Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 16 Mars 1905 - Hugo Alfvén (med porträtt) - Lola Artôt de Padilla (med porträtt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora klassiska och moderna mästare
och filosofer jag älskat att fördjupa
mig uti”.
Efter afslutade studier vid
konservatoriet inträdde den unge violinisten
1 hofkapellet, der han tjenstgjorde
1890—91, derefter egnade han sig åt
komposition och konserterande. Han3
första offentliga uppträdande som
solist vilja vi minnas egde rum i
början af 1892, då han biträdde å en
af Typografiska föreningens sångkör
(Bellmanskören) gifven konsert i Berns’
salong, och kort derefter medverkade
han på en af dir. Alb. Lindström
gifven kyrkokonsert. Aret derpå hade
han en egen konsert i
Vetenskapsakademien, hvarvid han visade stor
förmåga som virtuos på sitt instrument.
Han biträdde sedan på en mängd
konserter så i hufvudstaden som i
landsorten och gaf här i slutet af mars
189G en soaré i nyssnämnda lokal, då
han spelade en af honom komponerad
“Romans“ samt en Yiolinsonat (op. 1),
tillegnad dr Anton Nyström,
föreståndaren för Arbetareinstitutet härstädes,
vid hvars söndagskonserter hr Alfvén
flitigt medverkat. Genom denna sonat
ådagalade han grunflliga studier och
framstående kompositionstalang.
Samma år erhöll han statsstipendium för
2 år och företog hösten 1897
studieresor i Tyskland, Frankrike och
Belgien, hufvudsakligen uppehållande sig
i Brüssel, der han studerade
violinspelet för den berömde violinmästaren
César Thomson.
Med sitt första större verk för
orkester framträdde hr Alfvén i febr.
1897, då på en symfonimatiné i kgl.
teatern en af honom komponerad
Symfoni i F-moll stod på programmet, ett
verk som väckte ganska mycken
uppmärksamhet, röjande liflig fantasi och
betydande förmåga i
orkesterbehandlingen. Efter utförandet af detta verk
egnades honom af ett antal mecenater
och musikvänner en vacker hyllning,
bestående af en pekuniär hedersgåfva.
Återkommen till hemlandet fick
Alfvén å en symfonikonsert på kgl.
teatern i maj 1899 uppförd sin andra
symfoni i D-dur, hvilken väckte ännu
mera uppseende än den första och
som sedan med stor framgång gifvits
äfven utom Sverige, så i Köpenhamn
samma år, der den mycket berömdes
af kritiken, och året derpå i Kristiania,
der dess komponist blef benämnd “en
uppgående stjärna“- I september 1899
företog herr Alfvén en konsertturné
i mellersta Sverige under medverkan
af fröken Martha Ohlson och
sångerskan Karin Weber.
Vid det nya århundradets invigning,
nyårsdagen 19C0, på kgl. teatern
utfördes en af hr Alfvén till ord af E.
A. Karlfeldt komponerad kantat, och
i febr. samma år erhöll han Jenny
Linds-stipendiet, som han innehade i
tre år. Sedan dess har han nästan
oafbrntet vistats på studieresor, dels
i Tyskland — hufvudsakligen i Ber-
lin, Dresden (der han studerade
diri-gentskap för hofkapellmästare
Kutsch-bach) och München — dels i Paris,
Wien, Budapest m. fl. framstående
musikstäder. Spanien har fängslat
honom genom den elektriserande
jytmi-ken i dess musik; Italien, sångens
härliga land har han besökt
upprepade gånger.
I november 1900 gafs på en
symfonikonsert å kgl. teatern en ny
komposition af hr Alfvén, “Klockorna“, för
baryton och orkester, och i dec 1902
uppförde Musikföreningen ett nytt
körverk af honom “Herrens bön“ till ord
ur ”Martyrerna“ af Stagnelius.
Sommaren samma år tillbragte hr Alfvén
i Danmark vid Skagen tillsammans med
andra konstnärer.
I jan. 1903 gafs å kgl. teatern en
Alfvén-konsert under komponisten
direktion, hvarvid utfördes
D-dur-sym-fonien, “Klockorna“ och
Nyårskanta-ten; i maj 1904 gafs en dylik
konsert, dirigerad af honom själf, då
programmet upptog F-moll-8ymfonien,
“Midsommarvaka“, svensk rhapsodi
för orkester, och sånger: “Trubadurens
ande“, “Se allena har jag vandrat“,
“Ved huset“, “Svarta rosor“ och
“Sommardofter“.
Strax före denna konsert hade hr
Alfvén blifvit utnämnd till lärare i
instrumentation och komposition vid
musikkonservatoriet efter afgående
läraren, hofkapellm. Dente. Hans
konstresor hindrade emellertid tillträdandet
af befattningen, hvilken han sedan
af-sade sig.
