Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. 3 Febr. 1906 - Musikbref från Roma, af Anteros - Musikpressen - Litteratur - Musikbref från Göteborg, af H—t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK MUSIKTIDNING.
I
Densammas exekution å »Costanzi»
var i det hela ypperlig under Rodolfs
Ferraris ledning samt med Amelia
Pinto, Giuseppe de Luna och Angelo
Marcolin i hjeltinnans, Mefistofeles och
Fausts partier. Den i »La
Danna-zione» så vigtiga och kräfvande
»mise-en-scene n» må förtjena erkännandet
att vara fullt ut jem förlig med
Scala-teaterns.*)
Uppförandet af »Uostanzis»
nästföl-jande opera, Verdis »Trovatore»
(Trubaduren), hvarvid undertecknad ej
hade tillfälle närvara, tyckes att döma
af plats kritikens rätt delade
meningar**) varit mindre lyckadt, om än den
franske tenoristen Marius Gillion —
Manrico, hvilken vi i våras framhöllo
för hans förträffliga framställning af
titelrollen i Mascagnis »Ratcliff», med
sin präktiga stämma särskildt
briljerade i sista aktens famösa aria, der han
till och med rönte utmärkelsen att
jem-föras med sjelfva den celebre
Tam-berlick.
Anteros.
Musikpressen.
På Wilh. Hansens förlag,
Köpenhamn, har utkommit:
för en eller två röster med piano:
Sigurd von Koch: Lyckans visor. Text
af Karl Erik Forsslund. 1. Lyckan
(duett). 2. Det var en gång (a giss).
:J. Bjällerklang (duett). 4. Marjos
vaggvisa (b-ess). 5. God dag, god
dag, du .stare! (c-f). 6. Vår (d-g).
7. Vi två, vi barn af skogen (duett).
Af dessa sånger sjöngos n:o 4 och
5 på den »romansafton», som
komponisten gaf i Vetenskapsakademien
under mars förra året. Sångerna, till
omfång två eller tre sidor, äro
melodiska och enkelt harmoniserade.
Duetten »Lyckan» är rätt anslående. På
sidan 4 bör å sista raden stå ess i
*) En ganska störande inadvertens var
emellertid att för sceneflektens skull
fullkomligt godtyckligt i stället för den af
libretton uttryckligen föreskrifna
Margaretas kammare förlägga fjerde
afdelnin-gens första tablå till den snöuppfylda
gatan utanför samt låta henne sitta der och
sjunga vid sin spinnrock i samma snarare
för den varma årstiden afpassade drägt
som under föregående akt ... rätt
betecknande för, hur föga begrepp italienarne
| ega om en nordisk vinter. Under
näst-följande scen, i en vild bergstrakt, ståtar
naturen på nytt i full sommarskrud,.
**) Några tidningar nagelfara rent af
ganska skarpt sjelfva den ärevördiga gamla
melodramens brister, till och med
tillåtande sig en — på svenska oåtergifbar
-vitz i så pass kätterska ordalag, som att
densamma bland »Il grandes» skapelser
är, om ej en af de mest »brutti» (fula ,
dock mest »brutali« (råa) samt äro långt j
ifrån blinda för dess groteskt falska
romantik ... ett märkligt tidstecken i
»mästarens» eget fädernesland 1
st. f. e. Duetten Bjellerklang» är i
munter stil. Rätt stämningsfull är
»Marjos vaggvisa». I denna saknas
återställningstecken framför gess på
l:a sid., 8 takt fr. slutet, samt på 2:a
sid. i takterna 1, 2, 8, 9, 10 fr.
början. Hången »Det var en gång» är i
bulladstil; n:o 5 och (1 äro obetydliga
re. Duetterna, som gå i höjden upp
till tvåstrukna A, äro alla ganska
väl-klingande.
Litteratur.
Finsk Musikrevy. Första
januari-numret innehåller: Inhemska mugik-
sträfvanden i äldre tider, af O.
Andersson. — Avita omdömen om
musik (ur Abr. Mankells »Musikens
historia». 1864) af G. A. G. —
Gref-vinnan Marie Agoult. — Alma
Foh-ström (född 2 jan. 1856 ) —
Musik-bref från Åbo, af F. H. —
Musikanmälningar. — Konsertkritik. —
Små-notiser. — Årg:s 1905
innehållsförteckning.
Zeitschrift d. Internationalen
Musik-gesellschaft Jarg. VII. Heft. 4 (jan.
1906) innehåller: Friedr.
Ludwigi,Strass-burg): Die gregorianische Cboralre-
stauration und der Internationale
kongress für gregorianischen Gesang in
Strassburg vom 16 bis 19 August 1905.
