiren eines Po- j
lizeicommissars“. Musiken till denna J
pjes är eklektisk, föga originel men
välljudande och fint instrumenterad.
Man finner i den något af den tidigare
Wagner (kärleksduetten i Lobengrin“), [
v. Flotow, Mehul o. d. i de melodiska !
partierna, med ofta rätt vanliga
strofer och tonfall. I första akten fäster i
man sig vid vexelsången mellan
Martha och Mathias (dervid dock orgeln
i kyrkan alltför tydlig ackompagnerar
sången), deras kärleksduett och ett
par intermezzon, det ena målande
Marthas sorg och det andra
månskensnattens frid. Den inflikade komiska
scenen med borgarnes pokulering och
kägelspel jemte åtföljande folklif är
äfven till musiken litet operettmässig.
Driften med den kägelspelande
Magerman och hans hyllande som
segrare slutar med en rätt trivial vals,
hvars andra vers väl kunde uteslutas,
helst som den ej framställes särdeles
välljudande. Yid eldsvådan och
uppståndelsen dervid samt Mathias’
fängslande höjer sig musiken till kraftigt
dramatiskt uttryck.
Andra akten är mycket psalmodisk,
undantagandes barnens inmarsch och
dans, alldenstund Evangeliemannens
sång “Saliga äro de som lida
förföljelse“ etc. är ett genomgående drag
i densamma. I tredje akten har
Johannes’ förtviflan och samvetskval på
sjukbädden fått god musikalisk
tolkning, och mötet med bröderna är
dramatiskt verkningsfull. Såsom
Evan-geliemannen är hr Malm förträfflig
med verkligt rörande framställning i
sista akterna. Hr Oscar ger en
ypperlig bild af den i första akten
illistige, i den sista förtviflade bro- i
dem, och de båda kvinnliga hufvud- ’
rollerna ha utmärkta representanter i
fröken Hesse och frn Claussen.
Dekorationerna af hr Th. Janson äro
äfven lyckade. Operan dirigeras af
hr Nordquist.
Verdis gamla favoritopera
“Trubaduren“ hade vid sista reprisen lockat
fullt hus. Fru Hellström var en ny i
Leonora och sjöng sitt fordrande
koloraturparti talangfullt om än litet mera
mjukhet i utförandet af bravursången !
kunde ha öfverskylt den omöjliga
komiskt verkande texten och koloraturen.
Öfriga rollinnehafvares framställning
är bekant från föregående
uppföranden af operan.
Herr Stenhammar gaf sin
solo-konsert här för fyld salong och skördade
rikt bifall. Han visade också i den
första sonaten och de båda svåra
slutsonaterna att han är en ypperlig
Beet-hoven-tolkare. Minst lyckades han,
enligt vår uppfattning i den ömtåliga
“Månskenssonaten“, den vi tyckte att
första satsen erhöll för jemnstruket
piani8simo och den sista alltför
svindlande fart.
Musiknotiser från
hufvud-staden oeh landsorten.
Kg!. teatern. Armas Järnefelt, den
bekante finske tonsättaren och
orkesterledaren, som förut i båda dessa
afse-enden på det fördelaktigaste
dokumenterat sig för hufvudstadens publik, är
för nästa spelår engagerad som
kapellmästare vid Operan härstädes.
Operasångaren Menzinsky, som
under sin anställning här vunnit
allmänhetens stora bevågenhet, är nu för
ytterligare två år engagerad vid kgl.
teatern.
Fröken Martha Ohlson, vår
framstående pianist, kommer att onsdagen
d. 22 febr. i Vetenskapsakademiens
hörsal gifva en konsert under
medverkan af violinisten Axel Runnqvist.
Christian Sinding, den vidtberömde
norske tonsättaren, kommer att vid
Konsertföreningens
abonnemangskonsert tisdagen den 21 febr. dirigera
sin symfoni i D-moll samt suite för
violin och orkester med Tor Aulin
såsom solist. Detta är första gången
den här i Sverige så populäre
tonsättaren besöker Stockholm samt
dirigerar en stor orkester offentligt.
