Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. 13 Mars 1906 - Musikbref från Göteborg, af H—t - Litteratur (M. Wegelius: Harmonilära etc.) - Musiksäsongen i Italien 1905—1906. Messina, Napoli, Roma, af Anteros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsfulla och konstnärliga utförandet
af det hela ha med rätta framkallat
lifligt bifall. Våra vackra och poetiska
folkvisor och låtar förtjena att tagas
tillvara och bli allmännare bekanta.
II—t.
$
Litteratur.
På Gr. M. Edlunds förlag,
Helsingfors, har utkommit:
■\Vegelius, M.: Kurs i homofon sats
i Harmonilära). I Generalbas. II Använd
harmonisk sats. Harmonisering of
melodier. Första häftet. Pris: 3 mark 50 pf.
Ofvannämnda böcker ha till
författare Martin Wegelius, lärare och
direktör vid Helsingfors’ musikinstitut,
bekant som komponist hufvudsakligen af
sångverk, och grundlig teoretiker, så
som han visat med sin »Lärobok i all.
män musiklära och analys (1888 -89)
m. m.
Generalbas-häftet har jernte Förord,
Inledning och Allmänna regler, följande
innehåll: Kap. 1. Förbindelser mellan
konsonerande, direkt besläktade
terz-kvintackorder i trångt läge: Kap 2.
Förbindelser mellan konsonerande,
indirekt besläktade terzkvintackorder;
Kap. o. Dissonerande terzkvintaekorder;
Kap. 4 Treklangens omvänduingar; Kap.
5. Fjmklanger. Dominantseptimackordet
och dess omvändningar; Kap. 6. O fr; ga
fyrklanger; Kap. 7. Friare upplösningar
af fyrklangen; Kap. 8. Femklangen;
Kap. 9. Altererade ackorder; Kap. 10.
Modulation; Kap. 11. Förhållningar;
Kap. 12. Förbindelser mellan
terzkvint-ackorder i spridt läge; Kap. 18.
Treklangens omvändningar i spridt läge;
Kap 14. Fyi- och femklanger i spridt
läge; Kap. 15. Harmoni följ der i
blan-dadt läge.
I förordet heter det: »Framförallt är
det de — såvidt jag vet — i intet
annat arbete af detta slag
förekommande speluppgifterna, hvilka motiverat
affattandet och utgifvandet af denna
lärobok i ett fack, som räknar så många
sådana». Angående speluppgifterna, som
i regel uppföras på piano — orgelelever
böra cck öfva dem på orgel -— heter
det, att lärjungen vid deras
instuderande icke får taga penna ocli papper till
hjälp utom vid enskilda svårare ställen,
dem han ej kan på annat sätt utreda.
Speluppjifterna föregås för öfrigt af
vanliga skrifuppgifter.
Det andra häftet (84 sid.) med motto:
»L’Armonia é la signora dell’ ora
zione» (Monteverde) har följ. innehåll:
Harmonisering af melodier. —
Terz-kvintackorderna på l:a, 4:e och 5:e
steget. — Öfningar i trångt läge (G"pp
gift E). — Öfn. i blandade läge. (Uppg.
II). — Treklangerna I, IV och \
jemte omvändningar. I Sextackorder.
(Uppg. III) — II kvartsextackorder.
(Uppg. IV och V) — Öftiga
konsone-rande trek’anger. I Teizkvintackorder.
(Uppg. VI) — II. Sext- och
kvartsextackorder (Uppg. VII och VIII).
Dissonerande treklanger (Uppg. IX och X).
— Fyrklangen på 5:e steget. (Uppg.
XI) — Femklangen på 5:e steget.
(Uppg. XII) — Fyrklangen på 7:e
steget i dur. (Uppgift XIII) — D:o i
moll. (Uppg. XIV) — Fyrkl. på 2:a
steget i dur och i moll. (Uppg. XV)
— Öfriga fyrklanger i dur och i moll.
(Uppg. XVI) — Praktisk användning
af det hittills inlärda: Harmonisering
af koraler och vismelodier (Uppg.
XVII.)
Uppgifterna föregås af korta
4-stäm-miga »mönster». Exempel förekomma
af Josquin de Pres, Bach, Beethoven,
.Mendelssohn. Koraler och folkvisor till
harmonisering förekomma i sista
uppgiften ».
