Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 18 Maj 1905 - Musikbref från England. Henry Wood (med porträtt), af H. W—r - Musikbref från Roma, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Musikbref från England.
Newcastle on Tyne, Maj 1905.
Den nuvarande Queen’s
Hall-orkestern, som spelar med sådan éclat
under Mr Henry Woods anförande på
konserter i London och de största
provinsstäderna, är en helt annan
orkester än den han organiserade för
omkring 10 år sedan. Förra sommaren
strejkade de forna orkestermedlemmarne
för högre löner och andra förmåner,
hvilka »Konsertbolaget Queen’s Hall»
icke kunde villfara. Och sålunda
upplöstes den så famösa orkestern och
Mr Wood blef anmodad att engagera
i en ny orkester. Tack vare hans
ovanliga energi lyckades Mr Wood att inom
kort tid bilda en stor orkester, (flera
medlemmar äro utländska musiker)
| som nu är så möstergill, att äfven
sådana ryktbara tonsättare som
Ri-hard Strauss och Sir Edvard Elgar,
under hvars dirigentskap Queen’s
Hallorkestern nyligen spelat deras
kompositioner, hafva i enthusiastiska
ordalag uttryckt sin beundran öfver dess
utmärkta samspel och konstnärliga
förståelser af deras önskningar.
Mr Henry Wood, som till utseende
och temperament är mera lik en
ut-ländning än engelsman, är, med
undantag af Dr. Richter, Englands mest
framstående orkesterdirigent. Han är
en stor hatare af hafs, och alla
musikverk, som ges under hans anförande,
måste vara väl inöfvade, innan de
spelas på konserter, någonting som är
mycket ovanligt i den engelska
musikvärlden, der till och med sådana stora
och svåra oratorier som Elgars
»Geron-tius’ Dröm» och »Apostlarna hafva
utförts på konserter utan att kören,
solisterna och orkestern hafva
repeterat tillsammans. Sådant kan
endast ega rum i ett land, der nationen
ej är i ordets sannaste bemärkelse
musikalisk.
Mr Henry Wood är född den 3
Mars 1870 i London. Föräldrarna
voro båda mycket musikaliska, och han
erhöll sin första musikundervisning af
sin moder. Efter att hafva studerat
ett par år sång, piano, orgel och
harmoni med stor framgång vid Royal
Academy of Music i London, blef han
17 år gammal utnämnd till organist och
kantor i St. Johns Kyrka, London.
Två år senare började han sin bana
som kapellmästare vid åtskilliga
teatrar. Under de sex år som han ägnade
sig åt denna verksamhet anförde han
64 olika operor och operetter,
deri-bland Tschaikowskys opera Eugen
One-gin, som gafs för första gången i
London år 1892.
Sin nuvarande befattning som
dirigent af Queen’s Hall-orkestern har han
sedan 1895 fört med den äran.
Omkring 300 musikverk hafva utförts på
Queen’s Hall-konserterna, och många
af dem för första gången i England;
ibland de senare äro Alfvéns D
dur-Symfoni, Karl Valentins Festmarch
Op. 29 och Emil Sjögrens
»Wüstenwanderung der Heiligen drei Könige».
Mr Henry Wood är gift med en fint
i bildad ryska, som är en charmant
sån-j gerska, och liksom sin man är mycket
populär i England. Ibland svenska
sånger som jag med stort nöje hört
henne sjunga på konserter, är
Pet-ter88on-Bergers välkända -Irmeline
Rose».
Tack vare företagsamma
konsertagenter äro vi fortfarande öfversvämmade
af musikaliska underbarn. För
närvarande spela nu i London Mischa
Elman, Florizel von Reuter och det nyaste
undret, Vitoria (’bartres, en liten tös,
nio år gammal och elev af Professor
Sevcik i Prag. Hon lär spela Max
Bruchs Violinkonsert i G-moll med
största lätthet. Helt nyligen hörde jag
Florizel von Reuter spela på en
konsert i Newcastle on Tyne mycket svåra
stycken af Ernst, Paganini, Sarasate
och Saint-Saens. Den unga
fiolspelaren, ehuru officielt fortfarande 12
år, ser ut som en yngling omkring 16
eller 17 år. Det vore väl, om han
uppgaf att spela på konserter och
kunde få hvila ut sig i all stillhet, ty
han ser mycket trött och öfveransträngd
ut och tycks lida af spasmodiska
ryckningar i både hals och axlar.
