Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. 5 Sept. 1905 - Mascagni-säsongen å »Costanzi» etc. Sommarbref från Rom, af Anteros - Tillkännagifvande - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
93
storslagna och bedårande skönhet och
tillhör i förening med hennes ej mindre
passionerade svar: »Si, tua saxö per
sempre, tu sei la mia vita, fa di me
fuel ohe vuoi far»*), afgjordt det mest
inspirerade, Mascagni någonsin
komponerat, samt torde öfverallt utöfva
samma hänförande, ja elektriserande
verkan på sitt auditorium.
Upptänd af svartsjuka och besluten
att taga dödlig hämnd å förföraren,
rusar Giorgio efter flyktingarne och
upphinner dem vid början af den med
ett präktigt intermezzo» inledda
andra akten, i ett vildt bergpass,
genom-flutet af den 8. k. Afgrundsströinmen,
men finner till sin häpnad denne vara
bans egen broder. Till då han eifar,
att densamme handlat fullfomligt »bona
file», omedveten om hans kärlek till
Atnica, veknar ynglingens hjerta, och
hans tacksamma hängifvenhet för
Ri-naldo, den trofaste vännen i nödens
dagar, liksom hans känsla för den
förstnämnda erhålla de mest gripande
uttryck i de af djupt vemod genomträngda
romanserna »Orfami senzt pan» och
»Amarla fa sol la mia vita» **).
Ri-Daldo gripes till den grad af Georgios
förtviflan samt fruktar till och med för
hans lif, då denne afsvimmad faller till
marken, hvarföre han fattar ett
heroiskt beslut att offra sin egen lycka för
broderns och på det mest bevekande
sätt besvärjer Amica att hafva
förbarmande med denne, men, förblindad af
sin lidelse, låter hon ej beveka sig af
hans böner. Deras passionerade duett,
kulminerande i den af Rinaldo
föredragna frasen: »Se tu amasti me, un
istante fu di tua vita»,***) bildar
höjdpunkten i den ej mindre af melodisk,
harmonisk och instrumental
originalitet, än af dramatisk effekt fullhet
utmärkta akten. Sedan Giorgio återfått
medvetandet, lemnar Rinaldo dem åt
hvarandra för att sjelf återvända till
sin fristad bland de af honom med
sådan hänförelse besjungna Alperna, i
förhoppning att de, då han är borta,
dock till s st måtte förenas. Men i
stället söker Amica, liksom gripen af
plötsligt vanvett, följa efter honom på
den ytterst branta och vådliga
bergstigen ; efter en stunds ansträngningar
svika henne emellertid krafterna, och
.... hon störtar ohjelpligt förlorad i
bråddjupet.
Utförandet af »Amica» i likhet med
öfriga operor af förevarande
Mascagni-cykel erhöll en alldeles särskild glans
derigenom, att maestron i egen person
»con amore» ledde desamma. En hög
grad af eldighet och verv har städse
kännetecknat honom, men numera
torde hans briljanta talang såsom dirigent
vara obestridd. Af för honom
karaktäristiska egenheter må här allenast
*) Ja, din är jag för evigt, gör med
mig, livad du vill.
**) Föräldralösa och utan bröd.
Kärleken till henne fyller hela mitt lif.
***) Om du älskat mig, var det blott ett
ögonblick af ditt lif.
omnämnas, att han alltjemt anför
stående. Tilläggas må ock, att han hade
till sitt förfogande Romas förträffliga
»orchestra massima». Likaledes
för-tjenar exekutionen af första aktens få
körnummer af betydenhet erkännande
.... i den andra förekomma alls inga
dylika.
Det torde vara svårt att uppleta ett
par i allo mera ypperliga
representanter för de båda bröderna än Riccardo
S/roemn-Rinaldo och Pietro
Schia-vaxzi- Giorg’o. Den förre, i besittning
af en baryton af sällsynt sonor timbre,
inlade särskildt i första aktens final
en utomordentlig glöd och kraft i sitt
föredrag, den senare — jemväl en
synnerligen lyckad »Amico Fritz», hvilken
med en klassiskt nobel och
distingue-rad apparition förenar samtliga
egenskaper för en idealisk »tenor lyrique»,
förlänade tillbörlig känsla och värme
åt sin framställning, om ock nasaltoner
emellanåt störande inverkade på sången.
Euär titelpartiet isynnerhet på grund
af sina ofantligt höga tonlägen visade
sig påkostande till och med för Amelia
Karola, var det så mycket mera
öfver-raskande, att då förbemälda primadonna
efter några få representationer genom
opasslighet blef oijenstbar, den
ofvan-nämnda debutanten Francisca Solari
så framgångsrikt gick i land dermed.
