Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. 4 Jan. 1906 - Musikrevy från Italien, af Anteros - Från scenen och konsertsalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1500-talet härstammande »commédia
dell arte» med sina från romerska
antiken hemtade typer Arlecchino,
Bri-gbella, Colombina, Pantalöoe, Spavento,
Tartåglia etc., har Mascagni visat sig
vuxen att skapa en äkta
»opéra-co-mique», genomströmmad af så mycken
ungdomsfrisk humor, parad med så
stor lyrisk fägring, att densamma, trots
den något föråldrade och tunna
aktionen samt Luigi Illicas understundom
väl banala och stupida verser,* har all
utsikt att blifva verkligt populär, ehuru
den nu på grund af »stagiénens» slut
ej uppnådde mer än ett tiotal
föreställningar. Emellertid har operans
nya edition genom de vidtagna
ändrin-| garne, särskildt en del välbehöfliga
förkortningar, uteslutandet af hela den
— liksom i Goetbeä »Faust» —
under eu repetition på teaterscenen
spelande prologen samt af maskernas
betydligt bombastiska slutkör,
förhärligande deras »återuppständelse,
af-gjordt vunnit i fråga om dramatisk
verv och koncentration, om ock,
åtminstone i första aktens början,
öfver-flödiga longörer ännu kvarstå.
I musikaliskt hänseende åter kan
»Le Maschere» förliknas vid ett prisma,
hvari de bästa egenskaperna af det
Mascagniska geniet bryta sig, ett
öf-verdådigt perlband af sköna och
karaktäristiska melodier. Ej minst
beundransvärda för sin delvis rent klassiska
färgläggning äro sådana som t. ex.
förekomma i den spirituella ouvertyren
å la Mozart, i första aktens om
Cima-résa erinrande kontrakt-kvartett och
dess i Donizettiansk anda hållna final.
Ytterligare må anföras, i samma akt,
Pantalönes dotter Rosauras svärmiska
romans: »Begli occhi miei, finito é il
vostro piunto», ** i den andra framför
allt den hänförande strettan i duetten
med hennes tillbedjare Florindo, den
senares charmanta allokution till sitt
bjertas dam under utförandet af den
utsökt graciösa, menuettartade
»pava-na’n» och maskernas sprittande lifliga
danskor »La furbina» samt i tredje
akten den nyssnämndes briljanta
»se-renata delle serenate»: »Notte lumire,
dolce baciare» *** och hans,
ursprungligen i prologen förekommande, deliciösa
duo med sin utkorade, en liten
ädelsten med arkaistisk prägel, hvilken
numera afslutar operan. Icke minst lvc
kade äro de komiska numren,
Pantalönes stammande tjenare Tartaglias
* Rätte mannen för behandlingen af
ifrågavarande ämne hade utan tvifvel
varit den f. n. lifsfarligt insjuknade Gius.
Giacosa, af hvilkens hand härrör en liten
utsökt komedi >11 filo> Tråden], jemväl
inspirerad af >commédia dell’artei — som
redan i >Pagliacci> användts af
Leonca-vdllo — och publicerad i en ny,
belle-tristisk-estetisk tidskrift, äfven
innehållande musikkritiska uppsatser, med den
betecknande benämningen >Rinascimento>
Renässans: och under medverkan af
Italiens mest illustra nu lefvande författare.
" Mina sköna ögon, eder kiagan är
slutad.
*** Månskensnatt... ljuft att kyssal
drastiska aria, Rosauras till sist
snöpligt afvisade friare, den lika
skrytsamme som fege kapten Spaventos
martialiskt pompösa bravader och
dennes värdige vapendragare Arlecchinos
dråpliga scener med sin husbonde och
med Rosauras skälmska kammarjungfru
Colombina.
Till den gynsamma utgången
medverkade den i det hela taget
förträffliga tolkningen, hvaraf äran
naturligtvis i främsta rummet tillkommer
kompositören — hvilken sjelf hade inöfvat
och anförde sitt verk — med hans
utomordentliga förmåga att rent af
entusiasmera sina sujetter. Af dessa
förtjena särskildt att framhållas Arturo
Pessina, Fernando Gianoli och Fran
ceseo Daddi, som redan å »Costanzi»
på ett oöfverträffligt sätt kreerat
Spaventos, Tartaglias och Arlecchinos
partier. Mindre på sin plats föreföll Elena
Bianchini-Cappelli i Rosauras, ehuru
hennes sång äfven här var ypperlig.