Den ryktbara orkesteranföraren
Hans Richter, numera bosatt i
Manchester, har varit illa sjuk men är nu
så pass återställd att han kunnat
återtaga sin verksamhet som kapellmästare
vid Covent Garden-teatern, medan
Wagners Nibelungenring gifves der.
Wag-ner8-före8tällningarna började
måndagen den första maj; med »Das
Rheingold», som gafs för nära nog fullt hus.
Bland publiken märktes baronessan
Ade-lina Patti-Cederström, i hvit
sidenkläd-ning och öfversållad med perlor och
diamanter, samt hennes man, och i
kungliga logen syntes hertigen och
hertiginnan af Connaught och
prinsessan Christian. — »Die Walküre»
gafs på tisdagen, »Siegfried» på
torsdagen och Wagners Trilogi slutade på
lördagen med »Die Götterdämmerung».
De tre sistnämnda föreställningarne
börjades redan kl. 5 eftermiddagen och
den första kl. half nio på kvällen.
Eget nog voro representationerna af
»Ringen» interfolierade med Rossinis
»Barberaren af Gevilla» på onsdagen
och Donizettis »Don Pasquale» på
fredagen. Kan vandalismen gå längre.
Emedan Sir Edvard Elgar aldrig
åtnjutit musikundervisning vid
musikkonservatorium eller genomgått
musikexamen vid universiteter, och som det
är välbekant, att han sätter ett slags
ära i att vara autodidakt, har det
väckt allmän förvåning, att han
nyligen antagit anställning vid
Birminghams universitet såsom professor och
föreläsare i musik, och där hans plikt är
att examinera lärjungarna i musik.
Troligen har Elgar tagit Ciceros ord, Non
nobis solum nati sumus, till rättesnöre
för sitt beslut härvidlag.
Vår svenska sångerska, madame
Agnes Janson, som under flera år jämte
sin man, mr Fisher, bott i Skottland,
har tillsammans med fiolspelerskan,
miss Nettie Carpenter, gif vit en
konsert i London. Musical News, som
fördelaktigt omnämner madame Janson,
säger bland annat, att hennes röst är
fortfarande välljudande och att hon
sjöng vackert sånger af R. Strauss,
Schumann, Söderman, Grieg och ett
par svenska folkvisor.
Kompositören Richard Strauss’
tonverk spelas mycket ofta i England.
Hans nya »Sinfonia Domestica» har
redan utförts 2 gånger i London
först af Queen s Hall-orkestern, anförd
af Mr Henry Wood, sedermera i april
af samma orkester med kompositören
som dirigent.
»Sinfonia Domestica», som spelades
först i Amerika under Strauss’
anförande, är ett ultra modernt
orkesterverk och veritabel programmueik.
Symfonien är i fyra satser, som fortgå
utan afbrott, och hvarje sats har en
titel. Första rubriken är: —
Introduktion, Fadern, Modern,
Barnet. Dessa äro representerade af
framstående ledmotiv, hvilka ofta med god
effekt återkomma under musikens lopp,
synnerligast barnets ledmotiv. —
Rubriken N:o 2. Scherzo.
Föräldrar nes lycka; barnets lek; vaggsång;
(klockan slår 7 på kvällen). —
Rubriken N:o 3: Adagio. Kärleksscener;
Drömmar; Sinnesoro; (klockan slår
7 på morgonen). Rubriken N:o4:
Finale; Dubbel-Fuga. Uppvaknande;
Ordvexling; Allmän Fröjd.
Den komplicerade musiken är
orimligt svår att utföra, och det är nära
nog lika svårt att förstå, om
kompositören verkligen menar att detta
konstalster skall tagas sérieusement, eller
som en Symphonie pour rire. —
Richard Strauss har sålt
förlagsrät-tigheten till »Sinfonia Domestica», som
redan blifvit 30 gånger utförd under
hans anförande, till en stor
musikfirma, som betalat honom den lilla
nätta summan af 31,500 kronor.
Dessutom får Strauss omkring 46 kr.,
såsom »royalty», för hvarje gång
Symfonien spelas på en konsert.
—
Musikkorrespondens
Från Roma.
15 April 1905.
Sedan undertecknade senaste
meddelanden har ensamt Costanziteatern
presterat sex nya program, hvaraf
flertalet utgjorts af här f. f. g. uppförda
operor. Oiléas af oss förut* omtalade
Adriåna Lecouvreur», har nu, två
hela år senare än sin urpremiär i Verona,
och efter att nyligen haft en glänsande
* öe Sv. Mktg 1905, n o 6. C har f.
n. under arbete en ny opera, • Gloria» (Ära),
med ämne från Medeltidens feodalptrlde».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
