Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19 o. 20. 18 Dec. 1905 - Prenumerationsanmälan - Första uppförande af Beethovens »Fidelio»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dose så väl vår konsthistoria genom
kontinuerliga uppgifter om
operaverksamheten och konsertväsendet i
huf-vudstaden samt genom utförliga
biografiska uppsatser, som ock att i det
allmänna musikvetandets intresse
meddela notiser om musikvärldens
viktigaste tilldragelser i in- och utlandet,
särskildt i Finlands, Norges och
Danmarks hufvudstäder, instruktiva
uppsatser, blandade med
följetongsartik-lar, musikpressens alster,
musiklitteratur etc., hvarigenom både lärorikt och
omväxlande innehåll erbjudes. Fina
porträtt till biografierna illustrera
hvar-je nummer.
Klart är, att rätta platsen för
ut-gifvandet af en musiktidning är
huf-vudstaden, (lär musiklifvet är högst och
rikast utveckladt.
I det vi frambära vårt tack till dem,
som hittills gynnat Svensk
Musiktidning med prenumeration, hoppas vi på
deras fortfarande intresse för
densamma och att de äfven skola
rekommendera den åt andra musikvänner.
Svensk Musiktidning utgifves IDOG,
såsom förut, två gånger i månaden
(utom juli—angusti, * den döda säson
gen») till ett pris af 5 kronor per år.
Musikbilaga tillfaller endast helår
s-prenumeranter. Mindre än hel årgång
beräknas efter lösnummer (25 öre).
På tidningen prenumereras här å
Expeditionen, Kammakaregatan 6, en
trappa öfver gården, samt i bok- och
musikhandeln, å posten och
tidningskontor. / landsorten prenumereras bäst
å posten, då tidningen fortast kommer
prenumeranterna tillhanda.
Rreuetitkort för
årsprenume-ration Unnas att köpa å Expeditionen,
i bok- och musikhandeln.
Vördsamt anhålles att
prenumeration må ske så snart som möjligt; vid
direkt prenumeration hos Svensk
Musiktidnings Expedition, Stockholm,
tillsändes tidningen prenumeranten
kostnadsfritt qenast den utkommit.
För att spara våra förra prenume i
runter besvär vid prenumerations
förnyelse, sända vi dem, som förut,
årgångens första nummer, med anhållan \
att de som icke vidare önska erhålla
tidningen ville tillkännagifva detta åt
budet eller å tidningsexpeditionen före
andra numrets utsändande. Senast när
budet kommer med andra numret
torde det första återlämnas af dem som
ej förnya prenumerationen; af dem,
som därmed fortsätta, torde då till
budet prenumerationsafgiften mot kvitto
erläggas. Dem, som behålla första
numret utan att afsäga sig tidningen,
anse vi oss alltså få fortfarande
räkna som prenumeranter å desamma.
Vördsamt
Redaktionen.
Första uppförandet af
Beethovens ”Fidelio”.
Huru nära Beethorens tonskapelser
voro förknippade med tillståndet och
förhållandena i Wien kan man finna
af hvad som ägde rum vid första
uppförandet af bans enda opera. Emanuel
Schikaneders äfventyrliga personlighet,
han som gjort sitt namn odödligt i
samband med Mozarts sista opera, står
också i medelpunkten af »Fidelio»
affären — ty om en »affär» har det här,
liksom beträffande »Trollflöjten», varit
frågan. En dragoing åt det stors’agna
och glänsande spörjes alltid i
Schikaneders verksamhet. ’ Sinnet för att,
hvad teater och publik beträffar, söka
imponera och göra stor verkan var
honom eget ända tills vansinnet
omtöcknade hans hjärna. Så hade
Schikane-I der 1801 öppnat den efter hans idéer
och anordningar nybyggda »Theater
an der Wien», som man prisade
så-’ som den tekniskt fullkomligaste
teatern i Tyskland ocb hvars första
direktör Schikaneder blef. Äfven idén att
förmå Beethoven till att komponera en
opera för teatern var gammal bos
Schikaneder. Den rike borgaren
Zitter-barth, som försträckt denne pengar till
teatern, gjorde 1804 försök att ensam
vara teaterns styresman, hvarmed han
dock misslyckades. Då han nu såg
sig tvungen att åter upptaga
Schikaneder som sin kompanjon, förnyade
denne sina bemödanden att förmå
Beethoven till komponerande af en opera
för honom — dock utan framgång.
