Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 3 Okt. 1905 - Om spelandet utantill - Musikbref från Göteborg, af H—t - Följetong: Kejsarinnans violinist. Musikhistorisk novell af H. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning och mognad skall säkert
utantill-spelandet åter aftaga, och man skall
erkänna det vara mycket bättre att
läsa en förnuftig bok, lära sig andra
saker eller taga sig promenader i fria
luften, än sitta och år ut, år in tröska
med de der nio styckena till vinnande
af full säkerhet och — sinnesslöhet.
Försök att äfven inom kammarmusiken
imponera genom att spela utvändigt
måste på det skarpaste ogillas. Som
bekant har också nu för tiden mellan
till mogen ålder komna dirigenter
uppstått en täflan om att kunna dirigera
utantill! Nå, den som kan må nu
göra det, men på en förståndig åhörare
imponerar icke det utvändiga utan
endast sakens inre kärna.
Man skall nu som gensvar framhålla
för mig teatern. Men der är ju
minnesarbetet en nödvändighet i samband
med det dramatiska spelet. Likaså kan i
konsertsalen utan notbladet
textföredraget blifva friare och varmare. Men
hvad spelandet utantill, så på
konserter som i hemmet, beträffar, bör dess
herravälde upphöra. Med eller utan
noter: allt kommer an på hur det
spelas, men medlet är för intrycket
likgiltigt.» *
Musikbref från Göteborg.
Sent. 1905.
Med stort intresse och spänd
förväntan motses startandet af det
företag, som Göteborgs Orkesterförening
satt sig före, nemligen upprättandet
och underhållandet af en stående,
förstklassig orkester härstädes.
Engage-menten för denna orkester, som
kommer att bestå af ett femtiotal
medlemmar, äro nu afslutade, och orkestern
var sammankallad den 1 oktober till
ein första repetition. Såsom förste
kapellmästare har föreningen lyckats
för-värfva en rutinerad och i utlandet känd
och uppskattad kraft, nemligen heir
H. Hammer, under de senare åren
dirigent för Orchestre Symphonique i
Lausanne, hvilken orkester har ett
mycket godt rykte. Herr Hammer,
till börden tysk, är ingalunda obekant
med svenska förhållanden; han är till
och med svensk undersåte. För en del
år sedan verkade han under längre tid
i det i musikaliskt hänseende lifliga
Örebro, der genom hans åtgöranden
musiklifvet tog ett ofantligt uppsving.
Han talar och skrifver svenska ganska
väl och hyser tillgifvenhet för vårt
land och folk. På de platser, der han
förut verkat, har han visat sig ega en
god organisatorisk förmåga, och torde
han äfven derför vara synnerligen
lämplig för inarbetandet af vårt nya
företag. Såsom biträdande
kapellmästare har föreningen engagerat herr
Olallo Morales, hvilken torde vara äf-
* Efter K. Grunsky’ur N. Mus Z.
ven Stockholmspubliken bekant såsom
en ung, lofvande musiker. Orkesterns
båda konsertmästare äro: herr Charles
Snoeck, en 20-årig holländare, som
skall vara utomordentligt begåfvad,
samt den för göteborgarne välkände
herr Carl Bredberg, som genom sitt
gedigna spel och sin redbara,
mång-l åriga sträfvan i musikens tjenst gjort
sig mycket populär i vår stad.
Orkestern i öfrigt är sammansatt af dera
! olika nationer. Här finnas svenskar,
tyskar, holländare, fransmän, italienare,
ryssar o. s. v. Det har klagats, här
såväl som i Stockholm, öfver, att
jem-förelsevis så få svenskar erhållit
anställning vid orkestern, och detta har
lagts herr Hammer såsom utländing
I till last.
Denna anmärkning är emellertid icke
befogad. Först och främst måste man
nemligen ha klart för sig, h varför
denna orkester bildats. Den har
kommit till, icke för att skaffa svenska
musiker arbete och inkomst, utan för att
bereda vårt samhälle tillfälle att få
höra god musik, utförd af en
först-I klassig orkester. Herr Hammer, som
på olika platser såväl i vårt land som
i utlandet åhört ungefär 600 sökandes
j profspel för anställning i vår orkester,
I hade utlofvat, att i främsta rummet
gynna svenska sökande. Han har till
och med sträckt sig så långt, att, då
en svensk och en utländsk aspirant
varit ungefär jemngoda, men den
svenske något underlägsen, han gifvit den
svenske sökanden företrädet. Ett
dylikt löfte har han gifvit föreningens
styrelse, och man kan vara fullt
förvissad om, att han hållit detsamma.