Förf. säger i början af häftet. »Medan
uppgifterna i den förra kursen utgingo
från en gifven, i lika långa noter
fortskridande bas och resulterade i en
harmonisk sats, hvars rytmik var lika
enformig som basens och der det
melodiska elementet kunde göra sig gällande
endast inom trånga gränser, är
utgångspunkten i den nya kursen en
ofver-stämma, som i de flesta fall innehåller
en veiklig melodi, sådan den
förekommer i den musikaliska praxis, och hvars
omväx’aade rytmik, betydande
tonomfång och fria melodik med
nödvändighet förutsätter samma frihet och
rörlighet äfven i öfriga stämmor — eller
m. a. o. fri harmonisk sals.
Finsk Musikrevy 4. Andra
februari-häftet innehåller: Sången i våra sko-
lor. Några reflexioner af O.
Andersson. — Musikens härkomst och
uppgift, af Herbert Spencer. — Musik
bref från Wien (Mozart-jubileet, Maikki
.Järnefelt och Arno Ackté). —
Mu-sikbref från Wiborg. — Ur den
utländska musikpressen. — Insänd
litteratur, Musikanmäloingar, Konsertkritik,
Notiser.
Neue Zeitschrift für Musik, 9,
innehåller: Tonsetzor der Gegenwart XV:
Georg Schumann (slut). — Noten am
Rande, etc.
Musiksäsongen i Italien
1905—1906.
Messina, Napoli.
Febr. d. å.
»Teatro Vittorio Emanueh-» i
Messina, gemenligen liksom det präktiga
konsttemplet med samma namn i
Palermo kallad »Massimo» (Stora teatern),
har anseende för att vara, näst efter
Italiens förnämsta lyriska scener, en
af detta lands mera betydande
operateatrar samt undfår ock —
undantagsvis — af Baedekers alltid samvets-
granna »guide» — ett ganska godt
»betyg». Vi erhöllo jemväl
bekräftelse härpå i de tvenne
föreställnii-gar vi der öfvervoro på återväg ftån
Egypten till Napoli, nämligen Boitos
»Mefistofele» och Catalanis
»Loreley».
Den senare, som inledde nu
pågående »stag one» å »I.a Scala» i
Milano samt äfven kommer att inom kort
återupptagas å »Costanz;» i Roma och
Palermos »Teatio Massimo», lär
utgöra sin kompositörs »chef d’ouvre».
Efter ett enda åhörande må vi för
tillfället allenast tillägga, att denna
högromantiska opera med en af C.
d’Onneville och .1. Zanardini efter den
berömda Rhensagan författad
hyper-fantastisk text har att uppvisa partier
af sällspord skönhet, hvilka ock i det
hela taget kommo till sin rätt vid
representationen i fråga, der den helt
unga sopransångerskan Esmeralda Pitcci
och tenoristen Vincenzo (’oppola —
jemväl erkännansvärda representanter
af Margareta-Helena och Faust i
»Mefistofele» — särskildt utmärkte sig i
den musikaliskt som dramatiskt
synnerligen vanskliga titelrollen och
riddaren Walters likaledes högst
kräf-vande uppgift.
I Napoli bevistade vi visserligen
under en åtta dagars vistelse en —
må vara till betydligt nedsatta pris *
gifven — populär söndagsmatiué å
den berömda S. Carlo-teatern,
bestående af förutom koreografen Eerd.
Protests och tonsättaren Homudldo
Ma-réncos äfven i fråga om exekutionen
verkligt vackra och praktfulla balett
»Dai-Sin» med ämne från Japans
sagotid, en minst eagdt ytterst
medelmåttig föreställning af Rossinis
odödliga och framför allt i bourbonernas
f. d. residensstad gouterade »Barbiere
di Siviglia», i hvilken vi knappast,
åtminstone å en dylik scen, kunnat
föreställa oss en mera obetydlig
Ro-sina och en taifligaregrefve Almaviva;
till och med den förtjenstfulle
baryto-nisten Alfredo Costa föreföll betydligt
deprimerad i denna »milieu». Men . . .
vi hade mer än nog af förevarande
»konstnjutning» och må följaktligen
allenast anföra, att repertoaren under
veckan i öfrigt utgjordes af Pttccinis
»Butterfly» och »Tosca» samt
Thomas’ »Mignon», i de båda sistnämnda
operorna med sina medborgares gamle
gunstling, den numera ganska
passerade napolitanske tenoren Fern, de
Lucia såsom Wilhelm Meister och Mario
Cavaradossi, slutligen Verdis »Otello»,
hvars af oerhörd osäkerhet
kännetecknade framförande jemte en rätt skral
uppsättning föga vittnade om pietet
för mästaren och hans storslagna
skapelse. Af de enskilda partiernas
inne-hafvare ådagalade emellertid Antonio
Paoli, en hittills här alldeles okänd
* 1 L. för ensamt »ingresso» (entré),
allenast berättigande till ståplats, som vid
premiärer brukar uppgå ända till 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
