Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. 17 Nov. 1905 - Litteratur - Följetong: Schiller eller Fahlcrantz. En Schiller-anekdot, öfverflyttad till Uppsala?, af F. H. - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Neue Zeitschrift für Musik.
Huf-vudinnehållet i sist utkomna Haft. 44
—46 är följande. Haft. 44
(Reger-häfte): Th. Müller Renter: Max Reger
als Orchester komponist; — H. Leich
-tentritt: Max Reger als
Kammermusik-Komponist; — Dr. W. Niemann: Max
Reger als Klavier-Komponist; — M.
Hehemann: Max Reger als Lieder-
Komponist. Porträtt af M. Reger ooh
pianostycke, »Perpetuum mobile», af
honom medföljer; — Haft. 45:
Tonsetzer der Gegenwart. XII Josef
Reiter (m. porträtt) af Max Morold; —
Nie. D. Jantar: Aus Russlands
Musikgeschichte (Wlad. W. Stassow); —
Häft. 46: H. E. Schaub: Nutzen und
Schäden des modernen Konzertweseo;
— Dr. Martin Seydel; Die
Krankheiten der Singstimme.
FÖLJETONG.
Schiller eller Fahlerantz.
En Schiller-anekdot,
öfver-flyttad tili Upsala?
Då man i våras firade minnet af
den store diktaren Friedrik Schiller,
hvars dödsdag d. 12 maj inträffade
för hundra år sedan, framträdde en
musiktidning därstädes med ett
eär-skildt Schiller-nummer. I detta
förekommer en uppsats med titel: »Schiller
als Retter in der Not», innehållande
följande Schiller-anekdot, som säges
vara mindre bekant.
Bland lärjungarna i Karlsskolan i
Stuttgart, hvilka hörde till
»Räuber»-diktarens kamrater, var det en, hvars
namn dock ej gått till eftervärlden,
som, kanske förledd af sin kamrats
diktar8nille, själf ifrigt slog sig på
poetiska försök och i ensliga stunder
egnade sig åt versmakeri. Då den
unge Schiller en dag gick igenom de
utrymda skolsalarne för att söka något
som han glömt, fann han denne sin
kollega insomnad vid ett skolbord med
hufvudet stödt mot armarne. Betänkt
på något skälmstycke, smög han sig
närmare och böjde sig ned öfver den
sofvande. Di fick han se på det
ned-bläckade bordet en skrifven vers, bara
två rader, och bredvid en ännu
fuktig fjäderpenna. »Aba, han har velat
dikta», tänkte Sciller och mönstrade sin
kamrats suilleprodukt. Den lydde så:
»Die Sonne drang mit ihrer Strahlen
Spitzen
Bis auf des Meeres tiefsten Grund —»
Dermed var det slut; hvad vidare
skulle ske, »auf des Meeres tiefsten
Grund» — det stod i vida fältet. Men
Friedrich Schiller visste det, och
doppande pennan i bläckhornet skref han
o förmärkt dit fortsättningen af versen
samt lemnade tyst, med skälmaktigt
leende, skolsalen.
När den andre vaknade, gnuggade
han sig i ögonen och blicken träffade
sedan strax den vers han skrifvit och
som han väl erinrade sig — men,
hvad var det? Versen var nu afsluiad
och detta med en högst öfverraskande
vändning. Stirrande betraktade han
versen, som liksom hånande mötte
hans blickar. Den lydde sålund»:
»Die Sonne drang mit ihrer Strahlen
Spitzen
Bis auf des Meeres tiefsten Grund —
Die Fische fangen an zu Schwitzen —
O Sonne! mach es nicht zu bunt!»
I öfversättning skulle versen lyda
ungefär så här:
»Solstrålerne, glödbeta, tränga
Till hafvets djup, till fiskars hem,
Der svettiga de matt sig svänga;
O milda sol! förskona dem !
Från det upphöjda till det löjliga
är, som man vet, blott ett ringa steg.
Hvad den tragikomiska diktens första
upphof beträffar, vet man ej hur han
afslutat sin dikt.
