Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 3 Febr. 1906 - Wolfgang Amadeus Mozart. Den 27 januari hans 150-åriga födelsedag. II - »Den förtrollade katten». Sagospel af Frans Hedberg, musik af Ivar Hallström. Textinnehåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall ännu i sekler trotsa förgäDgelsen;
så hans förnämsta operor, symfonier
och kammarmusik, pianosonaterna och
konserterna äfvensom några af hans
sånger.
Biogratier öfver Mozart eger man af
Niemtechek (1798), Oulibicheff (1843),
Holmes (1845) etc. Den förnämsta är
Otto Jahns »Wolfgang Amadeus
Mozart» (185ti—1859 i 4 band, 3:e uppl.
af H. Deiters i 2 band 1889—91). Vidare
har man öfver Mozart och hans verk
arbeten af Ludv. Nohl (flere skrifter)
och Meinardus (1883); en kronologisk
förteckning öfver Mozarts verk
uppgjordes af v. Köchel 1862.
Mozart efterlemnade två söner, af
hvil-ka den äldste, Karl (f. 1784), som icke
röjde några musikaliska anlag, blef
embetsman och dog 1859 i Milano.
Den yngste, Wolfgang Amadeus,
något öfver fyra månader gammal vid
faderns död, egnade sig deremot åt
musiken, uppträdde redan vid 13 års
ålder offentligen som pianist och
komponist med rätt stor framgång ock lefde
i flera år som musiklärare och dirigent
för den af honom bildade
»Cäcilia-föreningen» i Lemberg. Han dog i
Karlsbad 1844.
Mozarts enka gifte om sig 1809 med
danska etatsrådet Georg Nikolaus von
Nissen, som samlade materialier till en
Mozartbiografi, hvilken efter hans död
1826 utgafs af enkan 1828 under
titel »Biografie W. A. Mozarts nach
Originalbriefen etc.» Ett supplement
till dem med förteckning öfver
Mozarts verk utkom sedan 1829. Hon
afled 1842 i Salzburg.
Den förtrollade katten.
Sagospel af Frans Hedberg. Musiken af
Ivar Hallström.
Textinnehåll.
Då detta, som det tyckes, populärt
blifna sagospel, en bearbetning från
franskan af Frans Hedberg och med
musik af Ivar Hallström, är så godt som en
nyhet för nutidens generation — det har
ju ej gifvits på 37 år — så torde en
resumé af textinnebållet kunna intressera
våra läsare, både dem som minnas
och dem, som glömt den gamla sagan
om »mästerkatten i stöflar», hvarpå j
detta sagospel är gruudadt.
Personerna i pjesen äro följande:
Kejsaren, Prinsessan, hans dotter,
Tristan, Babolin, Lucas, söner af en
vedhuggare, Katarina (den förtrollade
katten), Alison, en fattig sångerska, 1
Perlféernas drottning, Skogskungen,
hoffolk, landtfolk.
Första akten. 1 scen. Det inre af
en bondstuga. Mattis och Mor Gertrud \
båda mycket gamla) samt
fredsdomaren ha tagit plats vid ett bord midt i
rummet. Bondfolk, hopkalladt af dessa,
inträder i rummet och Mattis inför
sedan de tre bröderna, för hvilka han i
allas närvaro skall uppläsa gamle
Lucas’, deras fars, testamente. Enligt
detta testamenterar han till sönerna
sin kvarlåtenskap: sin katt, sin åsna
och sin kvarn. Tristan, den äldsta
och ädlaste af bröderna, vill, att de
fortfarande skola hålla samman, men
då Babolin anmärker, att om de gifte
sig, det skulle bli tre hustrur under
samma tak, och deri låg en stor fara,
så beslutes delning af arfvet. Babolin,
som är yngst, väntar sig nu, att han
skall få nöja sig med katten och
förklarar, att han i så fall endast kommer
att använda den »som bräm på sin
tröja». Tristan, som erinrar sig hur
mycket fadern höll af katten, vill nu
rädda den och väljer katten som sitt
arf. Lucas väljer kvarnen och
Babolin får åsnan. Folket och bönderna
aflägsna sig.
2 scen. Mattis, Gertrud. — Gertrud
ser efter Tristan, sägande: »Nu har
jag funnit den jag sökte!» Mattis
frågar henne hånfullt, hvad hon funnit.
