- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 25 (1905) /
51

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. 4 April 1905 - Joseph Czapek (med porträtt) - Några bidrag till Runeberg-kompositionernas historik, af W. S.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK MUSIKTIDNING.

51

hans större tonsättningar må
framhållas Symfoni n:o 2 i Ess-dur,
tillägnad Musikaliska akademien, Geistliches ,
Vorspiel, kantaten Das Weltgericht,
tillägnad Oscar I, kantaten vid
invigningen af Oscar Frelriks kyrka, de
båda kantaterna vid Frimurarejubileet
samt flera messor, bland hvilka hans
stora Katolska messa rönt mycken
uppmärksamhet i utlandet, särskildt i
Paris, der den 1881 uppfördes i
Ma-deleinekyrkan af den berömde
kapellmästaren Gabriel Fauré. Vidare
Sorgmarsch för Göta Artilleri,
konsertstycken för olika instrument etc.

Czapek är sedan 1857 ledamot af
Musikaliska akademien, riddare af
Vasaorden och äfven af utländska
ordnar.

Den ännu lifskraftige, vänsälle och
sympatiske tonkonstnären önska vi en
god fortsättning på en lycklig
ålderdom. Det porträtt vi här haft
tillfälle meddela af jubilaren är, som man
ser, från yngre tid, ett par decennier
tillbaka.

Några bidrag till
linne-berg-kompositionernas
historik.

Vi tillåta oss härmed att ur »Finsk
Musikrevy >, första februarihäftet,
reproducera följande uppsats såsom
särskildt rörande svenska personer och
förhållanden.

lTr de Runebergska samlingarna i
Borgå meddelas här några bref och
notiser, hvilka kunna tjäna som en
anspråkslös komplettering till den
rikhaltiga »catalogue raisonné» öfver
kompositionerna till Runebergs dikter,
som uppgjorts af magister K. Flodin
och ingår i Svenska
Litteratursällskapets festskrift till Runebergs
hundraårsminne.

I denna publikation s. 303 f.
omnämner förf. en uppgift af H. A.
Reinholm, att B. Crusell skulle
komponerat musik till trenne af
Runebergs dikter*), men säger sig ej
hafva kunnat verificera denna uppgift.
Enligt meddelande af mag. Flodin bar
han emellertid sedermera erhållit
kännedom om de Crusellska
kompositionerna, hvilka synbarligen äro mycket
sällsynta.

Manuskriptet till dem, af
kompositörens egen hand, finnes i samlingen
i Borgå. Det sändes till Runeberg
i mars 1838, alltså året före
kompositörens död. Det är nätt och
omsorgsfullt utfördt, ehuru skriften
black-nat af tiden. Då mag. Flodin ärnar
i Sv. Litt, skpts skrifter gifva en no-

I

tis om dessa kompositioner, inskränker
jag mig här till att nämna, att de
omfatta dikterna »Svanen», »Vid en väns
död» och »Ofver ett sofvande barn»,
jämte det jag aftrycker det bref
hvarmed kompositören beledsagade sin
sändning:

Stockholm den 9:de Martii 1838.

Höglärde Herr Akademie-Adjunkt

m. m.

Efter genomläsningen af Herr
Adjunktens sköna »Dikter», hvilka jag för
några dagar sedan för första gången
fiek se, kunde jag icke emotstå
frestelsen att försöka sätta några af dem
i Musik. .Tag ansåg mig härtill
ytterligare uppmanad i min egenskap af
Finsk Landsman — en Titel hvarpå
jag sätter det högsta värde — och
då jag nu tar mig friheten öfversända
dessa små Melodier, önskar jag blott
at.t den frejdade Författaren icke måtte
bli för mycket missbelåten med
Tonsättarens åtgärd.

Jag är fullkomligt öfvertygad att,
likasom i den materiella verlden
Elektricitet, Magnetism, Ljus och Värme
tillhöra samma Grundämne, och kunna
genom hvarandra uppväckas, likaså
äro, i den intellektuella, Religion,
Kärlek, Poesi och Musik ett och det
samma — emanationer af
Gudomligheten. Konsterna och deras idkare
böra således icke vara fremmande för
hvarandra.

Med största högaktning har äran
vara

Höglärde Herr Akademie Adjunktens

m. m.

