Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. 5 Mars 1906 - Följetong: Marietta-valsen - Musikpressen - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han slog sig ned vid mitt bord och
presenterade sig: »Dråvai, målare».
»Fagnar mig», sade jag,
»komponisten Croce». Jag lade penningen på
marmorbordet, men — hvem kan
be-skrifva vår föl fåran, när vi närmare
betraktade den ? Ack, mina herrar, mitt
hjärta klappar ännu, när jag tänker
derpå. Silfvermyntet var falskt, en
värdelös, illa gjord imitation».
»Hvad är nu att göra"?» sade
Drå-vai.
Bedröfvad svarade jag: »Ni kan lätt
fråga det, ty ni har betalt er schnaps.
Hela min tillgång består af två
kopparslantar».
Målaren skrattade högt. »Då är ni
rikare än jag», sade han, »ty jag eger
inte så mycket en gång».
Resigneradt begynte vi att hvissla.
Dråvai slog takten med teskeden. Sedan
togo vi i uppsluppen galghumor våra
vattenglas, klingade med hvarandra och
drucko brorskål.
Kaféets andra gäster hade längesedan
försvunnit; misstänksamt betraktade oss
värden på stället. Suckande yttrade
målaren: »Om de ändå hade kastat ut
oss!. . .
Plötsligt fick jag en idé — klockan
var nu öfver fyra — och sade till
Drå vai:
»Har du en blyertspenna?»
»Ja».
»Hit med den!»
Han lemnade mig det begärda och
jag begynte för mig sjelf gnola på
Marietta-valsen. Fru Musica var
bohemen nådig. En underbar stämning
grep mig och en här af melodier
om-sväfv&de mig. Efter en knapp
half-timme hade jag extemporerat
Marietta-valsen och upptecknat den på
marmorbordet.
Undrande frågade målaren:
»Hvad är det der?»
»Opus 40 deklamerade jag patetiskt,
i det jag vinkade värden till oss.
»Hvad behagar ni?» sade denne,
framträdande till oss.
»Min herre», började jag i säker
ton, »i följd af en obegriplig
tillfällighet ha vi båda glömt våra
penningbörsar hemma. Visserligen hade jag
kunnat lemna er mitt guldur i pant,
men samma oblida öde har också fogat,
att jag ej har det på mig. Vi skulle
ha varit tvungna att stå i skuld till
er, om icke jag lyckligtvis blifvit i
tillfälle att erbjuda er en lysande
affär».
»Och hvari består den affären?»
»Här, på detta kalla marmorbord»,
fortfor jag högtidligt, kan ers
högväl-borenhet läsa en af århundradets
skönaste valser, om ni för resten kan läsa
noter. Jag, komponisten, öfverlåter åt
er förlagsrätten från denna dag under
fyratusen år, om ni jemte
efterskänkande af likviden för vår förtäring betalar
oss en krona».
Kafévärden skrattade hjärtligt och
handeln var afslutad. Förlagsrätten
sålde han till en musikhandlare, som nog
haft sin goda förtjenst på mitt opus
40, äfven om han fått betala
rnarmor-skifvan. Men vi frossade upp honoraret
med detsamma».
Doktor Kertesz, som fantiserat om
attachén med modeblomstret, det
exotiska arbetsrummet med flygeln och
den eleganta miljön, drog sig undan
till sin fåtölj som snäckan i sitt skal.
Men Krauss-Croce höjde sitt glas med
de orden: en skål för Mäcenas,
kafévärden!»
Musikpressen.
På Breitkopf & Härtels förlag,
Leipzig, bar utkommit (Volksausgabe)
för piano, 2 händer:
Sibelius, Jean: Sonate, F. dur, op. 12.
Pr. Mk 3.
» Kyllikki, Drei lyrische
Stücke. Op. 41. Pr.
2 Mk.
för piano, 4 händer:
Sibelius, Jean: Karelia-Ouverture. Op.
10. Pr. 2 Mk.
» » Karelia-Suite. Op. 11.
Pr. 3 Mk.
för en röst med piano:
Sibelius, Jean: En slända. Die Libelle.
(e — tvåstr. bl. Ord af
Oscar Levertin. Op. 17
N:o 5.
» » Illalle. An der Abend.
(d—ess). Ord af A. V.
Forsman. Op. 17 N:o 6.
