Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. 18 Maj 1905 - Musikbref från Roma, af Anteros - Musikbref från Göteborg, af H—t - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stor sanning och effektiv Spontaneität
i den musikaliska deklamationen,
kulminerande i Jeftas dotters dystra
klagosång och den vemodiga slutkören:
»Piorate, filii Sion», ett verkligt
mönster i fråga om tolkning af mensklig
smärta på tonernas språk. Derjemte
utfördes, för första gången i Roma,
den storslagna och färgrika triumfscenen
i tredje afdelningen af Iländels oratorium
Judas Maccabeus och Bachs
berömda kantat Ein feste Burg ist unser
Gott, (» Vår Gud är oss en väldig borg »),
hvars kärna utgöres af den Luther
till-skrifna koralen, som den polyfoniska
konstens mästare omskapat till en den
obegränsade gudsförtröstans »höga visa •
med en religiöst fosterländsk dikts hela
dominerande majestät. Detta nummer
gafs i allo ypperligt under ledning af
prof. Stanislao Falchi och med en del
af akademiens elever i solopartierna;
körernas skönhet förhöjdes genom
medverkan af alumnerna vid S. Salvatore’s
in Lauro »schola cautorum.»
Anleros.
Musikbref från Göteborg.
Sin fjärde och sista
orkesterkonsert gaf Eduard Magnus’ Musikfond
den 26 mars under ledning af
kapellmästare Hammer från Lausanne.
Programmet inleddes med Brahms’
Symfoni III op. 90. F-dur, hvilket svåra
verk, trots herr Hammers bepröfvade
ledareförmåga, mest på grund af de
ovanligt dåliga blåsarne, i utförandet
lemnade åtskilligt öfrigt att önska.
Vidare gafs ouverture till
Schakespea-res drama »King Lear» af Berlioz
samt förspel till oratoriet Syndafloden
af Saint-Saens, der violinsolot
spelades korrekt men kallt af hr
Bredberg. Konserten afslutades med
Sjögrens suite »På vandring»,
instru-menterad af Tor Aulin, hvilket
karaktäristiska och skickligt
instrumente-rade verk af orkestern återgafs
mycket godt.
En sällsynt njutning beredde oss
Gæciliaforeningens Madrigalkör från
Köpenhamn, som under kapellmästare
Fr. Runga ledning den 10 april
kon-serterade i konserthuset. Kören, som
gaf till bästa öfver 20 olika nummer,
visade här ej endast en synnerligen
väl afvägd proportion mellan de olika
stämmorna, utan äfven ett ovanligt
klangskönt material och framför allt
en nyanseringsförmåga af en sådan
rikedom och jemnhet i alla stämmor,
att man säkerligen torde hafva svårt
uppleta maken inom någon annan kör.
Allt detta tillsammans gjorde
åhörandet af körens prestationer till en
konstnjutning af allra första rang.
Dagen derpå gåfvo fru Norrie och
Sven Scholander en gemensam
visafton i konserthuset. Programmet
upptog tyska, franska, danska och sven-
ska visor, och de båda
konsertgifvar-ne skördade rikligt bifall för sina
prestationer. Enligt vår mening böra de
båda artisterna för framtiden ej
“förena sina öden“, såsom vid denna och
en följande konsert skedde, då det
verkar ofördelaktigt för dem begge.
Hr Scholander, som med aldrig
svikande finhet återger sina sånger, af
hvilken art de vara må, kommer
der-igenom fru Norries hufvudsakligen i
det groft burleska gående genre att
framstå ännu bjertare, och fru Norries
präktiga röst framhäfver i ensemblem
nummerna obarmhertigt hr
Scholan-ders beklagliga brist på stämma, en
brist som man, när man hör hr S.
ensam, alls icke tänker på.
Den 14 april gaf hr Stenhammar
sin andra sonatafton i
handelsinstitutets sal, hvarvid Beethovens sonater:
A-dur op. 2 n:o 2, D-moll op. 31
n:o 2, E-moll op. 90 och Ass-dur op.
110 stodo på programmet. Själfva
förhindrade att bevista konserten,
hörde vi från pålitligt håll, att denna
sonatafton var ännu njutningsrikare
och intressantare än den första,
hvilket sannerligen ej vill säga litet.
Den 16 april gåfvo hr Scholander
och fru Norrie en andra visafton med
skandinaviskt program.
