Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. 17 April 1905 - Musikbref från Göteborg, af H—t - Följetong: Komponister och djnr (forts. o. slut). Efter Eugen Islani - Musikpressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikbref från Göteborg.
Söndagen den 5 Mars firade
Göteborgs Arbetareinstitut ett litet
jubileum, i det att den 200-de
folkkonserten då gafs och samtidigt 10 år
förflutit sedan institutet började sin
verksamhet med anordnande af
folkkonserter. Jubileet egde rum i Konserthuset
efter ett program, uteslutande bestående
af kompositioner af fröken Elfrida
An-drée, som sjelf anförde samtliga
nummer. Fröken A. har ända sedan år
1897 varit ledare af dessa konserter.
Medverkande voro en blandad kör af
80 personer, orkester på 48 man samt
såsom solister fröken Matilda Bohle,
fru Axeline Mraz och herr E. Ottoson.
Programmet upptog Andante lento,
symfonisats för orkester; Snöfrid, ballad
för kör, soli och orkester samt Finale
ur operan »Frithiofs saga», för orkester.
Det är glädjande, att man kommit så
långt, att arbetare kunna få höra
tonverk i den högre stilen och kräfvande
en så vidlyftig apparat för det billiga
priset af 25 öre per biljett.
Den 9 och 80 Mars konserterade
fröken Lola Arlöt de Padilla här.
Fröken P-.s sångkonst är af mycket hög
rang. Stämman är i s’g sjelf föga
märkvärdig, men den har fått en
utbildning så god och så väl genomförd,
att man helt enkelt ej kan begära
bättre. En utomordentlig jomnhet i alla
vokaler, tydligt textuttal, lätt
andhämtning, flytande koloratur och dertill en
nobless öfver det hela, hvilket allt i
sångkonstnärligt afseende gör henne
till en äkta, förstklassig artist
Hennes föredrag är ju ännu mycket
out-veckladt, men efter allt att döma, är
fröken P. helt ung, och man kan
derfor antaga, att mycket kan och ekall
förbättras i detta afseende.
Den 10 Mars firades ytterligare ett
jubileum i Konserthuset. Det var fru
Axeline Mraz, som på denna dag för
25 år sedan för första gången
uppträdde ofientligt. Hon sjöng nu ett
större antal visor med sitt kända,
intelligenta föredrag, ackompagnerad af
herr Ruben Liljefors. Dessutom bjöd
programmet på en del violinnummer
af herr Oscar Johansen, en ung,
lof-vande violinist med stor ton och godt
föredrag.
Eduard Magnus’ Musikfonds tredje
orkesterkonsert gafs den 12 Mars
under ledning af herr Tor Aulin.
Programmet upptog Symfoni D dur af
Mozart samt med anledning af, att
musikdirektör Jos. Czapek om några dagar
skulle ingå i sitt 81 sta lefnadsår,
»Geistliches Vorspiel» af honom.
Efter styckets slut egnades dir. Cz. en
vacker hyllning från publiken, som
reste sig upp och, vänd mot åldringen,
som fått sin plats på balkongens första
bänk, • helsade honom med ihållande
applåder. Sista afdelningen på
programmet utgjordes af 2 elegiska
melodier för stråkorkester af Grieg samt
Smetanas symfoniska dikt »Moldau*.
Utförandet var i det hela berömvärdt.
Synnerligast gjorde Moldau med sina
målande melodier och rika orke3trering
ett medryckande intryck.
Konsert gafs i Handelsinstitutets sal
den 21 Mars af sångerskan, grefvinnan
Amelie Lewen haupt. Den bristfälligt
utbildade, starkt chevrotterandestämman
och det planlösa användandet af
nyanseringar störde i betydlig grad
åhöraren. Fröken Anna Schytte, som
medverkade vid pianot, visade sig som en
god pianist
Musikföreningen gaf den 24 Mars
sin tredje kammarmusiksoaré i
Handelsinstitutets sal. Det var ett ytterst
vackert och intressant program, som
Aulinkvartetten vid detta tillfälle bjöd
på: Normans kvartett A-moll op. 65,
César Francks Pianokvintett F-moll och
Haydns kvartett B-dur. Normans
melodirika kvartett med det hänförande
andantet utfördes på ett mycket
för-tjenstfullt sätt. Till verklig genialitet
höjde sig utförandet af Francks
gripande kvintett med herr Stenhammar
vid flygeln. Herr Stenhammars
rytmiska, klara pianospel och herr Aulins
känslomättade violintoner utförde här
en vexelsång af stark verkan.