Gertrud säger, att han må väl inte
inbilla sig, att hon ej gissat hans
hemlighet och Mattis svarar, att hon väl
ej tänkt sig kunna lura honom. Mattis
rör henne med sin krycka, hon honom
med sin käpp; bonddräkterna försvinna
och de förvandlas till skogskonungen
och perlfcernas drottning i rika
dräkter. Af deras samtal framgår nu, att
den förre för tjugu år sedan af
svartsjuka förvandlade drottningens
guddotter just här till en katt. Han lofvar
emellertid, att om hon vill bli hans
maka, skall hon få guddottern
tillbaka. Hon påstår dock, att det kan
ske för bättre pris än så. Om hon
träffar ett ädelt hjärta, som
oegennyttigt visar ömhet mot ett oskäligt djur,
så viker förtrollningen och guddottern
återfår sin mänskliga gestalt. Hon
anser sig nu ha hos Tristan funnit
detta hjärta. »Mycket sannt!» säger
skogskonungen, »men minns, att om
egennyttan vaknar i detta hjärta, eller
er guddotter upphör att egna det sin
ömhet, så hemfaller hon åter under
förtrollningen.» De draga sig åt bak
grunden, då Tristan hörs närma sig.
3 scen. Tristan inkommer utan att
se de andra, bärande på sin katt, som
han lägger i en stor länstol. »Se der»,
säger han, »hela min rikedom . . . men
jag skall arbeta för oss båda».
Förskräckt hör han röster af för honom
osynliga personer, som tilltala honom:
slutligen framträda drottningen och
skogskungen, den förra såsom hans
lyckas fé, den senare hotande honom.
Drottningen höjer sitt trollspö öfver
stolen, der katten ligger, ljusklädda
feer inträda och omgifva stolen,
hvari-från nu i stället för katten en ung
flicka, Katarina, framträder i hvit
klädning, garnerad med bräm, liknande
kattens skinn. Drottningen uppmanar
henne nu att med »kattens list» väl
tjäna den mot henne gode Tristan och
ger henne en gren af lager, som
förjagar hvarje fara samt bringar lycka
och framgång, så länge hon är honom
trogen. »Men glömmer du det»,
säger skogskungen, »så mister grenen
sin grönska och du är åter i min
makt.» Drottningen och kungen sjunka
ned i jorden.
4 scen. Katarina och Tristan.
Katarina tycker sig ha vaknat ur »en
sömn så lång». Hon har minne af
sin förra skepnad och gläder sig åt
att vara kvinna. Hon har ej mera
tassar, utan händer, har en arm som
är hvit och rund, jamar ej mer, utan
kan sjunga, och — vändande sig om
att titta efter svansen — utbrister
hon: »Ah, den har jag också
förlorat!» Tristan är också förtjust öfver
förvandlingen, men klagar öfver att nu
vara fattig. Alison inträder med en
lira hängande öfver axeln. Trött och
hungrig ber hon om hvila och mat.
Katarina bjuder henne på kattens
mjölkportion och Tristan det bröd han
eger. Katarina går ut med Alison
att låta henne få hvila.
6—8 scen. Babolin, Tristan.
Babolin inträder, fägnande sig öfver att
ha valt åsnan. Han får se Tristan,
som han kommer att trösta öfver hans
dåliga arfslott, men denne säger sig
ej vilja sälja sin Katarina för tio åsnor
och tjugu kvarnar. Babolin lockar nu
på katten, och blir storligen förvånad,
när Katarina inträder, sägande: »Här
är jag; hvilken kallar mig?» Då
Babolin ej vill tro på hennes
förvandling, klöser hon honom för att visa,
att hon varit katten och säger, att
»på jorden är ingenting omöjligt, när
blott en fé har sagt: »jag vill». —
Man hör fanfarer utifrån: det
kejserliga tåget nalkas. Tristan önskar sig
vara rik och kejsaren lik.
(Kejsaren med följe och en hop
landtfolk nedstiga från berget i fonden,
under hurrarop. Prinsessan förklarar
nu, att hennes far önskar åt henne en
riddersman, värdig hennes hand.
Katarina utvisar Tristan såsom den värdige,
till dennes häpnad. Babolin, som in- |
billat sig, att hans åsna också skall
vara förtrollad, tror, att hon efter
denna förvandling ookså kan ställa så
till, att han får en kejsares dotter till
äkta. — Uieslutes vid uppförandet)
Andra akten. Ett sädesfält med
stallbyggnad vid sidan och
ingångsdörr. Tristan och landtfolk syssla med
skörden. Katarina inträder, klädd som
page, och igenkännes af den
förvånade Tristan. Hon säger sig söka sin
herre och utvisar Tristan såsom denne,
uppmanande honom att inställa sig för
kejsaren och anhålla om prinsessans
hand. Tristan tror, att Katarina — nu
hans unga page Lancalot — »fått en
skruflös», men lofvar lyda hennes råd
att, för erhållande af presentabel
audiensdräkt, kasta sina
landtmanna-kläder i ån och vänta der på hvad
som skall ske.
Lucas och Babolin inkomma,
grälande om åsnan, som den förre
för-gäfves söker få låna. Babolin tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