Zitterbarth sålde i febr. 1804 teatern
till baron Braun, som förpaktat Wiens
båda hofteatrar, men äfven denne fann
sig nödsakad att återengagera
Schikaneder till direktör, för att teatern icke
skulle gå under, och denna befattning
innehade han från 1 sept. 1804 till
slutet af 180(5.
Redan i slutet af 1804 gjorde baron
Braun Beethoven förslag angående en
opera till teatern och lofvade honom
tillbörligt honorar samt fri bostad i
teaterbyggnaden under den tid han var
sysselsatt med komponerandet.
Under vintern 1804—05 erhöll
Beethoven textboken; vid midten af juni
1805 hade han skisseringen af musiken
färdig och vid början af hösten
be-gynte instuderandet. Repetitionerna
för-siggingo under de mest ledsamma
förhållanden. Schikaneder var knappt
mera tillräknelig och publiken hade
blifvit led vid hans vanvettiga
trolloperor och folklustspel. Trots den
möda Beethovens vänner gjorde sig och
trots den ifver teaterkapellmästaren
Seyfried visade, bedrefs instudering och
repetitioner högst lamt och oordentligt.
Det berättas att då vid en repetition
kontrafagotten i fängelsescenen felades,
Beethoven blef ursinnig deröfver. De
närvarande vännerna sökte förgäfves
lugna honom och öfver furst Lobkowitz’
försök att trösta honom förargade sig j
mästaren så mycket, att han på
hemvägen T’id passerandet af
Lobkowitz-platsen ropade »åsna» upprepade
gånger.
Wiens befolkning var då genom
underrättelserna om det olyckliga
förloppet af tredje koalitionskriget ytterst
upprörd och uära förtviflan. General
Mack, till hvilken man satte allt sitt
hopp, var icke mäktig att förekomma
Napoleon. Obehindradt öfvergick den
franske kejsaren med sin armé
Rhen-floden på fem ställen samtidigt,
omringade Mack och hans trupper samt
tvang denne att vid Ulm d. 17 okt.
1805 gifva sig med sin armé utan
svärdsslag. Underrättelsen om denna
katastrof anlände d. 20 okt. till Wien
— den fullkomligt skyddslösa, åt de
framträngande fransmännen värnlöst
prisgifna staden. Ingen under, att en
panik utbröt bland befolkningen. Den
9 november lämnade kejsarinnan
staden, och den det kunde följde hennes
exempel. Den 13 nov. på middagen
drog franska arméns förtrupp, 15,000
man stark, in uti Wien. Den 15:de
utfärdade Napoleon från Schönbrunn
sin proklamation.
Fem dagar härefter skedde första
uppförandet af Beethovens »Fidelio»
på Theater an der Wien! Operans
öde var sålunda på förhand besegladt!
Vid den tiden då den trettiofemårige
mästaren gick till komponerandet af
sin första och enda opera, gällde han
än i vida kretsar som en musikalisk
»narr». Fem år förut hade hans
C-dur-symfoni uppförts och betecknats såsom
»en konfus exolosion af ett dristigt
öfvermod hos en ung man af talang»,
ja, såsom »en genom bizarreri karrikerad
Haydn». Oberörd häraf gick mästaren
sin väg framåt. Det första stordåd,
hvarmed han slog in på den nya
riktningen, var »Eroikan», hvars första
uppförande år 1805 upptogs med
harm-full häpnad. Dock bör ej förglömmas
att den då mest betydande
musikkritikern, E. T. A. Hoffmann, uppfattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