Intresset af Donizettis »Lucia di
Lam-mermoor’fi och Rossinis* »Barbiere di
Sivi glia’s» upptagande å »Adrianos»
repertoar koncentrerade sig
hufvud-sakligen kring Regina Pacini, hvars
interpretation af de kvinliga
hufvud-uppgifterna i dessa begge gamla
italienska favoritoperor och framför allt
af tredje aktens »rondo» — vansinnig
hetsscenen — i den förra genom sin
stämmas sällsynta renhet och
fulländningen af sin sångkonst bekräftade
sitt rykte såsom en sannskyldig
sångens drottning. Af öfriga medverkande
utmärkte sig Florencio Costantino
isynnerhet för sin framställning af
Edgar-dos svåra parti i »Lucia», med
anmärkningsvärd brio dirigerad af den
ännu helt unge kapellmästaren Alfonso
Tosi, och Emilio D’Albore för sin
Figaro i »Barberaren». För resten lem
nade återgifvandet af »svanens från
Pésaro» odödliga mästerverk, hvilket
efter att egendomligt nog uthvisslats
vid sin premiär i Roma för i det
närmaste hundra år sedan härstädes
liksom i hela Italien vunnit en snart
sagdt enastående popularitet, åtskilligt
att önska både i fråga om eosemblen
och de enskilda, utan all respekt för
här eljes gällande traditioner utförda
rollerna, hvaraf den gracicsa och
skalk-aktiga Rosina påtagiigen mindre väl
lämpade sig för sin framställarinnas
apparition och temperament. Också
anmärkte »Tribunas» emellanåt rätt
pikante musikkritiker Max, att
förevarande produktion rätteligen borde
tituleras: »Yariazioni sul Barbiere».
Operor hafva jämväl förekommit å
»Teåtro Quirino», hufvudsakligen
arbeten af Bellini, Donizetti och Verdi
från dennes tidigare period, såsom hans
högst sällan representerade »Dite
Fds-cari», samt brasilianaren Gorne’. (f
1896) förnämsta verk »Il Guardny»,
hvilket med ett förijenstfullt utförande
visade sig ega förmågan att fortfarande
lifligt anslå sina åhörare. Under förra
1 hälften af november uppträdde på
denna teater den unge österrikiske
förvandlingskonstnären Martis (äfven
Ventriloquist), som är utrustad med ett
högst fördelaktigt utseende och stor
komisk talang men i fråga om
röstresurser mindre begåfvad. Sedan har
Quirino intill månadens slut upptagits
af »Liliput-sällskapet» * — nu tyvärr
i saknad af sin mest betydande artist,
Alfredo Breda —, hvilket i sin tur
aflöstes af en ej oäfven oprett-trupp.
En dylik har under höstens lopp gästat
Teatro Nazionale, och på sista tiden
ha vi å Costanzi, der den egentliga
operasäsongen den 26 dec. tager sin
början med Berlioz’ »Damnation de
Faust» i sin sceniska bearbetning, haft
en fullt förstklassig sådan trupp under
ledning af den utmärkte operettkomikern
Giulio Marchetti.
Anteros.
Från seenen oeh
konsertsalen.**
Dec. 18. Ruccini: Boheme (Mimi,
Musette: fruar Hellström,
Lindberg; Rodolphe, Marcel,
Schaunard, Colline, Benoit,
Saint-Phar: hrr Nyblom,
Oscar, Mandahl, Sellergren,
Söderman, Grafström.)
19, 30. R. Wagner: Sieyfrid
(Bryn-hilda: fru Schjerven; Siegfrid,
Mime, Vandraren, Alberich,
Fafner: hrr Menzinskv, Malm,
Wallgren, Stiebel, Sellergren;
Erda, Skogsfågeln: fru
Mandahl, frk. Lagergren.)
20. Mozart: Trollflöjten.
(Tami-no: hr Fahiman, de’b;
Nattens drottning, Pamina,
Papa-gena: fruar Östberg,
Hellström, fik. Lagergren;
Sa-rastro, Papageno, Talaren,
Monostatos: hrr Sjöberg,
Mandahl, Wallgren, Ericson;
tre tärnor: fru Bartels, frk.
HultiDg, fru Mandahl; tre
genier: fru Högberg, frk.
Lindegren, fru Claussen.
2(5, kl. 1,30. Vermländingame. (Anna,
Erik: frk. Hesse, hr Malm.)
kl. 7,30. Donizetti: Regementets
dotter. (Mari, Markisinnan:
fruar Hellström, Claussen;
Tonio: hr Schweback, deb.;
Hortensiue, Sulpiz: hrr
Graf-ström,Sellergren); Mascagni:
På Sicilien. (Santuzza:
sig-nora Labia, gäst; Lola, Lucia:
frk. Lindegren, fru Claussen;
Toriddo, Alfio: hrr Ödmann,
Söderman.)
27. Rossini: Wilhelm Teil.
(Mathilda, Hedvig, Jemmy: fru
* Se Sv. Musikt. n:o 5 och 12.
•*) Denna redogörelse, som vi anse
vara af betydelse för vår konsthistoria,
fortsättes såsom förut, hufvudsakligen
af-seonde operan och konsertväsendet i
huf-vudstaden. Fullständigare rollförteckning
lemnas endast då en operas uppförande
först namnes i årgången; sedan angifvas
blott viktigare rollbesättningar och
personalförändringar. Hithörande musikkritik
kan naturligtvis endast blifva kortfattad,
såsom omfattande ett par veckors
musik-tilldragelser. Då musikpjes och dramatisk
pjes stå på samma program, omniimnes
endast den förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