> Lastu lainehilla. Der
Span auf den Wellen,
(c—d). Ord af Ilrnari
(älamnius. Op. 17 N:o
7; — ål Mk.
för två violiner, viola och violoncell:
Nova k, Vitezsla. Stråkkvartett. D dur,
Op 35 (liten kvart-uppl.). Pr.
2 Mk.
Att Sibelius är en intressant och
originell nutidskomponist känner man
nu till i hela musikvärlden. Man vet
också, att stundom hans idéer äro mera
djärfva och egendomliga än musikaliskt
anslående på samma gång han kan
bjuda på tansättningar af den mest
enkla och uppnöjda skönhet, såsom
t. ex. hans »Athenarnes sång». I
of-vanstående, af den tyska förlagsfirman
utgifna verk af Sibelius finna vi de
egenskaper hos tonsättaren, hvilka nyes
påpekats, framträdande.
Sonaten är ett intressant arbete, hvars
första sats, Allegro molto, är tämligen
svår men tacksam att instudera. På
några ställen (t. ex. sid. 6 vid pp och
motsvarande på nästa sida)
förekomma dissonanser, som örat har svårt att
finna sig vid. Andra satsen,
Andantino, B. moll, vexlar mellan detta tempo
och ett något vildt fantastiskt Presto
(först med 3 kors, sedan
återkommande med ß b.), som förefaller oss min-
dre vackert, och slutar med ett lugnt
andante (»Tempo 1») i koralartad
kyrko-ton. Mellan satsens båda Presto är en
enkel melodi, uppburen af arpeggierad
bas. Sista satsen, ett Vivacissimo i
F. dur, är mest lättfattlig och oaktadt
det hastiga tempot icke särdeles svår
spelt
Af de tre Kyllikkistycken anslår oss
minst det första, ett af Largamente
inledt Allegro med något kiåugliga,
kärfva tongångar; de båda andra
der-emot äro originella och vackra på
samma gång, N:o 2 ett Andante, N:o 3
Commodo och Tranquillo (i vexlande
tonarter). Egendomligt är det tvära
afbrcttet före det med första temat
inträdande slutet, som upptager de båda
sista sidorna.
Den vackra Ka?-e/ta-musiken är af
den bekante finske pianisten Karl
Ekman bearbetad för 4 händer. — Den
första af op. 17 tillhörande
solosångerna, En slända, har, som synes, svensk
och tysk text. Det är en ganska
egendomlig recitativisk såDg, hvars strofer
här och der afslutas med en i cadens
uthållen drill, hvarigenom sången tycks
ämnad till konsertföredrag. Tonhöjden
sträcker sig också till höga b, tagande
en mindre vanlig röst i anspråk.
Sången Illalle (Am Abend) är en enkel
melodi, ackompanjerad af triolackord.
Texten finsk och tysk, likasom i den
äfven enkla och vackra sången Lastu
lainehil’a (Spånet på vågorna).
Kvartetten af Novék är depsamma,
som spelades här af Prager-kvartetten
och hvarom vi då yttrade oss. Första
satsen är en Fuga, andra satsen kallas
Fantasia, börjande med Allegro
pas-sionato, hvarpå följer ett sostenuto,
vidare ett Allegretto »quasi scherzo» och
derpå första tempot med ett »largo
misterioso». Något egendomlig
zigenar-musik karakteriserar kvartetten, som
är ett mera lärdt än musikaliskt
fängslande verk. Detsamma förekommer här
i partitur, litet format men med
särdeles tydligt fintryck.
–’Mfe=ff=Vr-
Med blotta förståndet har ännu
ingen blifvit konstnär, om han än egt
all kunskap och skicklighet i verlden.
A. B. Marx.
%
Litteratur.
Finsk Musikrevy. Andra
januarinumret är ett Mozarthäfte,
innehållande: Mozarts konstnärskap af D:r E. v.
| Komorzynski. — Små medel, stora
verkningar, af G. A G. — Mera
Mozart, af Rud. Breithaupt. — Mozart,
af Otto Andersson. — Ur den
utländska musikpressen. — Notiser.
Första februarihäftet innehåller;
Ti-turel (Förspelet till »Lnhengrin») dikt
af Alceste). — Ur Pacius’ brefsamling.—
Bruckners IV Symfoni (med notillustr.)
af Ax. v. Kothen — Bernhard Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