Filharmoniska sällskapet gaf den 17
april (med återupprepning dagen
derpå) det storslagna “Ein deutsches
Requiem“ af Brahms. Det under hr
Stenhammars ledning framförda
mäktiga verket utfördes på ett för
sällskapet hedrande sätt. De kräfvande
körerna återgåfvos med utmärkt
sammanhållning och med i det hela god
klangverkan. Orkesterns viktiga parti
utfördes utan några mera störande
missöden och med anmärkningsvärdt
godt underordnande under kören. Det
kvinliga solopartiet återgafs på ett
utmärkt sätt af fröken Ellen Beck
från Köpenhamn. Den stora stämman
klingade i det oerhördt högt och svårt
liggande partiet med en frihet,
jemnhet och glans, som endast
öfverträf-fades af det sanna och väl pointerade
föredraget. Fröken Becks utförande
af detta parti gjorde programmets femte
afdelning till aftonens
stämningafulla-ste och mest lyckade nummer. För
det manliga solopartiet hade
medverkan vunnits af hr John Forsell. Hr
F:s naturel och begåfning lämpar sig
ej för oratoriesång. Hans alltför
teatraliska utförande af partiet
inverkade störande och profanerande i stället
för höjande och stämningsgifvande.
Partiets för hr F. obekvämt djupa
läge kom dessutom en hos sångaren
förekommande pressning och grötig
tonbildning på djupa toner att
störande framträda.
Påskdagen och Annandag Påsk
kon-serterade Stockholms Par Brikollkör i
Konserthuset. Den under hr Gösta
Bohemans vakna ledning stående
kören räknar omkring 75 man. De af
genomgående väl valda såväl gamla
som nyare sånger sammansatta
programmen läto körens alla resurser
komma till sin rätt. De mjuka och dock
friskt klingande tenorerna voro
kanske emellanåt något för svaga för de
öfriga stämmornas, isynnerhet andra
basarnes, massiva och klangrika ton
flöden. Nyanseringarne voro goda,
ibland kanske väl abrupta.
Den 28 april gafs en konsert af
hrr Hugo Alfvén och Wilhelm
Stenhammar i Konserthuset. Prograumet
upptog kompositioner uteslutande af
de båda konsertgifvarne. Sålunda
utfördes sonat C-moll op. 1 för violin
och piano af Alfvén. Det för ett opus
1 ovanligt goda och lofvande verket
innehöll i sina tre senaste satser
åtskilligt vackert och vältänkt.
Programmets n:o 2 utgjordes af
piano-8tyoken: Två fantasier af
Stenhammar, oändligt vackra och fina i sitt
slag, samt Skärgårdsbilder af Alfvén,
tue småstycken af mera egendomlig än
tilltalande karaktär. Programmets
slutnummer var sonat A moll op. 19 för
violin och piano af Stenhammar, ett i
sin karaktäristiska och genomförda
byggnad mycket anslående verk.
Utförandet af samtliga nummer
präglades af en genomgående fin
uppfattning. Om hr Alfvén som violinist ej
står på mästerskapets höjd, uppväges
denna brist af hans känsliga och
musikaliska spel. Hr Stenhammars
utmejslade teknik och nobla utförande
äro nogsamt bekanta.
H—t.
Liitteratu r.
Finsk Musikrevy. Första majhäftet
är ett Pacius-häfte, innehållande:
Fredrik Paciu8 af K. Flodin — Nina
Pa-ciu8. Ur Pacius’ brefsamling. —
En premiär af A. R. — Några
anteckningar rörande Pacius’ ankomst till
Finland och hans förslå konserter, af O.
Andersson. — Till serien af
Pacius-minnen. Ett sommarhem. — Häftet
illustreras med portätt af Pacius och
hans maka samt en vy öfver deras
sommarhem.
Zeitschrift der Internationalen
Musikgesellschaft. Jahrg. VI. H. 8
innehåller: Henri Quittard (Paris): Note
sur un ouvrage inédit de Marc.
Antoine Charpentier (1634—1704).
Thorald Jerichau (Köpenhamn): /ur
Notenschrift. — W. W. Starner
(Tun-bridge Wells): Regarding Carillons.
Musikberichte etc
Neue Zeitschrift für Musik. N:o 19
har följande innebåll: Julius Blaschke:
Schillers Gedichte in der Musik. —
Dr A. Schütz: Die Musik in
Schillers Dramen. Neue Musikalier, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