— C. F. Abdy Williams (London):
Old Organ Expressions. — Hugo
Rie-mann (Leipzig): Noch zwei verkannte [
Kanons. — Musikberichts, etc.
Neue Zeitschrift für Musik 1906 n:o j
1 innehåller: H. F. Schaub: Das
Künstlertum als Stand. — Karl Thiessen:
Neue; Lieder;—n:o 2. Calligula:
Zeit-und Streitfragen im Musikleben. 5
Von der sogenannten Objektivität in
der musikalischen Darstellung. — P.
Hiel8cher: Constantin Sander t. —
Båda häftena vidare: Noten am Rande,
Neue Musikalien — Bücherschau —
etc.
Musikbref från Göteborg.
Orkesterföreningen, som med all
önskvärd liflighet bedrifver sin verksamhet,
har den sista tiden bjudit på en del
särdeles intressanta tonverk. Så
spelades vid symfonikonserten den 10 jan.
bl. a. Dvoraks symfoni n:o 5 E-moll,
op. 95, med titeln »Från Nya
världen», som skildrar mästarens intryck
från Amerika. Det egendomliga och
intressanta verket, som säkerligen torde
på åtskilliga ställen väl träffa
lokalfärgen, bjuder på många skönheter.
Särskildt förekommer ett längre,
synnerligen stämningsfullt solo för engelskt
horn. Symfonien tick ett konstnärligt
och vällyekadt utförande, som lände
orkestern och dirigenten till all heder.
Vidare bjöds vid konserten den 17
jan. på Peterson-Bergers symfoni
»Baneret*. Denna symfoni, som
innehåller många lyckligt funna och
intressant utförda moment, lider dock som
helhet betraktad af stor ojemnhet.
Kompositionen »flyter» ej; bredvid och
emellan verkligt lyckliga ingifvelser
förekomma döda punkter och longörer,
som betydligt reducera totalintrycket.
Instrumenteringen är effektfull på sina
ställen, t. ex. i satsen »Vid
hjältebåren» höjer sig kompositionen till
verklig storslagenhet. Sista satsen, »Mot
nya vårar», är enligt anmälarens
mening den minst lyckade. Utförandet
var i det hela särdeles godt och den
närvarande tonsättaren hyllades med
lifliga bifallsyttringar.
Vid symfonikonserten den 24 jan.
framfördes, till firande af den
förestående 15l l-årsdagen af Mozarts födelse,
uteslutande verk af denne mästare.
Den särdeles stämningsfulla konserten
inleddes med symfonien D-dur n:o 38,
som fick ett pietetsfullt utförande.
Isynnerhet det härliga an dantet
framkallade en verkligt upphöjd stämning.
N:o 2 på programmet utgjordes af
arian »Parto parto» ur operan Titus,
sjungen af en ung göteborgsk
sångerska, fröken Karin Lindholm. Fröken
L., som ännu studerar hos fröken von
Facins i Berlin, visade här ett vackert
prof på sin konst. Arian framfördes
stilfullt och med lugn och säkerhet.
Den i sig själf ej särdeles stora
stämman fyllde öfverraskande väl det stora
rummet i Konserthuset och den
vackert och fritt klingande mezzosopranen
ger goda löften för framtiden. Därefter
spelades konsert D-dur n:o 4 för
violin och orkester med konsertmästare
Snoeck som solist. Herr S. har sin
förnämsta styrka i utförandet af
klassisk musik och den härliga konserten
spelades också med verkligt
framstående talang. Hans skimrande rena
ton och säkra teknik i förening med
ett flärdfritt spel förlänade särskildt
adagiosatsen en gripande verkan.
Konserten afslutades med ouverturen till
»Trollflöjten», som äfvenledes fick ett
präktigt utförande. Aftonen var som
helhet särdeles lyckad och orkesterns
prestationer, ej miust som
ackompagna-tör i de båda solonumren, förtjäna allt
beröm.
Höjdpunkten af musikalisk njutning
nåddes dock vid orkesterföreningens
tredje abonnemangskonsert den 27 jan.,
som gafs under modverkan af Eugen
d’Albert. Denne, den förnämste bland
nu lefvande pianister, utförde
solostämman i Beethovens konsert n:o 5,
Ess-dur, opus 7 3, för piano och
orkester, och bevisade härmed tillfullo, att
hans stora rykte, särskildt som
Beetho-venspelare, är fullt berättigadt. Det
manligt kraftiga anslaget kom
Bech-steinflygeln att klinga som en hel
orkester och den utomordentliga
modu-lationsförmågan frambragte i andra
ögonblick ett det svagaste pianissimo,
J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
