- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 25 (1905) /
65

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Titel och innehåll - N:r 9. 5 Maj 1905 - Bruno Aspelin (med porträtt)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Redaktör och utgifvare: NORDISKT MUSIKBLAD, Expedition: Kammakaregatan 6. 25:e Arg.
N:r 9. frans j, huss. —^ — Pris: Helår 5 kr. Lösnummer 25 öre.
Telefon: Brunkeberg 14 97. r’ 1 Stockholm den 5 Maj 1905. Annonspris 20 öre pr petitrad.

Bruno Aspelin.

et är nära två år — det
var i maj 1903 — sedan den
finske vissångaren Bruno
Aspelin första gången lät
höra sig här i
Vetenskapsakademien, der han nu nyligen, på
genomresa till hemlandet under ett besök
hos en här gift syster, gifvit en
»visafton». — Man har kallat hr.
Aspe-lin för »den finske Scholander», och
likhet finnes i mer än ett hänseende
mellan den svenske och finske
sångaren. Som bekant, är det Sven
Scholander, som eger förtjensten att ha
återupplifvat visa och sång till luta,
särskildt Bellmanssången och den
utländska »chanson en». Till yrket
egentligen ornamentsbildhuggare, idkade han
först sången som amatör och gjorde
sig som sådan mycket omtyckt i
familjekretsar. Hans första offentliga
uppträdande var på en
välgören-hetskonsert för fjorton år sedan.
Likaså med Bruno Aspelin.
Dennes egentliga kall är arkitektens,
och som amatör har han gripit
till lutan och sjungit visor samt
förmåtts att offentligt träda fram
på konsertestraden å en för
välgörande ändamål anordnad
musiktillställning. Måhända har
Scholander i hans konst tjenat honom
till mönster, likasom i Sverige
fru Anna Pettersson-Norrie och
senast Knut Nyblom trädt i
dennes fotspår som konsertsångare
på samma fält. Skulle vi anställa
en jemförelse mellan de manliga
svenska vis- och
Bellmanssån-garne och den finske, så finna
vi honom ha en mera klangfull
och sympatisk stämma än
Scholander men mera vek än
Nyblom. Scholander står dock
ännu främst i »Geist und Gemiith».

Hvad behandlingen af lutan
beträffar torde hr Aspelin ej stå
honom efter.

Herr Aspelins nu gifna konsert hade
tre afdelningar: Visor och ballader,

Bellmanssånger samt Visor och sånger
från Södern. Soarén inleddes med en
vackert sjungen vaggvisa till ord af
| Topelius, hvarpå följde »Narrens sång»
ur skådespelet »Kristian II» af Ad.
Paul. Sedan förekommo i denna
af-delning folkvisan »Staffan var en
stalle-dräng» (från Nyland), en finsk sång
skildrande en bondes klagande
hemlängtan till skogarna, der göken gal
samt kantele och balalaika ljuda;
vidare »Fågeln» af F. Raa (prd af
Weck-sell), Frödings drastiska dikt
»Fridlös» med karakteristisk musik af
Charles Kjerulf, den danske tonsättaren
och musikkritikern; till slut i
afdel-ningen Svenska bordvisor: »Lycklig

den» och »Odet» samt »Björndansen»
af A. M. Lenngren. — Andra
afdel-ningens Bellmanssånger utgjordes af

Bruno Hspelin.

de välbekanta »Phoebus förnyar», »Upp
Amaryllis», »Aldrig en Iris», »Vår
Ulla låg i sängen och sof» samt
»Katarina kyrkogård och korporal Bomans
graf», alla till sång och mimik myc- j
ket uttrycksfullt föredragna 1

Soaréns sista afdelning med de
lif-liga sydländska sångerna intresserade
kanske mest; sångaren hade också sjelf
i södern satt sig in i deras karaktär.
Den första af dessa var spansk,
skildrande hur en apelsinförsäljare på
torget bjuder ut sin vara och emellanåt
beder till madonnan. Efter en
allvarligare italiensk sång följde ett par
specielt Neapolitanska. I den första
fram-ställes en signorina, som försöker
förmå en kallsinnig signor att stanna hos
henne; den senare, en tarantella med
hvissling och sång återgafs med
ett stormande lutackompagnement
särdeles medryckande. Bifall och
inrop-ningar under och efter soarén
framkallade äfven extranummer.

Bruno Aspelin är född i
Helsingfors den 11 april 1870.
Efter att ha tagit studentexamen
studerade han vid Polyteknikum
för att bli arkitekt. Sedan begaf
han sig till Paris för att studera
teckning och modelleringskonst
och vidare i samma syfte till
Italien. Han har på senare år
haft sitt hemvist i Helsingfors.

Redan som skolgosse fick han
tag i en gitarr, och som sångare
blef han sedermera ledamot af
den bekanta studentkören M. M.
Han blef på anmodan i tillfälle
att första gången sjunga
offentligt i Helsingfors på en konsert
till förmån för
folkbildningsarbetet i Finland, som genom den
politiska regimen beröfvats
understöd. Han har sedan då och då
konserterat icke blott i sitt
hemland utan äfven i Köpenhamn,
i Kristiania och Stockholm etc.
Den bekante sångprofessorn
Leopold Rosenfeld i Köpenhamn ytt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:00:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1905/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free