Vid hr Alfvéns nyss här gifna
konsert i Musikaliska akademien spelade
han sjelf jemte hr Steuhammar sin
violinsonat; hr Stenhammar utförde
4 hans pianostycken: “Sorg“,
“Solglitter“, “Natt“, “Böljesång“, och
fröken Valborg Svärdström sjöng 8 af
hans sånger: “Morgonhälsning“, “Snö“,
“Var stilla“, “Två fjärilar“, “Gammalt
kväde” (från Helsingland),
“Sommardofter“, “Aftonstämning” och “Mitt
rike“. Kompositören blef vid detta
tillfälle mycket hyllad af den
fulltaliga publiken.
Att nu redogöra för Alfvéns
produktiva verksamhet som tonsättare
följer här en förteckning öfver hans verk
med anförande af deras opus-tal.
Instrumental-verk: Symfonier,
F-moll, op. 7; D-dur, op. 11;
Midsommarvaka, Rhapsodi för stor orkester,
op. 19; Eli skärgårdssägen, tondikt för
stor ork., op. 20; Elegie för horn och
orgel, op. 15; Sonat för violin och
piano, op. 1; Romans för violin och
piano, op. 3; Prelude et Fugue (utförd
i Paris 1900 på svenska konserten);
Pianokompositioner: Menuett, op. 2;
Triumfmarsch, op. 10; Sorg, op. 14;
Skärgårdsbilder (Solglitter, Natt,
Böljesång), op. 17; — Sång med orkester:
Nyårskantat för solo, kör och orkester,
op. 12; Klockorna, för baryton och
orkester, op. 13 (dikt af Frith.
Holmgren — arrar g. för sång och piano
af Wxlh. Stenhammar); Herrens bön för
soli, kör och orkester, op. 16;
Sånger med piano: Tio sångtr, op. 4;
Vaggvisa, op. 5; »O stode du i kylig
blåst», op. 6; Lyriska stämningar, op.
8; Lyckans visor, op. 9; Trubadurens
ande, op. 18; Fyra sånger till Maria,
op. 21; Manskvartetter: Här är
landet, ord af Wilh. Nordin (Upsala
studentsångföreningar tillegnad);
Friheten, ord af biskop Thomas (intagen
i “Sällskapets för svenska
kvartect-sångens befrämjande“ årshäfte 1900).
Dessa kompositioner förskrifva sig från
1895 till närvarande tid.
Beträffande arten af hr Alfvéns
tonskapelser, visa de att han afgjordt
hör till “nya skolan“. Han är mera
kontrapunktist än melodist. Hans idéer
äro iniressanta äfven der en djerf och
invecklad harmonik mera öfverraskar
än förnöjer samt hopar svårigheter för
det tekniska utförandet såsom t. ex.
i pianostyckena “Skärgårdsbilder“.
Berömd har han blifvit hufvudsakligen
genom sin andra symfoni; populär
synnerligast genom den vackra
fosterländska kvartetten “Här är landet.“
Lola Artöt de Padilla.
Intresset för sångerskan Lola Artöt
de Padilla, som i dessa dagar
kon-serterar här efter att i den norska
hufvudstaden ha skördat rika lagrar,
ökas genom den bekantskap vi fordom
fått göra i vår hufvudstad med
hon-nes ryktbara föräldrar, den berömda
sångerskan och lärarinnan Derirée
Artöt och hennes man, barytonisten
Ma-riano Padilla, ehuruväl deras besök
här inträffade för så lång tid sedan,
att många väl icke nu ha dem i
minne från den tiden. Deras första
konserterande här egde rum i okt. 1877,
då de läto höra sig på kgl. operan
jemte violinmästaren Henri
Wieniaw-ski, pianisten Alfred Jaell och den
märklige kontrabas virtuosen Bottesini.
Sedan konserterade der paret
Artöt-Padilla i april 1883, åtföljda af en
pienist Ernst Schæling från
Petersburg, och slutligen besökte oss br
Padilla 1887 i slutet af sept., då han
uppträdde på fyra konserter i
Musikaliska akademien i sällskap med Sigrid
Arnoldson och den utmärkte
violinvirtuosen Martin Marsick samt
pianisten Luigi Arditi. Desirée Artöt (f.
1837) ingick 1869 äktenskap med
Ma-riano Padilla y Ramos (f. 1842), den
utmärkte spanske operasångaren.
M:lle Lola Artöt de Padilla har
sålunda stort att brås på i konstnärligt,
specielt vokalt hänseende. Efter
kon-serterandet i Kristiania säges det i
en tidning om henne följande:
“vacker, vinnande med parisiskans smidiga
elegans presenterade sig m:me Artöts
unga dotter för Kristiania-publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