De sceniska anordningarne, framför
allt af »Amicas» andra akt, bidrogo
väsentligt til) det gynsamma
totalintrycket, och man torde näppeligen å
teatern få skåda en pittoreskare
landskapsbild. Trots de kolossala
kostnader, som i Monte Carlo lära spenderats
på samma operas uppsättning, var
effekten af ifrågavarande akt vida större
å »Costanzi», närmast beroende på
dess scens betydligt vidsträcktare
dimensioner, och den af alpströmmen
bildade präktiga kaskaden var till den
grad illusorisk, att åhörarne rent af
konsternerades af vattnets naturligt
starka brus, hvilket sålunda åtminstone
till en början i n&gon mån försvårade
uppfattningen af musikens finesser.
Till kompletterande af vår romerska
krönika må slutligen omnämnas, att å
Quirine-teatern åter en populär
operasäsong pågått intill Maj månads utgång,
hvarvid förutom mer eller mindre gamla
välkända saker, Bellinis »Puritani»,
Donizettis »Favorita» och »Poliuto»
samt Mascagnis » Cavalleria», etc., för
första gången representerades G.
Bra-neas »La figlia di Jario» (J:s dotter),
som har knappast annat än namnet
gemensamt med Detnunzios
stämningsfulla tragedi, och hvars »gruesamme»
text är föga njutbar, men hvars ganska
förtjenstfulla musik rönte erkännande.
Från början af juni uppträder
dersam-ma’. ädes det af undert. förut omtalade
»Compania lilipuziana»,*) och skänkes
lifligt bifall åt dess miniatyrartister
äf-ven i Italiens hufvudstad, främst åt
Alfredo Breda, hvilken hittills excelle-
*) 8e Sv. Musiktidn. 1905, n:o 5.
rat såsom Figaro i Barbiere di Siv i glia»
och Belcore i »Elix:r d’amore»
(»Kärleksdrycken»). Samtidigt har en rätt
lyckad »stagione» begynt å
Adriano-teatern med Verdis »Forxa del destino»
och »Traviata» samt Ponchiellis »
Gio-conda.»
An ter os.
Tillkännagifvande.
Sedan nu den nya musiksäsongen
inträdt, kommer, som vanligt, Svensk
Musiktidning att fortsättas, såsom
förut med ett par nummer i månaden.
Redaktionen.
Från seenen och
konsertsalen.
Kgl. teatern.
Aug. 21, 29 Wagner: Lohengrin (Elsa
Ortrud: fru Lykseth Schjerven, frk.
Jlulting och fru Jungetedt;
Lohengrin, Telramund, kung Henrik,
liärro-paren : hrr Menziusky, Forsell,
Seller-gren och Sjöberg, Oscar).
22. Saint-Snens: Simson och Delila
(Delila : fru Jungsteöt; Simson, Dagons
öfverateprest: hrr Nyblom, Wallgren)
24. Tschaikowsky: Eugen Onegin
(One-gin: hr Forsell)
25. Wagner: Tannhäuser (Tannhäuser:
hr Menzinsky)
20, Sept. 4 Thomas: Mignon (Mignon:
Philine: frk. Hesse, fru Bartels;
Wilh. Meister: hr Malm)
28. Rossini: Wilhelm Teil (Arnold: hr
Nyblom)
31. Au ber: Kronjuvelerna
Sept.
1. Mrzart: Figaros bröllop
2. Mascagni: På Sicilien; Leoncavallo:
Pajazzo
3. Wagner Den flygande HöUändann
(75-te gång. Senta, Margit: fruar
Lyk-seth-Schjerven, Claussen; Holländaren,
Daland, Erik, styrmannen: hrr Forsell,
Sellergren, Nyblom, Malm).
Östermalmsteatern.
Sept. 1. Carl Zeller: Landsvägsriddarne.
Operett i 3 akter, efter en idé af
Son-vestre, öfvers. af E. (Maritza,
grefvin-uan Zebuloff, Dyrsa: frk Falk, fru
Gerda Grönberg, frk. Rosa Grünberg;
Iwan, general Gregorowitsch, Alexis,
Ossip, Dadian: hrr Ringvall,
Svensson, Allum, Ullman, Lund).
Kgl. teatern, hvars personal var
inkallad till tjänstgöring d. 18 aug.,
gaf sin första föreställning under nya
spelåret några dagar derefter, såsom
ofvan synes, börjande med “Lohengrin“.
Vid uppförandet af “Tannhäuser“ d.
24 aug. gjorde hr Armas Järnefelt
sitt inträde som ordinarie
kapellmästare. Operan har äfven erhållit en
ny balettmästare efter hr Zöbisch, som
flyttat till Nürnberg, i hr Köller från
Köln, 35 år gammal, son till f. d.
balettmästare Köller i Dresden. Hr
Köller dansar äfven sjelf likasom hr
Zobisch gjorde. Operarepertoaren har,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