Att detta oaktadt orkestern till
öfver-vägande delen har kommit att bestå
af utländska medlemmar, är ett
förhållande, som h var je med svenska
musikförhållanden förtrogen person på
förhand varit på det klara med. Vårt
fattiga land med så godt som ingen
musikalisk konkurrens ger ej många
af sina söner anledning att välja
mu-sikutöfning såsom yrke, och bristen på
konkurrens ger ännu mindre anledning
åt våra yrkesmusiker att öfverhöfvan
anstränga sig för uppnående af någon
utomordentlig färdighet på sina resp.
instrument. Med ett ord: den svenske
genomsnittsmusikern har ej en aning
om, hvad t. ex. den tyske
yrkesmusi-kern förstår med att arbeta för sin
konst, och häraf kommer sig den
svenskes genomgående underlägsenhet vid
en internationell täflan. Då alltså
första ögonmärket varit att skapa en
förstklassig orkester, är gifvet, att en
sådan måste innehålla öfvervägande
utländska element. Att herr Hammer
gjort, hvad som göras kunde, kan man
förstå deraf, att af de åtta (8) infödda
svenska musiker, som sökt engagement,
sex blifvit anstälda. Om man till dessa
infödda 3venskar räknar sådana
utlän-dingar, som äro bosatta i Sverige,
torde kontingenten af så till sägandes
svenske musiker uppgå till omkring
tredjedelen af orkesterns numerär.
Or-kestermedlemmarnes antal uppgår, som
sagdt, till cirka 50 stycken, deraf 10
första violiner, 8 andra violinor o. s. v.
Alla nu brukliga instrument blifva
representerade, och vid de fem stora
symfonikonseiter, som föreningen
ämnar gifva under säsongen, kommer en
förstärkning af omkring 10 man att
medverka. Utom dessa fem stora
konserter komma cirka 60 konserter att
gifvas under tiden 1 okt.—1 maj.
Söndagar och onsdagar ha utsatts till
ordinarie konsertdagar, och till dessa
konserter, som gifvas i Konserthusets
rymliga sal (c:a 1,300 platser),
kommer inträdesafgiften att sättas
synnerligen lågt. Så t. ex. stå om
sönda-garne ej mindre än 1,000 platser till
allmänhetens förfogande till ett. pris
af 50 öre stycket, hvilket torde få
anses storartadt och, såvidt vi ha oss
bekant, saknar motstycke å någon annan
plats. Lägsta biljettpriset för
onsdags-konserterna blir 75 öre. En annan
härvarande institution för musikens
främjande, Eduard Magnus’ Musikfond,
ställer medel till förfogande för inköp
af notmaterial m. m. för orkesterns
behof och har redan sörjt för ett
rikligt tillgodoseende af denna sida af
saken genom att i sommar inköpa ett
gediget och mångsidigt musikbibliotek
från Dresden, bestående af öfver 1,100
orkesternummer i partitur och
stämmor för 60 mans orkester, samt
dessutom åtskilliga musikinstrument. —
Bland solisterna vid vinterns fem stora
symfonikonserter märkas sådana namn
som professor Hugo Becker och Eugen
d’Albert. — Den nybildade orkestern
ämnar den 11 instundande oktober
gifva sin presentationskonsert. Det är
säkerligen hvarje musikintresserads i
vår stad högsta önskan, att det
företag, som härmed tager sin början, må
växa alltmer och småningom utveckla
sig till ett behof för befolkningen, som
härigenom skall finna ett förädlande
nöje, egnadt att afhålla de dåliga
elementen i samhället från
olycksbrin-gande utveckling.
H—t.
FÖLJ ETONG.
Kejsarinnans violinist.
Musikhistorisk novell af H. Klein.
Hos furst Gregor Orlow rustade
man sig till en stor fest, som skulle
få sin högsta glans genom
kejsarinnans närvaro, hvilken äfven vid detta
tillfälle ville utmärka sin gunstling.
Det var också bestämdt att före supen
en italiensk sångerska, signorina
Mi-lanelli, den ryska societens bortskämda
favorit, skulle föredraga sina skönaste
arier.
Den stora Katharina måste man
också bjuda på det utmärktaste som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