Säkerligen skall denna underrättelsehälsas
medjglädje såväl af Konsertföreningens
abonnenter som jämväl af
hufvudstadens öfriga musikvänner, hvilka
härigenom få ett kärkommet tillfälle
att närmare lära känna den fräjdade
komponisten från vårt broderland.
Han gifver sedan en egen konsert d.
24 febr. i Musikal, akademien, med
biträde af fru Sigrid Woif-Schöller,
den här välbekanta altsångerskan,
som 1888—93 tillhörde
Stockholms-operan. Äfven Aulin-kvartetten och
hr Stenhammar lära komma att
medverka vid denna konsert.
Svenskt musikverk uppfördt i Paris.
På den konsert, som “Société nationale
de mus’que” i Paris gaf den 21 jan.
i Salle Pleyel, uppfördes en sonat för
fiol och piano, komponerad af fröken
Helene Munktell. Sonaten, som intog i
hedersplatsen på konsertens program,
utfördes af två framstående artister
Ene8co och Piesret och mottogs med
stormande bifall af den distingerade
publik, som fyllde salongen till sista
plats.
Fröken Maria Ekeblad, bördig från
Stockholm och förut engagerad vid
operan i Halle, debuterade i slutet af
januari i Berlin såsom Mignon och
Elsa i ”Lohengrin” med framgång och
säges nu vara engagerad vid
Berlin-operan. Fröken Ekeblad har under
sommaren de senaste åren vistats på
Dalarö och der stundom låtit höra sig
på soaréer.
Sven Scho/ander, som på senaste
tiden flere gånger gifvit visaftnar
härstädes, afreste d. 3 febr. till
Tyskland för att i Berlin börja en turné,
som skall omfatta de flesta af
Tysklands större städer. Turnéen kommer
att taga en tid af 4 ä 5 veckor.
Musikhistoriska Museet har till sin
instrumentsamling fått mottaga
följande gåfvor: af gifvare, som önskar
vara onämd, en elegant salongsflygel
af mahogny, tillverkad af Johan
Söderberg, Stockholm, 1806; af
härads-höfding F. Egerström pedalharpa från
slutet af 1700-talet, sign. Consineau
pére et fils, Paris; af herrav Robert
Berg och Gunnar Lampa en hemslöjdad
piporgel från början af 1800-talet; af
handlanden C. A. Fosselius, Kumla,
en viola da gamba; af
instrument-makarefirman Ahlberg & Ohlsson en
esskornett med 6 ventiler; af onämd
gifvare en Mailänder-mandolin. Vidare
har museet fått mottaga: af fröken
Lotten Dahlgren, Djursholm, sånger i
original-manuskript af hennes fader,
kanslirådet F. A. Dahlgren (däribland
den bekanta visan i “Wermländingarne“:
”Och gossen gick sig ut en
morgonstund“); af prof. Julius Günthers
sterb-hu3, genom fröken Eugenie Claeson,
en samling musikalier, försedda med
resp. tonsättares egenhändiga
dedikationer; af hr C. Th. Flodman, Motala,
en samling äldre musikalier efter den
bekante tonsättaren och kapellmästaren
J. C. F. Hæffuer, samt af
musikhandlaren Bertil Dahlgren ett synnerligen
värdefullt uppslagsverk: “Die
Geigen-und Lautenmacher vom Mittelalter
bis zur Gegenwart von Willibald Leo
Freiherr von Lütgendorff“. Till
porträttsamlingen hafva följande personer
lemnat gåfvor: lektor L. O. S.
Josephson (porträtt af hans fader,
tonsättaren Jacob Axel Josep3on),
redaktör Frithjof Hellberg och hr Carl
Sjöstedt.
Från våra grannland.
Kristiania. Febr. 1 — 14.
Nationalteaterns pjeser med musik under denna
tid ha utgjorts af “Fossegrimen” och
“Maria Stuart i Skottland“. Fahlströms
teater har haft dramatisk reportoar.
Den 4 febr. gaf Musikföreningen sin
4:de säsong konsert med biträde af
Christian Sinding. Programmet upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