Den här berättelsen från Schillers
skoltid är ju rätt märklig, ifall den
är sann, då man jämför den med den
hos oss väl allmänt kända anekdoten
från Upsala om en liknande händelse,
som der skulle ha passerat mellan
skalden prof. Atterbom rch d. v.
professor (sedan biskop) Fahlerantz. Det
säges nämligen att Fahlerantz en dag
gjorde besök hos Atterbom men ej
träffade honom hemma. Han gick då
in i hans arbetsium och tdl
skrifbordet för att skriftligen meddela honom
sitt ärende. Der föll då hans öga på |
en börjad dikt, hvars begynnelestrofer
lydde:
Solstrålarna, trängda tillhopa,
Ett eldhaf af jorden beredt. . .
h varpå den för sin skämtsamhet och
kvickhet bekante Fahlerantz tillade
följande slutstrofer:
»Och fiskarne flämta och ropa:
»Fy fan, hvad här börjar bli hettl»
Det är väl knappast troligf, att den
svenska anekdoten bbfvit känd i
Tyskland och sedan tillskrifven Schiller
och hans kamrat. Schiller var, som
bekant född 1759, de båda
Upsala-professorerna båda 1790. Mera
troligt är då, att Schiller-anekdoten varit
känd af någon svensk, som applicerat
densamma på Atterbom, den
fosforisti-ska skalden, och hans skämtsamme
akademiekollega. F. H.
——-
Från seenen oeh
konsertsalen.
Kgl. teatern.
No v. 3, Tsc h aikowskv: Eugen
Une->jin.
4. Konsert med biträde af
vio-loncell. prof. Hugo Becker,
frök. Valborg Svärdström o.
signora Maria Labia.
Bizet: Carmen.
R. Wagner: Lohengrin.
(Elsa: frk. Svärdström )
Puccini: Bolterne.
G o un od: Romeo och Julia.
(Julia: frk. Svärdström.)
Mozart: Don Juan.
Rossini: Wilhelm Teil.
Boito: Mefistofeles.
(Marga-reta-Helena: signora Maria
Labia.)
Thomas: Mignon (Mignon:
frk. Svärdström.)
Ö stermalmsteatern.
No v. 4—115. Louis Varney: d’Artagnan,
operett i 3 akter af Paul
Ferrier och Jules Prévé. Öfv.
af E. Wallmark. (Constance,
Armide.- frk R. Grünberg,
fru Rowe; Bonacieux, De
Tréville, d’Artagnan,
Plan-chet: hrr Lund, Bergström,
Alluni, Ralf; Athos, Porthos,
Aramis: hrr Haxell,
Svensson, Ullman.)
Musikaliska Akademien.
Nov. 10. Konsert af Vilh.
Stenham-in a r, Beethoven-afton. 14. M
u-si k föreningen s 70:de
konsert, egnad åt minnet af dr.
Vilhelm Svedbom.
Biträdande: frkn. Valb. Svärdström,
Alfhild Larson (ackomp.,
fruar Dina Edling, Julia
Clausen; hrr John Forsell,
H. Malm, G. Sjöberg; k.
hof-kapellet. Dirigent: Prof.
Franz Xeruda. 1. Beethoven:
Uvertyr till »Coriolanus»; 2
Vilh. Svedbom: a) Körer å
capella, b) Solosånger; c) »I
rosengården», för soli, bland
kör och ork.; 3. Mozart:
Requiem.
V etenskapsakademien.
Nov. 3, 5. Prager Stråkkvartettens
konserter. 3. nov. 1.
Tschai-kowsky: Kvartett Ess-moil,
op. 30; 2. J. Haydn:
Kvartett B-dur; 3. A. Dvorak:
Kvartett, Ass-dur, op. 105;
— 5 nov. 1. Mozart:
Kvartett, D-moll: 2. Vit Novak:
Kvartett, D-dur; 3. E. Grieg:
Kvartett, G. moll.
7. Konsert af missElyda
Russel Biträdande: hr A.
Runn-qvi8t, frk. Märtha Ohlson.
13. Konsert af frkn. Zelma
Wall och Sigrid
Milto-pæus.
16. l:a kammarmusikafton af frk.
Märtha Ohlson, hrr Axel
Itunnqvist o. Carl
Lin-dhe. 1. Rich. Strauss: Sonat
för violoncell och piano; 2.
J. Brahms: Sonat för violin
och piano; 3. Rob Schumann:
Pianotrio, D moll.
5.
(i.
S.
», 15.
10.
11.
12.
13.
Den konsert som i början af
månaden gafs på kgl. teatern hade sitt stora
intresse deraf att vi här fingo göra
bekantskap med en af nutidens
förnämsta konstnärer, nämligen
violoncellvir-tuosen Hugo Becker, som på ett kort
besök gästade den skandinaviska
norden. Prof. Becker, f. 1864 i
Strassburg, är son af den utmärkte
violinisten Jean Becker, skaparen af
»Florentiner-kvartetten». Sjelf är Hugo
Becker medlem af den ansedda
Heer-mann-kvartetten och lärare vid Hoch’-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