Utförandet af Haydns kvartett verkade i
vårt tycke något klumpigt och tungt.
Maria Bebådelsedag gaf P.B-kören
sin sedvanliga vårkonsert.
Hufvud-numret vid denna utgjordes af Andreas
Hailéns festkantat vid Göta P.B:s
se-kularfest 1901 för soli, manskör och
j orkester. Utförandet var i det hela
godt, dock var körens numerär väl
liten för att kunna riktigt häfda sin
plats bredvid orkestern, hvars oförmåga
i att kunna moderera sina toners styrka
sedan gammalt är välbekant. Andra
numret var en konsertouverture (C moll)
af Ruben Liljefors, körens dirigent.
Det mera för orkestral utarbetning än
för melodirikedom sig utmärkande
verket utfördes under tonsättarens ledning
med godt resultat. Tredje afdelningen
utgjordes af diverse manskvartetter,
deribland tre Bellmanssånger, och
framkallade starkt bifall från den talrika
publiken.
H—t.
——
FÖLJETONG.
Kompositörer och djur.
Efter Eugen Islani.
!Forts, och slut från föreg. n:r.)
Att äfven oxar en gång spelat en
roll inom tonkonsten, skulle man knappt
kunna tro. Josef Haydn,
”Årstidernas” skapare, blef en dag icke litet
öfverraskad genom ett besök af en
slagtare. Mannen var rik och kunde
skaffa sig det vackraste och bästa,
som fanns att få för penningar. Då
nu hans dotter firade bröllop, ville
han skaffa bröllopsgästerna en
särskild öfverraskning, och så kom han
till Haydn för att för penningar och
goda ord beställa en danskomposition
till bröllopsfesten. Haydn var äfven
älskvärd nog att antaga den rike
slag-tarens beställning. Han skref en
menuett åt honom, hvilken mannen af
folket mottog med stora tacksägelser.
Efter ett par dagar hörde Haydn ett
buller af instrument. Kompositören
trädde fram till fönstret och såg en
präktig oxe med förgylda horn och
prydd med band och kransar, hvilken
stannat framför huset, och kring
honom stod en vandrande orkester.
Några minuter därefter inträdde
slagta-ren i tonsättarens våning. Han
uttryckte ännu en gång sin tacksamhet
för den sistnämnde och slöt sitt lilla
tal med orden: “Jag trodde, att jag
som slagtare icke kunde bättre
ådagalägga min erkänsla för en så
vacker menuett än genom att förära er
den vackraste af mina oxar“. Haydn
måste gifva efter för slagtarens
enträgenhet och mottaga djurkolossen.
Kompositionen kallades sedermera af
kompositören för “Oxmenuetten” och
är bekant under detta namn.
En, som icke hade anlag för att
vara djurälskare, var Beethoven.
Mästaren erhöll en gång af en person,
till hvilken han deducerat ett verk,
en häst till skänks. Han red en lång
tid på det vackra djuret, men glömde
snart fullkomligt detsamma, och Beet- i
hovens betjent var så öfvertygad,
att hans herre icke mera tänkte på
djuret, att han hyrde ut det för egen
räkning, under det att han
fortfarande lät tonsättaren betala räkningen för
fodret. Först genom en slump kom
Beethoven underfund med bedrägeriet
och sålde djuret.
En särskild förkärlek för musik
skall för öfrigt vara egendomlig för
alla djur och i synnerhet spindlar.
Man berättar särskilda historier om
spindlarnas kärlek till musik,
historier, hvilka dock mestadels höra till
sagans område. Så skulle t. ex.
Pa-ganini, den bistre violinvirtuosen, haft
en god vän i en spindel, hvilken
under hans himmelska spol icke sällan
satt på hans axel. Enligt andra
berättas denna spindelhistoria på ett
annat sätt, och det är till och med
vi-sadt, att den hör till virtuosreklamens
område.
Musikpressen.
På Wilh. Hansens förlag,
Köpenhamn, har utkommit
För piano, 2 händer:
Sjögren, Emil: Elegie — Le Pags
Loin-tain — Humoresk — La Tourterelle. Op.
41 N:o 1—4.
N:o 1 af dessa, 2—5 sidor
omfattande stycken, har till fullständig titel
»Elegie sur le motif Ebba (Ebba)».
Dessa diskant-toner i nedstigande in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