ödmjukaste tjsnare

B. Crusell.

I den anförda uppsatsen nämnes
Conrad Greve såsom kompositör blott
till en dikt af Runeberg, »Blommans
lott», mycket känd från 1850-talet.
Emellertid skrifver Greve år 184(5 till
Runeberg, tackande honom för all
vänlighet under ett besök i Borgå och
anförtroende honom ett paket,
»worin einige Gesänge über deine
Dichtungen enthalten sind». Häraf tyckes
otvetydigt framgå, att Greve äfven
satt musik till andra sånger af
Runeberg, eburu de icke publicerats. Icke
heller finnas de i mannskiipt i
samlingarna. — Bref vet slutar med några
ord på svenska, tydligen citat af något
yttrande af Runeberg: Låt fiolen

sörja, hvarefter Greve inom parentes
antecknat: »de skall jag aldrig glöm-

ma». Man kunde möjligen antaga,
att yttrandet hänför sig till
kompositionen »Blommans lott», där
sångstämman åtföljes af obligat violin.

*



*) Denna uppgift är ock reproducerad
i »Finsk biografisk handbok , sannolikt
blott efter biografin i »Finlands minnes-

värda män».

Redan 1840 har Fredrik Pacius
fullbordat sin första komposition till
ord af Runeberg: »Den sjuttonåriga».
I december nämnda år sänder han











den till skalden med följande
hjärtliga rader.*)

Käre gode Runeberg!

Härmed tillåter jag mig att
öfversända min melodi till din
»sjuttonåriga».

Om jag träffat det rätta vågar jag
ej bedöma. Vi stackars menniskor
känna och förnimma ju i denna
lif-vets babyloniska forbistring så olika
— hvad den ene uppfattar så, fattar
den andra så — och hvad som
hänför den ene lemnar den andre kall!
Och dock lefva vi alla under en sol,
alla tillbedja vi en oändlig fader!

Så mycket vet jag, att jag läst din
»sjuttonåriga» med den svärmiska
andakten hos en — sjuttonåring, och att
hvarje tauke, hvarje ord djupt och
innerligt talat till mitt innerstal . . .

Helsingfors i dec. 1904.

Med sann högaktning

Fr. Pacius.

Ungefär samtidigt, på hösten 1856,
sända W. Lagercrantz och A. I.
Lindblad till Runeberg sina
kompositioner (se Flodins uppsats). Den förre
beder om öfverseende med att han,
förmätet nog, vågat »tillgripa Herr
Professorns mästerverk», »ty den höga
anda som deri uppenbarar sig, är jag
icke mägtig att kunna återgifva». Han
tillägger, att hans försök tillkommit
»under inflytelsen af en för mig
lycklig tidpunkt, hvadan jag också
tilleg-nat min älskade Fästmö dessa enkla
sånger». Som kändt, äro de mycket
obetydliga.

Helt annorlunda viktiga och
konstnärliga äro, åtminstone delvis,
Lindblads kompositioner »Ur Fänrik Ståls
sägner». Det bref, hvarmed
kompositören beledsagar sändningen af dem
till Runeberg, har följande lydelse.

H. Herr Professor!

Då jag härmed tager mig friheten
öfversända de 2:ne första, nyss
utkomna musikhäftena af »Fänrik Ståls
Sägner» är jag ej utan fruktan att
skalden kanske misstycker
componi-stens välmening. Denna fruktan
grundar sig på den föreställningen, som jag
äfven offentligt uttryckt,**) att dessa
poesier r.rsprungligen äro ämnade att
reciteras och ej att sjungas.
Emellertid utesluter ej det ena sättet det
andra och beror af hvars och ens smak.

Att jag kom att sätta musik till
dem var mer en tillfällighet än en
föresats, men sedan det var gjordt
föreföll det mig, som skulle dessa
romanser, om de äfven kunde sjungas,
visserligen suga sig fast vid nationens

*) Brefvet är skrifvet på tyska men
vi införa det här i öfversättning.

Red. af Sv. M. T.

**) Har troligen afseende på en
versifierad tillägnan, hvilken går i spetsen för
dikterna och där det heter: »!Nej, hör jag
skalden ropa, vred, Min dikt. låt den få
bli i fred; Den är på klang och rytm så
rik, Att den ej höjs af din musik» o. s. v.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1905/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free